Torplife
Knöt skorna
Vaknade tidigt. Dumskrollade tills jag drabbades av vämjelse. Gick upp, drack ett glas vatten och knöt skorna.
Joggade förbi stranden, hästgården, Stoffes barndomshem och ut på 56:an. Vek av på vanliga grusvägen förbi Rökärr och tog rundan via Grytstorp. Det blev en mil. Ingen smärta i knät.
Efteråt tog jag en campingdusch och drack kaffe. Svartvita flugsnappare ser ut att ha flyttat in i holkarna.
Efter första böjen stod en älg
Sprang i korts över fälten. Traktorer på åkrarna. Efter första böjen stod en älg, öronen rakt upp när jag passerade. Mötte ett par på promenad i höjd med Proppen, på samma ställe som vildsvinsfamiljen sprang över vägen förra sommaren. Knät kändes bra så jag fortsatte över Leby. Inga får ute. Inga människor heller. Vid utfarten från Hammartorp mötte jag Tord och Laima i full biskötaruniform, de kom i pickupen.
Dagen rullade på i högt tempo. Åkte och hämtade Arvid som kom med tåget. Handlade träolja, penslar och korv på Lövåsen. Skrubbade däcket, byggde om den stora odlingslådan, grillade både lunch och middag. Tog fram utemöblerna och diskade utomhus, premiären för i år. Solen har lyst över oss hela dagen.
Det känns nu på kvällen, kroppen blir kall. Jag sitter framför kakelugnen. Här är varmt. Jag är trött.
Full blown grönt och totalljus får gärna dröja
Är ute på torpet. Premiärhelg. Hustrun mötte en uggla i ladan. Förra året låg en död där inne så det här var bättre. Dottern glömde sitt air pods-etui på tåget vilket var lite av en downer. Jag ringde hittegods men de hade stängt, mejlade en noggrann beskrivning av plats och tåg. Får svar på måndag i bästa fall.
Det är vackert här. Tiden nu, innan bladen vecklar ut sig i full storlek och det doftar kall jord på kvällen, är den bästa. Så fort det blir full blown grönt och totalljust ute börjar jag tänka på slutet.
Före och innan.
Vet inte varför men jag har tänkt på Jonas Colting i dag. Triatleten, köttprofeten, den periodiska fastaren. Det är inte någon favorit. Märkligt det där.
Trallen har börjar flagna. När jag såg det började jag planera för att åka in till stan imorgon och handla träolja. Men är det så bråttom? Jag måste inte göra så mycket hela tiden. Bättre att hjälpa Helene med landen i så fall, för hennes skull. Men skriva borde jag göra mer, för min skull.
Winter is coming på torpet
Det är fint ute, särskilt på landet. Men kallt. Och storbonden har stängt av vattnet.
Vi själva stängde själva torpet för vintern. Städade och tömde köket, rev ur alla sängkläder, räfsade löv och täckte odlingarna för att preppa dem för nästa år.
Vi kommer nog inte tillbaka förrän i april. Då är det vår igen.
Det är något visst med den här årstiden
Jag och Helene kom hit igår kväll, det regnade och var kolmörkt. Ogästvänligt är ordet som bäst beskriver intrycket av det nedsläckta och utkylda torpet då. Efter ett par timmar, då elden brinner i kakelugnen, elementen är på och en lika sen som enkel middag ätits upp, känns det bättre. När jag vaknade i morse och möttes av sol och sprakande höstfärger – ja då finns inget ställe jag hellre skulle vilja vara på.
Personlig skrivande för mig görs i rörelsen
Personligt skrivande för mig har ingenting med att sitta ner med penna och papper vid skrivbordet att göra. Personligt skrivande gör jag i stunden, i huvudet, i tanken, och då gäller det att snabbt få upp mobilen och skriva ner dem.
The colours are different now
September.
Not as green any longer. More yellow and brown.
Beautiful in other ways.
I’ve been mowing the lawn and it looks like I’ve been harvesting. The grass is laying in thick lines.
It’s good to be out here.
Sista kvällen på torpet
Vilken vecka vi fick. Strålande sol (nästan hela tiden) och fri. Mer ledig än så här går inte att bli, jag är mellan två jobb och har njutit av det till fullo. Imorgon drar jag, min fru och dottern tillbaka till Stockholm (sönerna är redan hemma) och på måndag börjar jag mitt nya jobb som premiumchef på Dagens Samhälle och jag ser framemot det. Nystartskänsla, som det ska kännas på hösten. Vägen till arbetet är densamma som tidigare men kolleger, tidning och miljö blir annorlunda. Journalistiken, ja den släpper jag inte. Målgruppen är en annan än DN:s, men många ämnen går igen. Lokalpolitik, kommunekonomi, offentlig förvaltning och allt annat intressant kopplat till kommuner och regioner ska jag ägna mig åt att göra spännande journalistik om.
