Jag vänder på mig, sträcker ut tårna, försöker fånga den dröm som nyss gled ur minnet och som lämnat en aning av något. Det var kopplat till tv-serien om Spotify tror jag. Har ett avsnitt kvar där efter att ha tittat klart på det femte precis innan jag somnade. Jag vill läsa mer om Spotify-grundarna men min tidigare prenumeration på Breakit har upphört. Får lösa det senare. Dagens agenda innehåller kroppsarbete. Jag har en häck och en gräsmatta att klippa. Det måste göras innan regnet kommer tillbaka. Det var syftet med den här resan. Även om gårdagens arbete i trädgården också varit värdefullt så skulle jag åka hem med en djup känsla av otillfredsställelse om den där häcken förblev oklippt. Jag ska resa mig ur sängen nu. Ta itu med dagen.

Det går vita gäss på havet nedanför den lilla samlingen stenvillor. Elledningarna svajar, solmadrasserna surrade i sina träbottnar på terrassen.

Jag tar en klunk av iskaffet, mandelmjölken fanns på närmsta minimarket. Där fanns också feta på lösvikt. Äggen plockade jag i en plastpåse ur kylen, ett tjog, och vid kassan några apelsiner. Lite bubbliga och gröna i skalet men smaken sötare än någon jag tidigare smakat. Cikadorna lyckas överrösta vinden även idag.

Ena nyckelknippan försvann igår. Vi upptäckte det på kvällen. Den låg i ena ryggsäcken när vi var på stranden. Jag sprang tillbaka till platsen vi varit på, några kilometer bort. Det hann bli mörkt men solstolarna låg kvar i samma position som när vi lämnat dem. Jag krafsade i sanden under ljuset från mobilen, andfådd och irriterad. Gav upp och började promenaden tillbaka.

Familjen hade hunnit äta klart när jag nådde restaurangen. Beställde in musslor och en stor öl, de övriga villiga att vänta. Vi kalkylerade över priset det skulle kosta oss att ersätta förlusten, och när vi skulle komma med den dåliga nyheten. Redan ikväll eller först imorgon? När vi betalade dök den upp, knippan låg i myntfacket i H:s plånbok. Säkrad för vind och barnhänder och sedan bortglömd.

Lättade gick vi hem i natten.

Kan man säga att Matala är Kretas LA? Venice Beach? Tveksamt, men det dit tanken rörde sig när vi åkte dit idag. Småbutiker, gatumålningar, hippie-historia omgjord till tok-kommers. Lite ”rädda sköldpaddorna” och massor av turister.

Jag och Helene var här för femton år sedan. Då hade hon varit här tidigare och kunde berätta om Matala på det glada 80-talet. Nu har det förändrats ännu mer. Campingen är borta till exempel. Den är ett stort hotell nu.

Red Beach ligger där den låg sist, men nu fanns serveringar där. Den ena, som vi kastade oss in på direkt för att svalka oss, drivs av en snubbe som verkar vara ökänd. Barnen googlade upp recensioner av hans ställe (som skryter om världens bästa mojito) och det var ingen kul läsning. Men där fanns skugga. Och efter klättringen över berget för att komma till den röda stranden var det värt att betala överpris för fem läskeblask med is. Klättringen var tuffare än jag minns den. Ungarna kämpade på bra.

På kvällen gick vi ut och åt lokalt. Månen var nästan full när vi traskade hemåt längs strandpromenaden.

Det var ett riktigt lyckokast denna bokning via Airbnb. Större och bättre än väntat. Det bästa är terrassen, stor, med tak och utsikt över hav och berg.

Den ger skugga och en plats alla familjemedlemmar drar sig till när det uppstår sådana där mellanrum, stunder då inget särskilt står på schemat och alla behöver en paus. Jag skulle gärna ha en sådan här terrass hemma intill lägenheten. Säsongen är betydligt kortare än här, men det skulle vara roligare att tillbringa sommaren i stan med en fet terrass. Terrass alltså. Vilken grej.

Kom till terminal 5 prick tre timmar innan avgång. Hade checkat in i förväg och printat bagagetagg i terminal 4 innan dess. Det tog 20 minuter att lämna in väska (self drop) och passera säkerhetskontrollen. Hade betalat för fast track men vanliga kön var heller inte lång. Oroligt skönt. Det var mitt största orosmoln inför den här resan. Hoppas att det håller på att bli bättre i stort och att detta inte bara var ett positivt undantag. 🇸🇪