Säsongsavslutning #torplife S05E45

Fyrtiofem avsnitt blev det av årets #torplife. Semestern är slut. På måndag är jag på jobbet och idag tog jag barnen i bilen och åkte hem till västra Södermalm. Det är en annan grej än västra Sörmland.
Bra den också, fast på helt andra sätt. 
Jag har bloggat ganska duktigt i år. Det har inte blivit varje dag men å andra sidan har jag skött två bloggar parallellt. Dels den här dagboksvarianten, dels den nya springbloggen Soul Enduro. Varför? 
För att jag så lätt blir uttråkad och det här är något jag tycker om att göra. Och för att jag är en exhibitionist av någon sort antar jag. Eller så beror det främst på att jag alltid umgicks mes folk förr i tiden men nu inte gör det längre (utöver familjen och kollegerna). Det kanske finns ett uppdämt behov inom mig att få tjata om mig och mitt. Skitsamma. Det är en hobby jag tänker fortsätta med så länge det ger något.

Nåväl, sommaren har varit lika bra som alltid. Fuck vädret. Det spelar inte så jävla stor roll. Jag har varit långledig, barnen har haft kul och jag har fått njuta av UTRYMMET och DET ÖPPNA LANDSKAPET och kunnat vara en mer avslappnad och trevligare person än många gånger annars. Dessutom har jag och Helene umgåtts. Många veckor i rad. Det är bra för själen. 

(Men så komme det ju riktigt dåliga dagar ibland men jag tycker fan att jag blivit bättre på att hantera dem. Kanske. Åtminstone låtsas jag inte lika mycket som förr).

Jag har ojat mig för den här dagen ett tag men jag måste säga att det känns bättre än vad jag trott. Hemma är ändå hemma. Och torpet finns kvar. Thank un-god. 
Varje sommar drömmer jag om att bli kvar på landet permanent. Samtidigt har någon vis person sagt att vissa drömmar aldrig ska uppfyllas. De förlorar sitt syfte då. 

Hösten och vintern är obarmhärtig var man än är i det här landet. Konsten är att inte tappa lusten. Jag har bestämt mig för att hålla hårt i träningen det kommande halvåret. Det är en försäkring. 


Harmony Korine och summer is back #torplife S05E44

Klippte gräset idag äntligen. Det var andra gången på hela sommaren så det var som att långsamt äta sig igenom en äng. Fuktigt var det också.
Men jag vann.
Gräset – Andreas = 0 – 1.

Lyssnade på Marc Marons intervju med Harmony Korine (han som gjorde filmen Kids) och som sa flera intressanta saker. Jag har visserligen ingen som helst kunskap eller erfarenhet om filmande men kan ändå relatera till en grej han sa på det  temat.
Harmony Korine är en sådan där filmregissör som undviker digitala kameror för att istället använda analog film. Inte av nostalgiska skäl utan för att det innebär att man måste hålla sig inom vissa givna ramar. Det blir för dyrt att filma mer än nödvändigt med analog film och skådisarna kan inte göra om scenerna för många gånger. Den grejen fattar jag precis. Det är som att skriva en artikel på 1 800 tecken till ett visst klockslag kontra "skriv vad det är värt" och "lämna när det är klart".
Det sistnämnda blir sällan gjort överhuvudtaget.

I övrigt har jag styrt upp lekdate och bjudit på middag. Mycket trevligt. Och badvädret är fan tillbaka. Temperaturen i sjön stiger igen.

Men det är så dags. Imorgon är det sista hela dagen vi är här before take off to fucking Stockholm.

Det är som det är. Dags att tjäna samhället igen som det heter. Dags att tjäna lite jävla pengar igen som det heter.


Helvete vad jag har skrivit den här veckan – 27 artiklar

Vissa veckor är längre än andra.
Det här har varit en sådan vecka där det kändes i kroppen redan i onsdags som om det var fredag. Så var det inte.

Det var två dagar kvar.

Men det är ju kul att jobba också. Annars hade jag aldrig klarat att prestera så här mycket.

