Svenska
- Don Winslow: “Stad i brand”. Ganska enkel men välskriven Sopranos-historia om Providence i USA.
Årlig väntan på att Mekonomen ska öppna klockan 07 för att sätta på sommardäck.
Boktips
📚Finished reading: Sommarhus, senare by Judith Hermann.
+++++
Noveller ligger aldrig högt på min önskelista. Den här köpte jag på Arlanda för att Hermann är tysk och gav mig in i den med låga förväntningar. Jag blev glatt överraskad. Flera av berättelserna kommer att stanna kvar. Stiligt skriven.
Åker till Berlin några dagar
Tar med hela familjen. Har inte varit där sedan jag och AM hälsade på J för cirka 20 år sedan. Minns en kall lägenhet (tror den låg i Kreuzberg), en uteservering på natten, gatukonst och en butik med handtillverkade väskor av återvunnet material. Det var någon bekant till J som hade den. Vi var dåliga turister på grund av kärvt med pengar. Tog bussen dit och hem.
Winter is coming på torpet
Det är fint ute, särskilt på landet. Men kallt. Och storbonden har stängt av vattnet.
Vi själva stängde själva torpet för vintern. Städade och tömde köket, rev ur alla sängkläder, räfsade löv och täckte odlingarna för att preppa dem för nästa år.
Vi kommer nog inte tillbaka förrän i april. Då är det vår igen.
Löv it
Bitigt i luften, fuktigt men inte regn. Sprang tio minuter på bandet och knät mår fortfarande bra.
Mycket löv på marken. Vi krattade Gunsans tomt i lördags, på söndagen såg den likadan ut igen.
Ser ni att jag fick med mobilen i skugga?
Nu jävlar blir det Jägersro
Galoppspelet Jägersro fanns på farfar och farmors lantställe när jag var barn och är det enda stället jag spelat det på, tills idag.
Jag hittade ett lika gammalt och fint exemplar hemma hos svärmor Gunsan i Småland och lyckades övertala dottern att vara med. (Min fru bangade pga hatar sällskapsspel).
Det är snyggt spel. Vintage som fan. Det är rätt avancerat också, med räntor på banklån och aktieandelar i Totosyndikatet.
Snällt är det inte. Nio av tio chanskort (som man åker på att ta upp hela tiden) innebär skit och nya skulder. Jag är belånad över öronen redan efter tre lopp och fick inte en spänn på toto i det senaste racet. Å andra sidan har jag lyckats få tre kusar.
Må bäste hästhandlare vinna.
No candy, no prank
Minns med glädje när pappa för några år sedan berättade om när ett gäng barn hade knackat på under halloween och sagt bus eller godis. Pappa hade inget godis och sa att det fick nog bli det andra. Ungarna bara tittade förvånat på honom och gick därifrån. ”De hade inte ens något bus!” konstaterade pappa konfunderat upprörd.
Det är något visst med den här årstiden
Jag och Helene kom hit igår kväll, det regnade och var kolmörkt. Ogästvänligt är ordet som bäst beskriver intrycket av det nedsläckta och utkylda torpet då. Efter ett par timmar, då elden brinner i kakelugnen, elementen är på och en lika sen som enkel middag ätits upp, känns det bättre. När jag vaknade i morse och möttes av sol och sprakande höstfärger – ja då finns inget ställe jag hellre skulle vilja vara på.
Eloge
Charly Salonius-Pasternak, forskare vid Finlands utrikespolitiska institut, uttalar i P1 ordet eloge på det mest underbara sätt: EL-Å-GE. Klipp från Sveriges Radio P1.
Jobbpersonlighet
Isobel Hadley-Kamptz gjorde ett inlägg på Bluesky som jag finner intressant. Hon frågar sina följare om de uppfattar sig som en fest- eller vardagsperson. Jag är en vardagsperson, men skulle vilja dela även vardag i två: arbete och fritid. För mig är det första väldigt viktigt. Det har inte alltid varit så men nu är jag där, en tråkig medelålders medieman som investerar mycket tid och kraft i jobbet. Det är inte så att jag negligerar familjen och barnen, jag jobbar sällan över och är ledig på helgerna, men utan att arbete att liksom hänga upp allt på skulle jag behöva omdefiniera min tillvaro. Även om jag drömmer (som många andra) om att slippa arbeta och ändå ha tillräckligt med pengar för att kunna leva ett fint liv, så vetefan hur bra det skulle vara. Så mycket tid! Jag har inget fritidsintresse som jag skulle vilja ägna all vardag åt. Läsa, ja. Träna absolut. Skriva vill jag ju men utan koppling till arbetskrav tror jag inte det skulle bli så mycket gjort. Det skulle krävas hårt mentalt arbete. Barnen ägnar jag gärna mer tid men de börjar bli stora.
