← Home About Photos Now reading Work Archive (2011-now) Search

  • Anteckning @ Södermalm #blogg100

    Det är vår i luften. Ungarna och Helene är på genrepet inför Mello så jag får några timmar själv. Jag tar cykeln. Jag passerar nyöppnade blombutiken på Rosenlundsgatan och tänker att jag ska köpa tulpaner till min fru där sedan och hamnar snart på Mariatorget. Där stannar jag vid foodtrucken Köftebilen och äter lunch. Murveca i rulle. Auberginebiff that is. Bra. Bredvid står tre damer i 50-årsåldern, förmodligen hitresta över helgen. De tycker också att det är fantastiskt. 
    Åker vidare till Söderhallarna där jag inte varit på skitlänge och köper fetaost (den bästa fetan som finns i Sverige enligt säljaren) och oliver. Jag handlar i lugn och ro och känner mig helt ostressad. En ovanlig känsla. En angenäm känsla. 
    Jag cyklar hem via Swedenborgsgatan. Där är folk ute och strosar och allt känns så där härligt som det gör ibland. 
    Det är lätt att älska Södermalm en sådan här dag.

    Samtidig. Många människor som tigger vid gathörnen, många människor som slirar fram påtända, psykiskt sjuka, fulla.

    Det är lätt att bortse från dem en solig dag. Men de är också Södermalm. Och även om det är svårt att veta hur man ska hjälpa tänker jag att det minsta man ska göra är att se dem. Säga hej kanske. Titta in i deras ögon och bekräfta att de finns.

    ###

    Läser en bra artikel av Johanna Ekström på Breakit. 
    Hon har intervjuat Alexander Bard och får det att kännas nytt trots att han syns lite överallt hela tiden. Det är lätt att bli fascinerad av Bard som person och han har ofta intressanta saker att säga om många olika ämnen. Gillade mycket Värvet-intervjun med honom. 
    Den här gången är det digitaliseringen som är i fokus, och dess framtid. 
    Läs artikeln här 

    Jag var kollega med Johanna tills helt nyligen om än inte i samma hus. Kul att läsa hennes grejer på Breakit.

    ###

    Lästips två: Resumés artikel om KIT. 

    → 11:37 PM, Mar 12

  • Springer på lunchen, blir förundrad över Aftonbladet och träffar gammal vän på tåget #blogg100



    Det var en kort vecka. Jag jobbade bara tre dagar. Men även en kort vecka är en vecka som ska gnetas igenom.
    Fast det har varit en bra vecka. 

    Jag har skrattat på jobbet och hunnit springa några gånger.

    Idag sprang jag på lunchen. Denna svårbemästrade aktivitet som kräver nogrann planering och disciplin. Det är lättare sagt än gjort att bestämma sig för att ta det där ordentliga breaket som krävs,  gå ner i källaren för att byta om och sedan ge sig iväg.
    Men vad skönt det är när du väl kommit ut. Inte för att löpningen i sig brukar vara någon stor upplevelse på en lunchrunda utan för att att ger en redig paus i huvudet, kräver djupa andetag och tvingar fram känslan av att vara i  kroppen.

    Jag sprang den vanliga biten. Längs Djurgårdsbrunnskanalen och tillbaka.
    Jag lyssnade på senaste Slayer och sket i att det duggregnade.

    På eftermiddagen hände en grej jag störde mig på. En före detta kollega från Aftonbladet ringde och sa att han numera jobbade med att skriva lokala nyheter i kortformat för deras mobilsajt. "Mest rewrites". Och nu undrade han om jag kunde bjussa på en bild till ett knäck som min nuvarande kollega Clarence Frenker skrivit om en exceptionell lägenhetsaffär.
    Jag svarade nej, eftersom vi själva fått bilderna av en utomstående part och hänvisade honom till samma källa, en mäklare.

    Senare läser jag hans artikel. Där finns den efterfrågade bilden, en hänvisning i text till vår originalartikel men ingen länk till oss. Och det citat (från mäklaren) som förekommer i Aftonbladet-artikeln är identiskt med det i Clarence original. Utan att det står angivet att citatet kommer från oss på StockholmDirekt.se


    Jag blir sne och tänker ringa upp Aftonbladetkollegan men inser han ringt från dolt nummer.
    Jag mejlar till honom och säger att jag saknar länkar och undrar hur det kommer sig att citatet är identiskt. Om han kontaktat mäklaren för att få loss bilden borde han rimligtvis också kunnat få ett eget citat.

    Jag får inget svar.

    ###

    Senare tar jag tåget till Katrineholm för att ta med mig tvillingarna hem efter sportlov hos mina föräldrar.
    Men vi blir kvar över natten.

    På tåget träffar jag en kompis som jag sällan träffar nuförtiden. Han är inne i lokalpolitiken.
    Han berättar om en strid gällande en historisk skolbyggnad på Djulö. Han är ordförande i ansvarig nämnd och har fattat beslut om att huset ska rivas för att ersättas av bostäder. Byggnaden är gammal, sliten och fyller ingen bra funktion. Det är inte värt att lägga de kommunala pengar som skulle krävas för att hålla huset igång, argumenterar han. 

    Många har sagt sig vara för ett bevarande av huset. Det har startats Facebookgrupp och det har skrivits artiklar och insändare.

    Hur många har framför sådana åsikter direkt till honom?
    En person har mejlat, svarar han.

    Ibland undrar man om inte människor vill känna sig överkörda och svikna. Att det så lätt att må bra i den rollen att man hellre ger upp i förväg än försöker skapa förändring.

    Uppdatering:

    Senare under kvällen läggs det till "säger han till Stockholmdirekt" efter citatet. Men fortfarande ingen djuplänk i artikeln. Först i botten, längst ner, läggs det till --->
    Källa: Stockholmdirekt.se med länk. 

