En ny kulturkanon varje mandatperiod

Jag träffade Erik igår, vi drack två snabba öl och hann prata om det viktigaste som hänt.

Kulturkanon var med, denna lista på verk som är tänkt som en slags grundbult när det gäller att förstå vad Sverige är idag och varför det blivit så.

Tre år tog det för utredaren Lars Trägårdh och hans expertgrupper att slå fast de 109 punkterna och när listan väl släpptes hände det som ingen kultursida hade förutspått: alla gillade den. Skoja. Den sågades, förkastades, möttes av likgiltighet och hyllades – allt på en gång.

Ett perfekt scenario för den som vill få igång ett offentligt samtal om vilka seniora beslut, skapelser, fenomen och verk som byggt dagens Sverige.

Kanske lite mer problematiskt om syftet är att en gång för alla slå fast vad som är genuint svenskt och i nästa steg lagstadga detta som kravkunskap.

Oavsett kommer debatten att fortsätta. Ett litet tag. Många vinklar och arga utrop över saknade punkter är redan gjorda men det finns fler. Själv har jag inte sett någon lyfta den svenska narkotikapolitikens betydelse för Sverige idag. Och ännu längre tillbaka superiet som följdes av nykterhetsrörelsen. Dom kallar oss mods är visserligen med på listan men svenskars genom tiderna tveeggade förhållande till berusning borde vara med på något ytterligare sätt. Enligt mig. Och det är ju fritt att göra egna listor så jag kan ju peta in något smart på en egen.

Min spaning är att övriga riksdagspartier också insett vilken potential det finns i listan som grepp och att de inte kommer att kunna låta bli att göra en egen.

Kommer en eventuell rödgrön regeringen bara acceptera denna kulturkanon som tagits fram på uppdrag av Tidösamarbetet? Jag är tveksam. Och vad skulle vara ett mer effektivt sätt att få denna Trägårdhs-lista att bli irrelevant än at ta fram en ny? De rödgröna kan välja en egen kul kulturtyp som anses röra sig lite lagom mycket på den egna planhalvan rent politiskt, och göra om allt. Jag ser framför mig en ny tradition där det blir lika obligatoriskt att presentera en ny kulturkanon under varje mandatperiod som det är att göra budgetar eller hänga på Harpsund.

The list must go on.