Andreas

Jag undrar mycket över det. Varför är det så synd om mediajätten Mittmedia och deras tidningar (Dala-Demokraten, Arbetarbladet, Sundsvalls Tidning med flera)?

AnnaKarin Lith, redaktionell chef på Mittmedia, är irriterad. Hon anser att Sveriges Radio snor nyheter och läkare i och med SR:s satsning på lokala webbnyheter. Lith verkar också vara förbannad på utvecklingen i mediabranschen i stort. Tro fan det, det går ju inte längre att tjäna pengar per automatik genom att ge ut en lokaltidning. 

I det senaste avsnittet av Mattsson & Helin refererar Thomas Mattsson till något Lith har sagt på nyligen. Att det kanske vore lämpligt om Mittmedia fick ta del av public service-pengar för att göra det som Sveriges Radio gör idag: lokala nyheter i radio.

Det kan inte vara rätt väg att gå.

Även om det gör ont med förändring och även om det innebär att journalister blir av med jobbet så måste det enda långsiktigt hållbara bara att lokaltidningar lär sig stå på egna ben. Att göra bra journalistik som folk läser och är beredda att betala för på det ena eller andra sättet. Och då menar jag inte genom att upprätta betalväggar. För betalväggar är skit.

Vad är det som säger att lokaljournalistiken skulle försvinna helt ovanför Dalälven om Mittmedia lade ner?

Det vore tråkigt ja. Folk skulle bli av med jobbet och ha svårt att hitta ett annat. Men skulle det innebära att lokaljournalistiken försvann?
Jag tvivlar på det.

Thomas Mattsson verkar lite inne på det spåret. Att det är värt att sanktionerna stora räddningspaket för att behålla Mittmedia. Men jag håller mer med Jan Helin i det här fallet, som säger att "journalistiken finner ständigt nya vägar" och att "det finns mycket kreativitet där ute".

Om man tror på det, då kan det inte vara krisläge för journalistiken. Gamla mediehus tidigare affärsmodeller däremot hör klockan klämta.

Den senaste veckan har jag lyssnat på tre olika poddar som behandlat ämnet Anders Borg <3 Dominika Peczynski.

De två första är poddar om politik; Åsiktskorridoren och Det politiska spelet. 

Det blir inte särskilt intressant. Karin Pettersson och Daniel Swedin från Aftonbladets ledarredaktion samt Ulrika Schenström försöker  att göra något mer i Åsiktskorridoren än att bara gotta sig åt denna kärleksbomb, men det stannar vid ett försök.

Henrik Torehammar älskar Borgczynski och vill också väldigt gärna att det ska säga något om Nya Moderaterna. Dessvärre hänger Tomas Ramberg inte alls på utan försöker hela tiden säga samtalsämnet genom att gång på gång säga att det inte är relevant för politiska reportrar.

Efter att ha ovan nämnda poddar är jag beredd att hålla med. Ämnet är absolut intressant, men kanske inte politiskt intressant.

Jag håller fast vid den åsikten tills jag hör Liv Strömqvist och  Caroline Ringskog Ferrada Noli i En varg söker sin pod. 
De har inte ens politik som ingång på ämnet men lyckas ändå göra den mest tänkvärda kopplingen till politik.

Liv Strömqvist fokuserar på det Borg sagt i intervjun med Niclas Svensson, att Borg förklarar sitt nya förhållande och skilsmässan från sin hustru med orden "https://play.google.com/store/apps/details?id=se.expressen.launcher">att det inte går att styra över livet och känslorna".

Som om Borg låter sig drivas av ödet. Som om livet inte går att styra. Som om han avskaffar individens fria vilja, resonerar Strömqvist och Ringskog Ferrada Noli. 
Ja lyssna själva på eminenta En varg söker sin pod.

Hemma på Tanto igen. Min tur att åka tåg med barnen och det gick superbra. De börjar bli tågvana.
Drabbas alltid av en känsla av tomhet efter att ha umgåtts med föräldrar och syskon och respektive flera dagar i rad. Det är kul att ses alla på en gång men det är också rätt krävande. Jag hade tänkt att fly ut i löparspåret några gånger men en envis förkylning fick mig att faktiskt skita i det. Nu har jag the sunday blues, men det viker sig ju när det väl är måndag.
För övrigt är jag djupt ointresserad av elitfotboll och kungahuset. Thomas Mattsson och Jan Helin däremot bara älskar det.

@a_jennische