journalistik
This is what has happened – at least some of it
What else has happened? Lars Norén sometimes writes this in “En dramatikers dagbok” which I’m reading with great interest. I’ve never been particularly interested in Lars Norén, the Swedish playwright and author who passed away in 2021, but now I can’t get enough of what he writes in his diaries. Every now and then, he pauses and asks himself: What else has happened?
My point is that it’s been a long time since I wrote something longer in English here. A lot has happened since then.
For the past year, I’ve been working as an editor at Dagens Samhälle, a newspaper for executives and politicians in Swedish municipalities and regions. I’ve also started writing articles again, something I’ve missed.
My stepson has turned 20 and moved out.
The twins have turned 15.
I’ve read a whole bunch of books, not all on that list this year though.
I’ve managed to get rid of my knee pain by going to the gym instead of just running.
I’ve spent time with my wife, my kids, and good friends.
I’ve started listening to music again.
I’ve watched some good TV series.
I’ve stayed relatively low on social media but have instead ramped up my activity on LinkedIn.
Blogging here has been sporadic, but it always has been.
I’ve gone snowboarding a few times with my daughter, which I’m very happy about.
I’ve done some driving practice with my stepson.
A lot more has happened, of course. The biggest things in life are often hard to describe briefly. Moments of intense happiness can arise at any time and are rarely tied to anything specific. That’s why they’re also hard to look back on. At least, that’s how it is for me.
Isn’t August a month that feels like a fresh start? Every year at this time, I think back on what has been and what is to come.
I believe it’s going to be a good year.
Hope yours will be too.
Interesting article about media outlets using WhatsApp.
Found this thanks to @adders and his newsletter about journalism and online media.
Dyrt innehåll måste göra livet bättre för den som betalar
Jag prenumererar på ett nyhetsbrev från Reuters Institute For The Study of Journalism och där fann jag denna sammanställning om betalning för nyheter på nätet.
Sverige ligger näst högst.
Samtidigt uppger 57 procent av de tillfrågade i Sverige att de inte vill betala något alls för nyheter online.
Craig T. Robertson från Reuters Institute skriver:
In all countries we find that only a minority (17%) are willing to pay.
Allt kokar ner till innehållet. Prislappen måste vara rimlig i förhållande till vad läsaren, tittaren eller lyssnaren får:
… it is incumbent on news organisations to showcase their value to audiences, demonstrating why they are worth paying for. The industry has many different techniques to encourage people to pay, but they will only do so if it enriches their lives.
Det finns att jobba på.
Bra sajt trots semestertid
Med tanke på hur få vi är som jobbar just nu tycker jag att vi gör en rätt bra sajt på Dagens Samhälle.
Kul att jobba med pigg vikarie.
I Stockholm är det fortsatt dött. Antalet cyklister över Västerbron i morse var lika få i dag som förra måndagen. Det är ett rätt bra mått på den förväntade aktiviten i mejlkorgen.
Vallöften behöver inte bli praktiskt politik. Men två retoriska huvudinriktningar är tydliga.
Bra formulerat i Klas Eklunds debattartikel i DN i dag.
Krisledaren blir kyrkoanställd
Har gjort kort intervju med Maria Henriksson, kommundirektören i Kalix som blev lite av en kändis efter den stora it-attacken som slog ut kommunens digitala funktioner. Nu ska hon sadla om och gå in i kyrkan.
Hamrar ner några snabba ord innan jag börjar fixa middag. Har handlat lite blandade grejer som kanske inte riktigt passar ihop men det är så man vill äta på sommaren eller hur. Intervjuade Maria Henriksson om sitt nya jobb i Svenska kyrkan. Går att läsa imorgon på dagensamhalle.se
Fångade Lars Epstein på ny bild
Att ha kul på jobbet (tack alla kolleger)
Köra järnet på jobbet i en dryg vecka till och sedan… krascha förmodligen #blogg100
Gör en lökig film och träffar politiker #blogg100
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=2D60ApzLs3o]
Publicerade artikel om bråk i Tanto via mobilen #blogg100
Var ute och sprang idag och kom in i värsta polispådraget vid Liljeholmsbron. Stannade och ringde polisen.
Jobbar mobilt #blogg100
 |
| Ute på fältet. det vill säga Centralstationen |
Det här var tänkt att bli ett långt och välskrivet inlägg men idag har jag verkligen skäl att hålla det kort. Jag har jobbar 9-22 och skrivit om både nya pendeltåg, Bajenmarschen och Stockholms kommunfullmäktige.
