vardag
This is what has happened – at least some of it
What else has happened? Lars Norén sometimes writes this in “En dramatikers dagbok” which I’m reading with great interest. I’ve never been particularly interested in Lars Norén, the Swedish playwright and author who passed away in 2021, but now I can’t get enough of what he writes in his diaries. Every now and then, he pauses and asks himself: What else has happened?
My point is that it’s been a long time since I wrote something longer in English here. A lot has happened since then.
For the past year, I’ve been working as an editor at Dagens Samhälle, a newspaper for executives and politicians in Swedish municipalities and regions. I’ve also started writing articles again, something I’ve missed.
My stepson has turned 20 and moved out.
The twins have turned 15.
I’ve read a whole bunch of books, not all on that list this year though.
I’ve managed to get rid of my knee pain by going to the gym instead of just running.
I’ve spent time with my wife, my kids, and good friends.
I’ve started listening to music again.
I’ve watched some good TV series.
I’ve stayed relatively low on social media but have instead ramped up my activity on LinkedIn.
Blogging here has been sporadic, but it always has been.
I’ve gone snowboarding a few times with my daughter, which I’m very happy about.
I’ve done some driving practice with my stepson.
A lot more has happened, of course. The biggest things in life are often hard to describe briefly. Moments of intense happiness can arise at any time and are rarely tied to anything specific. That’s why they’re also hard to look back on. At least, that’s how it is for me.
Isn’t August a month that feels like a fresh start? Every year at this time, I think back on what has been and what is to come.
I believe it’s going to be a good year.
Hope yours will be too.
Tränade inte i morse. Vilodag på det sättet, på jobbet intensivt. Tryckte in ett lunchmöte på stan som gjorde det mer stressigt men var väl värt mödan. Rattade med fotografer och print.
🍻Nu bärs med Närn och Tyr.
Trying out the shortcut
@crossingthethreshold made a shortcut for posting on Micro.Blog via Tot which I’m trying out now.
tot pocket
Testar att skriva och posta det här via appen Tot Pocket. Helt onödigt att lägga pengar på en anteckningsapp men jag hade tråkigt och lite pengar på kontot.
Det funkar med markdown för att enkelt göra sådana här fetade stycken.
Eller indrag.
Vi får se om det blir värt pengarna. Oavsett är Micro.Blogs egen app helt värdelös för att skriva i så det är inget alternativ.
Tvillingarna fyller 15 år
Jag tänkte på tiden på neonatalavdelningen nyligen. Hur små barnen var när de kom. Den ena två kilo, den andra bara ett. Vi blev kvar i sex veckor. Det gick åt rätt håll. Glädjen var så stor när vi fick komma hem. Nervositet och rädsla fanns också, de var fortfarande små och känsliga.
Med tiden försvann det prematura och idag är båda som vilka andra tonåringar som helst.
Jag känner stor tacksamhet för det. Fantastiskt är det.
Och idag fyller de 15 år.
I’m over overthinking
Booked an apartment for our trip to Paris in the end of June. Always a hassle but now it’s done. I like to decide stuff, and I like to decide stuff fast. As a child I was indecisive and was suffering from it. As an adult I’ve made it a way of living: quick decisions. Not stupidly quick but I try very hard not to overthink them. Overthinking is what it sounds like, thinking of something for too long.
It’s easier sad than done but it has made me a happier person. Not free from anxiety, but less anxious.
Hamrar ner några snabba ord innan jag börjar fixa middag. Har handlat lite blandade grejer som kanske inte riktigt passar ihop men det är så man vill äta på sommaren eller hur. Intervjuade Maria Henriksson om sitt nya jobb i Svenska kyrkan. Går att läsa imorgon på dagensamhalle.se
All in one
Importerade nästan alla bloggposter från samtliga mina gamla bloggar för att hålla allt här. Vet egentligen inte varför, men jag fick feeling. Det har tagit nästan hela helgen att rensa bort onödiga kategorier.
Dagdrömde om den stora kärleken
Jag springer över fälten och lyssnar på Håkan. Det har jag aldrig gjort förut. Musiken brukar vara annan. Stegen är tunga i början men lättar efter första dungen. Håkan är bra. Melankolin, det är det jag gillar. Jag tycker verkligen om den här musiken tänker jag och springer och tänker varför har jag aldrig lyssnat, som i lyssnat, på Håkan förut.
