Åkte in till redaktionen, tycker inte om att sitta hemma och jobba när alla andra är lediga. Där var mycket tomt på folk. Men MB kom förbi, på fel våning och allt, på jakt efter något. Det var trevligt. Han är en kanonperson. En av de jag saknar från DN.
Med tanke på stiltjen i inkorgar och annat så blev det en bra arbetsdag. Jag och FL gjorde vad vi kunde för att ge prenumeranterna valuta för pengarna.
Långa texter är det finaste att skriva. Det är så det låter i den journalistvärld jag befinner mig i. Det är synd. Långa texter måste vara väldigt bra för att vara värda sin tid, både den tid det tar att skapa dem och den tid det tar att läsa dem. Magasin och papperstidningar byggs ofta runt ett eller par stora reportage, snyggt presenterade med bilder tagna av proffs vars bästa alster ofta tar större delen av förstasidan.
What else has happened? Lars Norén sometimes writes this in “En dramatikers dagbok” which I’m reading with great interest. I’ve never been particularly interested in Lars Norén, the Swedish playwright and author who passed away in 2021, but now I can’t get enough of what he writes in his diaries. Every now and then, he pauses and asks himself: What else has happened?
My point is that it’s been a long time since I wrote something longer in English here.
Jag prenumererar på ett nyhetsbrev från Reuters Institute For The Study of Journalism och där fann jag denna sammanställning om betalning för nyheter på nätet.
Sverige ligger näst högst.
!function(){"use strict";window.addEventListener("message",(function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=document.querySelectorAll("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-height"])for(var r=0;rSamtidigt uppger 57 procent av de tillfrågade i Sverige att de inte vill betala något alls för nyheter online.
Craig T. Robertson från Reuters Institute skriver:
In all countries we find that only a minority (17%) are willing to pay.
Med tanke på hur få vi är som jobbar just nu tycker jag att vi gör en rätt bra sajt på Dagens Samhälle.
Kul att jobba med pigg vikarie.
I Stockholm är det fortsatt dött. Antalet cyklister över Västerbron i morse var lika få i dag som förra måndagen. Det är ett rätt bra mått på den förväntade aktiviten i mejlkorgen.
Har gjort kort intervju med Maria Henriksson, kommundirektören i Kalix som blev lite av en kändis efter den stora it-attacken som slog ut kommunens digitala funktioner. Nu ska hon sadla om och gå in i kyrkan.
Hamrar ner några snabba ord innan jag börjar fixa middag. Har handlat lite blandade grejer som kanske inte riktigt passar ihop men det är så man vill äta på sommaren eller hur.
Intervjuade Maria Henriksson om sitt nya jobb i Svenska kyrkan.
Går att läsa imorgon på dagensamhalle.se
Jag har en grej med Lars Epstein på DN. Jag och han träffas ofta ute på pressträffar som rör Stockholmspolitiken och byggen och liknande och då tar vi bilder på varandra som vi mejlar till den andre. Eppe har till exempel tagit flera bilder på mig när jag det fullkomligt vild ut i min mössa och runda briller. Idag var det min tur. Jag bjussar på den här. Med på bilden är också Eva Rosman, kommunikationsansvarig på Slussenprojektet.
Ny arbetsvecka avklarad. Den var intensiv. Eftersom Helene varit i Göteborg några dagar har jag lagt på en extra rem för att hinna med. Det har gått bra. Men det känns att vi varit lite kort om folk på grund av sjukdom. När fredagseftermiddagen kommer: low energy guy. Jag hade tänkt stanna hemma men när jag fick chans att träffa mina bästa boys för ett glas gick jag ut. Det var värt.
Det tar aldrig slut. Man bli aldrig klar. Det finns alltid mer att fördjupa sig i och nya grejer att kolla upp. Vissa dagar på jobbet är som ett vattenfall genom kroppen. Det bara strömmar. Röster, textmassor, telefonsamtal. Klick på klick på klick. Nytt fönster. Ny googling. Jaga nummer och fila rubriker. Ladda för att skriva en egen text. Ansa andras. Med andra ord: högt tempo.
