Det är mycket som fått mig att tänka på tiden senaste tiden (!). En avslutad semester, två femtioårsfester och så Solvej Balles roman ”Om uträkning av omfång” som jag nu lyssnar på. Runt mig rör sig stockholmare på väg till eller från något. Det är en tidig sensommarkväll och det känns som att alla borde göra något annat, vara upptagna med vädret kanske. Igår gjorde jag det, gick upp i vädret och träffade min vän Tyr på Skånegatan. Vi drack några öl, åt en dålig burgare och pratade om dagarna som går, att det är bråttom. Så mycket som måste förankras i tillvaron, som inte bara får rinna förbi. Han är bra på det tror jag, min vän, bättre än mig.

Jag promenerade till jobbet i morse. Och nu går går jag hem också. Många små steg som i sällskap av Balle (och den här lilla texten som jag skriver med mobilen i handen medan jag går) gör stunden värdefull.

I väskan har jag potatisbullar som ska bli middag. Det har något det också.