Svenska
Finished reading: Den första boken by Karolina Ramqvist đ (Swedish)
En mycket fin roman om den stora omöjliga kÀrleken. Handlingen utspelar sig under en stilla förmiddag, men berÀttelsen strÀcker sig bakÄt och framÄt i tiden i bÄde Jamaica och Stockholm.
Till en början hade jag svÄrt att komma in i det ordrika sprÄket men sedna vÀxte det pÄ mig. En rekommendation.
Pojken i HÀstens öga
Jag springer över fÀlten och lyssnar pÄ HÄkan. Det har jag aldrig gjort förut. Musiken brukar vara annan. Stegen Àr tunga i början men lÀttar efter första dungen. HÄkan Àr bra. Melankolin, det Àr det jag gillar. Jag tycker verkligen om den hÀr musiken tÀnker jag och springer och tÀnker varför har jag aldrig lyssnat, som i lyssnat, pÄ HÄkan förut. Tonerna slÄr an i mig, nuddar vid nostalgin och gamla minnen, trÄcklar ett bultande stygn av röd trÄd. Jag dagdrömde ofta om den stora kÀrleken som barn.
NÀr jag springer minns jag tv-serien HÀstens öga och hur vacker jag tyckte att tjejen i huvudrollen var. Och pojken med mopeden. Han trÀngtar och gör vad han mÄste, drar gasen i botten och Äker ivÀg mot henne. FÀlten rör sig i vinden, rÄgen mest. Vetet Àr kort och stabbigt.
Jag tar nya steg, rör mig mellan skikten av tid.
Knöt skorna
Vaknade tidigt. Dumskrollade tills jag drabbades av vÀmjelse. Gick upp, drack ett glas vatten och knöt skorna.
Joggade förbi stranden, hÀstgÄrden, Stoffes barndomshem och ut pÄ 56:an. Vek av pÄ vanliga grusvÀgen förbi RökÀrr och tog rundan via Grytstorp. Det blev en mil. Ingen smÀrta i knÀt.
EfterÄt tog jag en campingdusch och drack kaffe. Svartvita flugsnappare ser ut att ha flyttat in i holkarna.
Last man standing pÄ ett ungefÀr
NÀstan sist kvar pÄ hela vÄningsplanet, som vanligt pÄ fredagar efter klockan 17.00. Den hÀr stunden har nÄgot speciellt. Arbetsveckan Àr över och just nu Àr jag glad att jag inte föll för frestelsen att prokrastinera jÀrnet hela dagen. Det kÀndes som det enda rimliga i morse. Nu kan jag ta helg med godare samvete och mÄndagen ser ut att bli okej.
Strax ska jag resa mig, knalla förbi affÀren och ta mig hemÄt. Kanske dricka en öl.
Imorgon Àr det flyttfix och pÄ kvÀllen 50-Ärsfest.
Söndag flyttfix igen.
Boktips
đFinished reading: Sommarhus, senare by Judith Hermann.
+++++
Noveller ligger aldrig högt pÄ min önskelista. Den hÀr köpte jag pÄ Arlanda för att Hermann Àr tysk och gav mig in i den med lÄga förvÀntningar. Jag blev glatt överraskad. Flera av berÀttelserna kommer att stanna kvar. Stiligt skriven.
à ker till Berlin nÄgra dagar
Tar med hela familjen. Har inte varit dÀr sedan jag och AM hÀlsade pÄ J för cirka 20 Är sedan. Minns en kall lÀgenhet (tror den lÄg i Kreuzberg), en uteservering pÄ natten, gatukonst och en butik med handtillverkade vÀskor av Ätervunnet material. Det var nÄgon bekant till J som hade den. Vi var dÄliga turister pÄ grund av kÀrvt med pengar. Tog bussen dit och hem.
Winter is coming pÄ torpet
Det Àr fint ute, sÀrskilt pÄ landet. Men kallt. Och storbonden har stÀngt av vattnet.
Vi sjÀlva stÀngde sjÀlva torpet för vintern. StÀdade och tömde köket, rev ur alla sÀngklÀder, rÀfsade löv och tÀckte odlingarna för att preppa dem för nÀsta Är.
