Jag har en inneboende stress som gör att jag har svårt att ta sovmorgon. Sedan vi kom ut på landet sover ungarna som vedklabbar och vaknar först framåt halv tio, tio. Det gör att jag och Helene inte heller vaknar förrän framåt halv tio, tio. Det är ju rena lyxen och borde enbart betyda glädje men efter en vecka eller så börjar jag istället bli irriterad över att vakna så sent. Flera timmar av dagen har ju redan gått förlorade! Det blir ju fan inte frukost förrän det är lunch! 
Ja jag vet. Det är mig det är fel på. Men eftersom jag vet att det är så har jag också lärt mig att hantera det. Medicinen stavas sätta klockan och gå upp tidigt ett par dagar i rad så är ordningen återställd sedan och jag kan unna mig ett gäng sena morgnar igen. 

I morse var en sådan där medicinmorgon. Jag ställde klockan, snoozade en timme och tvingade mig ut för att springa. Det var sjukt värt. Först en jävla pina att sätta på sig kläder, men efter några meter på grusvägen så kände jag mig enbart glad. 
Jag sprang utan musik eller annat ljud i öronen, förbi hygget, förbi fälten, förbi mitt barndomshem och sedan rakt genom skogen. Jag svängde av skogsvägen och tog den gamla elgatan. Cheesus fucking christ vad där var blött. Det var som att springa i ett jävla kärr. Lerigt vatten upp till knäna. 
Underbart! Jo, på sant!

Sedan käkade jag två portioner havregrynsgröt like it's 1988 och blev sugen på att gå och lägga mig igen. 
Så blev det ju inte för då var alla barn uppe och allt var på fullt ställ och eftersom jag satt en ära i hålla elvaåringarna borta från mobilspelen åtminstone halva dagen så var det bara att lägga i en ny växel.

Vi sköt med luftgevär, jag tvingade dem att lyssna på Slayer, Dissection och  Darkthrone på svinhög volym (vilket genast fick dem att sätta igång med ett vildsint kuddkrig) och jag lyckades få alla att hjälpa till med att göra pannkakor.

Efter det sket jag i att hålla garden uppe men fick ändå med mig ungarna till grustaget för att hämta sten till det senaste viktiga projektet: mura en eldstad.

Josåatt. Första lagret är nu lagt. Med betong och sten och allt. Kände mig jävligt proffsig när jag blandade till den där sköna geggan och började bygga. Vi får väl se om allt fortfarande sitter ihop imorgon. Tanken är att göra allt lagom stort för den fräsiga stekhäll i gjutjärn som Helene köpte på Biltema.

Mvh 
Andreas "Ernst" Jennische

Jag ställde klockan i morse för att hinna träna innan supervärmen slog till. Det gick sådär. 
Jag gick upp och jag sprang, men jag kom inte undan hettan. Det var gassigt redan klockan halv åtta på morgonen.
Det är inte min kopp te, att springa i brännande sol. Om jag får välja mellan det och underkylt regn väljer jag det senare tio gånger av tio.
Jag pinnade på så bra jag kunde men det blev inte så långt. Det kändes som en dryg mil men det blev ett par kilometer kortare visade det sig när jag kollade på Runkeeper efteråt. 

Den där morgonrundan satt i hela dagen sedan. Vi drog till stranden redan före lunch och var inte tillbaka förrän vid sex. Jag kände mig rätt mör redan innan vi gick iväg och ännu mörare när vi gick tillbaka. 
Men det hade inte funnits något bättre ställe att vara på idag än på @världensbästabadstrand

Det är 24 grader i vattnet!!!

Ungarna var i flera timmar. Dessvärre fick de betala med brända ansikten.

För övrigt fick jag ett förfrågan om ett nytt jobb idag. Det fick mig inte att bli exalterad.
Men ställa lite detaljfrågor kan man ju alltid göra, för att få lite mer koll på vad det är för ett jobb egentligen.

Jag gick ut i vedboden för att hämta ved (!)  
Där fastnade blicken på en stor kaxig bit körsbärsträd som bara låg där på marken och var störig. 
Jag lade upp den på huggkubben och drömde till med yxan. 
Swisch donk. 
Inget hände. 
Swisch donk. 
Swisch donk. 
Swisch donk. 
Nu började jag bli förbannad. Jag drämde till igen, så att yxan fastnade i träbiten. 
Sedan fortsatte jag att hugga, fast uppochner. Alltså med yxhuvudet neråt, not huggkubben. Det är ett klassiskt trick mot sega bitar. 
Swisch donk klunk ner i marken i två bitar. 

