← Home About Photos Now reading Work Archive (2011-now) Search
  • Lokalreporter på cykel FTW

    Cykel - snabbast i söderort.
     Vi har startat de nya tidningarna nu, på nätet. Vi finns på Twitter under två olika namn; @TidningenLA och @TidningenAE och på Facebook heter vi som vi heter; Tidningen Liljeholmen/Älvsjö och Tidningen Årsta/Enskede. Våra egna hemsidor har fått de gigantiska namnen www.tidningenliljeholmenalvsjo.se och www.tidningenarstaenskede.se vilket jag gillar mycket. Det påminner om statliga verk och hemliga underrättelsemyndigheter.
    Det är ingen lätt match att börja göra nya tidningar med tomma händer (vad gäller innehåll - inte form) men det är fantastiskt roligt. Jag har förmånen att jobba med tre ypperliga människor som alla är lika tända på att få det här att bli bra.
    Att vara lokalreporter är det absolut roligaste som finns vissa dagar. I dag stoppade jag två män på gatan bara så där och jag fick två eller tre bra tips att jobba vidare med. Det är lätt att glömma bort att det går att jobba så när man är van att googla googla googla. Jag tycker att det är det bästa sättet att jobba. Vara ute och dyka på folk.

    Vi är som sagr bara barn än så länge men för varje dag som går blir det lite mer liv på våra hemsidor och mer saker att ta itu med för papperstidningarna som har premiär den 8 oktober. Det är en lördag. Vi kommer alltid ut på lördagar. Dels för att folk vill läsa tidning då, dels för att folk vill shoppa då. Sådant gillar annonsörerna. Det är lätt att fnysa åt det upplägget men utan det ena får vi inget det andra. Att gratistidningar skulle bli en välgörenhetssyssla tror jag inte inträffar.

    Well well. Det kan vi orda mer om en annan gång. Nu är det bingen som gäller.
    → 11:57 PM, Sep 23
  • Första dagen med nya redaktionen

    I dag kom nya DN i lådan. Med egen Stockholmsbilaga. I dag börjar jag jobba med den nya redaktionen på Direktpress Stockholm. Vår ambition är att vara långt mer lokal än DN Sthlm. Vi har inga ambitioner alls att vara en tidning för alla stockholmare. Vi bryr sträcker oss inte längre än till stadsdelsgränsen. Det räcker. Stadsdelarna i Stockholm är större än de flesta svenska kommunerna. DN Stockholm sliter med frågan hur de ska vara lokala för hela Stockholm, vi sliter med frågan hur vi får koll på kvartersnivå.
    Det är kul att det är fler som tar lokaljournalistiken på allvar i Stockholm. Det blir kul att börja jobba på allvar igen.
    Om jag inte var uppmanad att vara lite tyst om vår nysatsning skulle jag vara mer detaljerad. Men det kommer. Håll utkik. Eller låt någon annan hålla utkik, det är inte säkert att vi gör något vidare väsen av oss i stadsdelen där du bor.

    För övrigt har jag inför dagens begivenheter gjort mitt livs första Power point-presentation.

    → 6:51 AM, Sep 19
  • It's here - the journalistfrisyr

    Jag tog tag i saken. Bokade en tid och gick dit.

    Då såg jag ut så här.



    Jag gick in. Målmedvetet öppnade jag dörren och stegade fram.
    - Jag har bokat tid, sa jag.
    - Så barret ska bort, sa kvinnan i kassan. Sätt dig ner och vänta.


    Jag hade förvarnat i bokningsmeddelandet om att jag ville ha en journalistfrisyr.
    Andreas (jo han som skulle klippa hette också så) fattade galoppen.
    - Jag tror jag förstår. Jag tar bort så här mycket ungefär, vi behåller lite längd, journalister brukar väl vara lite kulturella av sig?
    - Eh, jo, sa jag. Det låter bra. Jag litar på dig.

    Jag tog av mig glasögonen

    Vi pratade om ditten och datt.

    Sedan såg jag ut så här.