Hur tänker ni kring detta?
Apropå barn som blir stora så kommer det att bli en stor förändring när det flyttar hemifrån och fritiden plötsligt kopplas fri från dem. Det är mycket tid bara där som blir ens egen på ett nytt sätt. Min och min frus.
Det är några år framåt. Men tiden går fort numera.
Att vara en arbetsperson är liksom fattigt på något sätt. Å andra sidan bygger mitt arbetsliv mycket på relationer och där har vi något viktigt. Kanske är det kärnan. Få sammanhang erbjuder lika många olika typer av relationer och människor som arbetslivet, trots viss likriktning inom branschen.
Jaja. Det här blev rätt osorterat. Kanske väcker det en tanke någonstans.
Nu går jag hem och kokar gryta. Det kommer folk ikväll.
Läsa bok på papper ftw
Är inne i ett bra tempo nu, läste klart två romaner i helgen. Mycket på grund av att jag köpte dem på papper. Det är verkligen inte samma sak att läsa på skärm.
2.** Mikael Yvesand: “Häng City.** En fin roman om tre kompisar i nedre tonåren och deras sommarlov i Luleå där alla vuxna (nästan) är bortfiltrerade ur berättelsen.
Upprymd och på väg hem
Det är ju skit att mitt knä sätter stopp för Sigtuna swimrun på söndag, men bortsett från det är det bra. Jag är glad. Det är fredag efter jobbet och helgen stundar, men det är inte bara därför.
Jag är också glad på grund av jobbet.
Det har varit en fin arbetsvecka och jag har en god känsla för mitt nya gäng på Dagens Samhälle.
Det här kommer att bli kul.
Jävla knä – loppet inställt
Det blir inget swimrun på söndag, mitt knä sätter stopp. Jag var på gymmet i morse med förhoppningen att 30 minuters jogg skulle kännas bra, men icke. Efter en kvart kom smärtan tillbaka. Jag får meddela min lagkamrat Helena att det inte blir något lopp på söndag. Detta är jag mycket ledsen för, jag hade sett framemot en revansch från förra året.
Det blir till att hålla fast vid rehabträningen och glömma alla planer på löpning ett tag till.
Lyssnar på Solvej Balle och promenerar i tiden
Det är mycket som fått mig att tänka på tiden senaste tiden (!). En avslutad semester, två femtioårsfester och så Solvej Balles roman ”Om uträkning av omfång” som jag nu lyssnar på. Runt mig rör sig stockholmare på väg till eller från något. Det är en tidig sensommarkväll och det känns som att alla borde göra något annat, vara upptagna med vädret kanske. Igår gjorde jag det, gick upp i vädret och träffade min vän Tyr på Skånegatan. Vi drack några öl, åt en dålig burgare och pratade om dagarna som går, att det är bråttom. Så mycket som måste förankras i tillvaron, som inte bara får rinna förbi. Han är bra på det tror jag, min vän, bättre än mig.
Jag promenerade till jobbet i morse. Och nu går går jag hem också. Många små steg som i sällskap av Balle (och den här lilla texten som jag skriver med mobilen i handen medan jag går) gör stunden värdefull.
I väskan har jag potatisbullar som ska bli middag. Det har något det också.
Eftermiddagen blir kväll
Klockan är lite efter sex och eftermiddagen på stranden börjar övergå i kväll. Övriga har åkt till affären eller går tillbaka till huset och jag ska snart kolla efter. Min uppgift är att bära sup:en. Den får inte plats i bilen. Dagarna flyter fram på likartat semestervis och det är fint. Sova tills man vaknar, äta sen frukost, pyssla lite i huset och sedan packa lunch för stranden. Där simmar jag en stund, läser lite (just nu Märket av Frida Isberg) och solar. Småpratar med barnen och min fru kanske går en sväng till klipporna för att göra några hopp ner i vattnet. Att kroppen känns äldre är svårt att gilla men jag inbillar mig fortfarande att den kommer att må bättre om ytterligare någon vecka här. En grej med semester är ju att tillåta sig att ta det lugnt. Göra saker långsamt
Tomma hus
Det är blåsigare idag. Himlen är målad med vattenfärg och tjock pensel. Jag tar vägen som börjar bortom ladan, en tidig morgonpromenad innan kaffet. Gästerna ska skjutsas till tåget och innan dess måste alla hinna packa och äta frukost. Jag förbereder mig genom att ligga steget före.
