Med tanke på hur få vi är som jobbar just nu tycker jag att vi gör en rätt bra sajt på Dagens Samhälle.
Kul att jobba med pigg vikarie.
I Stockholm är det fortsatt dött. Antalet cyklister över Västerbron i morse var lika få i dag som förra måndagen. Det är ett rätt bra mått på den förväntade aktiviten i mejlkorgen.
Fuktig morgon. Sval. Men solen värmde över fälten när jag sprang förbi mitt barndomshem. Där är annorlunda nu.
Nere vid sjön stod tre campingbilar. Alla verkade sova så jag näckade.
På tomten ligger daggen över gräset som gråsprängt skägg.
Den här låten med GEL är bäst just nu. Det var Arne som skrev om bandet efter att han varit på festival. Jag behöver lite mer hardcore i mitt liv, har kommit så långt bort från det.
Åren går och allt det där.
Testar att skriva och posta det här via appen Tot Pocket. Helt onödigt att lägga pengar på en anteckningsapp men jag hade tråkigt och lite pengar på kontot.
Det funkar med markdown för att enkelt göra sådana här fetade stycken.
Eller indrag.
Vi får se om det blir värt pengarna. Oavsett är Micro.Blogs egen app helt värdelös för att skriva i så det är inget alternativ.
Gräsänkling. Jobbar i stan. Har tid att vara lite reporter igen vilket gläder mig. Skrev en liten grej som vi publicerades i dag och en lite större som går ut i morgon. Det är jobbigt att skriva, men roligt. Jag gillar att ställas inför ett läge där den enda vägen framåt, för att hinna klart i tid, är att skala bort och enbart ta med det som måste vara med. Det blir alltid bäst så.
När jag och Helena ställde upp i Nynäshamn swimrun för några veckor sedan (illa förberedda och med en så snäv tidsmarginal att vi inte hann genomföra hela loppet) ifrågasatte vi vårt engagemang. Varför hålla på och ställa upp i lopp som medelålders motionär med små möjligheter att pressa ens sina egna tider? Barn, partner, kompisar – ingen bryr sig ifall man är med eller inte. Inför varje ny start bannar man sin egna svaga träningsinsats och går till start med låga förväntningar.
Han älskar inte Munchmuseet den gode Harry Hole. Det hade i och för sig varit oväntat om han hade gjort det.
Nej, inte heller Katrine Bratt gillar museet.
Hon tittade ut genom fönstret, på baksidan av det nyuppförda Munchmuseet. Ingen av dem som hade förhandsköpt lägenheter i Oslobukta hade trott att det skulle bli så massivt och fult. Folk hade lurats av ritningarna där museet hade en fasad av glas och visades från en vinkel så att man inte kunde se att det såg ut som den där muren i norr i Game of Thrones.
Vaknar först. Dricker ett glas vatten och knyter skorna. Springer runt Rökärr och ner till sjön. Där var Tord och Katarina. Vi språkade lite. De ska ha fest på sitt ställe ikväll och var nere vid sjön för att låta hunden ”bada av sig lite”. En tradition på midsommarafton enligt Tord. Jag tog ett snabbt dopp, om jag inte haft sällskap hade jag näckat. På vägen hem mötte jag Mathias och Malin på varsin hästrygg.
Jag tänkte på tiden på neonatalavdelningen nyligen. Hur små barnen var när de kom. Den ena två kilo, den andra bara ett. Vi blev kvar i sex veckor. Det gick åt rätt håll. Glädjen var så stor när vi fick komma hem. Nervositet och rädsla fanns också, de var fortfarande små och känsliga.
Med tiden försvann det prematura och idag är båda som vilka andra tonåringar som helst.
Jag känner stor tacksamhet för det.
Har gjort kort intervju med Maria Henriksson, kommundirektören i Kalix som blev lite av en kändis efter den stora it-attacken som slog ut kommunens digitala funktioner. Nu ska hon sadla om och gå in i kyrkan.
Booked an apartment for our trip to Paris in the end of June. Always a hassle but now it’s done. I like to decide stuff, and I like to decide stuff fast. As a child I was indecisive and was suffering from it. As an adult I’ve made it a way of living: quick decisions. Not stupidly quick but I try very hard not to overthink them. Overthinking is what it sounds like, thinking of something for too long.
Importerade nästan alla bloggposter från samtliga mina gamla bloggar för att hålla allt här. Vet egentligen inte varför, men jag fick feeling. Det har tagit nästan hela helgen att rensa bort onödiga kategorier.
Det händer inte ofta men ikväll var nästan hela familjen med på Monopol. Jag körde hårt som vanligt och som i vanliga fall förlorade jag. Men det är det värt för att få lite fart på spelet. I övrigt har det varit en dålig dag. Huvudvärken satt i hela dagen och jag vaknade med en känsla av ensamhet som inte gick ur. Det är märkligt det där, hur det går att känna sig ensam i sällskap.
I samma sekund som biljetten (ej ombokningsbar) var köpt dök informationen upp i SJ:s app om att tåget var en timme försenat. Jag blev arg.
Jag ringde 0771-757575 och bestämde mig för att vara kvar i telefonkön tills det blev min tur. Det var värt besväret.
Jag sa att jag ångrat mig och inte alls ville åka med ett tåg som skulle komma en timme sent (i bästa fall) och att jag ville ha pengarna tillbaka trots att biljetten var ej ombokningsbar.
Jag springer över fälten och lyssnar på Håkan. Det har jag aldrig gjort förut. Musiken brukar vara annan. Stegen är tunga i början men lättar efter första dungen. Håkan är bra. Melankolin, det är det jag gillar. Jag tycker verkligen om den här musiken tänker jag och springer och tänker varför har jag aldrig lyssnat, som i lyssnat, på Håkan förut. Tonerna slår an i mig, nuddar vid nostalgin och gamla minnen, tråcklar ett bultande stygn av röd tråd.
Jag springer över fälten och lyssnar på Håkan. Det har jag aldrig gjort förut. Musiken brukar vara annan. Stegen är tunga i början men lättar efter första dungen. Håkan är bra. Melankolin, det är det jag gillar. Jag tycker verkligen om den här musiken tänker jag och springer och tänker varför har jag aldrig lyssnat, som i lyssnat, på Håkan förut.
Tonerna slår an i mig, nuddar vid nostalgin och gamla minnen, tråcklar ett bultande stygn av röd tråd.