    Det är bra. Men är det inte att använda väl mycket av andras material? Det är ändå giganten Aftonbladet vi pratar om, och deras nya affärsmodell för att kunna sälja lokala annonser. 





    → 11:53 PM, Mar 4

  • Den ironiska effekten av uppropet mot södermalmifieringen av Söderorts barkultur: Ljus lager snart hippaste drycken

    Det började med min kollega Ebbas fina reportage om hur ölkartan i Hägersten håller på att ritas om till följd av stigande inkomster och ökad inflyttning och ökat inflytande från "Södermalmsfolket".

    Kort sagt: Även den enklaste plankstekskrog har fått börja med Indian Pale Ale för att möta efterfrågan.

    Hägerstensbon Rikard skrev en osande insändare till försvar av den vanliga blaskigaste sorten av ljus lager. Stor stark alltså. Sedan var debatten i full gång.

    – Jag är orolig för den här "Hornstulliseringen" av Hägersten. Om det är någon bro man ska stänga i det här landet så är det Liljeholmsbron, sa Rikard i en uppföljande intervju och av kommentarsfältet att döma håller en hel del med honom.

    Kim till exempel, som skriver så här:

    "Hatten av för dig Rikard! Vi är många som håller med dig. Gentrifiering är värdelöst vare sig det handlar om öl eller bostadsmarknad. Tack för din insändare, den gjorde min dag!"

    Det som fått så många att engagera sig i frågan är förmodligen den väl valda bilden. En folkets "stor stark" står mot övre mustaschmedelklassens "fin-öl". Och ju fler det fina folket blir i den tidigare arbetarklasstadsdelen, desto mer och dyraste IPA kommer att tappas upp i väl valda glas.

    Det handlar om öl, men också om gentrifieringen i stort.

    Knorren på det hela är att modet inte alltid följer ekonomins lagar. Bara för att Inkomsterna stiger behöver ju inte det coolaste alltid vara det dyraste.

    Jag misstänker att det är många i den nyfrälsta IPA-falangen som läst Rikards insändare och drabbats av en kombination av igenkänning och självhat.

    Den ironiska effekten: Stor stark av den blaskigaste sorten kommer snart att vara det mest rätta barvalet av alla. Det är mitt tips.

    – Jag gillar Pripps blå eller Norrlands guld, säger Rikard.

    Jag ser framför mig hur den ena södermalmifierade personen efter den andra går in på Systemet i helgen och tar sikte på avdelningen "ljus lager".

    → 9:59 PM, Jan 21

  • Några enkla tips till reportrar som vill bli snabbare


    Jag är trött. Den här veckan kändes lång redan i tisdags och nu är det fredag. Visst, vi har varit lite kort om folk, men i ärlighetens namn är det ju fullt upp hela tiden.

    Det känns som att jag skrivit ovanligt mycket de senaste veckorna och för att reda på det har jag sammanställt alla de artiklar jag skrivit och publicerat på StockholmDirekt.se från och med i måndags.

    Jag får ihop det till 21 stycken.

    Det är något lite fler än fyra per dag.

    För några år sedan fick jag ångest över att skriva EN artikel som skulle vara klar samma dag. I viss mån skriver jag andra typer av artiklar nu, som bygger på att saker händer här och nu istället för på mer saktfärdigt grävande, men inte bara. I viss mån är det också så att jag skaffat mer vana, rutin och kunskap om hur jag ska göra för att kunna jobba fort.

    Några enkla knep som gjort mig snabbare:  

    1. Jag har helt slutat med anteckningar på papper. Mindre romantiskt men faktiskt mer praktiskt. Istället för penna: Mobiltelefon och appen Evernote. Uppslag, tips, citat, allt går att spara på ett och samma ställe. Så länge du är noggrann med citat, siffror och namn spelar det ingen roll om resten lider av bristande grammatik och ofullständiga meningar. Tiden du sparar genom att slippa bläddra i papper och försöka tyda kråkfötter är värt sjukt mycket. Dessutom är allt redan digitalt.
    När jag sitter på redaktionen och gör telefonare antecknar jag direkt i vilket ordbehandlingsprogram som helst.

    2. Bär med dig datorn och skriv direkt. Skit i att åka tillbaka till redaktionen. Sitter du på en grej som bör komma ut snabbt, sätt dig på ett kafé, ett bibliotek eller en parkbänk och skriv direkt.

    3. Headset/hörlurar med mikrofon till mobiltelefonen. I kombination med ovanstående går det alldeles utmärkt att de flesta kortare telefonintervjuerna på stående fot.

    4. Tänk i rubriker. Om du ser/hör något som direkt går att formulera som en bra rubrik, ja då har du en grej. Om du skrivit en text och när du anser den vara klar börjar fundera på vad du ska ha för ingress, ja då är det oftast en dålig grej. Ingresser är en stor konst och sådana kan man fila på i ändlighet men om det är svårt att formulera en arbetsingress – ja saknas ofta en tydlig vinkel.

    5. Lita på vinkeln. Du har hittat en liten knorr i ett större sammanhang – stick with it. Försök inte beskriva allt och inget, beskriv det lilla och tydliga och få mer på köpet.

    6. Spara alla nummer. Varje gång du pratar med en person i telefon, oavsett om det är en tjänsteman i kommunen, en polis, kändis eller en ”vanlig” stadsdelsbo – spara numret och en kort beskrivning i din digitala telefonbok. Ovärderligt! Förr eller senare behöver du få tag på samma person igen och du slipper allt skit med att jaga fram nummer. Dessutom ger det ofta bra uppföljningar att ringa tillbaka efter en tid för att kolla ”hur det gick sedan”.

