There’ll be only one photo in this post. I have been too busy to think of photography. The twins have a friend over for the weekend and her dad (very nice guy) stayed for lunch. I made potatoes with matjessill and gräddfil. Summer food! After that I did the dishes, packed a picnic and took all kids down to the lake. We stayed until we had to get back for dinner. The water is 25-26 degrees (Celsius that is). That’s unusual.

The teenage gang in the barn slept to 3 pm. I met them this morning just before they were going to bed. It was 9 am. They had stayed up all night. Tomorrow is Saturday. The day before my wife’s birthday. I have some stuff to do.

Värmen som belägrar torpet suger energin ur våra kroppar. Det som gäller efter husligt fix är badet. Igår tillbringade vi hela eftermiddagen där. Mamma och pappa var också på plats, och tonårsgänget intog klipporna. Jag simmade dit, tog ett hopp och simmade tillbaka. Min crawlteknik kan bli bättre, framförallt bättre det gäller att få kraft i bensparkarna. Men styrkan och orken i axlarna blir långsamt bättre. Och det mörka vattnet utgör ett allt mindre problem för mig. Solen bara stekte och när vi kom tillbaka till torpet för att styra upp hamburgare till tio personer var man rätt mör. Men det blev mat vid utlovad tidpunkt och alla fick äta sig mätta. Jag tog disken. Jag behövde värma vatten tre gånger för att få allt rent.

Sömnen har vart lite sämre senaste dagarna på grund av värmen. Men sedan Helene köpte ett sådant där myggnät som skyddar hela sängen har vi åtminstone blivit kvitt de nattliga betten. Det var ett genidrag.

Idag väntar mer besök. En kompis till tvillingarna ska tillbringa helgen här. Det är bra, då blir det något extra kul även för 12-åringarna.

På bokfronten har jag nu lagt Karl-Ove Knausgårds Morgonstjärnan till arkivet för lästa böcker. Den var fantastisk. Norsk realism möter urtidsmyter i en mycket tät berättelse där läsaren får följa ett stort antal personer i jag-form. Uppmanar alla att läsa, dock kanske ej under mörka kvällar i ensamhet.

När jag skriver det här är det morgon. De övriga sover. Kanske sticker jag ut på en kort löprunda innan allt rullar igång. Vi hörs.

My daughter has started to suggest we go on evening walks, or bike rides. Even if I don’t feel like walking I usually make her company. It’s a good way to get a conversation going. She often asks question she wouldn’t do otherwise. I really like that way of spending time together. When I’m writing this we just came back to the house after a 45 minute walk on the gravel roads around here. We hoped to see a moose or some other animal but nature was calm tonight. It feels it’s going to rain soon. On evenings like this the wild are silent, awaiting, animals searching for shelter. The sky is gray but the temperature is pleasant. Let’s call it a day maybe.

One thing that could improve on MB is writing longer posts on the micro.blog app. I have iA Writer and like that a lot but a good clean in-built editor are the best. Writing long posts here starts to be annoying after you reached 450 letters. The whole screen starts to bounce.

/// I’m writing this on a train heading for Stockholm. Me and the twins are spending the day in the city. We’re going to the amusement park Gröna Lund and we’ll sleep at home in the apartment tonight. Tomorrow we’ll go back to the cottage. 🚝📱🎢

All coffee drinkers know that certain cups taste much better than others. Even if they’re made on the same machine, with the same water and the same coffee beans. This morning I’m having one of these extra tasty ones. I started today with a 7 kilometres run followed by a short swim in the lake.

Bought these online and managed to get the right size.

If I good start every day that way, all year round, I might be a less stressed person. (Or not. It could be a stressed itself, knowing that I could start every day that way and therefore should).

Back to the coffee. What I’m having is ordinary brew. Made on an almost ancient Philips we inherited with this house.

I think there’s something wrong with it’s heater making the coffee a few degrees hotter than a barista would suggest. Slightly burned you could say. I love it that way. Never milk, never sugar. Just plain black coffee. Today I’m having it in an old Garfield cup. (Or is this a mug in English)?

My breakfast:

• Three cups of the above coffee.
• A bowl of filmjölk with strawberries (from our garden) and cereals.
• A toast with cheese and rhubarb marmalade (home made).

Thanks to my wife we got home grown berries and vegetables during summer. I like doing the digging, she’s the one with green fingers.

Yesterday I watched England crush Ukraine in the European Championship in football (soccer for all Americans). Ukraine is the team Sweden lost to a couple of days ago.

Ahead of me is a Sunday without plans.

I’ll be back soon.

Utflykt. Tog bilen till Mariefred och fortsatte med båt till Björkö och världsarvet Birka. Det var första gången. Värt en dagsutflykt, dock ska man inte förvänta sig något massivt vikingaståhej på plats. Low key och vackert.