Måndag. Igen. Men våren kaxar sig och solen är regent. Arbetsdagen gick fort. Jag drog till landstingshuset och lyssnade på sossarna och sa hej till Anders Sundström på DN och till Karl Martinsson på Mitti och till Anna-Karin Grenninger såklart som numera styr kommunikationsbiten. Sedan satte jag mig vid husgaveln utanför och knackade ner en artikel, snackade med Johanna Schreiber på Moderaterna och cyklade tillbaka till redaktionen genom stan.
Var ute och sprang idag och kom in i värsta polispådraget vid Liljeholmsbron. Stannade och ringde polisen.Publicerade artikel på StockholmDirekt via mobilen.
Läs artikeln här.
Jag satt utanför Aspuddens bokhandel och skrev. Hade ett ärende dit och utanför fanns det sittmöbler. Det gick bra även om vårt publiceringssystem inte är optimalt för mobilen. Det värsta med sådana här “skriva på stående fot-grejer” är ofta att det blir så satans kallt om fingrarna.
Ute på fältet. det vill säga Centralstationen Det här var tänkt att bli ett långt och välskrivet inlägg men idag har jag verkligen skäl att hålla det kort. Jag har jobbar 9-22 och skrivit om både nya pendeltåg, Bajenmarschen och Stockholms kommunfullmäktige.
Jag är med andra ord jävligt trött.
Jag har tidigare gjort några inlägg här på bloggen som handlar om hur du blir en snabbare och mer effektiv reporter och idag tänkte jag bygga ut det med lite fler tips.
En bloggare och Hornstullskatt som heter Anna Christofferson skrev nyligen att det tar 21 dagar i sträck för att skapa en ny vana. Alltså är detta dagliga bloggande nu en vana, dag 28 som det är idag. Förutom att det går lättare och lättare så blir det faktisk också roligare. Jag har haft lite svårt att sätta fingret på vad den här bloggen handlar om. Skadad av mitt yrke som jag är vill jag ju gärna kunna sammanfatta allt i en klatschig mening.
Det är vår i luften. Ungarna och Helene är på genrepet inför Mello så jag får några timmar själv. Jag tar cykeln. Jag passerar nyöppnade blombutiken på Rosenlundsgatan och tänker att jag ska köpa tulpaner till min fru där sedan och hamnar snart på Mariatorget. Där stannar jag vid foodtrucken Köftebilen och äter lunch. Murveca i rulle. Auberginebiff that is. Bra. Bredvid står tre damer i 50-årsåldern, förmodligen hitresta över helgen.
Det var en kort vecka. Jag jobbade bara tre dagar. Men även en kort vecka är en vecka som ska gnetas igenom. Fast det har varit en bra vecka. Jag har skrattat på jobbet och hunnit springa några gånger. Idag sprang jag på lunchen. Denna svårbemästrade aktivitet som kräver nogrann planering och disciplin. Det är lättare sagt än gjort att bestämma sig för att ta det där ordentliga breaket som krävs, gå ner i källaren för att byta om och sedan ge sig iväg.
Det började med min kollega Ebbas fina reportage om hur ölkartan i Hägersten håller på att ritas om till följd av stigande inkomster och ökad inflyttning och ökat inflytande från "Södermalmsfolket".
Kort sagt: Även den enklaste plankstekskrog har fått börja med Indian Pale Ale för att möta efterfrågan.
Hägerstensbon Rikard skrev en osande insändare till försvar av den vanliga blaskigaste sorten av ljus lager. Stor stark alltså. Sedan var debatten i full gång.
Jag är trött. Den här veckan kändes lång redan i tisdags och nu är det fredag. Visst, vi har varit lite kort om folk, men i ärlighetens namn är det ju fullt upp hela tiden.