    7. Prata med dina kolleger! Stöt och blöt vinklar och idéer. Låt andra läsa dina texter och läs andras. Ovärderligt. 

    Det finns ju fler grejer att tänka på och bara för att jag kan sätta ihop en lista med de här sex punkterna betyder ju inte det att jag alltid följer allt till punkt och pricka och att jag aldrig är dålig, långsam och gör fel. Men det är en hjälp på vägen. Och snabb är verkligen inte allt, det ska ogudarna veta.
    Hur som helst. Det här har jag skrivit veckan som gått. En del är rapportering av redan kända saker, en del är ”egna” nyheter.

    Inga konkreta förslag efter SL:s och polisens möte om derbystöket

    Kulturbråk vid Slussen – demonstranter vill avsätta borgarrådet Roger Mogert

    Bildspecial: Ny serverhall i Hjorthagen ska se ut som landat rymdskepp
     
    Skruvad politisk fajt om döda Järnvägsparken och tomma cykelställ

    Sofia Arkelsten (M) vill göra det möjligt att handla kall bärs på Systembolaget

    Akutläge gör att Stockholm öppnar nytt flyktingboende i Söderort

    Refugees Welcome stänger flyktingboendet i Sickla – staden lovar att gå in med extra resurser

    Polisen redo vid rivningen av Kolingsborg

    Miljöpartiet lovar fixa usla "parken" i city: "Den är fruktansvärd"

    Skatten höjs i Stockholm nästa år

    Busskrisen består – ytterst lite talar för att neddragningarna stoppas

    Volontärinsatsen vid Centralstationen efterlyser mer matbidrag

    Finansborgarrådet om skattehöjningen: ”Ska gå oavkortat till skolan”

    Den borgerliga alliansens kritik mot skattehöjningen i full gång

    Flyktingar börjar komma tillbaka till Centralen efter att ha vänt i Finland

    Kravet på polisen efter derbytumultet: ”Gör ert jobb”

    Skynda dig att fotografera Kolingsborg – nu finns datum för rivningen

    Demonstranter utanför Stadshuset: "Politikerna ljuger om Slussen"

    BILDSPEL: Fjorton plakat mot Nya Slussen

    Stockholm har sagt ja till att bygga Nya Slussen

    Har stockholmarna fått nog av stöket i samband med fotbollsmatcher?




    → 10:03 PM, Oct 2

  • Jag är i Göteborg och det är en stor grej

    I somras fick jag ett infall efter att ha noterat att det är tio år sedan jag gick ut journalisthögskolan: ordna en återträff. 
    Jag skickade iväg några trevare till de personer från klassen jag har koll på via Facebook och plötsligt var allt bokat och klart! Det är ju så det aldrig blir. Det brukar stranda efter en kort period med orimlig pepp, men nu är det alltså på riktigt. 
    Vi ska träffas på Järntorget för en enkel middag och sedan får vi se vad som händer. 
    Antingen blir det kanon eller så blir det inte riktigt lika kanon. Oavsett är resan till Göteborg resan en hit. 
    Det är så sjukt längesedan jag var här och det är lyx att vara helt själv utan barn ett dygn. 
    Jag passade på att springa en långrunda genom hela stan för att kolla in alla gamla ställen. Jag hann inte med alla men Landala torg, Gamla Masthugget, JMG, Linné, Slottsskogen och delar av city hann jag med på 16 kilometer. 
    Vissa delar av stan har verkligen förändrats, andra är fullkomligt orörda. Gamla Masthugget till exempel. Vilka underbara kvarter det är. NEJ TACK TILL KÄRNKRAFT-märket satt fortfarande kvar i ett hörnfönster på Flaggatan. 
    Delar av Gårda- och Svingelkvarteren däremot ser ut som Liljeholmskajen numera.

    I övrigt är centrala Göteborg väldigt olikt Stockholm.

    När jag ändå var här passade jag på att titta in en snabbis på bokmässan också. En timme var jag där. Det räckte. 
    Jag han se några kulturpersonligheter, jag köpte ett par böcker från Natur & Kultur och en Free Dawit-pin och sedan drog jag.

    Next stop reunionfest på Järntorget. 

    → 6:05 PM, Sep 26

  • Nedräkning #torplife S05E43

    Det har varit en dag med dåliga vibbar. Dåliga vibbar i mig. Barnen har varit glada och Helene och Axel åkte iväg med gott humör för en weekend i London på tu man (mor och son) hand. Jag däremot har brottats med dem där hopplösa känslan av vemod som slår till med oregelbundna mellanrum. 
    "Du har ett svar moln runt dig idag" som Helene sa i morse. 
    Så sant. 
    Och som jag ogillar det. 
    Ogud ska veta att jag försökt jobba bort det hela dagen. 
    Det har gått så där. Men jag tror inte barnen har märkt så mycket och det är ju alltid något.

    Det är som om allt tar emot. Oavsett vad det gäller. 
    Det snabba stoppet på #Katrineholmsveckan gjorde inget bättre. Fast barnen gillade det. De fick sockervadd.

    En ljuspunkt var meddelandet från brorsan som kommit fram till Thailand nu och som skickade en länk till en nystartad blogg. Den bör läsas såklart. Du hittar den här. 

    Gräset blev inte klippt idag heller.

    Och nya sängen från Ikea är ouppackad.

    Inom en mycket snar framtid stänger vi dörren till årets torplife och åker hem och blir stockholmare igen. För att skriva artiklar om Slussen, SL och anti-byggdemonstrationer.

    Det är som det är med den saken.

    Jag ska ju börja träna på gym också.

    Och jag har köpt en borrhammare.

    → 10:22 PM, Aug 5

  • Helvete vad jag har skrivit den här veckan – 27 artiklar

    Vissa veckor är längre än andra.
    Det här har varit en sådan vecka där det kändes i kroppen redan i onsdags som om det var fredag. Så var det inte.

    Det var två dagar kvar.

    Men det är ju kul att jobba också. Annars hade jag aldrig klarat att prestera så här mycket.

    För att få ett mått på hur mycket jag skriver räknar jag ibland antal publiceringar.