Jag är med andra ord jävligt trött.
Jag har tidigare gjort några inlägg här på bloggen som handlar om hur du blir en snabbare och mer effektiv reporter och idag tänkte jag bygga ut det med lite fler tips. Men det blir bara ett.
Skriv där du är.
Om du varit på en presskonferens, åk inte tillbaka till redaktionen direkt efteråt utan sätt någonstans nära och skriva direkt. Idag till exempel var jag på Centralstationen för att kolla in Stockholms nya pendeltåg och efteråt satte jag mig på en av bänkarna i entréhallen. Det är obekvämt och lite slamrigt men det finns poänger ändå.
1 Du får ut grejen fort.
2 Eftersom du inte vill sätta på den där obekväma platsen längre än nödvändigt tvingas du nyttja dina journalistiska förmågor till max. Det viktigaste först. Skippa allt onödigt.
3 En liten varningsflagga. Det finns en risk att du blir lite för snabb. Läs igenom ordentligt.
Parkliv eller Hur fan ska jag kalla bloggen? #blogg100
En bloggare och Hornstullskatt som heter Anna Christofferson skrev nyligen att det tar 21 dagar i sträck för att skapa en ny vana.
Alltså är detta dagliga bloggande nu en vana, dag 28 som det är idag.
Förutom att det går lättare och lättare så blir det faktisk också roligare.
Jag har haft lite svårt att sätta fingret på vad den här bloggen handlar om. Skadad av mitt yrke som jag är vill jag ju gärna kunna sammanfatta allt i en klatschig mening. Jag har haft lite svårt med det när det gäller det här. Jag skriver ju dagboksaktigt, visst, men jag skriver ju inte om vad som helst ur mitt liv.
Jag jobbar nu på en treordsformulering som går att använda i bloggbeskrivningen. Jag tror att jag kommit fram till två:
Äktenskap
Journalistik
Det är två ord som säger att jag tar upp både fritids- och arbetsrelaterade saker. Och som låter mer intressanta än "jobb och fritid".
Jag skriver ju en del om att ha barn också. Och om poddar jag lyssnar på och om upptäckter i Stockholm, om att skriva och om politik.
Jag tänkte dra till med "Stockholm" som ord nummer tre ett tag men det stämmer ju inte alls överens med sommarhänget i Sörmland.
"Föräldraskap" är ett annat ord jag bollat med men det låter så jävla pretto.
Svordomar kanske... Det stämmer ju väl överens med hur jag pratar och med det latinska uttrycket som står i min bloggbeskrivning nu. Luro, ergo sum. Jag svär, alltså är jag.
Ja kanske.
Jag ska tänka ett tag till. Men Äktenskap, Journalistik & Svordomar låter ju rätt bra. Det sistnämnda tar ju också udden av det lite alltför seriösa som både "äktenskap" och "journalistik" ger sken av. Jag skulle kunna byta det lite konservativa äktenskap mot familjeliv men det ger ju bara associationer till det där forumet och dessutom gillar jag den oskrivna kopplingen som de orden gör. Att vara gift också med jobbet.
Kom gärna med input...
###
För övrigt har det varit en fantastisk ledig dag på Södermalm idag. Jag och tvillingarna drog ut efter frukost för att hänga med min kusin tillika kompis Erik och hans barn i Draken och där blev vi kvar till middagsdags.
Lunchen löste vi genom att dra till Hemköp och handla grillkol och korv.
Så jävla trevligt.
För att pressa allt ur påskhelgen har jag förlängt den med två dagar och checkar inte in på jobbet igen förrän på torsdag.
En jävla bra idé känner jag.
Anteckning @ Södermalm #blogg100
Det är vår i luften. Ungarna och Helene är på genrepet inför Mello så jag får några timmar själv. Jag tar cykeln. Jag passerar nyöppnade blombutiken på Rosenlundsgatan och tänker att jag ska köpa tulpaner till min fru där sedan och hamnar snart på Mariatorget. Där stannar jag vid foodtrucken Köftebilen och äter lunch. Murveca i rulle. Auberginebiff that is. Bra. Bredvid står tre damer i 50-årsåldern, förmodligen hitresta över helgen. De tycker också att det är fantastiskt.
Åker vidare till Söderhallarna där jag inte varit på skitlänge och köper fetaost (den bästa fetan som finns i Sverige enligt säljaren) och oliver. Jag handlar i lugn och ro och känner mig helt ostressad. En ovanlig känsla. En angenäm känsla.