Igår när jag gick här såg jag jägare vandra ute på fälten med gevär. Jag tror de var ute efter vildsvin. Vi har sett gris nästan varje kväll sedan vi kom hit, det är första året någonsin vi ser vildsvin i de här trakterna. Det sägs att en varg har kommit till andra sidan och nu jagat ner dem hit.
Huset där aldrig någon där står tomt som vanligt. Ägaren har dikt upp runt midsommar tidigare men än så länge ses inga spår kanske kommer han i morgon. Tänk om det stiftades en lag som sa att ägaren till alla hus och bostäder måste vara på plats en majoritet av årets dagar. Det skulle slå hårt mot Sommarstugesverige och många familjer och släkter. Jag tror inte det vore en bra lag. Det är inte ens säkert att det skulle förändra landsbygden så mycket, de som äger idag kanske helt enkelt bara hade sålt och frågan är om någon annan hade köpt alla hus som idag står tomma.
Midsommar kommer alltid för tidigt
Plockade sommarens första fästing idag, den satt på dottern. Varje gång det händer gläds jag åt tbe-sprutorna vi tog. Borrelia är en annan femma, tydligen är det nästan bara på män som får röda ringar runt betett. Borrelia dök för övrigt upp som ett tema i Curb your enthusiasm häromdagen, jag tittar på serien från början till slut men orkar bara några avsnitt i taget. Jag är väl på säsong tre eller fyra nu och Jeffs fru var mystiskt sjuk när Larry föreslår att hon ska testa sig för borrelia. Han har rätt. Kunskapen använder han igen i samma avsnitt för att rädda ett misslyckat snack med NBC-chefen, mystiskt sjuk även han. Han överväger att låta honom dö, men ändrar sig. Apropå kryp börjar myggen komma fram nu på kvällen. Det sabbar stunden när jag bara vill sitta stilla en stund i kvällssolen och titta ut över åkrarna med en sjunkande sol i bakgrunden.
Imorgon är det onsdag och på fredag är det midsommarafton. Den kommer alltid för tidigt. Något år ska jag vara ledig hela maj så man hinner upplevs hela försommaren utan den nu obligatoriska superstressen.
Jag hängde med ungarna ner till sjön idag och simmade. Drog på mig mössan och brillorna och crawlade en stund. Det kändes att det var längesedan. Andningen sitter men orken i armarna sviker. Om vädret håller i sig lär det snart kännas bättre.
Trots fullt ställ med tonåringar på besök har jag nästa hunnit läsa ut nya Diamant Salihu. Han är bra. Mycket av händelser i den är sådant vi har bevakat på DN under det gångna året.
Trivs med tanken på att göra en sista sommar och sedan kliva upp en våning. Det är dags för förändring.
Fyndet vid badplatsen skickar mig tillbaka till barndomens oro
Ni vet historien som snurrade när vi var barn, att det hänt att någon hoppat i vattnet från en brygga och landat på spetsade pålar som någon placerat på botten av sjön. Att det hade hänt fler än en gång var alla övertygade om. Sökte fakta gjorde ingen. Oavsett satte det spår hos oss barn, en oro som dök upp varje gång man skulle hoppa i mörkt sjövatten från någon sorts höjd.
I morse såg jag det här fyndet som någon gjort vid badplatsen i Tanto och fick dåliga vibbar.
AI-våren är här
Träffade en granne på gården, det är nu man börjar göra sådant igen. Under vintern håller alla sig inne i respektive låda, när solen och värmen kommer går vi ut och stöter på varandra igen. Han bar som vanligt en keps med amerikanskt tryck. Men det var inte Boston Red Sox den här gången utan New York Yankees. Han har bott overseas vet jag. Nu hänvisade han till USA och fejkade kidnappningar där kriminella tagit hjälp av AI för att efterlikna barn både till ljud och bild. Han kände oro för utvecklingen. Jag kände mig nödgad att inta en mer välkomnande attityd och tryckte på att det som ger stora möjligheter alltid för med sig avarter som är oönskade. Saker blir väldigt mycket bättre och väldigt mycket sämre parallellt, sa jag. Det är väl alltid så. Internet har fört med sig skit, men vem skulle önska en värld utan internet?
Well, där någonstans skiljdes vi åt och avslutade det lilla samtalet med att välkomna våren. Det är något odelat positivt med våren. Där kunde vi enas.
Lördagens huvudvärk
Middag hos vänner igår. Blev sent. Var värt besväret dock.
🇸🇪