I’ve had the opportunity to try W Social, the new European based social media with human verification. The functions and look are the same as Bluesky and I really like it. The plan is to open it up for everyone later this summer. I made an interview with their CEO (in Swedish, and behind paywall) but if you’re English speaking and would like to translate it by yourself: send me a message.

You find the interview here.

Jag är stolt över det arbete vi gjort med den här helt nya sajten. Igår publicerade vi till exempel den här kartläggningen av storbolag som investerar i mindre energiteknikbolag för att driva på omställningen (och göra potentiellt bra affärer så klart).

Häng med du också. Det går att sajna upp sig gratis på nyhetsbrevet utan att betala för en prenumeration. Du får inte tillgång till allt då, men alla öppna artiklar är fria att läsa.

Kolla in här.

Läs här, öppen artikel

Överskrifter är big no no i nyhetsbranschen. Det är en av de tidiga grejerna man får lära sig på journalistutbildningen. Men det där är inte helt sant. Ibland funkar det fint med en överskrift. Titta bara på listjournalistiken.

Efter att utvecklingen stått stilla ett tag tror jag att den nu kommer att gå snabbt i riktningen mot överskrifter à la ChatGPT.

Här är en kort artikel om det senaste som hänt i Venezuela

Lång text där medieman skriver om sin skilsmässa (och vilka böcker han söker tröst i)

Tio exempel på deskriptiva överskrifter du kan bli inspirerad av – vi listar dem här nedanför

Jag har börjat skriva artiklar igen och har insett hur ringrostig jag är. Det är stor skillnad på redaktörsarbete med andras texter och att skriva egna från början till slut, utifrån ett eget grundmaterial. Det är kul att skriva mer igen. Och det är ett bra sätt för mig att lära om den nya målgrupp jag jobbar mot på Impact Loop.

Som en del i min träning ska jag också skriva mer här tänker jag.

Jag hade knappt hört talas om journalsystem innan jag började jobba på Dagens Samhälle och Dagens Medicin. Det är en aldrig sinande källa till nyheter. Det besked som Region Stockholm ska tillkännage i dag är det många i vård- och upphandlingssvängen som väntar på. Vilket system ska man välja?

Kanske blir det ett icke-besked igen. När regionstyrelsen samlades för en vecka sedan i syfte att fatta beslut, bordlades ärendet. Och denna gång har oppositionspartierna på förhand meddelat att man inte vill vara med och fatta beslutet.

The story continues, igen.

Åkte in till redaktionen, tycker inte om att sitta hemma och jobba när alla andra är lediga. Där var mycket tomt på folk. Men MB kom förbi, på fel våning och allt, på jakt efter något. Det var trevligt. Han är en kanonperson. En av de jag saknar från DN.

Med tanke på stiltjen i inkorgar och annat så blev det en bra arbetsdag. Jag och FL gjorde vad vi kunde för att ge prenumeranterna valuta för pengarna. Så många nya lär vi dock inte locka med dagens utbud.

På lunchen gick jag till Sata och körde ett kort pass. Hann till och med sitta lite i bastun. Åt gröt sedan, ned hemkokta jordgubbssylten som blev över från häromkvällen. Den gjorde skillnad, förvandlade fattigaste bukfyllan till något schysst.

Nyårsafton imorgon. Tänka sig. Vart tog 2024 vägen?

Långa texter är det finaste att skriva. Det är så det låter i den journalistvärld jag befinner mig i. Det är synd. Långa texter måste vara väldigt bra för att vara värda sin tid, både den tid det tar att skapa dem och den tid det tar att läsa dem. Magasin och papperstidningar byggs ofta runt ett eller par stora reportage, snyggt presenterade med bilder tagna av proffs vars bästa alster ofta tar större delen av förstasidan. Men om jag som läsare inte tilltalas av det stora reportaget och kanske inte heller av det andra stora jobbet som upptar flera sidor, finns inte mycket kvar. Det är riskfyllt att lägga stort krut på ett fåtal stora jobb. Den som löser ett långt reportage och efteråt inte är nöjd med innehållet eller inte fick svar på de frågor som uppsått under läsningen känner större besvikelse än om det hade varit en kort text.

Det är likadant i tv eller radio. Programmet Medierna är ett färskt exempel. Förra veckan utelämnades inslaget ”korta medienyheter” och de lyssnare som saknade segmentet uppmanades att höra av sig till redaktionen. Veckan efter var det tillbaka igen. Jag är inte förvånad. Jag var själv nära att göra av mig och säga att de korta medienyheterna är det enda inslaget i programmet som jag alltid är intresserad av. De långa inslagen intresserar mig inte lika ofta och i vissa fall får de mig att stänga av för att jag hinner tröttna på hela programmet. Jag är inte heller förvånad över att redaktionen hade hoppats slippa göra de korta medienyheterna. Sådan snyter man inte ur näsan. Även en kort nyhet kräver en avsevärd arbetsinsats. Det är som notisspalter i tidningar. De kan vara ett aber att fylla men hur ofta lyckas du undgå att fastna på notiserna på en tidningssida?

På sajt är det lättare att mäta saker som klick, konverteringar (nytecknad prenumeration efter att läsaren slagit i betalväggen) och lästid. Där har en välskriven och intresseväckande lång text högre chans att nå en lång lästid än en kort text. En lång, mindre het text, däremot slösar med läsarens och skaparens tid.

