Tvillingarna fyller sju imorgon. Goddamnit vad sådana milstolpar ger en insikter om ens egen ålder.Ungarna själva ger blanka fan i sådana reflektioner utan laddar utav bara fan. Det har varit högt tempo idag. Lek på tomten, fotboll, hoppa studsmatta, gå till stranden och bada, cykeltur och fotboll igen. Däremellan käk, fika, serietidningar och spel. Det hinns med en hel del på en dag alltså. Själv har jag utöver ovanstående bakat till the big day tomorrow och cyklat till affären med min brittiska stålhäst.
Henrik tittade in på jobbet idag. Det var fint. Han bjöd på jelly beans som smakade öl. Vidrigt. Eftersom blogg100 är slut (väl) struntar jag i att detta inlägg är på fel sida dygnet. Nu har jag klarat av vårterminen och middagen med jobbet. Det sistnämnda var enbart trevligt. Jag har faktiska kolleger. Ändock. Känslan av att inte gå till jobbet på nio veckor.
Dubbla skolavslutningar. Sedan till jobbet. Det gick idag också. Ännu en dag att bocka av i denna grisvecka. Som en mamma på skolgården sa idag: "Det här är ju värre inför jul". Ja det är så det känns. Men. Belöningen kommer. Ungarna har fått sommarlov nu och jag går på semester efter imorgon. Lägenheten ser ur som skit så den börjar väl med städning och tvätt men sedan, sedan drar vi ut på landet.
Vilken dag. Slutade efter lunch (plockade ut lite semester) och sedan pang hem och fixa med ballonger, skattjakt, dukning, vattenballonger, fiskdamm och korvgrillning. Jag skar också till några svärd i kartong och drog på en läcker corpse paint (inte särskilt läskig dock pga ville inte skrämmas för mycket). Det blev ett jävla ös. Har ni testat att hämta 23 sex- och sjuåringar efter skolan någon gång? Att få med alla, och få alla att gå åt samma håll, är lättare sagt än gjort.
Jag gick till jobbet och jag levererade. Check. På lunchen gick jag och handlade de viktiga sakerna till barnens kalas imorgon. Check. Jag kom på att jag glömt hämta nyckeln till festlokalen och att kansliet är stängt imorgon – men löste det ändå. Check. Jag hämtade tre barn och tog med alla så att den äldsta fick ta sin fästingspruta nummer två. Check. (Det var en halvtimmes väntetid på Svea Vaccin men vi gjorde det.
Det tog emot rejält, att packa ihop och köra tillbaka till stan igen. De senaste dagarna har varit en lisa för själen och jag har njutit varje sekund av att titta ut över vajande åkrar, jätteekar, dammiga grusvägar och av att få hänga med barnen och min älskade fru. Det är annorlunda att vara tillsammans på landet. Där är alla lediga och hälften av alla måsten som man har att förhålla sig till hemma liksom bara försvinner.
Drar igång direkt efter frukost. Klipper hela jävla gräsmattan (gräset är en halv meter högt på sina ställen I kid you not) och går lös med trimmern där det är är omöjligt för Klippo att tugga i sig allt. Det är tillfredsställande att se hur tomten domesticeras, tuktas, blir civiliserad. Det symboliserar att här finns mänskligt liv. Jag sms:ade Mattias längre bort på vägen igår och frågade om jag fick köpa en kubik ved och redan vid 11 är han är med traktorn.
Jag åker tåg med barnen genom Sörmland. Vi började på Stockholm Södra, tog pendel till Centralen och sedan tillbaka igen över Södra och vidare mot Katrineholm.Vi passerar Flemingsberg och Gnesta. Jag tänker på veckan som kommer och att jag borde ha tagit ut semester redan nu. Skolavslutningsveckan är alltid skitstrulig att få ihop. Jag borde kommit ihåg det från tidigare år. Den här gången har vi dessutom gjort den körigare än vanligt eftersom vi tryckt in ett barnkalas mitt i alltihop.
Jag har en deo som betett sig märkligt. Den är den dyraste deodorant jag någonsin haft och dess speciella egenskap är att den luktar svett.
Det är mycket irriterande. Samtidigt vill jag inte sluta använda den eftersom den var så dyr. Vi pratade på jobbet om detta. Jag vann sympatier. Det verkar inte vara helt ovanligt. Vilka kolleger jag har! Samtalsämnet dyr svettdeo väckte varken huvudbry eller stötte bort någon.
Hade en fin förmiddag på Söder idag. Jag hängde runt, tog lite bilder och skrev en grej. Det var perfekt väder timmarna före lunch. Varmt, men inte outhärdligt. Jag satt på en av trapporna i Fatbursparken och skrev.