    Den här veckan tillhör en av de mest produktiva. Från och med i måndags har jag skrivit 27 artiklar, av varierande längd och kvalité visserligen, men ändå 27 artiklar.

    Det är fler än fem per dag.

    Här är listan på de artiklar jag skrivit på StockholmDirekt.se den här veckan:

    Stockholms tidigare ekonomidirektör får nytt toppjobb 

    Det svarta höghuset på Liljeholmskajen Årets Stockholmsbyggnad 

    Dif raggar pengar till amerikansk fotboll

    Tvärbanan avstängd i sommar igen 

    Tokfest vid studentutspringet 

    Tele2 arena lovar snabbare bärs i pausen 

    Stockholms största byggbloggare blir ännu större 

    Stockholmare snålast med skatteåterbäringen 

    Stockholm vässar insatsen för att få hit Eurovision 

    Hammarby: Inte omöjligt att flytta från Tele2 Arena för att ge plats åt Eurovision 

    Ännu ljusare läge för Eurovision efter besked från DIF 

    Kvaddade golfbana med bil – körde ner i dammen 

    Skräcksvängen har slagit till igen – cyklist nära att smälla 

    "Sälj delar av Södersjukhuset och bygg bostäder"

    S: Bygg nytt akutsjukhus i Söderort 

    Socialdemokraterna: Minska antalet anställda i landstinget 

    S och M överens: Inget blame game på möte om pendelkaoset 

    Gärdet byggs om inför jättegaloppen – väntar 70 000 besökare 

    Hamburgaren är överspelad – nu vill vi gå hit och käka hantverks-pizza 

    Miljöpartiet vill ge gratis p-piller till länets unga 

    Kolla in filmen – flera ton öl på studentflaket 

    Byggkamp för att få klart nya Debaser i tid 

    Barnprotest mot bostäder väcker ilska 

    "Jag brukar gå med tio hundar själv"

    Här kan du fira nationaldagen i Stockholm 

    I dag öppnar sommarkaféet på Mariatorget

    Lindas text om MS fick andra att berätta 

    → 11:17 PM, Jun 5

  • Höjda stressnivåer och glädje över att skriva

    Jag har skrivit så mycket å jobbets vägnar de senaste veckorna så det här utrymmet har jag inte alls orkat bry mig om. Annat var det förr, under min tid som föräldraledig. Jävlar vad jag bloggade då. Matbloggsbonanza.

    Men det var då. Tyvärr har intresset för mat och kokkonst också dött på kuppen.

    Kanske var det någonting från tiden med Carl Andreas is Cooking Something som fick mig att med eld och lust ta mig an lite semmelfix tidigare i veckan. För varför stanna vid en wrap liksom.

    Jag tyckte vi gjorde det rätt bra med tanke på den oerhört minimalistiska produktionen.

    Allt är gjort med mobiltelefon. Allt från ljus och bild till klippning och uppladdning mot Youtube.

    Michael Toll, min kollega, är en jävel på att filma med mobilen. Han är grym.

    Se filmen här.

    → 11:27 PM, Jan 24

  • Det är ju inte varje dag ett svenskt mediehus nyanställer

    Det har varit en rolig vecka på jobbet. Bra flyt på webben och nystartsvibbar!

    Överst på listan hamnar givetvis starten av de tre nya titlarna Järfälla Tidning, Tidningen Hammarby/Skarpnäck och Tidningen Farsta/Sköndal. Äntligen, som Helene uttryckte det.

    Expansionen uppmärksammades av Dagens Media, Medievärlden och Journalisten. Det är ju inte varje dag ett svenskt mediehus nyanställer. Som jag skrev på Facebook häromdagen är det väldigt roligt att arbeta på ett ställe som faktiskt växer! Med sex personer i ett svep.

    Vi i webbgänget hade också en bra vecka. Dels drog de nya titlarna trafik och dessutom fick vi bra spridning på flera grejer under veckan.

    Här är tio i topp på de mest klickade artiklarna på Stockholm Direkt vecka 2.  

     

    Thomsgård om tvångsflytt från Hornstull: "Ledsen om jag skrämdes"

    Det har blivit roligare att vara vegan i Stockholm

    Det fulaste huset blir matmarknad

     Nu har det blivit lättare att få hyra lägenhet

    Nya trenden i Stockholm - supertak med pool och krog

     Turisterna sågar Stockholm

     Gammalt hus på Nybrogatan hotas av rivning

     Ingen räddning i sikte för tullhuset på Blasieholmen

     750 nya bostäder i Sjöstan - noll hyresrätter

     Är det p-piller som gör dig deppig?

    Utdelning av premiärnumret av Järfälla Tidning i Jakobsbergs centrum i fredags. Foto: Andreas Jennische
    → 6:01 PM, Jan 11

  • Summering av vecka 50

    Jobbet med nya webben www.StockholmDirekt.se rullar på. Kännedomen är extremt låg än så länge men det lär vända. Micke, Karin och jag kör så det ryker och med tanke på den positiva energi vi alstrar lär allt bara bli bättre.

    Det är kul att få jobba med korta deadlines igen. Det ställer andra krav och resulterar i en lite annorlunda produktion jämför med när man siktar på veckotidningen. Det finns mycket kvar att lära!

    Eftersom det är söndag och jag har lite dötid att bränna mellan två handbollsmatcher i Tyresö, passar jag på att lista den gångna veckans artikelproduktion.

