Jag tog honom på orden och började gå på gym

Vaknade först. Drack två koppar kaffe och knöt skorna. Sprang förbi sjön, över åsen och huset jag växte upp i. Benen kändes stumma efter rundan igår, men det tänkte jag bort. Vill komma i bättre form igen, öka syreupptagningsförmågan. Få mer kraft i stegen. De senaste åren har jag inte kunnat springa så mycket alls på grund av ett smärtande knä. Jag ställde till och med in ett swimrun-lopp förra sensommaren. Begynnande artros, enligt läkare som ordinerade styrketräning. Jag har tagit honom på orden. Knät fungerar igen. Regelbunden styrketräning har också underhållit konditionen bättre än väntat. Övningarna jag gjort är mest vanliga basövningar, knäböj, bänkpress, skivstångsrodd, marklyft, militärpress och chins. Ska fortsätta med det, att bara springa är inte bra.

Efter första böjen stod en älg

Sprang i korts över fälten. Traktorer på åkrarna. Efter första böjen stod en älg, öronen rakt upp när jag passerade. Mötte ett par på promenad i höjd med Proppen, på samma ställe som vildsvinsfamiljen sprang över vägen förra sommaren. Knät kändes bra så jag fortsatte över Leby. Inga får ute. Inga människor heller. Vid utfarten från Hammartorp mötte jag Tord och Laima i full biskötaruniform, de kom i pickupen.

Dagen rullade på i högt tempo. Åkte och hämtade Arvid som kom med tåget. Handlade träolja, penslar och korv på Lövåsen. Skrubbade däcket, byggde om den stora odlingslådan, grillade både lunch och middag. Tog fram utemöblerna och diskade utomhus, premiären för i år. Solen har lyst över oss hela dagen.

Det känns nu på kvällen, kroppen blir kall. Jag sitter framför kakelugnen. Här är varmt. Jag är trött.

Byggde en ny odlingslåda i farten. Började riva lite på den gamla och så vips fanns det ingen återvändo. Tack vare lite fint virke jag fått av pappa så löste det sig.

Full blown grönt och totalljus får gärna dröja

Är ute på torpet. Premiärhelg. Hustrun mötte en uggla i ladan. Förra året låg en död där inne så det här var bättre. Dottern glömde sitt air pods-etui på tåget vilket var lite av en downer. Jag ringde hittegods men de hade stängt, mejlade en noggrann beskrivning av plats och tåg. Får svar på måndag i bästa fall.

Det är vackert här. Tiden nu, innan bladen vecklar ut sig i full storlek och det doftar kall jord på kvällen, är den bästa. Så fort det blir full blown grönt och totalljust ute börjar jag tänka på slutet.

Före och innan.

Vet inte varför men jag har tänkt på Jonas Colting i dag. Triatleten, köttprofeten, den periodiska fastaren. Det är inte någon favorit. Märkligt det där.

Trallen har börjar flagna. När jag såg det började jag planera för att åka in till stan imorgon och handla träolja. Men är det så bråttom? Jag måste inte göra så mycket hela tiden. Bättre att hjälpa Helene med landen i så fall, för hennes skull. Men skriva borde jag göra mer, för min skull.

Tycker fortfarande att han skriker circle pit i slutet.

Went for an unexpected run right after I’d got home after work. The weather was too nice to be wasted inside.

Nu tar vi semester till imorgon.

“Feeling kind of dizzy, feeling kinf of low” like Six Pack Sonic used to sing it.

Walked home last night, crossing the bridge. The sky over Liljeholmskajen was the last in April.

Going to Oslo in May with my twins, two of my best friends and their kids. Three bearded men and four 14 year olds. Will be fun, never been there.

The trail of a hungry mailman.

On my way to work. Spring has finally come to Stockholm.

Taking care of restlessness.

Egentligen är det doften ute som ger föraningen om andra tider.

I demonstrationståget jag såg på Sveavägen skanderades bland annat ”from the ocean to…”

Sprang 11 kilometer i dag. Efter varje sådan runda blir jag oerhört sugen på snus. Jag har lagt av vardagssnusandet men just nu i denna stund undrar jag varför.

That’s a nice old Volvo.

Currently reading: Övre port, nedre port by Geir Gulliksen 📚

Tar mig an denna. Har förväntningar.

I would love a snus right now. But I won’t have one, because I’ve quit.