Jag cyklar hem via Swedenborgsgatan. Där är folk ute och strosar och allt känns så där härligt som det gör ibland.
Det är lätt att älska Södermalm en sådan här dag.
Samtidig. Många människor som tigger vid gathörnen, många människor som slirar fram påtända, psykiskt sjuka, fulla.
Det är lätt att bortse från dem en solig dag. Men de är också Södermalm. Och även om det är svårt att veta hur man ska hjälpa tänker jag att det minsta man ska göra är att se dem. Säga hej kanske. Titta in i deras ögon och bekräfta att de finns.
###
Läser en bra artikel av Johanna Ekström på Breakit.
Hon har intervjuat Alexander Bard och får det att kännas nytt trots att han syns lite överallt hela tiden. Det är lätt att bli fascinerad av Bard som person och han har ofta intressanta saker att säga om många olika ämnen. Gillade mycket Värvet-intervjun med honom.
Den här gången är det digitaliseringen som är i fokus, och dess framtid.
Läs artikeln här
Jag var kollega med Johanna tills helt nyligen om än inte i samma hus. Kul att läsa hennes grejer på Breakit.
###
Lästips två: Resumés artikel om KIT.
Springer på lunchen, blir förundrad över Aftonbladet och träffar gammal vän på tåget #blogg100
Fast det har varit en bra vecka.
Jag har skrattat på jobbet och hunnit springa några gånger.
Men vad skönt det är när du väl kommit ut. Inte för att löpningen i sig brukar vara någon stor upplevelse på en lunchrunda utan för att att ger en redig paus i huvudet, kräver djupa andetag och tvingar fram känslan av att vara i kroppen.
Jag lyssnade på senaste Slayer och sket i att det duggregnade.
Jag svarade nej, eftersom vi själva fått bilderna av en utomstående part och hänvisade honom till samma källa, en mäklare.
Jag mejlar till honom och säger att jag saknar länkar och undrar hur det kommer sig att citatet är identiskt. Om han kontaktat mäklaren för att få loss bilden borde han rimligtvis också kunnat få ett eget citat.
Men vi blir kvar över natten.
Han berättar om en strid gällande en historisk skolbyggnad på Djulö. Han är ordförande i ansvarig nämnd och har fattat beslut om att huset ska rivas för att ersättas av bostäder. Byggnaden är gammal, sliten och fyller ingen bra funktion. Det är inte värt att lägga de kommunala pengar som skulle krävas för att hålla huset igång, argumenterar han.
Många har sagt sig vara för ett bevarande av huset. Det har startats Facebookgrupp och det har skrivits artiklar och insändare.
En person har mejlat, svarar han.
Den ironiska effekten av uppropet mot södermalmifieringen av Söderorts barkultur: Ljus lager snart hippaste drycken
Det började med min kollega Ebbas fina reportage om hur ölkartan i Hägersten håller på att ritas om till följd av stigande inkomster och ökad inflyttning och ökat inflytande från "Södermalmsfolket".
Kort sagt: Även den enklaste plankstekskrog har fått börja med Indian Pale Ale för att möta efterfrågan.
Hägerstensbon Rikard skrev en osande insändare till försvar av den vanliga blaskigaste sorten av ljus lager. Stor stark alltså. Sedan var debatten i full gång.
– Jag är orolig för den här "Hornstulliseringen" av Hägersten. Om det är någon bro man ska stänga i det här landet så är det Liljeholmsbron, sa Rikard i en uppföljande intervju och av kommentarsfältet att döma håller en hel del med honom.
Kim till exempel, som skriver så här:
"Hatten av för dig Rikard! Vi är många som håller med dig. Gentrifiering är värdelöst vare sig det handlar om öl eller bostadsmarknad. Tack för din insändare, den gjorde min dag!"
Det som fått så många att engagera sig i frågan är förmodligen den väl valda bilden. En folkets "stor stark" står mot övre mustaschmedelklassens "fin-öl". Och ju fler det fina folket blir i den tidigare arbetarklasstadsdelen, desto mer och dyraste IPA kommer att tappas upp i väl valda glas.
Det handlar om öl, men också om gentrifieringen i stort.
Knorren på det hela är att modet inte alltid följer ekonomins lagar. Bara för att Inkomsterna stiger behöver ju inte det coolaste alltid vara det dyraste.
Jag misstänker att det är många i den nyfrälsta IPA-falangen som läst Rikards insändare och drabbats av en kombination av igenkänning och självhat.