Men först en sista morgon på torpet och en helg med 50-årsfest.
Tegmark förutspår att mänskligheten går under om cirka 40 år. Lika bra att försöka ha det så roligt det går så länge det varar.
Kanske gå en extra gång till kinesen på Valhallavägen (RIP).
Sprang och sam
Tränade nere vid sjön. Höll löftet till mig själv och körde samma pass som i förrgår. Fem kortare simrundor varvade med korta löpningar, tre kilometer spring som avslutning. Det känns bättre och bättre. Solen hjälpte till att göra det nöjsamt. Varje gång har förvånade campare tittat på mig när jag frustande går upp i vattnet för att heja och springa vidare.
Skjutsade in sonen till tåget förut så nu är det bara jag och Helene kvar härute. Det är nya tider. Ovant. På Coop i Katrineholm stötte jag ihop med pappa som handlade kexchoklad, ovant det med, att stöta ihop med honom. Ett plus med att dela kommun under sommaren.
Eftermiddagen har gått åt till att hyvla till en dörr som aldrig gått att stänga (nu går det) och fixa en gardinstång för att hålla kylan ute från en annan dörr som alltid stängd men som läcker som ett såll. Vi är mot slutet av augusti och jag mår bättre än på länge.
Egen potatis – och sedan gelé
Att ta upp egen delikatesspotatis och servera den till middag har något speciellt. Odlingarna ska Helene ha äran av, men jag har grävt landet så delaktighet finns. God så inihelvete var den.
Ännu mer do it yourself blev det efter middagen då jag äntligen fick tummen ur och kokade gelé på svartvinbären jag plockade häromdagen. Fyra burkar blev det. Perfekt för höstens middagar. Jag äter ju inte stek men barnen gör och gelé är gott till allt med potatis 🥔 . Vem gillar inte gelé liksom.
EDIT: Gelén blev inte bra, den stelnade inte som den ska, antagligen för att bären hunnit bli övermogna. Mot slutet av säsongen minskar andelen pektin i bären som behövs för att gelén ska stelna. Jag får åka till affären i dag och köpa pektin på burk och koka om hela batchen.
Eftermiddagen blir kväll
Klockan är lite efter sex och eftermiddagen på stranden börjar övergå i kväll. Övriga har åkt till affären eller går tillbaka till huset och jag ska snart kolla efter. Min uppgift är att bära sup:en. Den får inte plats i bilen. Dagarna flyter fram på likartat semestervis och det är fint. Sova tills man vaknar, äta sen frukost, pyssla lite i huset och sedan packa lunch för stranden. Där simmar jag en stund, läser lite (just nu Märket av Frida Isberg) och solar. Småpratar med barnen och min fru kanske går en sväng till klipporna för att göra några hopp ner i vattnet. Att kroppen känns äldre är svårt att gilla men jag inbillar mig fortfarande att den kommer att må bättre om ytterligare någon vecka här. En grej med semester är ju att tillåta sig att ta det lugnt. Göra saker långsamt
Tomma hus
Det är blåsigare idag. Himlen är målad med vattenfärg och tjock pensel. Jag tar vägen som börjar bortom ladan, en tidig morgonpromenad innan kaffet. Gästerna ska skjutsas till tåget och innan dess måste alla hinna packa och äta frukost. Jag förbereder mig genom att ligga steget före.
Igår när jag gick här såg jag jägare vandra ute på fälten med gevär. Jag tror de var ute efter vildsvin. Vi har sett gris nästan varje kväll sedan vi kom hit, det är första året någonsin vi ser vildsvin i de här trakterna. Det sägs att en varg har kommit till andra sidan och nu jagat ner dem hit.
Huset där aldrig någon där står tomt som vanligt. Ägaren har dikt upp runt midsommar tidigare men än så länge ses inga spår kanske kommer han i morgon. Tänk om det stiftades en lag som sa att ägaren till alla hus och bostäder måste vara på plats en majoritet av årets dagar. Det skulle slå hårt mot Sommarstugesverige och många familjer och släkter. Jag tror inte det vore en bra lag. Det är inte ens säkert att det skulle förändra landsbygden så mycket, de som äger idag kanske helt enkelt bara hade sålt och frågan är om någon annan hade köpt alla hus som idag står tomma.
