vardag

    Tvillingarna fyller 15 år

    Jag tänkte på tiden på neonatalavdelningen nyligen. Hur små barnen var när de kom. Den ena två kilo, den andra bara ett. Vi blev kvar i sex veckor. Det gick åt rätt håll. Glädjen var så stor när vi fick komma hem. Nervositet och rädsla fanns också, de var fortfarande små och känsliga.

    Med tiden försvann det prematura och idag är båda som vilka andra tonåringar som helst.

    Jag känner stor tacksamhet för det. Fantastiskt är det.

    Och idag fyller de 15 år.

    I’m over overthinking

    Booked an apartment for our trip to Paris in the end of June. Always a hassle but now it’s done. I like to decide stuff, and I like to decide stuff fast. As a child I was indecisive and was suffering from it. As an adult I’ve made it a way of living: quick decisions. Not stupidly quick but I try very hard not to overthink them. Overthinking is what it sounds like, thinking of something for too long.

    It’s easier sad than done but it has made me a happier person. Not free from anxiety, but less anxious.

    Hamrar ner några snabba ord innan jag börjar fixa middag. Har handlat lite blandade grejer som kanske inte riktigt passar ihop men det är så man vill äta på sommaren eller hur. Intervjuade Maria Henriksson om sitt nya jobb i Svenska kyrkan. Går att läsa imorgon på dagensamhalle.se

    All in one

    Importerade nästan alla bloggposter från samtliga mina gamla bloggar för att hålla allt här. Vet egentligen inte varför, men jag fick feeling. Det har tagit nästan hela helgen att rensa bort onödiga kategorier.

    Dagdrömde om den stora kärleken

    Jag springer över fälten och lyssnar på Håkan. Det har jag aldrig gjort förut. Musiken brukar vara annan. Stegen är tunga i början men lättar efter första dungen. Håkan är bra. Melankolin, det är det jag gillar. Jag tycker verkligen om den här musiken tänker jag och springer och tänker varför har jag aldrig lyssnat, som i lyssnat, på Håkan förut.

    Tonerna slår an i mig, nuddar vid nostalgin och gamla minnen, tråcklar ett bultande stygn av röd tråd.

    Jag dagdrömde ofta om den stora kärleken som barn. När jag springer minns jag tv-serien Hästens öga och hur vacker jag tyckte att tjejen i huvudrollen var. Och pojken med mopeden. Han trängtar och gör vad han måste, drar gasen i botten och åker iväg mot henne.

    Fälten rör sig i vinden, rågen mest. Vetet är kort och stabbigt.

    Jag tar steg för steg och rör mig mellan skikten av tid.

    Körde en sväng

     













    Rexen levererade. Fick springa en bit för att få igång den men sedan var det bara drive like jehu. 


    Uppdatering

     Jag har skakat liv i min Posthaven. Kolla här:

    www.cxrl.eu

    Otippad läsupplevelse

    Isländsk noir. 65-åriga Hulda är polis med mycket nära till pensionen. Som en effekt av en oönskad händelse på jobbet börjar hon utreda ett gammalt, avklarat fall. Hon hittar nya spår och berättelser rullas ut i ett otippat mönster. Inte din vanliga genredeckare.

    Testar om detta publiceras även på Micro.Blog

     Jag skapade en rss-feed och lade till den på crossposting-listan på Micro.Blog. Borde funka. 

    Fått dille på brädor nu, kan inte sluta googla

     Har efter att ha läst guiden som Stand tall har på sin sajt lärt mig att det inte enbart är kroppslängd som avgör vilken bräda man bör välja. Vikt och skostorlek är minst lika viktigt. Låter självklart, men det är inget som jag någonsin tänkt på. Jag fastnade på ett gäng sidor när jag började googla. Det är mycket larvigt och extremt medelålders att vilja köpa dyra sportprylar som man egentligen inte behöver, men det är väldigt lockande. Men jag ska låta bli. Om intresset håller i sig ett år, och jag åker fler än fyra gånger denna vinter ska jag överväga det. 

    Snölek

     Det var bra att åka snöbröda ett par dagar. Det är något med bara ljudet av liftar och kösorl som gör mig glad. Åkningen, att susa ner, få använda kroppen och vara utomhus. Ingen annan gång mår jag lika bra som då. Jag är glad att ha återupptäckt det och att jag kan dela glädjen med åtminstone ett av barnen. 


    Jag har flyttat in på Micro.Blog

    Jag bloggar där på adressen ndreas.eu. Mest på engelska, ibland på svenska, ibland bara någon bild, ibland ingenting.

    Testade paddlar för första gången – rackarns vad det drog i axlarna

    Coach Dala var på plats utanför torpet tio minuter efter att jag meddelat att jag var redo för vårt genrep inför söndagens swimruntävling i Katrineholm. (Det finns kanske några få platser kvar! Anmälan stänger vid midnatt!).
    Han hade köpt paddlar som vi såklart ville testa.
     