Båtresan tar en timme och en kvart från Mariefred med Strömma. T/r kostar cirka 350 inklusive biljett till museet.

De gräsbeklädda kullarna, I Love it. Jag blev trackad för mina låga DocMartens men jag har inga andra bra skor som är värdiga att bära utanför torpet. Måste åtgärda detta.

A vid Ansgars kors på berget.

Vi hann inte bada så efter att ha käkat i Eskilstuna på vägen hem stannade vi till vid västra Sörmlands bästa strand och kylde ner oss i sjön. Jag och barnen var ensamma där tills en epa-traktor med tre ynglingar kom och förstörde friden. Nej, det gjorde de inte. De var sin åldersgrupp trogen och gick direkt upp på klipporna.

Tre andra bra saker idag

• Den picklade rödlöken på restaurang Särimner.
• Kvällssolen.
• Tidskriftspodden om branschbevakning.

It was cold but sunny and it was the perfect thing to do today. Me, my wife and the twins drive to our beloved little house to clean it before spring comes hard. Today is what we in Sweden call “vårdagjämning”, the first day of the year when the day is as long as the night. From now on the day is becoming longer and longer all the way to midsummer. It’s not a public holiday or a day you celebrate with friends and family but it’s a day you look forward to. Winter in the Nordics are dark and long.

To get out here for a day, breath the air and spend time with my family outside the apartment makes me feel happy.

How’s your day?

Good morning microbloggers of the world. Let me tell you about the start of my day. I got straight out of bed into my running shoes. It’s a perfect morning for running up here, sunny but chilly. Behind me in the picture is one of all gravel roads around here and a big yellow colza field. This afternoon me and my family are getting back to Stockholm for another hectic week of work. But hey, let’s not talk about that just yet.

Att komma hit ut efter en arbetsvecka är fan lyx.

Min vän Dala och hans Sandra gifte sig igår. Det var vigsel i Julita kyrka och efterföljande fest i Bäckstugan vid Julita gård. Paret strålade och firandet varade i drygt tolv timmar. Jag hade en mycket trevlig kväll även om jag saknade min fru. Roligast var att prata med ett stort antal av de människor som jag träffar hejar på lite då och då i och med mitt återinträde i byn som sommargäst. Tack vare Kickan och Andreas fick jag skjuts hem till torpet på natten. Idag väntar hemfärd till Stockholm och imorgon börjar vardagen.

För övrigt är bara lokalen värd ett besök. En gigantisk sten- trähangar mitt i det gamla bruksområdet. Föredömligt orörd interiört med stora betongfundament och synliga bjälkar överallt.

@ajennische

I love Dick av Chris Kraus.

Konstnären Chris i USA blir blixtförälskad i den svala teoretikern Dick och gör honom omedelbart till sin musa, trots att objektet inte besvarar uppmärksamheten. Ett omfattande brevskrivande tar vid, fyllt av tunga kärleksförklaringar och intellektuella utflykter i konstvärlden där förbisedda konstkvinnor ges stort utrymme. Sedan kommer schizofrenin in i bilden. Men vem är egentligen sjuk? Märklig och drabbande på skruvat sätt. Absolut läsvärd.

Vegetarianen av Han Kang

Patriarkal kultur i Sydkorea skildrad genom det tvång och begränsning som en ung kvinna upplever i sin vardag. Men en dag gör hon stilla uppror genom att sluta äta kött vilket sätter igång en kedja av händelser som påverkar hela hennes släkt i grunden. Drömskt berättad tragedi. Mycket bra.

Separationen av Katie Katamura

Min favoritgren inom prosan är äktenskapsromaner. Jag älskar berättelse om kämpande makar, dåliga makar, makar som ger upp och hittar tillbaka – alla varianter. Jag kan inte låta bli att uppslukas av böcker som problematiserar och djupdyker i tvåsamheten och äktenskapet. Ännu mer intressant blir det om din man/fru/partner läser samma bok så att ni kan prata om den efteråt.

Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri

Jag är efter som läst den här först nu men den var lika bra för det. En vän dör. Men hur och varför och vad var det egentligen som hände tiden före dödsfallet? Och går det att få en enhetlig bild av person och ett händelseförlopp när så många bjuds in för att ge sin version? En pärla till roman. Den största behållningen är Khemiris förmåga att beskriva detaljerna som ger absolut igenkänning och placerar läsaren just där just då. 📚

Det är något djupt vemodigt över sista veckans semester. Hur mycket solen än skiner och hur varmt det än är i vattnet fortfarande så andas allt uppbrott, hemfärd och tillbaka till vardagen. Det är folktomt nere vid stranden, ungarna börjar få svårare att hitta på saker och tankarna rusar helt tiden iväg till jobbet trots att jag inte måste tänka på det än. I väntan på det oundvikliga lutar jag mig tillbaka i solstolen, vänder ansiktet mot solen och minns allt kul som hänt de senaste veckorna.