Det funkade!

Jag utnämnde mig till fucking Master of vedboden och gick in.

I övrigt har jag sprungit i dag. En knapp mil i 4,27-tempo. Det kändes inte alls bra. Efter maraton har min kropp spelat humungus fungus med mig. Det känns som om jag väger ett ton.

Well well det lär väl ge sig.

Imorgon ska jag in till Katrineholm och handla en ny slips. Fläcken på den (!) jag har går fan inte bort trots behandling med sidentvål. Det vankas bröllop nämligen. Inte mitt eget dock.

Idag lossnade det. 
Jag sprang långt och det var kul. 
Benen var med, hjärtat var med och lungorna var med. Det enda som inte var med var fötterna. Stortårna ömmade som satan efter 17 kilometer ungefär och höll i sig ända in i mål efter 24.
Måste göra något åt det där. 
Typ operera. Med sax och fotbad. 

Tog vägen över Gröndal, Aspudden, Hägerstenshamnen, Målarhöjden och vidare mot Skärholmen Centrum. 

Där tog jag en #löparselfie och sprang tillbaka.

Det var grått och regntungt i luften till en början, när jag var hemma igen stekande sol.

Allt kändes bra förutom de där jävla stortårna. 

Fick till ett långpass med Magnus idag. 26 kilometer i svidande regn. Det var ingen höjdare faktiskt. Och ont gjorde det i fötterna. Men efteråt: such a boost.

Målet var att ligga på i snitt 5.15 per kilometer i snitt. Vi höll lite snabbare fart tills vi passerade 15 kilometer. Då hade vi plötsligt tappat till 5.19. Men vi ryckte upp oss och ökade resterande 11 kilometer så när vi nådde målet blev slutsnittet 5.12.

#

I förmiddags tog jag med elvaåringen till Science Fiction-bokhandeln. Den bok vi skulle ha var slut. Vi köpte två andra istället. Jag köpte också en. Jag är helt värdelös på Sci-Fi men fick lite feeling och tog en med säljande omslag. Den är skriven av en Grant och ska vara en modern Lord of the flies-historia typ. Efter apokalypsen. Allt internet borta. Alla vuxna borta. Bara muterade djur och barn.
Bådar gott.
Dessvärre lär jag aldrig läsa den.

Igår var seeeeg. Idag var lätt.
Bra drag på jobbet och inga stora fadäser.
Veckan började ju helt värdelöst med att jag knäckte jobbdatorn genom att tappa den och det tog några dagar att jobba upp peppen igen. 

Jag ansträngde mig också lite extra som pappa i eftermiddags och det är ju alltid värt insatsen.

Nu siktar vi på fredag.

Efter att ha sprungit Södermalm runt nya kan jag meddela att oddsen för snöstorm är höga.
Det är vårvärme i luften och vindstilla.

Det var inte kul innan men blev kul sedan. Måste upp i distans för att palla maraton för övrigt.

Har tappat lusten lite.

Här sprang jag.

Det här lyssnade jag på, Det politiska spelet.

Och det här, Åsiktskorridoren.

AJ

Planerade morgonen för att springa hem efter jobbet. Det glömde jag bort på lunchen och gick och handlade. Sedan stod jag där. Med en kasse mat och ba: hur fan ska få hem allt. Alternativt: det blir till att glömma löprundan.

Men löparryggan visade sig ha oanat utrymme. Jag fick ner allt.
Det blev ju sjukt tungt men det är helt okej så länge det inte är så långt.

Kolla bara vad jag kunde trycka ner.

Söndag betyder ofta långrunda för mig. Idag sprang jag 25 kilometer genom stan, ut på Djurgården och tillbaka.
Enligt traditionen lyssnar jag på #mattssonhelin under dessa långrundor.
Ibland är gubbarna jättebra, ibland mindre bra. Hur som helst gillar jag deras sällskap. Det har blivit en trevlig tradition helt enkelt.
Fast idag blev jag irriterad.
För det första: podden var inte ens en timme lång.
Knappt en timme! Och herrarna framställer det som något BRA!

Det verkar läge för en analys av "the core business" som det heter, vill jag säga till Mattsson och Helin.

Bara för att Atladottir och Bjurwald drar igång en mycket efterlängtad och kortare pod om media, behöver ju inte gubbveteranerna plötsligt börja jaga halvtimmesstrecket.
Nej gör om gör rätt #mattssonhelin
Jag hann ju knappt ut på Djurgården förrän dagens avsnitt var slut.
Tänk tvärtom, LÄGG PÅ en timme till.

