Barnets skratt i slänggungan #torplife S06E07
![]() |
| Representing Flintbacken Zoo. Foto: Mattias Andersson |
![]() |
| Mattias "Limpan" Lindmark, en av arrangörerna och konferencier. |
![]() |
| Medtävlare. |
![]() |
| Tishan! |
![]() |
| Trappan. Du ser en femtedel i bild. |
![]() |
| Bra pannband och hår! |
![]() |
| Så ska en pokal se ut! |

Helg är en annan typ av jobb.
Så tänkte jag när jag stod nere i förrådet och sorterade kartonger förut. Jag verkligen avskyr att sortera kartonger i förrådet.
Men jag fick en briljant idé idag när jag stod där nere och svor. Det är ju nämligen alltid likadant, jag sätter ner en massa grejer (säg skridskor), glömmer bort att de finns, köper nya – och hittar de ursprungliga!
Men nu är det slut med det. Jag gjorde nämligen ett litet index. Jag älskar appen Evernote, använder den varje gång jag antecknar något i mobilen (vilket är väldigt ofta, till exempel skriver jag nio av tio blogginlägg på mobilen, som det här) och varför inte skriva ner en innehållsförteckning för förrådet!
Jag tog några bilder på alla kartonger, liggunderlag och konstiga väskor som står där nere och punktade ner i text vad allt innehåller.
Nästa gång jag blir fundersam om det finns någon vårjacka i storlek 140 som tvillingarna kan använda behöver jag inte gå ner i källaren! Jag bara gör en sökning i Evernote!
Okej, jag skrev ju inte ner exakt allt,men lite övergripande. Vinningen kommer ändå vara enorm.
Jag fattar inte varför jag inte kommit på detta tidigare.
###
I övrigt har söndagen varit lila okristlig som alla andra.
Jag har sprungit och kört utegym, städat, fixat lunch, svurit över en satans tejprulle och skjutsat ungar i lådcykeln som en värsta värsting.
När jag och tre barn rullade Krukmakargatan fram mötte vi Viktor Barth-Kron. Jag sa hej och han sa hej och imorgon kanske vi ses på pressläktaren i Stockholms stadshus.
###
Jag har lyssnat på podcast också. Eftersom både @fredrikwass och @ftideman kommenterade min förra bloggdelning på Facebook med att säga att Tv med Luuk var en av deras favoritpoddar, är jag ju tvungen att ge den en chans till.
Idag lyssnade jag på intervjun med Johan Croneman. Den var okej. Men jag saknade flera följdfrågor.
Till exempel sa Croneman att han och DN vill vara en del av det pågående samtida samtalet och att det ska vara en röd tråd genom hans tv-kritik. I samma program sa han att han aldrig sett Paradise Hotel och att det var svårt att hitta program på kanaler som Tv3 och Kanal 5 som är värda att se och skriva något om.
Jag vet inte jag. Jag hade gärna lyssnat till en djupare förklaring av hur Croneman definierar det pågående samtidssamtalet.
Dessutom hävdar Croneman upprepade gånger att han hellre ställer frågor än slår fast hur något är. Har verkar tala sanning när han säger att han sällan läser sina egna texter i efterhand. Jag är ingen notorisk Cronemanlösare men jag har läst tillräckligt många av hans krönikor för att ifrågasätta det påståendet.
Jaja, jag är picky. Men om det nu ska handla om TV och Luuk är programledare så ligger ribban ganska högt. Jag har börjat på Hellenius-avsnittet precis. Får se hur det blir.
Vad tycker ni?
###
Jag har påbörjat det senaste avsnittet av Det politiska spelet också. Om jag var rockjournalist alternativt kulturskribent av typen Fredrik Strage skulle jag genast dyka ner i ämnet Fredrik Furtenbach, inrikespolitisk kommentator, och hans blinkningar till satanismen. Han har upprepade gånger namedroppat såväl Satanistiskt initiativ (politiskt skojparti i senaste valet) som gethuvuden och Baphomet-statyn i USA.
Nu senast konstaterar han att det är avsnitt 66 som spelas in, en speciell händelse eftersom det är nästan som 666, the number of the beast, säger Furtenbach.