För att få ett mått på hur mycket jag skriver räknar jag ibland antal publiceringar.

Den här veckan tillhör en av de mest produktiva. Från och med i måndags har jag skrivit 27 artiklar, av varierande längd och kvalité visserligen, men ändå 27 artiklar.

Det är fler än fem per dag.

Här är listan på de artiklar jag skrivit på StockholmDirekt.se den här veckan:

Stockholms tidigare ekonomidirektör får nytt toppjobb 

Det svarta höghuset på Liljeholmskajen Årets Stockholmsbyggnad 

Dif raggar pengar till amerikansk fotboll

Tvärbanan avstängd i sommar igen 

Tokfest vid studentutspringet 

Tele2 arena lovar snabbare bärs i pausen 

Stockholms största byggbloggare blir ännu större 

Stockholmare snålast med skatteåterbäringen 

Stockholm vässar insatsen för att få hit Eurovision 

Hammarby: Inte omöjligt att flytta från Tele2 Arena för att ge plats åt Eurovision 

Ännu ljusare läge för Eurovision efter besked från DIF 

Kvaddade golfbana med bil – körde ner i dammen 

Skräcksvängen har slagit till igen – cyklist nära att smälla 

"Sälj delar av Södersjukhuset och bygg bostäder"

S: Bygg nytt akutsjukhus i Söderort 

Socialdemokraterna: Minska antalet anställda i landstinget 

S och M överens: Inget blame game på möte om pendelkaoset 

Gärdet byggs om inför jättegaloppen – väntar 70 000 besökare 

Hamburgaren är överspelad – nu vill vi gå hit och käka hantverks-pizza 

Miljöpartiet vill ge gratis p-piller till länets unga 

Kolla in filmen – flera ton öl på studentflaket 

Byggkamp för att få klart nya Debaser i tid 

Barnprotest mot bostäder väcker ilska 

"Jag brukar gå med tio hundar själv"

Här kan du fira nationaldagen i Stockholm 

I dag öppnar sommarkaféet på Mariatorget

Lindas text om MS fick andra att berätta 


"Med handväskan som vapen"


Sprang hem från jobbet. Glömde mössan.

Det blev en jävla massa Slussen idag såklart. I morse kände jag mig mycket opeppad men det gick över när jag väl kom till Stadshuset. Det är ju trevligt att prata med folk. Jag gillar sådant. Jag träffade Anders Sundström och Lars Epstein från DN, vice stadsdirektör Ingela Lindh, Lennart Klaesson från Slussen plan B, ett gäng bevarardamer samt experterna Mats Olsson, Reigun Hedström och Sven Lorentzi.

Det blev ju ett jävla liv när rapporten visade att Nya Slussen bygger på rättvisande material. Men liv är bra.

Jag skrev en direkt från presskonferensen och fortsatte med flera andra vinklar resten av dagen.

Sedan sprang jag hem. Det var skitkallt och jag fick vitt hår.


En cykel gånger två

Södermalm.


Summering av vecka 51

Hade tänkt att göra en ny länklista här men jag skiter i det den här gången.
Veckan har varit bra. 

Mest läst: Karin Winters artikel om KGB som stänger samt hennes artikel om Fotografiskas antirasism-kampanj. Kul. 

Utöver det har vi haft en lång rad artiklar som fungerat riktigt bra.

Imorgon går jag in och jobbar en dag och sedan tar jag lite paus till den andra januari.

Den här länken är den bästa jag klickat på idag, om Paris politiska beslut som syftar till att hemma gentrifieringen och slå ut alla som har andra bakgrunder. Mycket intressant. Ett minst sagt vågat förslag.


Budgetdebatt i stadshuset – ett mer publikfientligt upplägg får man leta efter

Idag har jag som vissa av er vet bevakat budgetdebatten i Stockholms stadshus.

S, V, MP och Fi ska försvara sitt budgetförslag del för del och oppositionspartierna M, FP, KD, C samt SD ska racka ner på den del för del och komma med ett annat förslag.

Det hela tar två dagar!

Debatten håller på mellan klockan 10 och 22 måndag och tisdag.