Vi kommer nog inte tillbaka förrÀn i april. DÄ Àr det vÄr igen.
Löv it
Bitigt i luften, fuktigt men inte regn. Sprang tio minuter pÄ bandet och knÀt mÄr fortfarande bra.
Mycket löv pÄ marken. Vi krattade Gunsans tomt i lördags, pÄ söndagen sÄg den likadan ut igen.
Ser ni att jag fick med mobilen i skugga?
Nu jÀvlar blir det JÀgersro
Galoppspelet JÀgersro fanns pÄ farfar och farmors lantstÀlle nÀr jag var barn och Àr det enda stÀllet jag spelat det pÄ, tills idag.
Jag hittade ett lika gammalt och fint exemplar hemma hos svÀrmor Gunsan i SmÄland och lyckades övertala dottern att vara med. (Min fru bangade pga hatar sÀllskapsspel).
Det Àr snyggt spel. Vintage som fan. Det Àr rÀtt avancerat ocksÄ, med rÀntor pÄ banklÄn och aktieandelar i Totosyndikatet.
SnĂ€llt Ă€r det inte. Nio av tio chanskort (som man Ă„ker pĂ„ att ta upp hela tiden) innebĂ€r skit och nya skulder. Jag Ă€r belĂ„nad över öronen redan efter tre lopp och fick inte en spĂ€nn pĂ„ toto i det senaste racet. Ă
andra sidan har jag lyckats fÄ tre kusar.
MÄ bÀste hÀsthandlare vinna.
No candy, no prank
Minns med glĂ€dje nĂ€r pappa för nĂ„gra Ă„r sedan berĂ€ttade om nĂ€r ett gĂ€ng barn hade knackat pĂ„ under halloween och sagt bus eller godis. Pappa hade inget godis och sa att det fick nog bli det andra. Ungarna bara tittade förvĂ„nat pĂ„ honom och gick dĂ€rifrĂ„n. âDe hade inte ens nĂ„got bus!â konstaterade pappa konfunderat upprörd.
Det aÌr naÌgot visst med den haÌr aÌrstiden
Jag och Helene kom hit igĂ„r kvĂ€ll, det regnade och var kolmörkt. OgĂ€stvĂ€nligt Ă€r ordet som bĂ€st beskriver intrycket av det nedslĂ€ckta och utkylda torpet dĂ„. Efter ett par timmar, dĂ„ elden brinner i kakelugnen, elementen Ă€r pĂ„ och en lika sen som enkel middag Ă€tits upp, kĂ€nns det bĂ€ttre. NĂ€r jag vaknade i morse och möttes av sol och sprakande höstfĂ€rger â ja dĂ„ finns inget stĂ€lle jag hellre skulle vilja vara pĂ„.
Eloge
Charly Salonius-Pasternak, forskare vid Finlands utrikespolitiska institut, uttalar i P1 ordet eloge pÄ det mest underbara sÀtt: EL-à -GE. Klipp frÄn Sveriges Radio P1.
Jobbpersonlighet
Isobel Hadley-Kamptz gjorde ett inlĂ€gg pĂ„ Bluesky som jag finner intressant. Hon frĂ„gar sina följare om de uppfattar sig som en fest- eller vardagsperson. Jag Ă€r en vardagsperson, men skulle vilja dela Ă€ven vardag i tvĂ„: arbete och fritid. För mig Ă€r det första vĂ€ldigt viktigt. Det har inte alltid varit sĂ„ men nu Ă€r jag dĂ€r, en trĂ„kig medelĂ„lders medieman som investerar mycket tid och kraft i jobbet. Det Ă€r inte sĂ„ att jag negligerar familjen och barnen, jag jobbar sĂ€llan över och Ă€r ledig pĂ„ helgerna, men utan att arbete att liksom hĂ€nga upp allt pĂ„ skulle jag behöva omdefiniera min tillvaro. Ăven om jag drömmer (som mĂ„nga andra) om att slippa arbeta och Ă€ndĂ„ ha tillrĂ€ckligt med pengar för att kunna leva ett fint liv, sĂ„ vetefan hur bra det skulle vara. SĂ„ mycket tid! Jag har inget fritidsintresse som jag skulle vilja Ă€gna all vardag Ă„t. LĂ€sa, ja. TrĂ€na absolut. Skriva vill jag ju men utan koppling till arbetskrav tror jag inte det skulle bli sĂ„ mycket gjort. Det skulle krĂ€vas hĂ„rt mentalt arbete. Barnen Ă€gnar jag gĂ€rna mer tid men de börjar bli stora.