    Goddamnit.
    → 10:30 PM, Sep 18
  • Så blir DN City

    Jag är sugen på att se nya DN Stockholm. Faktiskt lite förväntansfull. Men jag blev lite konfunderad över Eric Ljungrens svar i den här Resuméintervjun. Det är inte vad jag kallar tydlig programförklaring. Det låter som gamla DN Stockholm, när den var en egen avdelning i A-delen. En avdelning som ska vara lokal för både nya Storstockholm (Mälardalen) och Södermalmsborna och Solnaborna och förorten. (De fattigare förorterna alltså). Ambitionen att tidningen ska vara nyhetsledande sju dagar i veckan tyder också på att redaktionen kommer fortsätta att prioritera stora eller principiella nyheter framför det som är ytterst lokalt och därför intresserar ett mindre antal läsare. Det där är alltid en svår avvägning. Men jag minns den som svårare på DN Stockholm än på Direktpress Stockholm. Där har vi förmånen att helt legitimt kunna välja bort läsare. Där skriver vi för den som bor på Södermalm enbart. Eller för den som bor på Östermalm eller i någon annan av stadsdelarna vi finns i. 

    DN måste också bära oket eller emblemet av att vara den mest korrekta av tidningar. Korrekt som i att vara relevant för alla trots att man tar exempel som gäller färre. Det har tidigare gjort att många nyhetsberättelser blir för små att skriva om.

    Rekryteringen av Viktor Barth Kron och Jessica Ritzén tyder på att det blir lite City. Rekryteringen av Anders Sundström och Mia Tottmar tyder på att det blir… DN. 

    Förmodligen kommer det att kännas som DN City. Mycket allvar, lite kul. Något för både ung och gammal. Något för både Bromma och Fiskis. Varje dag. En svår uppgift. 

    Å andra sidan är de tio pers. Tio personer! Fatta vilka förväntningar det skapar. 

    Som tidigare vikarie på Stockholmsredaktionen och som nuvarande konkurrent önskar jag lycka till.

    → 5:43 PM, Sep 18
  • Är min dotter en kicker?

    → 6:48 PM, Sep 17
  • När mina lockar faller på söndag faller också min kraft?

    I morgon är det en jävla skitlördag så då hinns ingenting men på söndag ska det ske. Jag har hittat en frisörsalong med söndagsöppet. Stället har till och med onlinebokning dygnet runt. Det är min stil. Nu ska barret bort. Man fick skriva en litet meddelande till frisören man valt och jag skrev så här:
    “Jag har alldeles för långt hår, typ axellångt. Har fått ny tjänst som kräver ett lite proprare yttre. Jag jobbar som journalist och vill helt enkelt ha en journalistfrisyr. Jag tror du löser det."
    Det är ett lysande upplägg för min hårexpedition. Det blir dessutom trevligt att få åka till Vasastan för att utföra den.

    För övrigt är det här den tuffaste moppen.

    → 10:56 PM, Sep 16
  • Lilla Ukraina

    Regn igen. Åker kollektivt till Årsta torg. Det är ingen lek. Hornstull-Slussen-Gullmarsplan-Årsta torg kan omöjligt vara en optimal väg. 
    Hur som helst. Jag kommer i tid till min dejt med skaparen av Lilla Ukraina, en klubb på Valla torg vars namn syftar på  själva platsen. Har ni varit där så förstår ni varför.
    Jag tror det blir ett bra möte. 

    → 9:29 AM, Sep 14
  • Södra förstaden - ambitiös medborgarförening

    Rivningen av Aspuddsbadet satte djupa spår i en stor del av dem som var med och protesterade mot planerna att jämna det med marken.

    • Det var väldigt svårt att få gehör hos politikerna. Det kändes som att vår åsikt inte spelade någon roll, säger en man jag träffar på biografen Tellus tidigare ikväll.
      Nu är han engagerad i Södra förstaden, Söfö, en förening vars medlemmar jobbar för att värna förstadens unika karaktär och öka det lokala medbestämmandet. De är ambitiösa. Bjuder in politiker och tjänstemän till öppna möten för att diskutera, fördjupa sina kunskaper och för att påverka.
      Läs mer på sodraforstaden.ning.com
    → 11:20 PM, Sep 13
  • Politiska barn