Ett mer publikfientligt upplägg får man leta efter.

Trots att det är alla stockholmares angelägenhet är det hela utformat som en mycket intern och knölig tillställning. Dessutom krävs det ganska mycket förkunskaper för att som åhörare kunna förstå det som händer.

Två dagar mellan 10 och 22. Vem har tid att följa sådant?

I församlingen sitter 101 folkvalda politiker och bestämmer om allt från infrastrukturprojekt och skattesats till skolpeng och nya bostadsbyggen (cirka 40 miljarder kronor styr de över) men istället för att bringa klarhet kring olika argument orsakar dessa möten oftare ökad förvirring.

Jag har bevakat kommunfullmäktige i Stockholm regelbundet under de senaste tre åren och jag har bara blivit mer och mer skeptiskt inställd till hur allt är upplagt.

Budgetmötet, liksom övriga möten i kommunfullmäktige, är öppna och offentliga för att alla kommuninvånare ska kunna se hur det går till när viktiga beslut fattas av de politiker vi röstat fram.

Hur många brukar komma och lyssna? En handfull. Max. 
Hur många brukar titta på webb tv-sändningarna? 
Mellan 200 och 300 sist jag kollade.

Steg ett för att göra dessa möten till något värdefullt även utanför den formella världen borde vara att ha någon form av bifogad förklaring till varje ärende.

"Majoriteten i form av Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ tänker besluta att bygga ett kvarter med tre hus där och där som ska innehålla x antal lägenheter varav hälften hyresrätter. 
Bygget beräknas kosta x antal miljoner kronor och om planeringen håller ska det vara klart april 2019.

Övriga partier tycker ogillar förslaget av lite olika anledningar. De främsta invändningarna är dessa:

Moderaternas viktigaste argument mot bygget är...

Folkpartiets viktade argument mot bygger är... "

Osv osv

Om det parades med ett tvång att faktiskt svara på varandras frågor under själva debatterna skulle tröttheten som kommer över under dessa möten vara betydligt lättare att hålla borta.

Idag fyller själva debatterna ingen större funktion än att politikerna får tillfälle att visa upp sin retoriska förmåga. För det är ju knappast så att det ena eller andra partiet byter åsikt under pågående debatt. Alla som läst förslagen till besluten i förväg vet hur det går.

Många gånger känns det som att ingen av de 101 närvarande politikerna ens tänker lite grann på att de först och främst borde tala till stockholmarna i allmänhet. Jag menar, det skulle ju gå att använda talartiden till att förklara för stockholmarna varför man gör som gör.

Dålig och intern teater är en formulering jag ofta går upp i huvudet när jag sitter där på pressläktaren. 
Så borde det inte vara. 
Ett möte i fullmäktige behöver inte vara detsamma som underhållning men att det ska vara lätt att ta till sig och förstå vad som beslutas och varför, det borde vara ett minimikrav.

Dessutom måste det gå att effektivisera dessa möten. För finns det någon som egentligen gillar att hålla på att älta samma saker om och om igen (med viss variation) mellan klockan 10 och 22 under två dagar i följd?

Jag är skeptisk.

------

Här är tre artiklar jag skrev under mötet idag. (Jag orkade bara lyssna mellan klockan 10 och 17).

Förändring och tiggeri – två ord som inledde budgetdebatten

Mer från budgetdebatten: extremism och vikingamuseum

Så vill partierna bygga alla nya bostäder


Det är skillnad på skyskrapor och skyskrapor

En skyskrapa är ett hus som är så högt att det nuddar himlen. Svinhögt alltså. Ett hus som sticker upp högt över majoriteten av de övriga.
Så är det inte i Stockholm. Här är en samtida definition någonstans runt 17 våningar. Allt högre är skyskrapa, typ.
Jag bor i det här huset, 13 våningar högt. Fyra till och det skulle vara en skyskrapa enligt Stockholmsmått.
Om det stod på en åker skulle det förmodligen upplevas så, nu står det bland flera andra lika höga hus i en sluttning och intrycket blir mindre massivt.
Oavsett höjd älskar jag detta kvarter:  Bananhusen i Tanto.