    För det första är de sjukt obekväma att ha på sig. Remmen över långfingret ger mig tvångstankar om att allt ska råka böjas åt fel håll. Jag körde in två fingrar för att kompensera skräcken men bekvämt blev det inte. Det finns säkert andra modeller men den första upplevelsen var oskön.
    För det andra så förstår jag varför det varmas för att köra med paddlar på en gång, för den som är nybörjare och ovan simmare. För att tala klarspråk, det drar så in i helvete i axlarna. Vi simmade två gånger 200 meter ungefär i lugnt tempo och på slutet hade jag känningar. Men jag förstår att rutinerade och starka swimrunmänniskor vill använda dem. Har man styrkan blir varje simtag effektivare. Det går det fortare helt enkelt.
     
    För egen del kommer jag att skippa paddlar på tävlingen på söndag. Främst för att jag inte vill skada mig, men också för att det är ytterligare en grej att hålla ordning på. Ett moment till att hantera där i stressen. Testa till exempel att sätta på dig simglasögon eller rätta till badmössan med hårda paddlar på händerna. Ingen lätt uppgift kan sägas. Hur gör folk?

    För övrigt kändes genrepet mycket bra. Det kommer inte gå så himla fort kanske men rolig blir det.

    Ge mig en kamera i ögonen


    Varje arbetsdag cyklar jag genom Stockholm. Jag passerar Hornsgatan, Slussen, Slottet, Grand Hotel, Nybrokajen och Strandvägen. Platser fulla med liv och rörelse. Detta cyklande har givit stoff till massor av lokala nyheter för StockholmDirekt genom åren. Och till en massa bilder för privat bruk, av olika slag. Solnedgångar över Söderströmsbron (en av Stockholms mest fotograferade platser), klotter, rivningen av Slussen, bilar, cyklar och människor. Bilder av stadsliv kort sagt. Jag älskar sådana bilder. På Stadsmuseets fantastiska bilddatabank Stockholmskällan finns tusentals bilder på Stockholm genom historien. Vissa tagna redan i slutet på 1800-talet. Bilderna jag alltid funnit mest intressanta är de som visar vardagsögonblick på gator och torg. Kvinnan som står och väntar på bussen på ett regnigt Tegelbacken på 1950-talet. Gubbarna som spatserar fram längs Norr Mälarstrand iklädd rock och höga hattar. Parkeringen utanför Farsa centrum fylld med första generationens familjebilar. 

    Tänk om det gick att fotografera med ögonen. Om jag slapp hala upp mobiltelefonen varje gång jag råkade se något som borde förevigas under mina cykelturer... vilka bilder det hade kunnat bli. 
    Jag kan direkt räkna upp tre saker jag skulle fångat bara idag:
    Minen på den räsercyklist som tvingades bromsa precis när han fått fart igen efter rödljuset vid Slussplan eftersom en turist på hyrcykel vinglade till i precis samma ögonblick. 
    Kvinnan som ställt upp två wine spritzers på räcket vid Ekens träterrass för att fotografer dem med Gamla stan som fond. 

    "Hojtarn" utanför Systembolaget på Rosenlundsgatan som stod och viftade med sin blå Ikeakasse som så många andra dagar. Den bilden hade jag dock behållit för mig själv. 
    För vissa gånger handlar det om just ögonblick. Om man bara är lite sen så missar man allt. 

    Nya tider

     


    Julen avklarad. 

    Nu blickar vi framåt. 


    Fångade Lars Epstein på ny bild


    Jag har en grej med Lars Epstein på DN. Jag och han träffas ofta ute på pressträffar som rör Stockholmspolitiken och byggen och liknande och då tar vi bilder på varandra som vi mejlar till den andre. Eppe har till exempel tagit flera bilder på mig när jag det fullkomligt vild ut i min mössa och runda briller. 
    Idag var det min tur. Jag bjussar på den här. 
    Med på bilden är också Eva Rosman, kommunikationsansvarig på Slussenprojektet. 

    Mer om varför vi var på samma plats går att 
    läsa här. 

    Lång måndag. Jävligt lång

    Tysta snälla kan ni inte bara vara tysta

    En hel dag med pyssel och bak och vänner på besök och allt är trevligt men när det är dags att få barnen i säng och sova…. AAAAARRRHHHGGGGG


    Barnböcker och filmer ljuger. Det är INTE mysigt att natta barn. 

    Okej jag överdriver. Det är mysigt ibland. Men vissa gånger ÄR DET HELT JÄVLA OMYSIGT. 

    VD:n tar kaffe och det blir succé på Facebook

    Ett intern skämt som är svårt att förklara men som fler och fler hakat på. Det går under namnet #kaffemaskinen och handlar om… ja, kaffemaskinen på jobbet.

    På redaktionen har vi larvat oss om det här i månader och retat gallfeber på en av Stockholms stads informatörer som fått in allt i sitt flöde, men på andra håll har det hela blivit så uppskattat att personer utan någon som helst koppling till vår arbetsplats gör tummen upp. 
    I fredags passade jag på att dra in vår vd, när han påpassligt stod där vid #kaffemaskinen och sa något i stil med "jaha är det dags att filma nu eller något sådant?"

    Ja! sa jag och så körde vi. 

    Vilken braksuccé!

    PS Enligt säker källa har vi fått förfrågningar om en uppföljare. Vi får se. 

    Min lilla film om Henrik EngstRUN gjorde succé

    Det gäller att göra det där lilla extra ibland för att piffa upp arbetsdagen. I morse hade jag turen att cykla förbi Henrik när han springandes var på väg till jobbet - och då tog jag tillfället i akt.



Older Posts →