    Andreas Ekström skriver på sin blogg i dag att han vill ha politiska barn. Inlägget kan du läsa här:
    http://www.andreasekstrom.se/2011/09/12/framtid/
    Jag vill också ha politiska barn. Jag pratade om det med mina föräldrar i går. Samtidigt vill jag inte vara en förälder som pådyvlar mina barn min egen världsuppfattning i alla lägen. Att prata om grundläggande fri- och rättigheter med sina barn tillhör det självklara. Och att genom handling försöka visa att man lever som man lär. Men när det kommer till vissa andra saker är jag mer försiktig. Till exempel har jag aldrig varit intresserad av att mina barn från födseln skulle uppfostras som vegetarianer. Jag är ensam vegetarian i min familj och jag hoppas att de väljer min väg när de blir äldre, men jag ligger inte på redan nu. Kanske för att jag tror att det är strategiskt. Att de väljer så på grund av egen övertygelse i stället för att ärva “tro”. Om ens barn växer upp och blir så pass förståndiga människor att de själva kan ta ställning till olika argument och bilda sig en egen uppfattning måste man väl som förälder vara ganska nöjd. Den svåra frågan är att veta hur man undviker att de ska välja fööör fel.

    MVH/AJ

    → 10:34 AM, Sep 12
  • Relationärerna skrattar hela vägen till banken

    Jag sitter i en buss och lyssnar på Deathspell omega. Jag har ont i huvudet och är trött av sömnbrist och gårdagens sena alkoholintag. De övriga i bussen mår ungefär likadant av samma anledning. De är mina kolleger. Vi har alla varit på konferens.
    Tanken med konferenser är som regel team building och att göra oss mer fokuserade på våra jobb. Få oss att ta ansvar och dra in mer pengar. Få oss att bli bättre helt enkelt.
    Programmet har varit stenhårt. Vi har springit mellan föreläsningar och lunch och mellan nästa föreläsning och middag med prisutdelning och avec till kaffet.
    Vi har lyssnat till två föreläsare och haft en heldagsworkshop ledd av en inhyrd konsultfirma på temat “att utveckla och tydliggöra företags fundament”. Konsulten gjorde en kort förklaring om varför han var här och lät oss sedan ta ställning till vårt företags

    1. Affärsmodell.
    2. Vision.
    3. Löfte.
    4. Affärskod.

    Upplägget går att använda på vilket företag som helst. Konsulten talade om vikten av att tejpa upp blädderblockspapper på rätt sätt och agerade som om han ena sekunden ville kramas och andra slåss. Vi gjorde som vi blev tillsagda och pratade i grupp och ritade på blädderblockspapper.
    Nu i efterhand känner jag mig undrande vad poängen egentligen var. Det tog en hel dag, kostade företaget en ofantlig summa pengar och jag förstår inte riktigt vad de hela gick ut på. Tänk att det går att jobba så. Tänk hur många konsultbyråer som tjänar pengar på det sättet. De säljer in någon slags modell som ska ta företaget till nya höjder, kallar sig för “relationärer” och “facilitatorer”, leder en workshop som ingen till fullo förstår värdet av och åker skrattande hem till banken. Där snackar vi affärsmodell.

    MVH/AJ

    → 6:10 PM, Sep 10
  • En journalistfralla? Nej, en journalistfrilla!

    Jag har lovat att klippa mig som en journalist. I väntan på att jag får tummen och gör det på riktigt har jag rådfrågat folk på Twitter om hur det ultimata journalistbarret egentligen ser ut.

    Det är långt ifrån någon enhetlig bild som träder fram.

    Förslagen varierar från i stort sett inget hår alls till skönt knullrufs à la Dustin Hoffman på 70-talet. Däremellan trängs två seriefigurer och Lars Adaktusson. Den ena tecknade nissen kör en innebandyfrilla liknande den Danny Saucedo bar på SVT tidigare ikväll och den andra serietrallaren går omkring med en yrvaken antenn på skallen

    Fan vet vilken av alla som är värst.

    Den brittiske journalisten och skådespelaren Ross Kemp.

    Dustin Hoffman som journalisten Carl Bernstein i filmen Alla presidentens män.
     

    Den fransk-belgiske reportern Tintin.

    Journalisten Nicke (eller Fantasio som han heter på originalspråk) från seriealbumen om Spirou & Nicke.

    Lars Adaktusson. Say no more.
    Vilken föredrar du?