En älgparad på Nybroplan

Det har varit en lång och bra arbetsdag. Det är fan pepp på jobbet just nu. Eller ja, inte på alla fronter har jag förstått men jag är peppad. Den nya webben har gjort underverk med lusten hos flera av oss och då är det bara att köra på.
Vi blev citerade i Metro idag. Det är första gången sedan sajten bytte namn och det ska inte föraktas.
På vägen hemma fångade jag några älgar och tvingade dem att stå på led och trassla in sig i ledlampor.

Sprang 23 kilometer och hittade några fina platser

Det är ett alldeles utmärkt sätt att upptäcka andras och den ena staden genom att springa i den. Helst då åt nya håll än vad man är van vid. Idag testade jag att springa en dryg mil åt Nacka-hållet och det var ett bra drag. Kolla bara på gamla Sickla outlet jag sprang förbi, eller den skönt barackliknande thaikrogen i Nacka.
Vackra ställen jag aldrig sett förut.

Själva löpningen gick bra även om vänster vad började ömma efter cirka 15 kilometer.

Traditionsenligt kombinerade jag söndagsspring med podcasten #mattssonhelin De pratade en del om Aftonbladetrapporten. En aspekt som inte får utrymme är hur den kommer att påverka bilden av Aftonbladet som arbetsplats. Enligt mig ger rapporten en bild av Aftonbladet som en långt mindre rolig och kreativ arbetsplats än tidigare trott. 

En för mig mer glädjande sak med rapporten är att min arbetsplats ligger bra till på många sätt, just när det gäller att ta tillvara reportrarnas egna idéer och ha korta beslutsvägar. 


Ringvägens mäktigaste hus?

Jag har aldrig sett det så här tydligt förut. Det ser ju ut som ondskans hemvist.


Gå med i Innerstadspanelen

Innerstadspanelen är en undersökning vi gör på nätet bland stockholmare. Alltså bland personer som bor i Stockholm. Du är ingen opinionsundersökning i ordets rätta bemärkelse (det kräver ett visst urval och viktade svar osv) snarare en undersökning som ger fingervisningar om hur våra läsare tycker i olika frågor.

Den här gången vill vi till exempel veta när vi anser att medelåldern börjar, varför sociala medier är bra och om du är en sådan som kikar i titthålet i dörren för att spana på dina grannar. 


"Ace vill ha pengar fast hon inte gör någonting"

Drog iväg till en park efter alla morgonbestyr.
Det var längesedan barnen var ute före lunch på en lördag men det gjorde hela dagen bättre.
Rutschkana, klättring, fantasilekar och sedan varmkorv på det. Det finns många femåringar som har det sämre om man säger.

Ace satt på ett skåp
På väg hem såg vi Ace Wilder. Ungarna började nynna på Busy busy busy doing nothing at all och förklarade att Ace vill ha pengar utan att göra någonting.
Vad de tyckte om denna hållning framgick inte.


Lrdg

Lördag. Helene iväg på möte och jag själv med tvillingarna. Axel hos pappa. En ovanligt bra förmiddag för att vara just lördag. Syrran ramlat in framåt eftermiddagen och om några timmar ska jag frakta hem den där soffan som stått på fel ställe ett tag. Tar hjälp av @movebybike
Slår några bilder när jag ändå träffar dem så kan det bli en artikel framöver.
Gläder mig åt att jag faktiskt brände av all tvätt igår natt.


Södra sidan, United minds och Medievärlden

Konstig start på den här veckan. Igår var jag på kurs en hel dag (det var sådär) och idag besökte jag Södra sidan i Skärholmen och United Minds på Slussplan. Mycket snack och lite verkstad lyder sammanfattningen, om man med verkstad menar journalistiskt arbete.
Men så där är det ibland. Och omväxling förnöjer som det heter.
Å andra sidan blir jag allt duktigare på att göra research, skriva, filma och hålla "möten" på språng vilket gör att jag utnyttjar den där tiden mellan saker (på tunnelbanan, mellan möten ute på stan, på väg till redaktionen på cykel) effektivare än förr. Här finns mer att jobba på, men det går framåt!