Kul på alla sätt tycker jag. Värt en grävning. Go get it someone!
Får en lucka i schemat på morgonen eftersom Helene lämnar barnen, byter snabbt om till korts och springer till jobbet.
Det är svinjobbigt. Jag har känt mig fysiskt trött ett tag och idag är tyvärr inget undantag. Inte så där att jag känner mig sjuk, mer som att energiflödet är strypt. På den tiden då jag körde moppe (hederlig 50 cc bensinare, sweet old good times) var en vanlig trimmetod att köra "pluggen ur". Att helt enkelt borra upp ett större hål mellan förgasaren och cylinderhuset. För att på så sätt öka bränsleintaget i motorn och få mer pang för pengarna. Jag hade en Yamaha FS-1 så jag hade förmånen att kunna köpa en liten metallbit som man bytte ut mot den som satt i motorn och på sätt få pluggen ur.
Hur som helst, det jag vill säga är att det känns i kroppen som om någon fixat "pluggen i". Strypt bränsleintaget alltså.
Det går ju att springa och jobba och laga mat till barnen ändå, men det är mindre roligt än vanligt.
###
Nä vi ändå snackar dåtida fordon måste jag ta upp den här fina folkabussen jag gick förbi på Hornsgatan idag. Vilken pärla. Jag kommer alltid att älska folkabussar. Mina föräldrar hade två stycken i rad när jag var barn. Först en gul, sedan en vit. Inte den allra äldsta sorten (som på bilden) utan -80 och -90-talsmodellen. Stora och bra (en sanning med modifikation) var de i alla fall. Jag lärde mig att köra bil i den vita och sedan dess tycker jag att man ser förjävla dåligt i vanliga personbilar.
###
För övrigt läste jag Fredrik Wass blogginlägg om att önska sig en mentor igår. Jag vill också ha en mentor. Gärna en äldre gubbe eller tant som vet mer och bättre än en själv.
###
Jag har fått Close-Up på posten, prenumerant som jag är. Ingen tidskrift kan mäta sig med den när det gäller att förmedla en känsla av att tiden stått stilla. Ibland älskar jag det, ibland avskyr jag det.
###
En grej till. När jag gick en liten lunchpromme runt ambassaderna idag stannade jag till vid Artillerikyrkogården bakom Radiohuset. Måste lätt vara stans i särklass deppigaste. Liten, inhägnad och överskuggad av Radiohuset.
Ett bostadspolitiskt sätt att läsa min Orhan Pamuk-intervju. https://t.co/p03ljKKk54 https://t.co/SDCyDOtQqc— Anders Q Björkman (@AndersQBjorkman) 13 mars 2016
En gång i tiden var jag en notorisk P3-lyssnare. I synnerhet på Håkan Perssons två timmar långa P3 Rock varje söndag (vilket arbete byttes mot torsdag). Jag började lyssna slaviskt redan när programmet hette Slammer och Håkan Persson var programledare tillsammans med en kvinna var namn jag inte minns (började på S) och som jag blev våldsamt förälskad i bara genom att höra hennes röst. Vi snackar tidigt 90-tal nu och när jag säger lyssna slaviskt menar jag det. En period spelade jag in alla program på kassett och skrev noga upp vad alla låtar hette och gjorde blandband med de bästa låtarna.
Jag har lärt mig det mesta jag kan om rock/metal av att lyssna på P3 och Håkan Persson.
Många inslag minns jag än. Intervjun med B-thong, Landlords, Grave och Henry Rollins till exempel. Långt ifrån några storheter (bortsett från Rollins då) men vars röster och approach måste ha gjort intryck.
Ett tag körde Persson mycket obskyr Indiepunk från England. Ett band som heter Bivouac kommer jag ihåg att han träffade. De hade valt namnet för att det låg bra i munnen. Musiken minns jag inte. Förmodligen var det mycket fuzzy gitarr och släpig brittisk nasalsång.
Nåväl. Jag älskade P3 Slammer och P3 Rock.
Med tiden lyssnade jag även på P3 Dans med Calle Dernulf och ibland på P3 Soul med Mats Nileskär.