Irriterad blev jag också över att dagens (trodde jag) avsnitt kom ut i fredags!
I fredags!
#mattssonhelin är ju en söndagspod för böfvelen.
Också detta, säger herrarna själva, är en (panik)åtgärd för att möte den tunga attacken från Atladottir och Bjurwald.

Feltänk tror jag. För om två ungefär lika långa (förlåt, korta) poddar om media kommer ut typ samtidigt, där samma ämnen behandlas och där den ena görs av två i sammanhanget nya röster och den andra av #mattssonhelin... Ja då blir nog valet ganska enkelt för många.

Jag har ett kluvet förhållande till ledigheten kring jul. Det är alltid skönt att slippa gå upp på morgonen och passa tider men å andra sidan är jag dålig på att njuta av själva ledigheten. Jag blir ofta en tråkigare person när jag är ledig. Åtminstone när jag är hemma och ledig. Det är någonting som jag behöver göra någonting åt. Det drabbar fler än mig.

Jag har nu avslutat min måndagskurs i webbredaktörsskap. Jag tänker inte göra något utlåtande här utan konstaterar att den är över och att jag är tillbaka på jobbet imorgon. Där händer det grejer. I dag tändes äntligen nya sajten www.stockholmdirekt.se vilket är en responsiv och enklare variant än den vi haft tidigare. Dessutom lägger vi där ut alla Stockholmsnyheter på ett och samma ställe för den som vill ha det så. Det går fortfarande att surfa in på www.sodermalmsnytt.se och de övriga titlarna men det är inte längre ett krav för att skaffa sig totalkoll.

Jag passade på att bidra lite från kurssalen då en byggställning plötsligt rasade ner utanför lokalen och krossade en bilruta. Det fick bli en liten puck i tidningen.

Överlag förlöpte förstadagen fint med nya sajten.

Roligt är också att vår tidigare krönikör och vikarie @crj138 börjat jobba hos, liksom @sofipropp och inte minst klippan @goldgosse.

Dessutom har jag ju fått äran att jobba alldeles intill @micketoll och @karinulfsdotter, sådana jävla stjärnor.

Som pricken över i, hann jag köpa ett par nya springskor i dag. Jag återkommer med utlåtande efter premiärturen imorgon.

Det är ett alldeles utmärkt sätt att upptäcka andras och den ena staden genom att springa i den. Helst då åt nya håll än vad man är van vid. Idag testade jag att springa en dryg mil åt Nacka-hållet och det var ett bra drag. Kolla bara på gamla Sickla outlet jag sprang förbi, eller den skönt barackliknande thaikrogen i Nacka.
Vackra ställen jag aldrig sett förut.

Själva löpningen gick bra även om vänster vad började ömma efter cirka 15 kilometer.

Traditionsenligt kombinerade jag söndagsspring med podcasten #mattssonhelin De pratade en del om Aftonbladetrapporten. En aspekt som inte får utrymme är hur den kommer att påverka bilden av Aftonbladet som arbetsplats. Enligt mig ger rapporten en bild av Aftonbladet som en långt mindre rolig och kreativ arbetsplats än tidigare trott. 

En för mig mer glädjande sak med rapporten är att min arbetsplats ligger bra till på många sätt, just när det gäller att ta tillvara reportrarnas egna idéer och ha korta beslutsvägar. 

Lördagar är som bekant en svår dag för mig. Rutinerna sätts ur spel, vilket känns som trevligt när man tänker på det i förväg men som ofta blir raka motsatsen. Barnen äter frukost för sent, tittar på tv för länge, kommer ut för sent, vi glömmer att handla mat och inget av det man tänkt blir gjort och inget kul hinns med.
Söndagar är alltid bättre. Då börjar man blicka mot ny arbetsvecka vilket får en att skärpa sig. 
Jag har haft en jävla praktsöndag på tal om den saken. 

1. Jag väcktes av alarmet som planerat strax före klockan sex och GICK UPP. Ja, jag var svintrött men jag gjorde det ändå.

2. Strax före klockan sju var jag ute och sprang. Det var disigt, fuktigt och milt ute. Benen kändes pigga (tro fan det så många dagar sedan som det var sist) så det blev 18 kilometer.

3. Fixade frukost åt alla barn (två extra som sovit över), drack kopiösa mängder kaffe och började smida planet för resten av dagen. Det gick så där faktiskt.