    Artikellistan vecka 50:

    Ny Slussenkritik: experten inte oberoende
    VI ÄR STOCKHOLM: "Det är inte bara att trycka på medel och köra"

    Vegantrucken kan ta hem fint matpris

    Mäklare i freak nya säljknepet

    Kolla in de "osynliga" radhusen i Hjorthagen

    Vakt som misshandlade Vasastadshjälte nu dömd

    Geobetong på väg till Stockholm

    Vi är Stockholm: "Jag har blivit så hånad för den"

    Södermalm går längre – lovar alla unga får sommarjobb

    Nu ska du som är ung få sommarjobb – kanske

    120 000 spänn för vinet

    Centralen åter öppen efter utrymning

    Tunnelbanans röda igång igen

    Så här kan en professor också se ut

    NK nekas vakter i julruschen

    Stopp i trafiken på Nobeldagen

    Här är gatorna du ska infoga på Nobeldagen

    "Nu måste majoriteten ge upp motståndet mot förbifarten"

    Vin för 90 000 flaskan säljs på Östermalm

    SD och MP vill ha vikingamuseum

    Hård debatt om hemtjänsten i fullmäktige

    "Förändring" och "tiggeriförbud" inledde budgetdebatten

    Stor skillnad i hur partierna vill bygga nya bostäder

    Gammalt tullhus kan stoppa Nobelcenter

    → 11:07 AM, Dec 14

  • Firar av arbetsveckan med Night Fever

    Det har varit en lång arbetsvecka. Kanske för att den började med sviterna efter förra helgens personalfest och sedan trappades upp med regeringskris. Mitt i allt fyllde dessutom en morsa (min morsa) 65 år och det skulle ju firas såklart.

    En bra vecka, absolut, men herre Jessika vad trött jag är nu.

    Bara för att jag kan och för att jag här själv bestämmer om innehållet ska jag nu lista alla knäck jag skrivit den här veckan:

    Katarinahissen kan bli blå

    Stor förändring på Södra BB – barnmorskor protesterar

    Länsstyrelsen vill behålla Bromma flygplats

    Skarvarna kvar på Årstabron

    Ingen ville betala tillräckligt för påvens hatt

    Julkalendern med olaglig graffiti

    Här är macken som lockar med cykeltvätt

    Stockholms fetaste överdäckningar – här är hela listan (Tillsammans med min eminenta kollega Karin Winter).

    Hon är arkitekten som prisas för sin debattlusta

    Kvinna, 50, ansågs för gammal för att bli chef

    Så laddar Stockholmspartierna för extravalet

    Innerstadspanelen: Behåll Bromma flygplats

    Nya hus ska avslöjas som klimatvärstingar

    E-handeln inför jul får stan att korka igen med lastbilar

    Ryktet var sant nu ska PUB bli hotell

    Polisen som visiterade skinkor frias

    Stockholm behöver "vintage friday" – inte "black friday"

    Positiv syn på graffiti vid Zinken

    Slussen-experter får hemlig summa

    Lägenhet i Östberga totalförstörd i brand

    Det blev 20 artiklar. I snitt fyra per dag. Kanske inte är så konstigt att jag är lite trött.

    Nu ska jag koppla av med lite dansk hardcorepunk signerad Night Fever.

    Och därefter Behemoth.

    → 12:23 AM, Dec 6

  • Jag stänger av

    Jag skriver artikel ett, artikel två och artikel tre. 
    Brorsan ringer. Han är hos mamma och pappa. Han har bokat en tid för hälsoundersökning hos en läkare i Täby imorgon av alla ställen och kommer förbi på eftermiddagen. 
    Vi lägger på. Säger hej och vi hörs imorgon. 
    Jag cyklar förbi apoteket på vägen hem. Allt jag köper hade jag kunnat hitta på Ica mittemot. Där köper jag mjölk och bananer istället. Och en påse lösgodis åt min febriga ofru. 
    Hemma lyssnar jag en stund på Martin Luuk och Kristian Luuk i Värvet. De pratar om estniska skolan och minnen och om hur Triumf tror att bröderna är. 
    Jag fastnar inte. 
    Jag stör mig på Triumfs röst. Det brukar jag inte göra men den här gången är det så. Jag stänger av och provtittar lite på Aftonbladet TV istället. Där direktsänds Partiprogrammet med Behrang Miri och Karin Magnusson, Fredrik Virtanen och Beatrice Ask. Jag försöker föreställa mig hur Virtanen står och lagar mat till sina barn, hur Miri lanserade idén om Tintin-bojkotten på Kulturhuset och hur det lät när Karin Magnusson och Åsa Linderborg delade på chefsskapet på Aftonbladet Kultur. 
    Jag stänger av. 

    → 11:56 PM, Mar 5

  • I helgens tidningar klär jag ut mig

    Faktum är att innehållet i artikeln inte är så plojigt som bilden ger sken av.

    Jag länkar så fort det går.

    Skickat via BlogsySkickat via Blogsy
    → 11:33 PM, Nov 28

  • Vad betyder värdegrund i journalistik?

    Söndag.
    Började med att springa. Det var kallt ute. Vattenpölarna var istäckta. Jackan kändes tunn till en början men det gick över. För varje hundratals meter steg värmen i musklerna och vid Liljeholmskajen var kylan borta.
    Jag lyssnade traditionsenligt på det senaste avsnittet av podcasten Mattsson & Helin under löprundan, denna vecka en special från Stora Journalistpris-galan. Fastnade särskilt för det @ehsanfadakar och @FridaBoisen talade om i slutet, om värderingar som drivkraft för engagerande journalistik. Båda var för en gångs skull överens om just det, att en reporter som driver en egen fråga, bär ett eget engagemang för ämnet har lättare att göra bra och engagerande journalistik om just det. Eftersom reportern "inte ger sig" som Ehsan Fadakar uttryckte det.
    Jan Helin och Thomas Mattsson har tidigare hävdat att det kommer att bli än viktigare med tydliga värdegrunder för medieföretag framöver men samtidigt alltid hävdat att det inte betyder en mer politiserad eller åsiktsbaserad nyhetsjournalistik. Det må vara sant. Jag tror att få vill att reportrar ska torgföra egna åsikter eller driva politiska linjer på nyhetsplats. Men om synen blir att reportrar bör ha ett stort engagemang i vissa enskilda sakfrågor samtidigt som medieföretagen blir tydligare med var de står värderingsmässigt, leder inte det till att den medielandskapet blir mer politiserat överlag? Kanske inte. Men visst innebär ett tydligare "värdegrundsarbete" att medieföretagen och redaktionerna måste gå ut med ett något mer vässat budskap än att man försvarar "alla människors lika värde, demokrati och yttrandefrihet"?


