running

    Midsommaraftons morgon

    Vaknar först. Dricker ett glas vatten och knyter skorna. Springer runt Rökärr och ner till sjön. Där var Tord och Katarina. Vi språkade lite. De ska ha fest på sitt ställe ikväll och var nere vid sjön för att låta hunden ”bada av sig lite”. En tradition på midsommarafton enligt Tord. Jag tog ett snabbt dopp, om jag inte haft sällskap hade jag näckat. På vägen hem mötte jag Mathias och Malin på varsin hästrygg. Vi kommer att ses på Julita gård senare.

    Tillbaka på torpet är kaffet slut.

    Fälten

    Imorgon är det cykling över Västerbron igen. Starten på den här dagen var onekligen bättre.

    Pojken i Hästens öga

    Jag springer över fälten och lyssnar på Håkan. Det har jag aldrig gjort förut. Musiken brukar vara annan. Stegen är tunga i början men lättar efter första dungen. Håkan är bra. Melankolin, det är det jag gillar. Jag tycker verkligen om den här musiken tänker jag och springer och tänker varför har jag aldrig lyssnat, som i lyssnat, på Håkan förut. Tonerna slår an i mig, nuddar vid nostalgin och gamla minnen, tråcklar ett bultande stygn av röd tråd. Jag dagdrömde ofta om den stora kärleken som barn.

    När jag springer minns jag tv-serien Hästens öga och hur vacker jag tyckte att tjejen i huvudrollen var. Och pojken med mopeden. Han trängtar och gör vad han måste, drar gasen i botten och åker iväg mot henne. Fälten rör sig i vinden, rågen mest. Vetet är kort och stabbigt.

    Jag tar nya steg, rör mig mellan skikten av tid.

    Knöt skorna

    Vaknade tidigt. Dumskrollade tills jag drabbades av vämjelse. Gick upp, drack ett glas vatten och knöt skorna. Joggade förbi stranden, hästgården, Stoffes barndomshem och ut på 56:an. Vek av på vanliga grusvägen förbi Rökärr och tog rundan via Grytstorp. Det blev en mil. Ingen smärta i knät. Efteråt tog jag en campingdusch och drack kaffe. Svartvita flugsnappare ser ut att ha flyttat in i holkarna.

    Efter första böjen stod en älg

    Sprang i korts över fälten. Traktorer på åkrarna. Efter första böjen stod en älg, öronen rakt upp när jag passerade. Mötte ett par på promenad i höjd med Proppen, på samma ställe som vildsvinsfamiljen sprang över vägen förra sommaren. Knät kändes bra så jag fortsatte över Leby. Inga får ute. Inga människor heller. Vid utfarten från Hammartorp mötte jag Tord och Laima i full biskötaruniform, de kom i pickupen.

    Dagen rullade på i högt tempo. Åkte och hämtade Arvid som kom med tåget. Handlade träolja, penslar och korv på Lövåsen. Skrubbade däcket, byggde om den stora odlingslådan, grillade både lunch och middag. Tog fram utemöblerna och diskade utomhus, premiären för i år. Solen har lyst över oss hela dagen.

    Det känns nu på kvällen, kroppen blir kall. Jag sitter framför kakelugnen. Här är varmt. Jag är trött.

    Went for an unexpected run right after I’d got home after work. The weather was too nice to be wasted inside.

    First run with these. Bought them in a store specialised in last year models sold at a huge discount. They will definitely do.

    Jävla knä – loppet inställt

    Det blir inget swimrun på söndag, mitt knä sätter stopp. Jag var på gymmet i morse med förhoppningen att 30 minuters jogg skulle kännas bra, men icke. Efter en kvart kom smärtan tillbaka. Jag får meddela min lagkamrat Helena att det inte blir något lopp på söndag. Detta är jag mycket ledsen för, jag hade sett framemot en revansch från förra året.

    Det blir till att hålla fast vid rehabträningen och glömma alla planer på löpning ett tag till.

    Sista kvällen

    Vilken vecka vi fick. Strålande sol (nästan hela tiden) och fri.

    Mer ledig än så här går inte att bli, jag är mellan två jobb och har njutit av det till fullo. Imorgon drar jag, min fru och dottern tillbaka till Stockholm (sönerna är redan hemma) och på måndag börjar jag mitt nya jobb som premiumchef på Dagens Samhälle och jag ser framemot det. Nystartskänsla, som det ska kännas på hösten. Vägen till arbetet är densamma som tidigare men kolleger, tidning och miljö blir annorlunda. Journalistiken, ja den släpper jag inte. Målgruppen är en annan än DN:s, men många ämnen går igen. Lokalpolitik, kommunekonomi, offentlig förvaltning och allt annat intressant kopplat till kommuner och regioner ska jag ägna mig åt att göra spännande journalistik om.

