Det blir så långtråkigt annars. Själv har jag lekt både levande elpistol (vilka stötar barnen fått!), gjort berättelser med papper och penna och haft springtävling i tvättstugan.

En pepparkakshatt gör inget sämre.

Var eller varannan arbetsdag ställer jag mig på samma plats för att plåta allén på Valhallavägen.

Alla publiceras på Instagram - jag heter @a_jennische även där - och hashtaggas med #årstidvalhallavägen samt #amarofilter. Även om det inte syns så är faktiskt alla bilderna tagna med ett och samma filter.

Det har blivit några bilder redan och fler ska till. Tanken är att hålla ut hela året för att verkligen kunna visa skiftningarna.

Det här är bara ett urval. Kolla in Instagram för fler.

Har ledsnat på att Posterous buggar som fan hela tiden. Är nu tillbaka här på Blogger men under egen domän.

Välkomna.

För övrigt gillar jag The Cut. Det är kärnfullt och underhållande. Dessutom är han en jävel på att teckna karaktärer.

Jag tror Doc Morris på Rosenlundsgatan får det svårt. Några kvarter bort ligger Apotek Hjärtat. Det har öppet alla dagar 8-22.

Mina fingrar läker inte. Varför? Ångsår finns inte.

http://www.ne.se/sår?i_h_word=Brännsår

Det är skillnad på politiker och politiker, när det kommer till kontakter med journalister. Det vet alla. Det är också stor skillnad på pressekreterare emellan.
I dag var jag med om en pressis som agerade ovanligt rakt och ärligt. Föredömligt på alla sätt. Han bad nämligen om ursäkt för det svar “hans” politiker hade skrivit som svar på en fråga jag mejlat.
“Jag tycker inte riktigt att NN har svarat på dina frågor. Du får återkomma”, sa han.
Så ska pressekreterare vara.

Min kollega Emelie har skrivit en mycket bra artikel i veckans Tidningen Liljeholmen/Älvsjö som bör läsas av alla som är intresserade av poliser, rasism, antirasism eller offentlig kölhalning. Den passar också alldeles utmärkt bra för den som är intresserad av alltihopa.

Hur tänker han? frågar jag mig när jag läser. Och det intressanta är att han verkligen har tänkt. Jerry tycker att det här är helt rätt att peka ut afrikaner, rumäner och chilenare i den information som sprids till grannsamverkansgrupper i Globens närpolisområde.

Jag undrar hur chefen, som tar kraftigt avstånd, kan ha undgått att känna till detta? Lapparna har suttit uppe i trappuppgångar runt om i hela Söderort.

Black metal-bandet Taake är nominerat för deras platta Noregs vaapen till den norska motsvarigheten till en Grammis - Spellemannspriset, skriver Svd. Trots att bandet har textrader som ”Åt helvete med Muhammed och muhammedanerna” och ”nu vaknar snart Norge” står juryn konsekvent upp för sitt urval.

• Juryn ska uteslutande värdera utgåvan, och inte framträdanden eller livsstil i övrigt. Vi har full yttrandefrihet i Norge och en Spellemannjury ska inte på något sätt censurera innehållet, säger Marte Thorsby, styrelseordförande för Spellemanpriset till Aftenposten som citeras av Svd.
  
  Jämför detta med hur Sveriges radio P4 agerade när det gäller bandet Völund Smed.
  
  Det här sätter fingret på det eviga dilemmat som uppstår när ens intresse för ett verk krockar med ens uppfattning om upphovsmakaren.
  
  Jag skulle aldrig lyssna på Völund Smed men jag gillar Taake.
  
  Visst är det ändå något tilltalande med den norska konsekvensen?