    MVH/AJ
    → 11:01 PM, Sep 4
  • Klipper mig och skaffar mig ett jobb




    I morgon börjar jag jobba igen efter en lång tid som hemmapappa. Jag tillträder min första fasta tjänst som journalist någonsin. Jag tänker ta tillfället i akt att klippa mig. Visserligen kom jobbet först den här gången men jobb och att klippa sig passar ju som alla vet ihop. Grejen är bara den att jag hatar att gå till frisören. Det blir aldrig bra. Ändå känner jag att mitt ovårdade svall måste få smaka på stålet. Det måste tuktas helt enkelt. För att passa min nya roll som arbetande reporter lite bättre. 

    Jag har en idé om hur klippningshelvetet ska bli lite roligare.

    Jag ska gå in på lämplig frisörsalong (billig och drop in-vänlig) och be om en journalistfrisyr. 

    - Hur vill du ha det? frågar frisören. 

    - Jag vill ha en journalistfrisyr. Jag är journalist och jag vill att du klipper mig så att jag ser ut som en, ska jag svara. 

    - Hur menar du att en sådan ser ut? frågar kanske frisören.

    - Är det du eller jag som kan frisyrer här, kontrar jag då.

    Hur resultatet än blir kommer det att passa mitt värv. Hur resultatet än blir kommer jag att ha en journalistfrisyr. 

    MVH/AJ
    → 11:01 PM, Aug 31
  • Nytorgsparken tisdag förmiddag

    Jag har aldrig känt så förr. Skräcken för att något fruktansvärt ska hända mina barn. 

    I dag kom känslan över mig. Jag satt i Nytorgsparken av alla ställen och kanske hade adressen med saken att göra. Kanske påverkades jag också av att båda barnen varit lite risiga i dag och att inskolningen på förskolan fortsätter att gå åt helvete. 

    Jag satt där på en bänk med en 7-elevenkaffe i handen och tittade på min son som käkade banan och min dotter som stod och tittade på några andra barn som åkte trampsnurra. Hon ville åka och jag sa att jag bara skulle dricka färdigt mitt kaffe först. Solen var framme men luften inte helt varm. 

    Vi borde varit i förskolan men det var vi inte. Vi var i Nytorgsparken tillsammans i stället. Morgonen hade varit ett enda gnällande och skrikande inferno och jag hade gått hit med barnen i vagnen i vredesmod, bara för att komma ut ur lägenheten. Nytorget var en slump.

    Jag satt där med min kaffe i solen och tittade på mina barn och kände ilskan rinna av mig. Trots allt var stunden helt perfekt. Jag kände äkta lycka över att få vara där just då.

    Samtidigt kom något mörkare över mig. Tänk att aldrig få vara med om en liknande stund igen. 

    Det är skräcken. 

    MVH/AJ

    → 1:32 PM, Aug 30
  • Toxic Holocaust

    Därför bör du lyssna på det här.

    MVH/AJ

    → 11:42 PM, Aug 29
  • Jag lever mitt liv precis som jag vill och mina barn tycker att jag väljer helt rätt

    Vi håller på att skola in barn på förskolan. Det går så där. Dottern hatar allt vad samling heter och tycker extremt illa om att bli avbruten hela tiden. Först ska hon pallra sig dit, sedan när hon äntligen hittat en spade som passar för dagen, ja då ska hon sätta sig i ring och sjunga. Sedan får hon äta äpple. Min dotter vill äta äpplet på en gång, i sandlådan. När hon äntligen fått tag på en bit är det dags att leka en stund igen och precis när hon kommit igång på nytt är det ny sångstund. Annars blir det ingen lunch.

    Min son, dotterns tvillingbrorsa, är lika förbannad. Men han har inte hunnit med det lika många gånger för han har börjat sin dagiskarriär med att vara sjuk från dag fyra.

    Jag känner viss frustration. I min enfald hade jag trott att mina barn skulle gilla skiten. Men varför skulle de göra det? De är två år gamla. De har inget större utbyte av andra barn än. Vill hellre hänga runt med mom and dad och ta det lugnt. Vem kan klandra dem?

    Men vad fan gör man i stället? Anställer en barnflicka? Nej. Slutar jobba? Nej. Ringer mor-och farföräldrar? Nej, de jobbar också.

    Det är bara att rätta sig i ledet. Dra in pengar, betala räntor och skatt och tvinga barnen att gå i förskola. Det är så vi gör det. Det är så det ska vara. Det är så vi vill ha det.

