Jag sitter i ungarnas säng hemma i lägenheten på västra Södermalm. Vi har lämnat #torplife för i år. Vi kommer att åka tillbaka någon helg sådär men några nio veckor i sträck, nej det blir det inte igen. I alla fall inte i år.
Det är märkligt att vara tillbaka.
Ungarna bände upp och ner på a-l-l-a grejer så fort de kom innanför dörren, jag och Helene har packat upp, hetslagat middag och tvättat tusen maskiner tvätt. Tvillingarna ska till förskolan imorgon och övergången från lössläppt #torplife till #rutinmässigt08life blir något abrupt. Fast det kunde vara värre. Jag är ledig en vecka till och kan vara med en stund på morgonen och hämta tidigt några dagar för att valla in dem lite försiktigt.
##
Vi har varit borta så länge att varmvatten i kranen och tv känns som lyx. De få kvadratmetrarna i lägenheten är en annan femma.
##
Lyssnar på Mattsson & Helin i bilen på väg hem. Ett specialavsnitt om Amazon.com-grundaren Jeff Bezes köp av Washington Post. Ett mycket bra avsnitt som påminner om de NFL-poddarna jag lyssnat på senaste tiden, så till vida att ett storköp/nya ägarförhållanden analyseras in i minsta detalj när det gäller påverkan på produkten/tidningen/laget. Intressant!
##
Jag kör in diskbänken i ladan, låser med hänglås och går ett sista varv runt tomten. Ungarna och Helene har åkt i förväg med tåg och jag städar det sista och fyller bilen med all packning.
Jag tänker på jobbet och hösten som komma skall. På vardagar. På vardagsmorgnar. På middagslagning efter hämtning.
Jag dricker en sista kopp kaffe på farstutrappan och tittar på de två jätteekarna vid tomtgränsen.
Det är bara att gilla läget.
Jag sätter mig i bilen och vrider om nyckeln.
Jag tar ett djupt andetag.
Here we go again #08life.


@a_jennische
- Posted using BlogPress from my iPhone

Vi dukar långbord på framsidan. Trots att klockan bara är tio på morgonen värmer redan solen. Ungarna vaknade först så klart och har redan varit igång en timme, gästerna släntrar upp nu. Det är glada miner. Gårdagsnatten innehöll både allvarliga samtal och sanslöst flabb och även om vi tömde sista flaskan framåt halvfyrabläcket så mår alla förvånansvärt bra.
Svårt att göra annat efter en natt med engagerat prat om både spyor, barn, misshandlande män, fruktkräm, Gnosjö, punghållare, runkbulle och lajvare.
Vi brygger tre pannor kaffe, ställer fram frukost med röda döden minsann och det är liv och rörelse och det är cigaretter och goda skratt. Det är ett sådant där tillfälle som jag vet att jag drömde om ibland som ung. Att få ha ett hus på landet som är fullt av roliga vänner och där barn springer runt nakna och är härligt oförstörda och där det snackas politik och musik och där solen alltid skiner. Jag tar fram sågen och gör två “Batman-grejer” efter att sonen gjort utförliga ritningar och vi dricker kaffe igen. Till och med Jacob unnar sig en skvätt.

Vi drar och badar som avslutning.
Vännerna tackar för sig på stranden och rullar sin hyr-BMW mot Estocolmo igen.
Det är en söndag i juli. Hösten är ännu långt borta.

Vi cyklar hem. Ungarna fortsätter bada i “poolen”. Helene lagar knäckande goda sojabönsbiffar och jag diskar ett berg. Jag hör mitt namn återigen nämnas på Mattsson & Helin och tänker på vad min son fyra år säger när vi lite senare sitter och pratar efter middagen. Om bad och dykning och konsten att hålla andan och varför luft är bra.
“Man måste andas. För man vill leva” säger min son.
“Ja, man vill leva” svarar jag.

@a_jennische



- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag gläntar på rullgardinen. Det regnar. Klockan är strax efter 06 och jag är ensam vaken. Det är avsiktligt den här gången. Jag somnade tidigt i går och planen är att springa en morgonrunda.
Jag ställer mig på farstubron och tvekar. Det är inte kallt men regn är regn. Deprimerande. Jag känner mig allt annat än pigg och kraftfull. Men det är skönt att vara ensam en stund och det är bra för huvudet att röra på sig. Jag knyter skorna och ger mig iväg.
Jag lyssnar på ett nytt avsnitt av Mattsson & Helin, det nästa sista innan jag bränt av allihop. Det är ett utmärkt sällskap. Jag tycker särskilt om att de pratar en del om lokaljournalistik, om behovet av sådan och den svåra omställning alla tidningsföretag är uppe i. Jag saknar däremot ett resonemang om att många lokaltidningar till stor del har sig själva att skylla. Inte bara när det gäller saktfärdig digitalisering utan även när det gäller innehåll. Jag tror att många lokaltidningar lockar färre läsare/prenumeranter för att de innehållet för lite material som känns viktigt, roande och engagerande. Tilltal och läsarnärhet är andra områden som kan utvecklas på många håll tror jag.
Jag tänker på det när jag närmar mig sista skogsstigen. Avsnittet är slut lagom när jag är tillbaka på farstubron. Jag dricker två glas vatten och sätter på kaffet.
Det regnar alltjämt.

@a_jennische
- Posted using BlogPress from my iPhone