Vilka intervjuer han gjorde Nileskär. Eller förlåt, vilka intervjuer han fortfarande gör!
Idag insåg jag att Nileskär is going as strong as ever. Av en slump hamnade jag på P3 Souls sida på Sverigesradio.se och hittade massor av fina färska program Nileskär.
Jag blev genuint glad av det. P3 Rock fick ju nyligen lägga ner.
Vilken skatt han är Nileskär. Viken access han har. Och vilken kunskap han sitter på. Och rösten!
Efter att ha lyssnat på hans timme om och med Kendrick Lamar och J Cole fick jag en känsla i kroppen som påminde om den jag hade i mitt pojkrum de där sena söndagkvällarna med Slammer. En känsla av att bli guidad och upplyst. Jag blev glad helt enkelt.
Efteråt lyssnade jag på J Cole och tyckte det var skitbra. En artist jag knappt hört namnet på innan detta.
Public service när det är som bäst.
![]() |
| Tullhuset från 1876. |
![]() |
| Janne på akvariebutiken. |
Vilken vacker morgon det är. Jag pressade mig upp och sprang en runda.
Jag passade på att säsongsstarta bloggandet på Soul Enduro när jag ändå var uppe och ledig.
![]() |
| Le torp |
Idag var det dags igen för Julita Duathlon. Det kanske roligaste loppet jag varit med i.
Här är en utförlig rapport.
Ikväll åt vi den traditionsenliga pizzan i Äsköping för att kröna och avrunda årets #torplife
Tidigare idag sprang jag och Calle den sista sommarrundan ihop.
Det luktar uppbrott.
Det är inte en god lukt.
Jag är snart tillbaka på jobbet och den känsla jag har nu i kroppen (jag står barfota på köksgolvet i shorts och tittat ur över en äng i solnedgången, jag har sprungit idag, jag är mätt och glad) kommer att vara svår att minnas. Den finns nu, sedan är sedan.
Så är det med det.
Imorgon ska jag klippa gräsmattan.
Det är som en viss kusin brukar säga, vi kan kalla honom Erik, att det inte finns någon gräns för hur många bloggar man kan ha.
En blogg är bra. Två är bättre och fem-tio stycken riktigt jävla bra.
Jag är på väg mot åtminstone fem.
Den mest intressanta just nu (utöver den här då) är nya SoulEnduro.se – en fucking blogg om fucking löpning! Jo det är sant!
Vaddå, ska jag bli värsta trista löparsnubben nu tänker du som håller på och delar sin detaljerade träningsdagbok och ba: "Sprang tusingar på 3.14. Femtio stycken. Sedan bytte jag till Asics Alien PRO Force III och körde femtio till".
Nej så ska det inte bli.
Snarare lite som Carl Andreas Is Cooking Something där jag tog mig an både kokning och stekning på ett hatiskt sätt, förlåt kärleksfullt och initierat sätt.
Hoppas vi ses även där.
Puss och kram.
PS Jag stannar kvar här också. Såklart. DS
PS 2. Matbloggen hittar du på diskbanken.wordpress.com DS 2.
Jag sprang en kvällsrunda förbi Propptorp. Det gick i samma tempo som oftast fast det var jobbigare.
Allt kändes grymt.
Himlen var rosa och jag lyssnade på Slayers nya låt.
Den är fan HARDCORE!
Vilket får mig att tänka på Jimpas berömda Slayer-dyk den där sommaren på 90-talet då vi bodde i en sandlåda på Hultsfredsfestivalen.
För övrigt är jag nu anmäld till sommarens uppsättning av Julita Duathlon ) som min vän Daniel förtjänstfullt fixar. Kom igen, det blir kul!
Mitt mål: Under två fucking timmar.
Värt att notera är också att jag och ungarna eldade lunch idag. Vi passade på att testa hur det blir om man eldar en tom Brooklyn-lager också. Det blir fett coolt som ungdomarna säger.
Anslutningsvis.
Min granne och kompis Mathias bjöd på fälttävlan idag. Fett coolt det med.
Tog en sen runda genom skogen, förbi vattenverket och ut vid Ormeshaga igår.
Det är inte mina hemtrakter men nu har jag gjort den rundan så många gånger att jag hittar utan besvär.