Annandagen. Vi åkte som planerat till Kosta outlet. Det är stort, tomt och vissa gånger går det att göra riktigt bra klädfynd. Men fiket och restaurangen är katastrof. Tänk flygplats och Åbofärja. Kallt, kalt, kaffe på termos och Delicatokakor. Förjävla omysigt. 
Den äldste skulle få nya termobraller och vinterjacka men han snea av någon anledning till och vägrade plötsligt. “Jag vill inte ha någon!” skrek han. 
“Okej”, sa vi och sparade en tusenlapp. Får se hur värt det känns den dagen vi vaknar till snö och tio minusgrader och hans gamla jacka ramlat i bitar. Men men, den dagen den sorgen. Vill pojken ha för små och trasiga kläder, låt honom hållas.

Mitt intag av nyhetsmedier är minimalt för tillfället men min sambo berättade intressant sak om Bonniers nya ambitiösa magasin Icon. Enligt en källa med “god insyn i projektet” som det heter, ska upplagan redan ha skurits ner från 6 500 exemplar till 5 000 stycken. Det blir svårt att överleva med sådant tapp efter bara ett par tre nummer. 
Synd på en produkt som är ett magasin som satsar på välskrivna artiklar. Kanske inte lika synd om man tänker på det faktiska innehållet. Icon luras lite med sin finkulturella look. Den är inte så gedigen och full av journalistiskt sprängstoff som jag hoppat. Den innehåller på tok för mycket livsstilsshopping och resematerial. Resejournalistik bör brännas på bål, hur väl förpackad den än är. 
Men jag är beredd att ge Icon en eller ett par chanser till, om den skärper till sig och skär ner på plocket, lägger till lite mer analyserande material och kastar ut alla storstadsweekendtips. Om jag har råd vill säga. En tidning som kostar närmare hundralappen ska duga till mer än en snabb genombläddring. 
God fortsättning. 

Juldagen. Dagen efter. Det är något med den här dagen som är svårt. När jag var yngre och barnfri hade den här kvällen bjudit på årets fest i uppväxtstaden Katrineholm. VM i dyngfylla. Hemvändarstajl. Ofta väldigt roligt. Ofta ångestframkallande.
Numera år juldagen en ledig dag som tillbringas med familjen och eventuellt tillskott av släktingar. Det går lite långsamt. Vilket vore gott och väl om det innebar tid för hjärndött tv-tittande eller läsning. Nu är det inte så. Här handlar det om att hålla barnen på gott humör genom att passa mattider precis som vanligt. Jag vill bara vara ifred en stund och det får jag såklart inte. Svärmor är alla tiders men borta är inte hemma.
Det känns som om jag väntar på något. Jag antar att det är nästa mål mat.
I morgon är det mellandagsrea på Kosta outlet.

Trots att jag varit registrerad på Twitter i drygt tre år är det först det senaste året som jag upptäckt hur kul och användbar tjänsten är. 
Det bästa med mikrobloggen är att den gör det lätt att komma i kontakt med människor som inte ingår i ens vanliga umgängeskretsar och nätverk. Till exempel har Twitter fått mig att upptäcka att det finns en röd tråd som binder samman både Timbro och Uppdrag granskning med mitt eget intresse för musik.
Den röda tråden stavas black metal.

Jag minns hur glatt överraskad jag blev när jag upptäckte att vd:n för den marknadsliberala tankesmedjan Timbro, Markus Uvell, visade sig vara en metallskalle. Jag skrev ett uppmuntrande meddelande och efter det har vi med oregelbundna mellanrum tipsat varandra om bra skivor. Utan Markus Uvell hade jag  aldrig upptänkt bandet Slagmaur till exempel. Och jag hade inte varit lika såld på Deathspell Omega som jag är i dag. 

Jag minns inte hur vidarekopplingen till Henrik Bergsten, reporter på Uppdrag granskning, gick till men han visade sig också ha alldeles ypperlig musiksmak. 

Lika lite minns jag genom vem eller hur jag fick kontakt med personen som döljer sig bakom signaturen @Jagharinteaids. Men jag minns desto fler av dennes tips på mer och mindre obskyrt slammer. Horseback, Indian och Beherit till exempel. 

Varför inte låta dessa tre personer bjuda på sin visdom och goda smak för en större grupp människor så här i juletid?