Tonerna slår an i mig, nuddar vid nostalgin och gamla minnen, tråcklar ett bultande stygn av röd tråd.
Jag dagdrömde ofta om den stora kärleken som barn. När jag springer minns jag tv-serien Hästens öga och hur vacker jag tyckte att tjejen i huvudrollen var. Och pojken med mopeden. Han trängtar och gör vad han måste, drar gasen i botten och åker iväg mot henne.
Fälten rör sig i vinden, rågen mest. Vetet är kort och stabbigt.
Jag tar steg för steg och rör mig mellan skikten av tid.
Otippad läsupplevelse
Isländsk noir. 65-åriga Hulda är polis med mycket nära till pensionen. Som en effekt av en oönskad händelse på jobbet börjar hon utreda ett gammalt, avklarat fall. Hon hittar nya spår och berättelser rullas ut i ett otippat mönster. Inte din vanliga genredeckare.
Testar om detta publiceras även på Micro.Blog
Jag skapade en rss-feed och lade till den på crossposting-listan på Micro.Blog. Borde funka.
Fått dille på brädor nu, kan inte sluta googla
Har efter att ha läst guiden som Stand tall har på sin sajt lärt mig att det inte enbart är kroppslängd som avgör vilken bräda man bör välja. Vikt och skostorlek är minst lika viktigt. Låter självklart, men det är inget som jag någonsin tänkt på. Jag fastnade på ett gäng sidor när jag började googla. Det är mycket larvigt och extremt medelålders att vilja köpa dyra sportprylar som man egentligen inte behöver, men det är väldigt lockande. Men jag ska låta bli. Om intresset håller i sig ett år, och jag åker fler än fyra gånger denna vinter ska jag överväga det.
Snölek
Det var bra att åka snöbröda ett par dagar. Det är något med bara ljudet av liftar och kösorl som gör mig glad. Åkningen, att susa ner, få använda kroppen och vara utomhus. Ingen annan gång mår jag lika bra som då. Jag är glad att ha återupptäckt det och att jag kan dela glädjen med åtminstone ett av barnen.
Jag har flyttat in på Micro.Blog
Jag bloggar där på adressen ndreas.eu. Mest på engelska, ibland på svenska, ibland bara någon bild, ibland ingenting.
Testade paddlar för första gången – rackarns vad det drog i axlarna
Han hade köpt paddlar som vi såklart ville testa.
För det första är de sjukt obekväma att ha på sig. Remmen över långfingret ger mig tvångstankar om att allt ska råka böjas åt fel håll. Jag körde in två fingrar för att kompensera skräcken men bekvämt blev det inte. Det finns säkert andra modeller men den första upplevelsen var oskön.
För det andra så förstår jag varför det varmas för att köra med paddlar på en gång, för den som är nybörjare och ovan simmare. För att tala klarspråk, det drar så in i helvete i axlarna. Vi simmade två gånger 200 meter ungefär i lugnt tempo och på slutet hade jag känningar. Men jag förstår att rutinerade och starka swimrunmänniskor vill använda dem. Har man styrkan blir varje simtag effektivare. Det går det fortare helt enkelt.
För egen del kommer jag att skippa paddlar på tävlingen på söndag. Främst för att jag inte vill skada mig, men också för att det är ytterligare en grej att hålla ordning på. Ett moment till att hantera där i stressen. Testa till exempel att sätta på dig simglasögon eller rätta till badmössan med hårda paddlar på händerna. Ingen lätt uppgift kan sägas. Hur gör folk?
För övrigt kändes genrepet mycket bra. Det kommer inte gå så himla fort kanske men rolig blir det.
Ge mig en kamera i ögonen
Jag kan direkt räkna upp tre saker jag skulle fångat bara idag:
Minen på den räsercyklist som tvingades bromsa precis när han fått fart igen efter rödljuset vid Slussplan eftersom en turist på hyrcykel vinglade till i precis samma ögonblick.
Kvinnan som ställt upp två wine spritzers på räcket vid Ekens träterrass för att fotografer dem med Gamla stan som fond.
"Hojtarn" utanför Systembolaget på Rosenlundsgatan som stod och viftade med sin blå Ikeakasse som så många andra dagar. Den bilden hade jag dock behållit för mig själv.
För vissa gånger handlar det om just ögonblick. Om man bara är lite sen så missar man allt.
Fångade Lars Epstein på ny bild