4. Det blev bra sedan men under ett par timmar gick jag mest runt och svor. Jag hade en jävla massa praktiska saker att fixa och allt såg ut att skita sig. En bänk till vardagsrummet, en soffa och en annan möbel.... Hur fan skulle jag kunna få hem allt det med en vanlig jävla bil och utan bärhjälp (alla upptagna) och dessutom verkade den bänkskivan i MDF jag sett ut inte finnas i rätt storlek. Gah!

5. Till slut åkte jag till Bauhaus ändå, med en ny plan och med takräcke på bilen. Det blev bra till slut. Istället för ett skiva för två tusen spänn köpte kan några plank och en regel för tre hundra. Jag lyckades dessutom mäta rätt!

6. När det var gjort hade jag fått blodad tand så då åkte jag till Ikea av bara farten. Det jag hade övervägt att hyra lastbil för gick ju fan in i bilen.

Smackelibonk som man säger.

Sket i ett möte. Snörade på mig skorna.

@a_jennische

Jag ligger lite lågt här för tillfället. Istället har jag plockat upp mitt bloggande på Tumblr istället. Varför? Ja, säg det. För onväxlings skull antar jag. Det är bara en tidsfråga innan jag är tillbaka här igen i full styrka.

Hittade en vårblomma på gården.

I somras satte jag upp målet att blogga en gång om dagen. Ett inlägg per ledig dag. Alla fick taggen #torplife

Nu är målet satt högre. Ett inlägg per dag i hundra dagar. Det är sjukt många dagar i rad. Men det ska gå.

Jag har sportlovsledigt med ungarna den här veckan så i dag tar jag helt enkelt och öser ur min icke-professionella tillvaro. Det lär fortsätta så tillsvidare.

När jag skriver det här sitter jag i ett mörkt rum. I väntan på att barnen ska somna kör jag en tumvals på det fiktiva tangentbordet på mobilen. Jag tänker igenom dagen och minns särskilt två saker. Samtalet jag hade men en muskulös pensionär (som jag aldrig sett förut) och samtalet jag hade med Hårdrockar-Eric i tvättstugan.
Det första inträffade i bostadsrättsföreningens lilla gym där jag slank in för att avsluta min löprunda med några hantelövningar.
“Har du varit ute och sprungit? Såg du Vetenskapen värld i går?” sa den breda pensionären plötsligt.
Jag svarade ja och nej.
Muskel-P berättade att programmet slagit fast att man kan äta hur som helst (typ) och ända få bra resultat av träning. Det är inte alls så noga att äta särskilda tider som man tidigare trott berättade han.
“Skönt att höra” sa jag. “Det låter dessutom rimligt."
Muskel-P fortsatte:
“Men att springa först och sedan styrketräna…”
Nej det var inte att rekommendera om man vill ha stora muskler.
Jag sa att jag visste det men att jag ändå gillar det. Han berättade att han behöver musklerna när han paddlar kanot med hustrun. Jag berättade att jag inte behövde så mycket muskler alls. Vi skildes åt som vänner.

Senare står jag och småpratar med Eric den långhårige. Vi hade tvättiderna efter varandra och han säger att han inte tvättar sina scenkläder. Aldrig. De ligger nedpackade i flera lager plastpåsar i väntan på att de ska användas igen.
“Skinnvästen har varit blöt av svett så många gånger att den krympt” säger Eric och är mäkta stolt.
“Coolt” säger jag och menar det.

Sedan jämför vi t-shirtar. Jag har en exklusiv Run in blood-tröja som jag sprang till mig på Gärdets sportfält i höstas. Han har en ny Nifelheim-tisha. Framför loggan syns hjärtfrekvenskurvor, bakom loggan är de förvandlade till ett jämnt streck. Nifelheim – musik som dödar.
Eric spelar trummor i bandet.
“Det är en ny design. Först tänkte vi att det kanske var lite väl, men de sålde som fan i Göteborg” säger Eric.

Han är snäll Eric.

@a_jennische

Lätt förkyld tänkte jag skita i dagens Hässelbyloppet. Känslan blev inte bättre av att jag inte fick tag i Patrik som jag skulle springa det tillsammans med, varken via sms, telefon eller Facebook. När jag istället frågade hans flickvän fick jag ett kryptiskt meddelande om att han “slarvat bort både sig själv och sin telefon”.
Men solen sken och temperaturen visade på perfekt löparväder…
Jag tog tunnelbanan till Hässelby gård och gjorde mig redo. Jag bestämde mig för att springa helt utan egen klocka och bara lyssna på kroppen och ta det lugnt om nödvändigt.
Jag tog rygg på andra som höll ett lagom tempo och försökte ha så kul som möjligt.
Det gick över förväntan visade det sig. Jag slog personbästa med 42.56 på 10 kilometer.
Nu är det bara att hålla tummarna så att jag inte blir sjuk på riktigt.



