Cruising Södermalm.

Vissa dagar känns det som att barnen gör allt för att göra livet surt för varandra, vilket leder till att det blir surt för en själv. I dag var det en sådan dag. Åtminstone halva. Sedan tvingade jag mig själv att gå ut med dem och köra sparkcykel och hänga i en park och då blev det faktiskt bättre.

När jag såg båda rejsa iväg i Södermalmsallén tänkte jag att det ju ändå är fantastiskt att de kan alla grejer som de kan. När de föddes vägde de ett respektive två kilo och var allt annat än stadiga individer. Jag kände ett positivt styng i hjärtat när jag tänkte på det. De är sådana korta stunder av insikt som får en bli glad för det lilla, vilket ju är det stora. 

Sent igår kväll fick jag en annan insikt och skrev ett ärligt och berömmande meddelande till en vän och kollega. Det är så lätt att tänka en massa fina saker om andra - utan att de någonsin kommer fram till den det gäller. Den här gången gjorde jag någonting åt saken. 

Imorgon är det påskafton.