Värre var det första gången. Då höll jag vänster istället för höger och satan vad långt det blev.
Nu fick det bli knappa milen bara.
Vädret var fint men benen lite tröga. Jag har ju lyft tunga grejer ett tag (skivstången jag köpte ni vet och en stor vattendunk som jag brukar köra benböj med). Fast träningsverk är gott. Om en tränar utan att det märks då vetefan om det är att betrakta som träning.
Nu lämnar vi Småland och kör tillbaka till torpet. Back to #torplife några veckor till. I wish it was forever goddamnit.
Ungarna har fått täljknivar. En succé. Särskilt dottern älskar det, att sitta och skala och vässa pinnar. Hon höll på hela förmiddagen.
En vandringsstav ska det bli, säger hon.
Jag är så glad att barnen gillar det. Jag kommer ihåg själv hur stort det var att få en egen täljkniv. Jag kände mig stor och ville sitta bredvid pappa bakom hans hyvelbänk. Han hade en liten snickarhörna i ena hörnet av lekrummet på den tiden.
Jag skar mig såklart och fick lära mig att det trots allt är bättre att skära sig på en vass kniv än på en slö, eftersom såren blir renare då.
Jag fick plåster och var på det igen.
Det är något särskilt med att sitta och pilla och greja med händerna på det där viset. Och trä är ett skönt material.
Jag hoppas ungarnas intresse håller i sig.
För övrigt har jag testat en ny träningsapp. Support your local scene heter det och eftersom jag upptäckt att Jogg.se och appen Svettig är skapad av bland andra Niklas Karlsson från Katne är en ju tvungen att bidra.
Det är en svensk variant av Runkeeper eller Strava kan man säga, som mäter distans, tider och kartor och fungerar som en digital träningsdagbok. Ett forum och sajt med bloggar och tips finns också knutet till alltihopa.
Jag är ovan vid gränssnittet men det brukar lösa sig ganska snabbt. Det känns självklart roligare med en produkt skapad av någon en har lite koll på jämfört med Runkeeper som jag använt hittills.
Det är lite kul med denna Niklas Karlsson också, som jag helt nyligen insåg vem det var trots att vi följt varandra på Instagram svinlänge. För femton år sedan var han lite rund och spelade ståbas i rockabilly- och countryband och jobbade som programmerare någonstans typ. Nu är han värsta ultralöparen och jobbar med träningssajter. Tiden går. I like it.
Imorgon ska jag springa igen. Med Calle från andra sidan åsen. Cirka 15 kilometer. Det blir kul.
PS Slayer är fan världens bästa band DS
Jag äter inte kött. Det främsta skälet är att jag ogillar köttindustrin.
Men det är fan skillnad på kött och kött. Magda gård i Näshulta är ett tydligt exempel på köttbönder som har en helt annan syn på sina kor och på sin köttproduktion än storindustrin. Vi hade kusin Jakob och gänget på besök i helgen och då åkte vi till Magda. Bonden berättade allt om sina rödkullor och var allmänt jävla skittrevlig. All respekt år honom. Ska man äta kött ska man äta hans kött. Korna får gå ute hela sommarhalvåret, kalvarna får dia och alla djur får enbart äta gräs som växer på den egna gården och förebyggande medicinering är förbjuden.
Så alla köttisar. Ta sikte på Magda gård.
Hela helgen har varit tipptopp faktiskt. Det är alltid grymt att hänga med Jakob och Helena och jag har både druckit bärs, lyssnat på hårdrock och sportat.
Idag söndag var jag ute i morse och sprang fem gånger tusen meter. Det svinjobbigt och kul. I lurarna: Guns n' Roses.
Nu på kvällen cyklade jag Öljaren runt. Tre mil på lite drygt en timme. Satan vad jobbigt och kul. I lurarna: Poison Idea.
Jag ska fortsätta med cykelpass lite då och då, allt för att vässa mig inför Julita Duathlon i slutet av augusti.
Nu har jag ju min Dawes. Dessvärre är sadeln så satans jävla hård så röven håller på att gå av på mitten. Men men. Det är väl mest en övningssak. Jag älskar ju den där hojen.