    → 2:32 PM, Nov 24

  • Mediasöndag

    Mattsson & Helin har ett nytt avsnitt ute på ITunes. Denna vecka om onlinepublicering, värdegrunder för mediehus och tv med mera. 

    Det har hört till ett stående inslag i mina söndagar sedan i somras då jag började lyssna på de båda kvällstidningsrävarna. 
    Mediesnack blev det också, i alla fall lite grann, när jag träffade min vän Erik i Bergsgruvans lekpark tidigare i dag. Vi pratade om politiker i Stadshuset, bevakningen av deras politiska arbete samt om glappet mellan retorik och faktiska förslag och beslut. 
    Det är en konst att göra bra bevakning av lokalpolitiken när så mycket av politiken går ut på att göra hönor av fjädrar samt på att framstå som mer stringent än vad som är sant. 

    I morgon ska jag träffa stadsmiljöborgarrådet Per Ankersjö (C). En eller ett par frågor kommer ägnas detta. 

    → 6:00 PM, Nov 17

  • My little pony, Bio Rio och Boardwalk Empire





    Lördagsförmiddagar är som alla småbarnsföräldrar vet skit. Senare under helgen brukar det räta ut sig för att kännas riktigt bra först framåt söndag kväll då det är dags att preppa för jobbet igen.
    I dag har varit riktigt fin. Jag har hängt med tvillingarna hela dagen och har
    1. haft trevligt på riktigt.
    2. inte blivit oresonligt arg eller känt mig missnöjd med livet i stort en enda gång.

    Jag tog med mig båda på Bio Rio och såg en skönt avslappnad barnfilm och sedan tittade vi förbi loppisen alldeles intill och tokfyndade flera påsar med My little pony-hästar med tillbehör för 60 spänn. Det gick nästan att motivera som välgörenhet eftersom det var en skolklass som sålde grejer för att få ihop till en resa.

    För övrigt blir jag trackad av både ofru och svärmor för min oigenomtänkta och fula klädstil.
    Jag kontrar med att jag väntar med åtgärder ett tag till för att sedan ställa om helt för att se ut som någon i Boardwalk Empire.

    We’ll see about that. Jag är alldeles för nöjd med dagens köp av en färgglad tisha med Transition-tryck för att någon ska ta mig på allvar.

    @a_jennische


    - Posted using BlogPress from my iPhone

    → 6:56 PM, Sep 29

  • Ärendelistan vecka 21

    Jag har glömt att göra en sammanställning av mina alster i förra veckans tidningar. Därför gör jag det nu. Inte minst för min egen skull.
    Det började med en liten men mycket läst sak, att döma efter de mejl som kommit in.
    Well, då kör vi.
    Historien om den ensamma balkongen. Kanske blir det en fortsättning.
    Polisen på Medis vill testa nya grepp för att minska våldet vid hemgång på helgnätterna. Gruppchefen förslår klassisk musik på perrongen.
    Klacksparken om hur mobilstörda vi blivit (mest på gott enligt min personliga åsikt) var kul att göra och blev fin att titta på.
    Lägre snackispotential men desto högre folkbildningspoäng får den här kakan om hur EU påverkar Stockholm. Det är alltid en utmaning att förklara komplicerade saker på ett enkelt sätt.
    Bilder på fordon som blockerar cykelbanor är en Facebook-grupp som många av stans cyklister finner nödvändig.
    Ja det blev en bra produktionsvecka med tanke på att jag fick vabba en del.
    Visst ja, jag skrev ju den här om Hagastaden och den här om bygget i Karl Staafs park också.

    – Uppdatering –

    Apropå parkbygget uppmärksammar min kusin Erik Jennische att jag och alla andra (jo nästan) stavar fel på Karl Staaff

    @a_jennische

    → 8:58 PM, May 28

  • På författarbesökesök i Stureby


    Idag hade jag förmånen att få träffa barnboksförfattaren Martin Widmark hemma hos honom i Stureby.
    Han bjöd på kaffe, sig själv och visade upp sin måttbeställda skrivarlya. Den står på tomten intill villan där han och familjen bor och är helt fantastisk. Jag hade helt mycket för ett sådant krypin dit bara jag hade tillträde.
    Det hela blev en mycket trevlig förmiddag. Jag uppskattar sällan mitt yrke mer än vid just sådana tillfällen.

    Artikeln kan du läsa i Tidningen Årsta/Enskede på lördag.

    @a_jennische

    Published with Blogger-droid v2.0.10
    → 8:32 PM, Apr 9

  • Intervju med Parken

    Jag hade nöjet att intervjua Pelle “Parken” Lindroth häromveckan. Artikeln går att läsa på papper i Tidningen Årsta/Enskede redan i dag men läggs ut på webben först i morgon.
    Parken är på gång med ny platta. Den här gången utan Henrik “Rigas” von Euler som producent.


    Parken håller dock fast vid elektronisk popmusik på svenska.



    → 10:14 PM, Apr 5

  • Here we go again magasinet Café

    Jag har köpt magasinet Café igen. Jag gör det ibland när jag ser på exempelvis Twitter att där publicerats något extra läsvärt. Den journalistiska ambitionen är på många sätt hög i Café. Reportaget från den inbördeskrigshärjade staden Aleppo i Syrien i senaste numret är väldigt bra och intervjuerna med popmannen Håkan Hellström och skådespelerskan Cissi Forss är välskrivna.
    Dessvärre slår min sedvanliga varningsklocka till när jag ser bilderna på Cissi Forss. Jag vet att jag tjatat om detta upprepade gånger förut men jag tar det en gång till.