Facebook-gruppen jag och Helene drog igång häromdagen har fått viss uppmärksamhet, liksom arbetet med den förra. Kul.


Stängde torpet och drog igång ny vecka

Massan av löv var imponerande. Där det inte förut fanns annat än lite spretigt gräs låg nu en tung hög av blöta blad. Jag och min pappa tömde säkert tjugo svarta sopsäckar med löv på den där platsen.
Han kämpade på bra, med sitt skägg och sin hatt. Vi hade trevligt.

Det var sorgligt att stänga torpet för säsongen men vad gör man. Bättre och stänga lite tidigare än önskat än behöva åka hit i snöslask och julstress.

Sedan blev det hastigt måndag och tidsomställningen gjorde en ju inte piggare. Jag skrev en kortis om gaspriserna, jag gjorde en intervju med
Sissela Nordling Blanco och jag ringde i telefon, mejlade och drog ut på stan med fotograf-Karin för att snacka med stockholmare om Stockholm.
En polisnotis blev det också, eller rättare sagt två.

En bra dag, även om huvudvärken inte gav med sig förrän jag stack ut och sprang.


Jag läser Fokus klockan 05.07

Det var längesedan jag satt uppe i soffan mitt i natten för att vaka över ett barn som inte mår bra. Men nu är jag här. Natten börjar närma sig morgon men kroppen skriker efter mer sömn. Jag gör vad jag kan för att hålla mig vaken. Min son har feber och behöver småprata lite då och då, i väntan på att temperaturen går ner. Jag tar med mig Fokus från hallgolvet när jag följer honom till toaletten. Johan Anderberg har skrivit om ubåtsjakten. Artikeln handlar om hur Sverige gjort anspråk på att vara ett skydd för de baltiska staterna men nu blivit fångade med brallorna nere.
- Det är mycket snack och lite verkstad, som en öststatsexpert säger i artikeln.
Jag träffade Johan Anderberg häromveckan, i samband med att den nya rödgrönrosa majoriteten presenterade sin politiska plattform. Vi jobbade samtidigt på DN ett tag för sisådär åtta år sedan. Han ger ett mycket trevligt intryck. Och artikeln om ubåtar var bra.
Jag läser vidare, sonen har somnat nu men jag vill inte lämna honom ensam i soffan. Jag läser om EU-presidenten Juncker, om nya EU-kommissionen och Europas kris. Och om mannen som lite i skymundan ska styra upp allt: Frans Timmermans, en holländsk socialdemokrat som gått från federalist till kritiker och nu verkar vara någonstans mittemellan.
En spännande artikel, trots att den handlar om det ultimata exemplet på byråkrati.
Claes Lönegård har skrivit. Honom har jag aldrig träffat.
Fokus är för övrigt en tidning som ofta gör mig imponerad. Jag blir imponerad av reportrarnas kunskap, deras  researcharbete OCH deras stilistiska förmåga. Inte illa.

Södermalms kanske bästa hörn

Korsningen Krukmakargatan/Torkel Knutssongatan är en av Södermalms bästa. Det är ett jävla bra hörn av stan. Här ligger det snygga Ramböll-huset i tegel, en skobar, T-baneuppgång Mariatorget (mot polishuset), Green Bean café, stadsdelens mest öppna apotek och en Ica. Bland annat. 
I kvarteren ligger också frisersalongerna No Limit och Afro Söder, vilka garanterat hjälper till att ge kvarteret dess rätta vibb. 
Polisen och missbrukarvården har också inrättningar här, vilket ju också kryddar blandningen.
Jag blir alltid glad när jag är här. Det är vardagligt snyggt. Casual Cool.


Skriv om Slussen och du blir genast kallad anti-demokrat #slusse





Att skriva om Slussen är att be om att få otrevliga mejl och bli kallad både anti-demokrat och “köpt journalist”.

Den här artikeln är tydligen något av det mest kontroversiella jag skrivit.

@a_jennische