Det känns som att jag skrivit ovanligt mycket de senaste veckorna och för att reda på det har jag sammanställt alla de artiklar jag skrivit och publicerat på StockholmDirekt.se från och med i måndags.
Jag får ihop det till 21 stycken.
I somras fick jag ett infall efter att ha noterat att det är tio år sedan jag gick ut journalisthögskolan: ordna en återträff. Jag skickade iväg några trevare till de personer från klassen jag har koll på via Facebook och plötsligt var allt bokat och klart! Det är ju så det aldrig blir. Det brukar stranda efter en kort period med orimlig pepp, men nu är det alltså på riktigt. Vi ska träffas på Järntorget för en enkel middag och sedan får vi se vad som händer.
Det har varit en dag med dåliga vibbar. Dåliga vibbar i mig. Barnen har varit glada och Helene och Axel åkte iväg med gott humör för en weekend i London på tu man (mor och son) hand. Jag däremot har brottats med dem där hopplösa känslan av vemod som slår till med oregelbundna mellanrum. "Du har ett svar moln runt dig idag" som Helene sa i morse. Så sant. Och som jag ogillar det.
Vissa veckor är längre än andra. Det här har varit en sådan vecka där det kändes i kroppen redan i onsdags som om det var fredag. Så var det inte. Det var två dagar kvar. Men det är ju kul att jobba också. Annars hade jag aldrig klarat att prestera så här mycket. För att få ett mått på hur mycket jag skriver räknar jag ibland antal publiceringar. Den här veckan tillhör en av de mest produktiva.
Jag har skrivit så mycket å jobbets vägnar de senaste veckorna så det här utrymmet har jag inte alls orkat bry mig om. Annat var det förr, under min tid som föräldraledig. Jävlar vad jag bloggade då. Matbloggsbonanza. Men det var då. Tyvärr har intresset för mat och kokkonst också dött på kuppen. Kanske var det någonting från tiden med Carl Andreas is Cooking Something som fick mig att med eld och lust ta mig an lite semmelfix tidigare i veckan.
Det har varit en rolig vecka på jobbet. Bra flyt på webben och nystartsvibbar!
Överst på listan hamnar givetvis starten av de tre nya titlarna Järfälla Tidning, Tidningen Hammarby/Skarpnäck och Tidningen Farsta/Sköndal. Äntligen, som Helene uttryckte det.
Expansionen uppmärksammades av Dagens Media, Medievärlden och Journalisten. Det är ju inte varje dag ett svenskt mediehus nyanställer. Som jag skrev på Facebook häromdagen är det väldigt roligt att arbeta på ett ställe som faktiskt växer!
Jobbet med nya webben www.StockholmDirekt.se rullar på. Kännedomen är extremt låg än så länge men det lär vända. Micke, Karin och jag kör så det ryker och med tanke på den positiva energi vi alstrar lär allt bara bli bättre. Det är kul att få jobba med korta deadlines igen. Det ställer andra krav och resulterar i en lite annorlunda produktion jämför med när man siktar på veckotidningen. Det finns mycket kvar att lära!
Det har varit en lång arbetsvecka. Kanske för att den började med sviterna efter förra helgens personalfest och sedan trappades upp med regeringskris. Mitt i allt fyllde dessutom en morsa (min morsa) 65 år och det skulle ju firas såklart. En bra vecka, absolut, men herre Jessika vad trött jag är nu. Bara för att jag kan och för att jag här själv bestämmer om innehållet ska jag nu lista alla knäck jag skrivit den här veckan: Katarinahissen kan bli blå
Jag skriver artikel ett, artikel två och artikel tre. Brorsan ringer. Han är hos mamma och pappa. Han har bokat en tid för hälsoundersökning hos en läkare i Täby imorgon av alla ställen och kommer förbi på eftermiddagen. Vi lägger på. Säger hej och vi hörs imorgon. Jag cyklar förbi apoteket på vägen hem. Allt jag köper hade jag kunnat hitta på Ica mittemot. Där köper jag mjölk och bananer istället.