Nya höga förvntnignar

Love Klisterpeter’s roe deers. Even this half one. I found it during my lunch walk.

Det börjar röra lite på sig nu och det har gett mig en bra känsla. Jag sitter och skissar på några saker som vi ska behandla imorgon. Ser framemot det. Vart det slutar är svårt att förutse men oavsett kommer det att bli intressant. 

This is my neighbourhood. This is the place I’ve been living since 2008. Me and my wife moved here one year before we had our twins. I didn’t like the look of these houses at all. Today I love them. I like the roughness, the concrete style of the 60’s. My kids are growing up here. It’s their home. They can walk or bike to school without our company, they can be outside in the backyard where there are no cars. The apartment itself could be a bit bigger, but we’ve decided to never move. Or at least not move as long as the kids are still living with us. We’re fortunate enough to also have access to the cottage. Without that the whole living situation would be different.

Cyklar hem genom Tantolunden, tar vägen utmed vattnet. Det är en sådan där solig seneftermiddag man helst skulle vilja stanna kvar i. Sitta på en uteservering med ansiktet vänt mot solen tills solen går ner.

Men det hinns inte idag. Dessutom protesterar magen som börjat krångla så fort arbetslivet börjat. Trampar på och blickar ut över vattnet. Ett av de nya husen på kajen det ur att vara byggda i corten. Fint. Dyrt. Hemma försvinner alla tankar på eskapism. Tvättstuga. Mat. Disk. Livet rullar på.

August in Sweden means kräftskiva, a get together where you eat crawfish and drink snaps. Some people wear silly hats and put up lamps looking like moons. This Saturday me and my wife are going to host this years event. My sisters and their families are coming to the cottage.

I think crawfish 🦞 is overrated. It’s more fun than it’s good.

For the second morning in one week I see someone skate the streets with inlines.

Det spekuleras en del i det, som en effekt av pandemin. När företagsledningar och arbetstagare insett att mer än vad någon tidigare trott eller vågat testa går att utföra lika bra på distans öppnas nya möjligheter. Jag började tänka på det här igen när jag satt och pratade med min svärmor i dag. Hon berättade att i den lilla ort hon bodde i som ung på den tiden hade sexton affärer, flera speceributiker, två bankkontor, kemikalieaffäre, järnaffär, kött- och fiskhandel med mera. Grundförutsättningen var att det inte fanns möjlighet att ta sig till en annan ort för att utföra sin inköp eller tid och pengar på att göra det. Sedan dess har både vår möjlighet och vilja att förflytta oss blivit mycket större, dessutom har näthandeln tagit bort betydelsen av att ha allt på nära håll. Finns det något som tyder på att närhetsprincipen skulle öka i betydelse igen? Näthandelns negativa klimatpåverkan är en faktor som kan påverka oss att handla och producera mer lokalt. Men om lokalproducerat fortsätter att vara mycket dyrare lär det inte bli så stor skillnad. Kostnaden och risken för att driva företag påverkar också. Ju enklare det blir att driva och kunna tjäna pengar på lokal produktion och försäljning, desto fler lär vilja testa. Och om det faktiskt blir så att fler tillbringar mer tid i hemmet eller på hemorten under hela arbetsveckor måste kundunderlaget öka för företag av en rad olika slag. Men om möjligheten eller viljan att åka bil består kommer det väl inte blir så stor skillnad trots allt. Det som skulle få mest effekt är formodligen att köpladorna blir färre eller upphör. För även om fler människor väljer att lämna städerna och flyttar till hus och väljer att bosätta sig mer utspridda så suger ju det närmsta köpentrumet upp kunderna ändå. Det gynnar ju det lokala köpcentrumet men knappast småskaligheten. Det är lätt att tänka att småskaligt alltid är bäst, men så behöver det ju heller inte vara. Många gånger är det mest klimat- och kostnadseffektiva det motsatta. Åtminstone när det gäller mycket av produktionen. Tjänster är en annan sak. Hantverkstjänster går inte att få utförda online, eller städning, barnpassning eller trädgårdsskötsel. När det gäller det senare spår jag en växande marknad. I många av de hus och villor som finns i vårt land i dag bor det äldre människor som har svårt att sköta om huset, men som gärna bor kvar. Dels är det billigt, lånen är ofta betalda och man slipper lämna det hem man helst bor kvar i livet ut. Här kanske finns något. Frilansverksamhet som spänner över flera olika branscher. Lokaljournalistik och trädgårdssysslor. Programmering och ölbryggning. Revision och mobil frisörsalong. Spännande.

Listening to news radio while waiting on a train to Stockholm. Swedish prime minister Stefan Löfven today announced he will resign in November, (link in Swedish). If you’re interested in a news article in English you’ll find one here on the The Local.

Det är fredag eftermiddag klockan 17.30 och jag slås av hur lugnt det är i passagen på Centralen som tidigare kallades Ångesttunneln, Stressgången eller Suckarnas gång. Här brukade vara kaos fredag eftermiddag, eller rättare sagt alla eftermiddagar och morgnar.

Sedan Citybanan blev klar för ett par år sedan är läget annorlunda. Nu är det som en walk in the park att passera här. SL lyckades, som Mitti skriver. Jag avskydde platsen som barn, den symboliserade allt jag tyckte var läskigt med storstan och Stockholm. Som barn bodde jag på landet utanför Katrineholm och jag minns fortfarande den gången mamma tog med mig och brorsan till Stockholm över dagen, det var säkert en lördag. Vi åkte tåg och det var speciellt för det var bara vi tre. Pappa och systrarna var kvar hemma. Det var en fruktansvärd resa. Jag var rädd hela tiden. Rädd för alla människor, trafiken, ljuden och tunnelbanan. Tunnelbanan var det läskigaste av allt. Mörk och trång och full av okända människor som var annorlunda. Jag bad att vi skulle gå överallt. Jag minns inte hur ärlig jag var med mina känslor men mamma förstod nog vad det handlade om. Jag tror inte att hon gick med på att gå hela tiden för jag minns att vi åkte tunnelbana. Det var hemskt. Nästan lika illa var det att gå genom Stressgången, där människorna rörde sig så snabbt och tätt som djur. Lukten därnere var också främmande. Stadslukt. 

Det är andra tider nu. 

Friday is the most stressful day of the week. So much to attend to at work, many articles to edit and take care of before the weekend editions. Wish me luck.

Listened to the episode of Micro Monday with @jasraj. He and @jean talks about Micro.Blog and how this community differs from the one of Twitter and how M.B can continue to grow. It got me thinking. Jean says maybe she and the team behind it could be even better on explaining what M.B does for you as a user. I think that is a great idea. I have just recently understood that Jean does the cleaning and curating of the timeline manually. That there actually is a lot of spam trying to get into our timelines. Maybe it’s a bit hard to find people on Micro.Blog (or the service itself) but it’s totally worth it when what you get is a spam and ad free timeline filled with creativity from people around the world you wouldn’t have got in contact with without Micro.Blog. My suggestion to Jean and Manton is to write a blog post with the title This is what Micro.Blog does for you.