    Men först en sista morgon på torpet och en helg med 50-årsfest.

    Tegmark förutspår att mänskligheten går under om cirka 40 år. Lika bra att försöka ha det så roligt det går så länge det varar.

    Kanske gå en extra gång till kinesen på Valhallavägen (RIP).

    Löparskorna ska alltid vara med på resa

    Vaknade av mig själv med en ovanlig känsla av att faktiskt ha sovit färdigt. Tog på mig löparskorna och stack ut på måfå. Det var rätt beslut att packa ner dem, det är det alltid. En helg hos vänner på annan ort mår alltid bra av en löprunda.

    Det var en sval och vacker morgon.

    Hittade en runda som följde sjön.

    Struntade i att ta med lurar och lyssnade bara på omgivningen.

    Gravel road Saturday morning run – pics!

    Woke up tired as hell. My wife went out early for a morning walk but I had to snooze a while. At a quarter to nine I decided to fight the fatigue with some physical activity and put on my jogging shoes. I didn’t regret it. The legs felt okay. The lungs as well.

    The morning was beautiful and warm.

    My childhood’s gravel roads lay empty. The house my friend Anna wanted to buy a couple of years ago was empty. The owner usually visit only a few days per year.

    The old road across the ridge has changed through the years. Back in the day the pine trees were much taller.

    Me trying to photograph a butterfly.

    The lake where I’ve spent so many summer days and nights were as blue and quiet as always. My favourite beach of all times. As a teenager we often went here with our mopeds to hang out. Drink beer, barbecue, go for a night swim.

    18k

    Vid Hornstull ångrade jag mig nästan. Varför välja vägen till jobbet en dag när jag inte måste?

    På norra sidan Kungsholmen kändes det bättre. Där är jag aldrig annars.

    I lurarna avslutades Ixelles av Johannes Anuyru. En fin roman. Mycket fin.

    Någonstans längs vattnet ska min vän göra ett beständigt avtryck framöver. Enligt ett beslut av folk som kan bestämma sådant.

    Jag passerade regeringsbyggnaderna. Varför är där lejon? Ett svar lär vara en googling bort, men orkar ej. Ovetskapen har något.

    18 k blev det. Flåset funkade bra men ovanan känns i fötter och ben.

    The coffee after a short morning run

    All coffee drinkers know that certain cups taste much better than others. Even if they’re made on the same machine, with the same water and the same coffee beans. This morning I’m having one of these extra tasty ones. I started today with a 7 kilometres run followed by a short swim in the lake.

    Bought these online and managed to get the right size.

    If I good start every day that way, all year round, I might be a less stressed person. (Or not. It could be a stressed itself, knowing that I could start every day that way and therefore should).

    Back to the coffee. What I’m having is ordinary brew. Made on an almost ancient Philips we inherited with this house.

    I think there’s something wrong with it’s heater making the coffee a few degrees hotter than a barista would suggest. Slightly burned you could say. I love it that way. Never milk, never sugar. Just plain black coffee. Today I’m having it in an old Garfield cup. (Or is this a mug in English)?

    My breakfast:

    • Three cups of the above coffee.
    • A bowl of filmjölk with strawberries (from our garden) and cereals.
    • A toast with cheese and rhubarb marmalade (home made).

    Thanks to my wife we got home grown berries and vegetables during summer. I like doing the digging, she’s the one with green fingers.

    Yesterday I watched England crush Ukraine in the European Championship in football (soccer for all Americans). Ukraine is the team Sweden lost to a couple of days ago.

    Ahead of me is a Sunday without plans.

    I’ll be back soon.

    Dressed up in running clothes, have to be ready when the lunch break comes. Turned the t-shirt outside in so my colleagues won’t notice the brand during the upcoming video conference.

    Not yet getting back to Stockholm 🏃

    Good morning microbloggers of the world. Let me tell you about the start of my day. I got straight out of bed into my running shoes. It’s a perfect morning for running up here, sunny but chilly. Behind me in the picture is one of all gravel roads around here and a big yellow colza field. This afternoon me and my family are getting back to Stockholm for another hectic week of work. But hey, let’s not talk about that just yet.