Hur tÀnker ni kring detta?
ApropÄ barn som blir stora sÄ kommer det att bli en stor förÀndring nÀr det flyttar hemifrÄn och fritiden plötsligt kopplas fri frÄn dem. Det Àr mycket tid bara dÀr som blir ens egen pÄ ett nytt sÀtt. Min och min frus.
Det Àr nÄgra Är framÄt. Men tiden gÄr fort numera.
Att vara en arbetsperson Àr liksom fattigt pÄ nÄgot sÀtt. à andra sidan bygger mitt arbetsliv mycket pÄ relationer och dÀr har vi nÄgot viktigt. Kanske Àr det kÀrnan. FÄ sammanhang erbjuder lika mÄnga olika typer av relationer och mÀnniskor som arbetslivet, trots viss likriktning inom branschen.
Jaja. Det hÀr blev rÀtt osorterat. Kanske vÀcker det en tanke nÄgonstans.
Nu gÄr jag hem och kokar gryta. Det kommer folk ikvÀll.
LÀsa bok pÄ papper ftw
Ăr inne i ett bra tempo nu, lĂ€ste klart tvĂ„ romaner i helgen. Mycket pĂ„ grund av att jag köpte dem pĂ„ papper. Det Ă€r verkligen inte samma sak att lĂ€sa pĂ„ skĂ€rm.
- Don Winslow: “Stad i brand”. Ganska enkel men vĂ€lskriven Sopranos-historia om Providence i USA.
2.** Mikael Yvesand: “HĂ€ng City.** En fin roman om tre kompisar i nedre tonĂ„ren och deras sommarlov i LuleĂ„ dĂ€r alla vuxna (nĂ€stan) Ă€r bortfiltrerade ur berĂ€ttelsen.
Upprymd och paÌ vaÌg hem
Det Àr ju skit att mitt knÀ sÀtter stopp för Sigtuna swimrun pÄ söndag, men bortsett frÄn det Àr det bra. Jag Àr glad. Det Àr fredag efter jobbet och helgen stundar, men det Àr inte bara dÀrför.
Jag Àr ocksÄ glad pÄ grund av jobbet.
Det har varit en fin arbetsvecka och jag har en god kÀnsla för mitt nya gÀng pÄ Dagens SamhÀlle.
Det hÀr kommer att bli kul.
JĂ€vla knĂ€ â loppet instĂ€llt
Det blir inget swimrun pÄ söndag, mitt knÀ sÀtter stopp. Jag var pÄ gymmet i morse med förhoppningen att 30 minuters jogg skulle kÀnnas bra, men icke. Efter en kvart kom smÀrtan tillbaka. Jag fÄr meddela min lagkamrat Helena att det inte blir nÄgot lopp pÄ söndag. Detta Àr jag mycket ledsen för, jag hade sett framemot en revansch frÄn förra Äret.
Det blir till att hÄlla fast vid rehabtrÀningen och glömma alla planer pÄ löpning ett tag till.