    Varför porträtteras Cissi Forss lättklädd och sexuellt poserande? Intervjun handlar om henne som mångsidig och integritetsstark person och skådespelare. Det påpekas flera gånger i intervjun att hon inte vill gå in på för personliga saker och att hon numera alltid känner att “journalister inkräktar på min integritet”. Ändå blir det framåtlutat, tillbakalutat, lättklätt och trånande när intervjun ska bildsättas.

    Säg att Cissi Forss själv ville ha sådana bilder. Jag menar att det inte spelar någon roll. De borde ändå inte publicerats.
    Om Café - som upprepar att de är en seriös journalistik produkt som satsar på det långa reportaget och att man lämnade runkbilderna på 90-talet - menar allvar borde man visa det tydligare. Redaktionen skulle enligt mig helt låta bli att publicera bilder på kvinnor som är sensuella, där kurvorna suktande blickar hamnar i fokus. För att göra det omöjligt att ifrågasätta trovärdigheten.

    Eller vad tycker du?

    Så här ser bilderna på Håkan Hellström respektive Cissi Forss ut i samma nummer.















    Håkan Hellström.
















    Cissi Forss.

    • Posted using BlogPress from my iPhone
    → 2:52 PM, Mar 24

  • Per Gudmundson again

    Hans ledarstick och bloggposter retar gallfeber på folk ur vitt skilda politiska läger och han anklagas ofta för att vara rasist och islamhatare.

    När han igår statusuppdaterade om att han skulle teckna stödprenumeration på islamfientliga Dispatchblaskan som ett försvar av yttrandefriheten efter det mordförsök chefredaktören utsatts för, tävlade folk om att göra ner Per Gudmundson på Twitter.

    Det där liksom tidigare stormar kring och skriverier av Gudmundson gör mig nyfiken på honom som person. Hur tänker han? Vad har han för åsikter när det kommer till islam, terrorism och det fria ordets gräns egentligen? Vilken är hans mission?

    Om han nu är islamhatare och rasist, hur lyckas han hålla sig på rätt sida uttrycksgränsen och behålla jobbet på demokratiska SvD?

    I somras - efter en liknande Twitterbashning av PG - mejlade jag honom och frågade vad han egentligen när för åsikter.

    Jag fick svar omgående.

    Jag ska inte återge mejlet utan vill istället uppmana lämplig redaktion med en på ämnet kunnig journalist att göra en ordentlig intervju med Gudmundson.

    Jag tror det skulle bli intressant.



    @a_jennische

    → 10:12 PM, Feb 6

  • Drog ihop en Storify om måndagens möte i fullmäktige

    Som jag tidigare berättat rapporterade jag direkt via Twitter från Stockholm kommunfullmäktiges sammanträde i måndags.

    Den som är intresserad kan läsa alla kvällens tweets i ordning med den tidigaste först på Storify.



    @a_jennische

    → 6:34 PM, Jan 31

  • Tacka bara nej. Hur svårt ska det vara!?

    Makthavare som varken återkopplar eller genom andra ger klara besked om de tänker svara på intervjufrågor eller inte. Det är det värsta jag vet i mitt jobb.


    Jag har hela veckan arbetat med en artikel som grovt förenklat handlar om relationen mellan kommunen och staten. Jag har pratat med statens företrädare i frågan och fått en bra bild av hennes syn på saken. Jag har dessutom pratat med andra sakkunniga som bekräftat den bilden. Men den person i kommunen som är mest relevant som "motpart" vill varken säga bu eller bä. Hen vill inte säga någonting. Tror jag. Jag får inga besked, vilket gör mig vansinnig. Det är upp till var och en att avgöra om man vill svara eller inte svara men det tillhör god ton att TALA OM VILKET MAN VÄLJER, anser jag!

    Jag har upprepade gånger lämnat telefonmeddelanden och skrivit mejl till denne person, Jag har talat om vad artikeln handlar om och att jag gärna vill höra hans syn på saken.

    Svaret? Inget i måndags, inget i tisdags, i går svarade hen kort på mejl med en hänvisning till annan person inom kommunen. Jag svarade att jag redan varit i kontakt med den personen och att hen i sin tur hänvisat mig tillbaka.

    I dag ringde jag pajsarens chef och berättade att jag skriver artikeln oavsett men att det alltid ser bättre ut om berörd person inom kommunen är med och ger sin syn på saken. Chefen tyckte att det lät rimligt och ställde sig dessutom undrande inför det faktum att medarbetaren inte svarat på frågor eftersom hen "är superintresserad av just de här frågorna".

    Jojo. Senare i dag ringer en sekreterare med en ny hänvisning till den andra personen i kommunen som jag upprepade gånger varit i kontakt med vid det här laget.

    Jag förklarar och säger att det är nu eller aldrig. Jag skriver artikeln. Den ska i tryck. Om hen inte vill säga något så fine men snälla, ge mig ett besked så jag slipper hålla på att jaga folk i onödan.

    "Det finns ingen tid att göra det här i dag", får jag till svar och lyssnar till hur sekreteraren förklarar att personen jag sökt nog inte förstått att det var så angeläget. Jag ba...

    Jag svär inombords och avbryter samtalet vänligt men bestämt.

    "Okej. Tack för besked".

    Jag avslutar artikeln.

    Aaaaaaaaaaaaaaaah. Det kunde gått så mycket snabbare!!!!!!!!!

    Lär er bara säga nej! Lär er bara säga ja! Det kvittar vilket, bara ni säger det TYDLIGT och PÅ EN GÅNG!
    → 3:14 PM, Jan 31

  • This is what I am - på gott och ont.



    → 2:24 PM, Jan 24

  • Axel bakom Skäggbloggen droppade journalistiken och drog till Bryssel

    Axel Naver utanför Europaparlamentet, på esplanaden där det polska EU-ordförandeskapet satte upp något så tjusigt som en regnbåge under ett par månader hösten 2011.