Citybanan-bygget är snart färgigt och därefter kommer Stockholms stad att ha ansvar för att skapa den utlovade park som ska ligga här. Jag skrev om det idag: Södermalm får ny park bakom Medis.
Swedenborgsgatan på Södermalm. Rutinerad som jag är packade jag matsäck redan i morse, innan jag åkte till jobbet, för att snabbt kunna komma ner till stranden efter att ha hämtat ungarna. Vilken succé.
Vi kom dit, tvillingarna hittade genast en kompis och turligt för mig så har hon en trevlig förälder. Vi satt där och pratade i eftermiddagssolen. Ungarna badade och stojade och allt var ovanligt lugnt och skönt.
Det tar aldrig slut. Man bli aldrig klar. Det finns alltid mer att fördjupa sig i och nya grejer att kolla upp. Vissa dagar på jobbet är som ett vattenfall genom kroppen. Det bara strömmar. Röster, textmassor, telefonsamtal. Klick på klick på klick. Nytt fönster. Ny googling. Jaga nummer och fila rubriker. Ladda för att skriva en egen text. Ansa andras. Med andra ord: högt tempo.
Springer hem från jobbet trots sjukt trött och fortfarande hostig. Förmodligen är det dåligt men jag pallar inte vara stillasittande mer. Det är jobbigt och tråkigt. Solen gassar!Östermalmsbiten försöker jag alltid bränna av fort för den är så trist men idag går det i snigelfart.
Roligare blir det när jag kommer ner till utegymmet vid Eriksdalsbadet. På grusplanen intill, vid båtklubben är det raggarbilsträff. Det är som att vara ute på landet.
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=2KcWPU4Xscc]Jag läste en artikel som handlar om hur National Geographics-fotografen John Stanmeyer börjat använda Snapchat för bildreportage. Det var en bra artikel och efter att ha kollat på några av hans stories förstår jag att Snapchat verkligen har sina poänger. Det blir som seriestrippar när man lägger antingen bild efter bild med kort textbudskap eller videoklipp efter videoklipp. De går att spara också för publicering på annat håll. Jag är novis på Snapchat.
Det finns mycket att säga och skriva om Södermalm. Gravt segregerad glesbygdsstadsdel med New York-komplex där gentrifieringen inte längre ifrågasätts. Samtidigt: en stadsdel som har stadsliv i ordets rätta bemärkelse. Åtminstone på sommaren. Idag gick jag ner till Årsta Motorbåtklubb och den grusplan vid Årstaviken där det ligger båtar och vilar under vintern. Jag tänkte köpa en vegetarisk mosbricka hos Gösta. Han står alltid här med sin korvvagn. Idag hade grusplanen växt med ytterligare än servering.
Jag lyssnar på en ljudbok för första gången i mitt liv. Det är inte riktigt sant, för när jag var 16 år och sommarjobbade som vaktmästare på den skola som pappa jobbade på då lyssnade vi alltid på ljudböcker i bilen. Pappa valde och jag kom alltid in mitt i men jag kunde inte annat än lyssna med. Den här gången är det jag som valt. Jag tecknade en prenumeration på Storytel häromveckan när sonen var sjuk för att han skulle kunna lyssna på några vettiga böcker medan jag var tvungen att jobba.
Det gick fort tiden mellan 28 och nu. Det är brukligt att säga så. Och det känns som sant när jag sitter och nattar barn vid ungefär samma tid som jag gjort de senaste sju åren. De senaste sju åren har varit helt fantastiskt innehållsrika men eftersom upplägget varit i stort sett detsamma hela tiden känns det som att tiden gått fort. Som att jag är yngre än vad jag egentligen är alltså.
Matsäck till barn ska göras den med. Stannade hemma idag efter en natt med feberfrossa och hosta värre än vanligt. På vårdcentralen var det så mycket folk att jag inte ens fick ställa mig i kön. “Vi har läkare som är sjuka. Om det är något du gått och dragit på ett tag får du vända dig till närakuten efter klockan fem” sa damen i receptionen. Efter klockan fem. Vänta i en hel dag när jag nu äntligen tagit mig tid för att kolla upp det här ordentligt.
Det ska gås på utvecklingssamtal, fixas med barnkalas och sedan är det skolavslutning. Och så är det tandläkarbesök och läkarbesök och ogud vet inte vad, för en annan. Det är mycket nu. Utöver jobbet då som alltid är mycket. Jag har till exempel två ofärdiga grejer som jag ska göra klart ikväll efter att ungarna somnat. Det är så det rullar på. Trots att jag ska vara ledig ett helt sommarlov ser det ut som att jag måste plocka ut ett par halvdagar ledigt för att klara kommande veckor.