    Upprepar tyst för mig själv; jag lever mitt liv precis som jag vill, jag lever mitt liv precis som jag vill, jag lever mitt liv precis som jag vill.

    Jaja, i morgon är en ny dag…

    MVH/AJ


    → 11:29 PM, Aug 29
  • Nya Centerpartiet: Shoppa mindre, betala mer

    Annie Lööf (C) skriver en sak i SvD i dag som minner om en konsumentteori som min bror brukar prata om och som jag finner mycket intressant. 

    Annie Lööf skriver att det fundamentala med klimat och tillväxt är “att tillväxt är ökning av värde, inte av volym, energi- och råvaruåtgång”.

    Det betyder att det är bättre att bygga en ekonomi på tjänster som jobbcoachning än på produkter som förädling av metall. Det betyder också att det är bättre att köpa få men väldigt dyra saker, och det är här som brorsans resonemang kommer in. En person som både är intresserad av tillväxt och vill värna om miljön bör alltså handla saker som kostar så lite som möjligt att framställa men som har ett så högt värde som möjligt. Ju högre låtsasvärde desto bättre alltså. Det ger oss, ta-da, märkesprodukter! 

    Tio tröjor “kostar” tio gånger så mycket tyg och frakt och tråd som en tröja och kastar in säg 10 * 200 spänn i det ekonomiska systemet. 2 000 kronor för tio tröjor alltså. Men säg att du i stället betalar 2 000 spänn för bara en tröja. Då har du sparat miljön nio tröjor men ändå varit med och matat ekonomin med lika mycket cash.

    Det här är en konsumentregel som jag tror kommer att spridas och uppmärksammas i hög utsträckning framöver. Det är den ultimata ursäkten för att handla dyra märken, vars höga värde som generellt sett bestäms av helt andra saker än dyra råvaror eller bättre kvalitet. 

    I förlängningen är det något som också företagen själva kommer att lära sig att slå mynt av. “Våra produkter kostar inte mer att framställa än våra konkurrenters. Ändå är vi helvetes mycket dyrare. För tillväxtens, miljöns och för ditt samvetes skull” typ.

    Alltså, se till att du får så lite bang for the buck som möjligt och rädda både klimatet och ekonomin. 

    MVH/AJ 

     

     

    → 9:48 PM, Aug 27
  • Skilj dig från kürkan före sista oktober

    Han är konservativ, troende kristen och spiknykter. Men den här gången har han helt rätt.

    I sammanhanget kan det vara på sin plats att påminna om att det går att gå ur kyrkan. För att slippa kyrkoskatten för hela 2012 ska du ha lämnat före sista oktober i år.

    MVH/AJ

    → 11:09 PM, Aug 26
  • Så jävla störd på det här med brödet


    Fan det är inte bara i obygden det hatas att skära bröd. I dag var jag inne på Ica vid Södra station och det var samma bedrövliga utbud som på affären vid sommarstugan. Allt bröd är färdigskivat! I centimetertunna skivor dessutom.
    Det enda oskivade är de där limporna från Saltå kvarn som ingen köper (för att de är dyra och i ärlighetens namn torra redan från början) samt bake off-skiten i det där skåpet med bullar och muffins.
    Jag kan inte släppa att det inte ens finns oskivad Skogaholmslimpa. Skogaholmslimpa bygger på jävligt tjocka skivor med mycket smör och ost. Inte tunna skivor med mycket smör och ost.
    Jag pratade lite om saken med en som jobbar i affären i dag.

    - Vafan har hänt med oskivat bröd? Det går ju inte att få tag på längre, sa jag.

    - Det var längesedan det försvann, det är ingen som vill ha det längre. Folk orkar väl inte skära själva, sa hon.

    - Men det är ju förjävligt, sa jag.

    - Ja jag vet. Folk är så lata. I går kom det in en kund och frågade om vi hade färdighackad spenat med vitlök. Hur svårt är det att blanda i vitlök själv liksom, sa hon.


    Fuck the world, liksom, tänkte jag och gick hem med en påse äcklig Rågkaka, färdig att breda med sovel och äta gråtandes.

    MVH/AJ










    → 10:13 PM, Aug 25
  • Fuck schampo och du slipper lusen


    Jag läser om huvudlöss i SVD i dag. Det är ett jävla otyg. Det kliar och ser otrevligt ut. 