    Så var det att springsimma Katrineholm swimrun 2019 – race report

    Först slår vi fast att det här är ett lopp som är värt att springa enbart för den Raw cut-tillverkade medaljen efteråt. Den är sjukt stilig varje år och den här varianten var snyggast hittills. Det är det lilla Löddeköpingbaserade företaget Raw cut studio) som specialiserat sig på medaljer och priser av trä och designen är unik för varje lopp. Roligt att gänget bakom Katrineholm swimrun hållit fast vid samarbetet.

    Ett annat skäl att springa det här loppet är att det är småskaligt och familjärt och samtidigt öppet för alla. Det är ett jävla trevligt arrangemang helt enkelt. Här ställer både elit, glada motionärer och totala nybörjare upp och alla möts av en mycket peppande publik. En instruktion innan start kan låta så här:

    ”När ni hoppar i första simningen kommer ni inte att se vart ni ska upp. Men det är bara att ta sikte på det gula huset på andra sidan”.

    Eller så här:

    ”Alldeles i början kommer det ligga fyra stora stenar över vägen. Vi har ställt fyra barn på dem men gula västar. Spring inte in i vare sig barnen eller stenarna”.

    Ni fattar. Det är en bra ton i hela upplägget.
    Årets prestation för lag Pepparkällan och Rökärr byggde på glädje. Jag hade riktigt roligt ute på banan. Löpningen kändes helt okej och för en gångs skull kände jag mig helt bekväm med simningen. Min teammate, supercoachen Daniel ”Dala” Eriksson (som fick mig att testa swimrun för två år sedan) gjorde en otroligt stark insats med tanke på att han inte sprungit mer än några kilometer i sträck på hela året på grund av en strulande vad. Fast det märktes ju knappt. Hans grundkondition och löpsteg tillhör en annan sort. Simningen tog emot lite för honom den här gången men det var inte mer än rätt att jag fick dra honom lite med tanke på att det alltid annars är tvärtom. Inför sista simningen gick hans simglasögon sönder men det stoppades oss inte! Jag lånade ut mina och knep ihop ögonen lite när det krävdes. Jag var lite rädd att tappa kontaktlinserna men det gick fint. Banan var lite annorlunda i år jämfört med tidigare och jag tyckte den var roligare och vackrare nu än förr, särskilt löpsträckorna. Och vilken support från publiken! Det stod små folksamlingar på de mest otippade ställen längs banan och hejade. Mest hejade alla på Dala. Han har blivit en lokalkändis i och med sitt engagemang i Julita triathlon och för sina gedigna insatser som hälsocoach och träningsinstruktör i trakten. Han är värd alla hyllningar.

    Stort tack till alla arrangörer till ännu en fin tävling. Och störst tack till Dala.

    Vann gjorde elitduon [@team_simployer](https://instagram.com/team_simployer?igshid=1feg8l3j9cwyp)
    Jag och Dala placerade oss på plats 23 (av 71) på tiden 1 timme 32 minuter och 29 sekunder. Vi kom i mål lite drygt 24 minuter efter vinnarna. Det är vi stolta glada för. [Här kan du kika på alla resultat.](https://www.webscorer.com/racedetails?raceid=190165)

    Imorgon smäller det – dags för Katrineholm Swimrun

    Imorgon söndag är det dags för den årliga drabbningen i Djulösjön, då jag och den mäktiga Daniel Eriksson teamar upp för Katrineholm swimrun. Det blir tufft och jobbigt. Sist vi tränade var på samma tävling för ett år sedan. Den här gången har vi inte ens försökt ge oss på en generalrepetition. Men start blir det och bara det är något att vara glad för. Ett tag hängde hela grejen löst på grund av en strulande vad men för ett par dagar sedan kom det glädjande beskedet på sms: vi kör. Jag är mycket peppad trots brist på gemensamma förberedelser. Det roliga är att få köra ihop med Daniel. Arrangemanget är genomtrevligt och som den supercoach Daniel är brukar det alltid hända något när vi väl passerat startlinjen. En känsla av att ha extrakrafter. Kom gärna och heja. Startskottet går klockan 14 från Stora Djulö. Alla detaljer här.

    Så här kändes efter loppet för ett år sedan.

    Episode 2: Tomorrow is race day

    My english is bad and the preparations are none. But I am doing it anyway. Like @miraz said to me, if you enjoy it you should continue. This time I talk about an upcoming race. It’s tomorrow!

    Min lilla film om Henrik EngstRUN gjorde succé

    Det gäller att göra det där lilla extra ibland för att piffa upp arbetsdagen. I morse hade jag turen att cykla förbi Henrik när han springandes var på väg till jobbet - och då tog jag tillfället i akt.



    Det ska märkas att en tränar

Older Posts →