Jag har härmed äran att presentera årsbästalistor @markus_uvell @hbergsten och @Jagharinteaids

Håll till godo. 

——-

@hbergsten listar 2011

1.Skogen: Svitjod
“Ensamhet, kyla och mörker. Episk svartmetall av finaste sort."

2.Taake: Noregs vaapen
“Storslaget och bitande och väldigt norskt."

3.Inquisition: Ominious doctrines of the perpetual mystical macrososm
“Årets mesta mangel. Och galnaste sånginsats."

4.Djevel: Dodssanger
“Rå monotoni. Sångaren från Kvelertak i sitt rätta element."

5.Svartsyn: Wrath upon the earth
“Fullt ställ."

———–

@Jagharinteaids listar 2011

Oranssi Pazuzu - Kosmonument
“Fantastisk finsk black metal med inslag av 60-tals psykedelia. Låter kanske konstigt men det funkar jävligt bra. Tänd några ljus - käka lite svamp - bli upplöst i Kosmonument."

Shining: VII Född Förlorare
“Heroin, självplågeri och hat till människosläktet. Dsbm (depressive suicidal black metal) blir inte bättre än såhär."

Deathspell Omega: Diabolus Abscondicus
“Franska DSO har precis avslutat sin trilogi om människan, gud och satan med en jävla smäll i Paracletus. Det här är en bra början på nästa era. Mer dissonanta solon till världen."

Craft: Void
“Bara omslagsbilden gör ju att man vill mörda folk. Läser man sen titeln på spår 7 blir suget inte mindre. I want to commit murder."

Insane Vesper: Abomination Of Death
“Ännu ett franskt band med ännu ett otroligt album. Jävligt smutsigt. De kör på i samma spår de gjort tidigare men det gör absolut ingenting."

——————

@markus_uvell listar 2011

1. Deathspell Omega: Diabolus Absconditus
   “När svartmetall är riktigt, riktigt bra lyckas den låta märkligt avslappnad och stillsam, trots all sin malande brutalitet. Inget band gör detta bättre än Deathspell Omega. Årets EP utvecklar den bakåtlutande självsäkra stilen vidare, den svindlande 23-minuterslåten väller ur högtalarna som en svart, seg, sörja utan slut. Underbart vackert."
   
   
2. Leviathan: True Traitor, True Whore
   “Universalgeniet Wrest levererar igen, ännu ett kryptiskt alster med den märkliga kombination av råhet och elegans som skiljer ut honom från det mesta som görs i genren. Senaste skivan är kanske ännu lite mer hatisk än vanligt, möjligen en avspegling av att kaoset i upphovsmannens privatliv verkar ha eskalerat på sistone."
   
   
3. Wolves in the Throne Room: Celestial Lineage
   “Konkurrensen är stenhård, men frågan är om inte Wolves in the Throne Room är världens mest pretentiösa svartmetallband. På senaste skivan tas komplexiteten ett par steg till med orgelpartier och passager med traditionell persisk sång, allt förpackat i bandets naturromantiska new age-filosofi. Det hela vore rätt irritrerande, om det inte samtidigt var så fruktansvärt jävla bra."
   
   
4. Craft: Void
   “Fuck the Universe var en lysande skiva, men gav också en känsla av att Craft had peakat och tömt ut sin potential. Årets vansinnesutbrott, Void, visar att det var fel - de har mycket mer att ge. Denna gång är vansinnet dessutom mer variationsrikt och sofistikerat."
   
   
5. Glorior Belli: The Great Southern Darkness
   “Jag är mycket svag för svartmetall som plockar in element från andra genrer - andra instrument, andra sound, andra låtstrukturer. När Glorior Belli fortsätter sin resa bort från det traditionella receptet, nu med inslag av stoner/sludge, och adderar lite groove till det svarta hatet blir resultatet oemotståndligt. Inget för puritaner."
   
   ——————————————-G—O———D————J-U——L—–