    Det har jag hört av de familjemedlemmar som råkat ut för skiten.

    Själv har jag klarat mig. Trots att jag umgåtts mycket nära med flera personer som alla samtidigt hade de små vidriga krypen i sin hårbotten.

    Jag har en universalkur. Den gör inte att du blir av med lössen, den gör att du aldrig får dem.

    TVÄTTA INTE HÅRET. ALDRIG. 

    Det fungerar. Ingen lus vill bo i en hårbotten vars flora och fauna är orörd av schampo och balsam och pomada.

    Om håret blir äckligt? Nej, det anpassar sig och efter ett tag har du ett naturligt lystet svall som står pall för det mesta. 
    Fråga Caroline af Ugglas.

    MVH/AJ
    → 2:10 PM, Aug 25
  • Kinesisk massage - never again

    När jag var i Xiamen i Kina nyligen fick jag mitt livs andra helkroppsmassage. Första gången var på Valhallabadet i Göteborg och den mindes jag som högst njutbar. Varför inte, tänkte jag när brorsan föreslog att vi skulle prova den kinesiska varianten.

    Det var ett misstag.

    Det var fruktansvärt.

    Jag klev in som en man utan smärta och kom ut som en ledbruten gubbe.
    Helvete vad ont det gjorde. Jag sprattlade och grymtade från början till slut.
    Min mandarintalande bror, som fick behandling i samma rum, tog till slut saken i egna händer och bad den kinesiska knådaren att ta det lite försiktigt.

    • Han är känslig, det är inte mitt fel, svarade illbattingen och fortsatte som om ingenting hade sagts.

      Han tryckte in armbågen i axlarna, han böjde upp benen mot ryggen när jag låg på mage och som avslutning tryckte han in en knoge i skenbenet. Hårt. Trots att han var typ 25 år och tanig som få hade han en djävulsk kraft i nyporna.

      När det äntligen var över tittade han barskt på mig.
    • Okej, sa han och sedan gick han bara.

    • Ska det vara så här? frågade jag min bror.

    • Ordet för massage är en sammansättning av tecknen för trycka och dra. Vi fick vad vi betalade för, svarade han.

      Jag säger bara: STAY OUT OF IT.

      Om det är stryk du vill ha behöver du inte göra dig besväret att gå på kinesisk massagesalong.

      MVH/AJ
    → 1:05 PM, Aug 24
  • Skivad Skogaholmslimpa = not for Jesus

    Jag har handlat mat på en Ica-lanthandel hela sommaren. Lanthandel betyder att där finns typ allt man behöver på landet. Gödsel, cykeldäck, gräsklipparbensin, grillverktyg, Systembolagsombud och ofantliga mängder lösgodis och snacks. Förutom mat då alltså.
    Brödhyllan var extra intressant. Där fanns alla sorters bröd men med en sak gemensamt. Samtliga var skivade. Det gick inte ens att hitta oskivad Skogaholmslimpa! Vad fan är det?!
    I tider av allehanda råvarufixering borde trenden vara den motsatta. Oskivat bröd känns betydligt mer “naturligt” än ett skivat.
    Är det lättja? Är det av oro för att skära sig? Eller handlar det om något så sjukt som ovilja att äta sneda brödskivor?

    När jag började tänka på saken blev jag först förbannad. Det är bara så onödigt. Sedan slog det mig att det färdigskivade brödet är ett tecken på att vi glider allt längre ifrån gud i vårt svenska samhälle.

    Jesus bröt brödet. Vi köper det färdigskivat liksom.

    Då kändes det lite bättre.

    MVH/AJ

    → 9:40 PM, Aug 22
  • Om män och kvinnor som alltid luktar gott

    Stadslöpning kräver sin människa. Du måste stå ut med att du är högröd, svettas och flåsar till allmän beskådan. Du måste också väga in att du riskerar att möta människor som du i vanliga fall bara möter i jobbet, och som du inte alls vill visa dig bruten inför.