Midsommar kommer alltid för tidigt
Plockade sommarens första fästing idag, den satt på dottern. Varje gång det händer gläds jag åt tbe-sprutorna vi tog. Borrelia är en annan femma, tydligen är det nästan bara på män som får röda ringar runt betett. Borrelia dök för övrigt upp som ett tema i Curb your enthusiasm häromdagen, jag tittar på serien från början till slut men orkar bara några avsnitt i taget. Jag är väl på säsong tre eller fyra nu och Jeffs fru var mystiskt sjuk när Larry föreslår att hon ska testa sig för borrelia. Han har rätt. Kunskapen använder han igen i samma avsnitt för att rädda ett misslyckat snack med NBC-chefen, mystiskt sjuk även han. Han överväger att låta honom dö, men ändrar sig. Apropå kryp börjar myggen komma fram nu på kvällen. Det sabbar stunden när jag bara vill sitta stilla en stund i kvällssolen och titta ut över åkrarna med en sjunkande sol i bakgrunden.
Imorgon är det onsdag och på fredag är det midsommarafton. Den kommer alltid för tidigt. Något år ska jag vara ledig hela maj så man hinner upplevs hela försommaren utan den nu obligatoriska superstressen.
Jag hängde med ungarna ner till sjön idag och simmade. Drog på mig mössan och brillorna och crawlade en stund. Det kändes att det var längesedan. Andningen sitter men orken i armarna sviker. Om vädret håller i sig lär det snart kännas bättre.
Trots fullt ställ med tonåringar på besök har jag nästa hunnit läsa ut nya Diamant Salihu. Han är bra. Mycket av händelser i den är sådant vi har bevakat på DN under det gångna året.
Trivs med tanken på att göra en sista sommar och sedan kliva upp en våning. Det är dags för förändring.
Gå upp tidigt för att hämta nästa lass ungar vid tåget
Gå upp tidigt för att hämta nästa lass ungar vid tåget. Det är fullt ös på torpet och ett jävla sjå med matlagning, men vis av erfarenheten vet jag att det bästa sättet att få barnen att trivas här ute är att låta dem ta hit kompisar. Då kan den enklaste grejen bli något speciellt, som att cykla över åkrarna till affären med risk att se vildsvin, bada i sjön och tälta på tomten. Min strategi är att finnas lite i bakgrunden, tillgänglig om det behövs men i övrigt inte vara ”på”. Vem ville ha mer med sina föräldrar att göra än nödvändigt när man var fjorton? Inte jag. Vilket jag försöker minnas och agera efter.
Nu är det dags att ta bilen för att hämta.
Wish me luck.
Det är trots allt tre fjortonåringar till som är på väg.
Good night, I’m going to bed
It’s been a good day. The kids had fun, the food was good, we got rain (finally) and my wife and my oldest youngster got home on time due going by train. Tomorrow is Monday, but I am not going to work. Yay!
Boars
Went for a night walk and saw two wild boars crossing the road. My heart started pounding I must say.
Hi, this is me today in black and white.
Tvillingarnas födelsedag
Åren går. Sommaren tvillingarna fyllde ett år fick vi tillgång till torpet. Idag fyller de fjorton. Däremellan har en väldig massa saker hänt, men torpet är kvar och vi i det. En bra sak.
Tiden före semestern
Lördag och första dagen på semester sitter jag och barnen nu på ett tåg i Mälardalen på väg till torpet. Det innebär blandade känslor. Första dagen på semester är också den dag då nedräkningen mot dess slut inleds. Jag tror gårdagen på jobbet egentligen var den bästa dagen, en dag inför en lång ledighet full av arbetsuppgifter och längtan efter det som komma skall. Före är nästan alltid bättre än i. Försommar slår sommar. Dagen före julafton slår julafton och så vidare.
Det här var också temat för en av spanarna i P1 igår. Jag brukar alltid lyssna på programmet när det går i repris på lördagsmorgnar och därför hörde jag det tidigare idag. Det är ofta en besvikelse. Alldeles för många av spaningarna känns allt annat än pigga spaningar. Jessica Gedin är ett ständigt undantag från detta, hon är alltid intressant att lyssna till.Idag var prästen Camilla Lif också bra, hennes spaning om just semester bjöd på igenkänning. Före är bättre. Nu är det igång och måste anstränga oss för att fånga den. Vara i den. Uppskatta den och varandra.
Jag lägger ribban på en lagom nivå.
|
|