På väg dit.



Uppvärmning.



Under loppet.



Det bästa: dricka, banan, kaffe och bulle efteråt.



Det känns liiite varmt i huvudet på något sätt.

@a_jennische

- Posted using BlogPress from my iPhone

Packa dojan.
Förbereder mig mentalt för att springa drygt två mål i Tyrestaskogen i morgon kväll.
Ska göra det tillsammans med Calle på Kajen, min kompis från #torplife. Han är en jävel på att springa så det blir till att vatten- och kolhydratladda imorgon.
Ser framemot det. Det är min nya grej, att ha saker att se framemot efter jobbet. I dag såg jag framemot att gå hem tidigt och hänga med ungarna. Det blev precis så trevligt som jag hoppats på. Det märks att de blir större. Lite mindre tjafs (ta i trä) och större chans att prata och r e s o n e r a om saker. Det är fint.
##
För övrigt bör alla katrineholmare lyssna på min syrras intervju med avgående @Kommunchef Mattias Jansson i P4 Sörmland från tidigare i dag. Han har mycket intressanta saker att säga om Katrineholms-Kuriren. Han älskar inte den tidningen så att säga.

@a_jennische

- Posted using BlogPress from my iPad

På lördag ska jag springa ett lopp igen. Det tuffaste lopp jag någonsin sprungit. Inte på grund av dess längd, bana eller miljömässiga omständigheter utan på grund av dess “aura of thrash metal”.

Det gäller att springa så långt som möjligt på tiden 29,03. Varför? Jo för det är så lång som Slayers mästerverk Reign in Blood är.

Loppet heter Run in Blood och går av stapeln på lördag klockan 14 på Gärdets idrottsplats. Kom och kolla och drick en bärs eller två. Lär bli något helt annat än exempelvis Midnattsloppet. Lär bli kul.

Det regnar halva dagen sedan blir det fint. Jag går upp tidigt för att ta emot ett grannbarn. Ungarna leker hemma och vi börjar plocka. Näst sista dagen. Ytterst vemodigt. Ändå bra. Solen kommer efter lunch och jag och barnen åker ner till stranden för ett snabbt bad. Det blåser men än skönt i barnet. Vi träffar en familj från Södra station som var här för ett par veckor sedan men som nu gör en snabb återvända.
Jag säger att jag inte längtar hem.
Lillsonen säger tvärtom. Han saknar leksakerna.
Vi åker hem och gör egen pizza. Sedan kommer Mathias och Malin.
Vi spelar strategikrigsspel.
I morgon packar vi.

@a_jennishe


- Posted using BlogPress from my iPhone

Andreas, Anders och Patrik.

Jag springer KK-Joggen i team D E Hälsa som leds av min kompis Daniel. Jag har laddat med kaffe och bulle hemma hos mamma och pappa och huvudet känns tungt. Patrik är med, syrran Klara är med och Andreas och Anders är med.
Starten går. Alla öppnar snabbt. För snabbt för mig. Men det inser jag först efter en stund. Jag ligger på knappt fyra minuter per kilometer och det håller aldrig. Efter två kilometer har jag lust att lägga av men bestämmer mig för att bita ihop och gå ner i ett tempo jag klarat ända in i mål. Ett lägre tempo som ändå är så högt som möjligt.
Det funkar.
Längs vägen ser jag Martin som hejar, Pelle som hejar och Evelina som hejar.
Jag tappar mellan en och fem sekunder per resterande kilometer men håller ända fram. Jag kommer i mål på plats 66 på tiden 45.26 och är mer än nöjd med tanke på hur det kändes.



Min mamma, min dotter och jag.

##
Den snabbe Patrik försvinner på vägen och förvånar alla när han kommer in i målfållan sist av oss.
Förklaringen:
“Fan, magen pajade av kaffet. Jag blev tvungen att gå in på Netto och låna toaletten."

##
Jag provar Wimp. Hittar genast Philip H. Anselmo och Watain. De finns på Spotify också men här kom de till mig direkt. Inser att jag inte har lyssnat på musik på veckor. Inte ens det här. Förmodligen gör uppehållet Philip H. Anselmo bättre än förtjänat.

##
Per Schlingmann har i viss mån rätt. Om ett par veckor när min semester är över, handlar allt om att “söka lyckan i det vi kallar vardagen”.

@a_jennische

- Posted using BlogPress from my iPad