Galoppspelet Jägersro fanns på farfar och farmors lantställe när jag var barn och är det enda stället jag spelat det på, tills idag. Jag hittade ett lika gammalt och fint exemplar hemma hos svärmor Gunsan i Småland och lyckades övertala dottern att vara med. (Min fru bangade pga hatar sällskapsspel). Det är snyggt spel. Vintage som fan. Det är rätt avancerat också, med räntor på banklån och aktieandelar i Totosyndikatet. Snällt är det inte. Nio av tio chanskort (som man åker på att ta upp hela tiden) innebär skit och nya skulder. Jag är belånad över öronen redan efter tre lopp och fick inte en spänn på toto i det senaste racet. Å andra sidan har jag lyckats få tre kusar.

Må bäste hästhandlare vinna.