    Jag har tvivlat på mitt yrkesval. Dels på journalistiken i sig och dels på min egen förmåga att handskas med den. Dessutom har anställningsvillkoren och den hårda konkurrens som råder på vikariemarknaden i kombination med det gamla gängets pole position, fått mig att tappa lusten helt vissa gånger. Men jag har fortsatt. Jobbat hårt och haft tur. Gjort roliga grejer. En del riktigt bra.
    Tanken på att byta yrke och därmed lämna den känsla av tillhörighet som följer av en plats i ankdammen, fyller mig med lika stora delar skräck och förtjusning. 
    Jag tänker ibland på före detta klasskamrater och kolleger som valt att byta bana och som i dag gör något helt eller delvis annorlunda än att leta case, göra telefonare och knacka ner raka kortisar med bild. 
    Jag kontaktade en av dem - och fick svar.

    Läs här en pinfärskt intervju med min före detta klasskamrat Axel Naver som i dag ägnar dagarna åt politiskt arbete Bryssel i stället för att hanka sig fram som frilansjournalist i Stockholm. Han utgör också ena halvan av duon bakom fantastiskt fina Skäggbloggen.
    Håll till godo.

    Du och jag Axel gick i samma klass på JMG men du bytte bort journalistiken efter ett par år på marknaden. Varför?

    – Jag var sugen på att prova något nytt och jag ville jobba utomlands. Att bli en del av Isabella Lövins kontor skulle ge mig en chans att jobba med en miljö- och samhällsfråga som jag redan tidigare var intresserad av (fiskepolitik) och att lära mig nya saker yrkesmässigt, så jag sökte jobbet.


    Var det ett svårt beslut?

    – Nej, jag hade under en tid funderat på att pröva något nytt, så när möjligheten dök upp var det ingen tvekan.


    I dag arbetar du i Bryssel som tjänsteman bakom MP:s Isabella Lövin. Vad gör du på jobbet? – Jag är redaktör för sajten CFP Reform Watch (www.cfp-reformwatch.eu), som Isabella har startat tillsammans med två gröna kolleger. Sajten är ett nav för nyheter, information och debatt om reformen av EU:s fiskepolitik. Bl.a. gör jag intervjuer och skriver nyheter, är debattredaktör och håller kalendariet uppdaterat. Det är den ena, mer traditionellt journalistiska, delen av mitt jobb.

    – Den andra delen är rollen som pressekreterare. Där finns en massa små kommunikationstrådar att knyta ihop. Bl.a. sköter jag kontakten med journalister på olika sätt, jag hjälper resten av kontoret att ordna seminarier och andra evenemang, tar fram affischer och flyers och annat kommunikationsmaterial, m.m. I den bästa av världar borde jag höja blicken och arbeta efter en långsiktig kommunikationsstrategi, men vissa dagar känns det som att jag bara skriver en jävla massa mejl och gå på en jävla massa möten.


    Lever du värsta fräsifräslivet med kostymen på och dyra representationsmiddagar eller svettas du från morgon till kväll utan att få vare sig uppskattning eller feta stålars?

    – Jag tjänar mer än jag gjorde som frilansjournalist i Stockholm, och det gör att jag inte behöver vända på varenda slant för att kunna gå ut och äta, men på tjänstemannanivån "assistent till parlamentsledamot" slänger jobbet ingen extra lyx på mig. Vad gäller kostymen: Jag har aldrig slips men oftast kavaj. Det finns ingen formell klädkod i parlamentet, men som genom en tyst överenskommelse har de anställda i den konservativa gruppen alltid kostym, medan det är mer ledig klädsel i den gröna gruppen och vänstergruppen.


    Du är också en av två män bakom Skäggbloggen Hinner du med att blogga om skägg nuförtiden?

    – Inte lika ofta som förr, för jag har mindre fritid. Men ambitionen är att jag ska skärpa mig under 2012.


    Skäggbloggen är en fantastisk rolig idé som fått många anhängare. Berätta lite om era största achievements med bloggen.

    – Vi har skapat något som inte fanns förut: en mötesplats för folk som vill prata om skägg, och det är många fler än man kanske kan tro. När vi startade bloggen var jag inte beredd på att få ett så fint gensvar från alla våra läsare som ivrigt hjälper och peppar varandra och skickar sina tips till oss. Sen är det såklart stort att Eric tack vare bloggen blev stajlad av Jean-Pierre Barda i TV.


    Saknar du någon gång journalistiken?

    – Nej. Dels därför att jag ägnar mig åt journalistiskt arbete som redaktör för cfp-reformwatch.eu, dels därför att jag inte känner att jag behöver göra exakt samma sak hela livet, dels för att jag inte kände mig fastgjuten vid den svenska mediebranschen, och dels därför att inget hindrar att jag på nytt börjar jobba som t.ex. frilansjournalist även om jag kanske inte kan bevaka svensk partipolitik.


    När tar du steget mot den politiska världen fullt ut och siktar på att själv bli politiker?

    – Just nu har jag inga sådana planer i alla fall.


    Vad är det häftigaste med att jobba i EU-cirkusen?

    – Att jag lär mig massor både om sakfrågor och om hur det politiska spelet går till. Att jag faktiskt är en liten del av en grupp människor som åstadkommer positiv förändring.


    Vad är det sämsta?

    – Man blir lätt en del av EU-bubblan i Bryssel där man jobbar med EU-folk och umgås med EU-folk, utan att integrera sig med det belgiska samhället runtomkring. Men återigen, jag ska skärpa mig. Första ambitionen för 2012 är att börja träna i en brysselsk judoklubb.


    AJ ----------------------------------------------------------
    → 1:00 AM, Jan 7
← Newer Posts Page 2 of 2
  • RSS
  • JSON Feed