Lyssnar paÌ Solvej Balle och promenerar i tiden
Det Ă€r mycket som fĂ„tt mig att tĂ€nka pĂ„ tiden senaste tiden (!). En avslutad semester, tvĂ„ femtioĂ„rsfester och sĂ„ Solvej Balles roman âOm utrĂ€kning av omfĂ„ngâ som jag nu lyssnar pĂ„. Runt mig rör sig stockholmare pĂ„ vĂ€g till eller frĂ„n nĂ„got. Det Ă€r en tidig sensommarkvĂ€ll och det kĂ€nns som att alla borde göra nĂ„got annat, vara upptagna med vĂ€dret kanske. IgĂ„r gjorde jag det, gick upp i vĂ€dret och trĂ€ffade min vĂ€n Tyr pĂ„ SkĂ„negatan. Vi drack nĂ„gra öl, Ă„t en dĂ„lig burgare och pratade om dagarna som gĂ„r, att det Ă€r brĂ„ttom. SĂ„ mycket som mĂ„ste förankras i tillvaron, som inte bara fĂ„r rinna förbi. Han Ă€r bra pĂ„ det tror jag, min vĂ€n, bĂ€ttre Ă€n mig.
Jag promenerade till jobbet i morse. Och nu gÄr gÄr jag hem ocksÄ. MÄnga smÄ steg som i sÀllskap av Balle (och den hÀr lilla texten som jag skriver med mobilen i handen medan jag gÄr) gör stunden vÀrdefull.
I vÀskan har jag potatisbullar som ska bli middag. Det har nÄgot det ocksÄ.
Eftermiddagen blir kvÀll
Klockan Ă€r lite efter sex och eftermiddagen pĂ„ stranden börjar övergĂ„ i kvĂ€ll. Ăvriga har Ă„kt till affĂ€ren eller gĂ„r tillbaka till huset och jag ska snart kolla efter. Min uppgift Ă€r att bĂ€ra sup:en. Den fĂ„r inte plats i bilen. Dagarna flyter fram pĂ„ likartat semestervis och det Ă€r fint. Sova tills man vaknar, Ă€ta sen frukost, pyssla lite i huset och sedan packa lunch för stranden. DĂ€r simmar jag en stund, lĂ€ser lite (just nu MĂ€rket av Frida Isberg) och solar. SmĂ„pratar med barnen och min fru kanske gĂ„r en svĂ€ng till klipporna för att göra nĂ„gra hopp ner i vattnet. Att kroppen kĂ€nns Ă€ldre Ă€r svĂ„rt att gilla men jag inbillar mig fortfarande att den kommer att mĂ„ bĂ€ttre om ytterligare nĂ„gon vecka hĂ€r. En grej med semester Ă€r ju att tillĂ„ta sig att ta det lugnt. Göra saker lĂ„ngsamt
Tomma hus
Det Àr blÄsigare idag. Himlen Àr mÄlad med vattenfÀrg och tjock pensel. Jag tar vÀgen som börjar bortom ladan, en tidig morgonpromenad innan kaffet. GÀsterna ska skjutsas till tÄget och innan dess mÄste alla hinna packa och Àta frukost. Jag förbereder mig genom att ligga steget före.
IgÄr nÀr jag gick hÀr sÄg jag jÀgare vandra ute pÄ fÀlten med gevÀr. Jag tror de var ute efter vildsvin. Vi har sett gris nÀstan varje kvÀll sedan vi kom hit, det Àr första Äret nÄgonsin vi ser vildsvin i de hÀr trakterna. Det sÀgs att en varg har kommit till andra sidan och nu jagat ner dem hit.
Huset dĂ€r aldrig nĂ„gon dĂ€r stĂ„r tomt som vanligt. Ăgaren har dikt upp runt midsommar tidigare men Ă€n sĂ„ lĂ€nge ses inga spĂ„r kanske kommer han i morgon. TĂ€nk om det stiftades en lag som sa att Ă€garen till alla hus och bostĂ€der mĂ„ste vara pĂ„ plats en majoritet av Ă„rets dagar. Det skulle slĂ„ hĂ„rt mot Sommarstugesverige och mĂ„nga familjer och slĂ€kter. Jag tror inte det vore en bra lag. Det Ă€r inte ens sĂ€kert att det skulle förĂ€ndra landsbygden sĂ„ mycket, de som Ă€ger idag kanske helt enkelt bara hade sĂ„lt och frĂ„gan Ă€r om nĂ„gon annan hade köpt alla hus som idag stĂ„r tomma.