Bananhusen @ Tanto
Magnus Linton kom förbi Drakenbergsparken idag. Han känner min kusin Erik som jag var där med. Vi satt och pratade medan alla ungarna tände runt på kickbikes.
Det var trevligt att träffa honom. Om du inte läst hans bok Knark har du en fin upplevelse framför dig. Den som vill komma i kontakt med mediepersonlighet har för övrigt stor chans att göra det genom att hänga runt i Södermalms parker.
Min planerade medverkan i Stockholm Stairs på söndag hänger på en skör tråd. Jag har blivit sjuk. Jag hostar värre än Walter White. Jag såg det allra sista avsnittet alldeles nyss. Vilken fantastisk serie! Vilket manus. Det kommer ta en liten stund att smälta att det nu är helt slut. Godnatt. Det är skönt ändå att en slipper vara metamfetaminkokare.
De är sjukt starka inne på crossfit-stället. Inte alls som jag. Har du känt sådär någon gång att du är igång som vanligt men plötsligt drabbas av en sådan akut trötthet att du blir orolig? Energinivån går från 45 procent till 1 på en gång, för att dra en mobiltelefonliknelse. Jag drabbades av det idag. Jag höll högt tempo på jobbet, babblade med Clarence som vanligt, slog ihop datorn och drog för att hämta ungarna.
Foto: Emelie Carlander på Snåret.
Fick äran att begå podcast idag i Beppo ljudproduktions fräsiga studio i Münchenbryggeriet. Jag hade trevligt. Hoppas att resultatet blir njutbart för lyssnarna. Podcasten heter Snåret och handlar om stadsplanering och byggande. Ämnet för dagen var mediernas roll i stadsutvecklingen. Vi var fyra män i studion och programledaren Emma Jonsteg.Det var alltså en mycket gubbig panel som det påpekats på vissa håll. Fyra gäster, fyra män.
Det är mitten av maj. Mitt i grisvåren, perioden när det är som mest att göra både på jobb och i familjen. Samtidigt: ljusa kvällar och hopp om livet. Jag drog till gymmet idag som en effekt av det senare. Det är dags att få igång kroppen igen, bli lite stark inför semestern så man orkar med allt fix och bad. Satan vad jobbigt det var! Det är det alltid. Och nya Hatebreed gav fan ingen hjälp.
Även om jag finner en ära i att bevaka mötena i kommunfullmäktige, herreminje vad det tar på krafterna. Efteråt är en helt körd i huvudet. Det finns något nedbrytande med att lyssna på vuxna människor, kloka och resonabla i allmänhet, som gör allt för att inte svara på varandras frågor. Nu är jag tvungen att lyssna på Hatebreed på skyhög volym och äta äpplen med jordnötssmör för att liksom detoxa.
Vi tog genvägen hem.
Jag och barnen har varit inne idag. Helene åkte iväg för att fixa lite på annat håll och jag stannade hemma. Det var inte kul väder och ungarna trötta. Jag bokade genast tvättstuga och tänkte: "ja va fan de roa sig själva, hänga med och tvätta eller ha tråkigt". De valde det senare. Det fanns inget att göra (OBS gäller ej den äldsta han kan spela dataspel i veckor i sträck), det var en tråkig dag och inget var speciellt.
Det är weird och alldeles för långt och musiken är ju tveksam många gånger men samtidigt: så europeiskt. Det är något fint med det. Vi är generellt dåliga på det i vanliga fall
Jag tar med mig dotter för att handla. Passar på att gå in i H&M. Hon behöver sommarskor och en keps och jag måste byta några tidigare felköp till barnen. Vid hyllan med "tjejskor" hittar hon inget bra. Vid hyllan med "killskor" finns heller inget bra. Men efter lite letande hittar vi ett par enfärgade tyskor som är ja, enfärgade tygskor. Inte Spiderman, inte Frozen, inte Hello Kitty. "Det är skateboardskor"
Jaha Ett foto publicerat av Andreas Jennische (@a_jennische) Maj 12, 2016 kl. 9:45 PDT Vissa dagar spretar åt alla håll och ger en känsla av att konstant vara på fel plats. Jag har varit på rätt plats (hemma) eftersom min son varit sjuk men eftersom jag var tvungen att jobba så skapas vissa splittring inombords.
Jag tycker själv att jag klarat det med värdigheten (!) i behåll även om det var svettigt.