Den ironiska effekten: Stor stark av den blaskigaste sorten kommer snart att vara det mest rätta barvalet av alla. Det är mitt tips.
– Jag gillar Pripps blå eller Norrlands guld, säger Rikard.
Jag ser framför mig hur den ena södermalmifierade personen efter den andra går in på Systemet i helgen och tar sikte på avdelningen "ljus lager".
Några enkla tips till reportrar som vill bli snabbare
Jag är trött. Den här veckan kändes lång redan i tisdags och nu är det fredag. Visst, vi har varit lite kort om folk, men i ärlighetens namn är det ju fullt upp hela tiden.
Det känns som att jag skrivit ovanligt mycket de senaste veckorna och för att reda på det har jag sammanställt alla de artiklar jag skrivit och publicerat på StockholmDirekt.se från och med i måndags.
Jag får ihop det till 21 stycken.
Det är något lite fler än fyra per dag.
För några år sedan fick jag ångest över att skriva EN artikel som skulle vara klar samma dag. I viss mån skriver jag andra typer av artiklar nu, som bygger på att saker händer här och nu istället för på mer saktfärdigt grävande, men inte bara. I viss mån är det också så att jag skaffat mer vana, rutin och kunskap om hur jag ska göra för att kunna jobba fort.
Några enkla knep som gjort mig snabbare:
2. Bär med dig datorn och skriv direkt. Skit i att åka tillbaka till redaktionen. Sitter du på en grej som bör komma ut snabbt, sätt dig på ett kafé, ett bibliotek eller en parkbänk och skriv direkt.
4. Tänk i rubriker. Om du ser/hör något som direkt går att formulera som en bra rubrik, ja då har du en grej. Om du skrivit en text och när du anser den vara klar börjar fundera på vad du ska ha för ingress, ja då är det oftast en dålig grej. Ingresser är en stor konst och sådana kan man fila på i ändlighet men om det är svårt att formulera en arbetsingress – ja saknas ofta en tydlig vinkel.
5. Lita på vinkeln. Du har hittat en liten knorr i ett större sammanhang – stick with it. Försök inte beskriva allt och inget, beskriv det lilla och tydliga och få mer på köpet.
6. Spara alla nummer. Varje gång du pratar med en person i telefon, oavsett om det är en tjänsteman i kommunen, en polis, kändis eller en ”vanlig” stadsdelsbo – spara numret och en kort beskrivning i din digitala telefonbok. Ovärderligt! Förr eller senare behöver du få tag på samma person igen och du slipper allt skit med att jaga fram nummer. Dessutom ger det ofta bra uppföljningar att ringa tillbaka efter en tid för att kolla ”hur det gick sedan”.
7. Prata med dina kolleger! Stöt och blöt vinklar och idéer. Låt andra läsa dina texter och läs andras. Ovärderligt.
Jag är i Göteborg och det är en stor grej
I somras fick jag ett infall efter att ha noterat att det är tio år sedan jag gick ut journalisthögskolan: ordna en återträff.
Jag skickade iväg några trevare till de personer från klassen jag har koll på via Facebook och plötsligt var allt bokat och klart! Det är ju så det aldrig blir. Det brukar stranda efter en kort period med orimlig pepp, men nu är det alltså på riktigt.
Vi ska träffas på Järntorget för en enkel middag och sedan får vi se vad som händer.
Antingen blir det kanon eller så blir det inte riktigt lika kanon. Oavsett är resan till Göteborg resan en hit.
Det är så sjukt längesedan jag var här och det är lyx att vara helt själv utan barn ett dygn.
Jag passade på att springa en långrunda genom hela stan för att kolla in alla gamla ställen. Jag hann inte med alla men Landala torg, Gamla Masthugget, JMG, Linné, Slottsskogen och delar av city hann jag med på 16 kilometer.
Vissa delar av stan har verkligen förändrats, andra är fullkomligt orörda. Gamla Masthugget till exempel. Vilka underbara kvarter det är. NEJ TACK TILL KÄRNKRAFT-märket satt fortfarande kvar i ett hörnfönster på Flaggatan.
Delar av Gårda- och Svingelkvarteren däremot ser ut som Liljeholmskajen numera.
I övrigt är centrala Göteborg väldigt olikt Stockholm.
När jag ändå var här passade jag på att titta in en snabbis på bokmässan också. En timme var jag där. Det räckte.
Jag han se några kulturpersonligheter, jag köpte ett par böcker från Natur & Kultur och en Free Dawit-pin och sedan drog jag.
Next stop reunionfest på Järntorget.