    Urban löpning utsätter dig alltså för helt andra styrkeprov än naturlöpning, i människofria miljöer.
    I början av seklet, när jag bodde i Göteborg, inträffade något som aldrig skulle skett utanför stan. Jag bodde i Majorna och skulle av någon anledning igenom city och ut på andra sidan. Morsk som jag var drog jag på mig minimala korts och ett linne och gav mig ut på Vasagatan, kaféernas autostrada. Muskulös har jag aldrig varit, långhårig nästan alltid.
    I höjd med Marilyn video möter jag ett par i 30-årsåldern, då typ tio år äldre än mig. Snubben är bred och har förslitna jeans, damen är blond och trutmunnad. Jag ser att de tittar på mig och precis när jag springer om dem säger snubben till sin dam:

    - Höhöhö, var det där en man eller en kvinna?

    Högt och tydligt. Så att jag ska höra det.

    Även om jag fortfarande minns saken med skräckblandad förtjusning är det sådant som ingår när man springer urbant. Sådant man får räkna med liksom.

    I Stockholm är det försiktigare. Det är både bra och dåligt. Här är det skit du som löpare får av dina åskådare av en mindre bullrig karaktär men mer långsint.

    - Jag såg chefen och hennes man springa utmed Årstaviken för några veckor sedan. Typ kassler med ben och värsta cancerflöjten, kan en lyckad person säga i förtroende till en annan.

    Försiktigheten, rädslan att öppet störa någon, tar sig också i absurda uttryck bland själva löparna.
    De luktar gott! Hela tiden!
    Trots att de avverkat två mil och är helt dyngsvettiga lämnar de ett moln av taxfreebutik på Arlanda efter sig. Tidigare i dag mötte jag en kille i spåret (observera, i löparspåret) som fanimej luktade som nyondulerad herre.
    Hur bajsnödig är inte en sådan person? Förmodligen så bajsnödig att han vägrar ta med sig lunchlåda till jobbet enkom av rädsla för att någon ska tycka att det luktar "mustigt" när den värms i mikron.

    Jag brukar hälsa genom att släppa väder. Tio meter innan vi möts. Då hinner gasmolnets alla doftämnen utveckla sin fulla prakt lagom tills vi passerar varandra. För att förstärka the impact av min alltid deofria löparodör.

    Svett luktar gott, som min kusin brukar skoja. Åtminstone i löparkläder.

    MVH/AJ
    → 9:28 PM, Aug 21
  • The dead end - första och sista gången live

    Abandon ska spela live. Jo, det är sant. På Pusterviksbaren i Göteborg. Plattan The dead end kommer att framföras live för första och sista gången någonsin.
    Det är en fantastiskt bra skiva. Något av den mörkaste tunga metal som Sverige skapat. Det faktum att skivan gjordes klart efter det att bandets sångare Johan Carlzon dött, gör den osedvanligt suggestiv.

    Jag missar hela grejen. Jag skolar in barn på dagis, i Stockholm. Det gör inte du.

    → 12:14 AM, Aug 21
  • Blögglife shouldn't be no glögglife

    Ska man blogga så ska man tamejfan göra det ordentligt. Jag är ett BIG fail på den fronten. Jag måste skärpa mig. Jag har inte skrivit på skitlänge alltså. Jag skyller på barnen, som vanligt. Allt är deras fel. Jag har prioriterat bort mig själv sedan de kom och vände allt på ända. Med all rätt. Barn ska ta tid.
    Men. Det finns alltid korta stunder av lugn. Då ska du blogga i stället för att läsa Twitterflöden, ringa kompisar och tvätta dig. Så säger jag till mig själv nu. “Din flöjt, du prioriterar fel. BLOGGA FÖR I HELVETE ty vad ska du annars göra."

    138 är ett föredöme på den fronten, han bloggar så in i helvete mycket att man undrar hur han hinner med sitt arbete på Aftonbladets webbavdelning för kulturella händelser.

    Det är så det ska göras. Bara mata.

    Jag var jävligt het ett tag när jag drog igång Carl Andreas is Cooking Something men sedan ruttnade jag totalt på allt vad mat heter.

    Inte är det bättre ställt med All Must Burn, det är för jävla jobbigt bara.

    Men nu, NU JÄVLAR.

    MVH/AJ

    → 10:07 PM, Aug 20
  • This guy made me drink a bottle of cognac


    Mike från Taiwan. Asiens svar på Bill Murray.
    → 7:51 PM, Aug 8
← Newer Posts Page 34 of 35 Older Posts →
  • RSS
  • JSON Feed