Det här börjar bli långt. I’ll wrap it up. Kortare texter är generellt bättre än långa. Sluta se långa reportage som det finaste. Det är tvärtom, även om korta artiklar aldrig kommer att vinna fina priser. Men kom ihåg: alla journalistiska texter är gjorda för att läsas en gång. En gång.

PS. Var gränsen för en kort text går kan diskuteras. Enligt mig: 2500 tecken typ. Den här texten är 2472 tecken lång, inklusive rubriken.

What else has happened? Lars Norén sometimes writes this in “En dramatikers dagbok” which I’m reading with great interest. I’ve never been particularly interested in Lars Norén, the Swedish playwright and author who passed away in 2021, but now I can’t get enough of what he writes in his diaries. Every now and then, he pauses and asks himself: What else has happened?

My point is that it’s been a long time since I wrote something longer in English here. A lot has happened since then.

For the past year, I’ve been working as an editor at Dagens Samhälle, a newspaper for executives and politicians in Swedish municipalities and regions. I’ve also started writing articles again, something I’ve missed.

My stepson has turned 20 and moved out.

The twins have turned 15.

I’ve read a whole bunch of books, not all on that list this year though.

I’ve managed to get rid of my knee pain by going to the gym instead of just running.

I’ve spent time with my wife, my kids, and good friends.

I’ve started listening to music again.

I’ve watched some good TV series.

I’ve stayed relatively low on social media but have instead ramped up my activity on LinkedIn.

Blogging here has been sporadic, but it always has been.

I’ve gone snowboarding a few times with my daughter, which I’m very happy about.

I’ve done some driving practice with my stepson.

A lot more has happened, of course. The biggest things in life are often hard to describe briefly. Moments of intense happiness can arise at any time and are rarely tied to anything specific. That’s why they’re also hard to look back on. At least, that’s how it is for me.

Isn’t August a month that feels like a fresh start? Every year at this time, I think back on what has been and what is to come.

I believe it’s going to be a good year.

Hope yours will be too.

Jag prenumererar på ett nyhetsbrev från Reuters Institute For The Study of Journalism och där fann jag denna sammanställning om betalning för nyheter på nätet.

Sverige ligger näst högst.

Samtidigt uppger 57 procent av de tillfrågade i Sverige att de inte vill betala något alls för nyheter online.

Craig T. Robertson från Reuters Institute skriver:

In all countries we find that only a minority (17%) are willing to pay.

Allt kokar ner till innehållet. Prislappen måste vara rimlig i förhållande till vad läsaren, tittaren eller lyssnaren får:

… it is incumbent on news organisations to showcase their value to audiences, demonstrating why they are worth paying for. The industry has many different techniques to encourage people to pay, but they will only do so if it enriches their lives.

Det finns att jobba på.

Med tanke på hur få vi är som jobbar just nu tycker jag att vi gör en rätt bra sajt på Dagens Samhälle.

Kul att jobba med pigg vikarie.

I Stockholm är det fortsatt dött. Antalet cyklister över Västerbron i morse var lika få i dag som förra måndagen. Det är ett rätt bra mått på den förväntade aktiviten i mejlkorgen.

Har gjort kort intervju med Maria Henriksson, kommundirektören i Kalix som blev lite av en kändis efter den stora it-attacken som slog ut kommunens digitala funktioner. Nu ska hon sadla om och gå in i kyrkan.

Var ute och sprang idag och kom in i värsta polispådraget vid Liljeholmsbron. Stannade och ringde polisen.

En bloggare och Hornstullskatt som heter Anna Christofferson skrev nyligen att det tar 21 dagar i sträck för att skapa en ny vana.
Alltså är detta dagliga bloggande nu en vana, dag 28 som det är idag.

Förutom att det går lättare och lättare så blir det faktisk också roligare.
Jag har haft lite svårt att sätta fingret på vad den här bloggen handlar om. Skadad av mitt yrke som jag är vill jag ju gärna kunna sammanfatta allt i en klatschig mening. Jag har haft lite svårt med det när det gäller det här. Jag skriver ju dagboksaktigt, visst, men jag skriver ju inte om vad som helst ur mitt liv.
Jag jobbar nu på en treordsformulering som går att använda i bloggbeskrivningen. Jag tror att jag kommit fram till två:

Äktenskap

Journalistik

Det är två ord som säger att jag tar upp både fritids- och arbetsrelaterade saker. Och som låter mer intressanta än "jobb och fritid".

Jag skriver ju en del om att ha barn också. Och om poddar jag lyssnar på och om upptäckter i Stockholm, om att skriva och om politik.
Jag tänkte dra till med "Stockholm" som ord nummer tre ett tag men det stämmer ju inte alls överens med sommarhänget i Sörmland.

"Föräldraskap" är ett annat ord jag bollat med men det låter så jävla pretto.

Svordomar kanske... Det stämmer ju väl överens med hur jag pratar och med det latinska uttrycket som står i min bloggbeskrivning nu. Luro, ergo sum. Jag svär, alltså är jag.

Ja kanske.

Jag ska tänka ett tag till. Men Äktenskap, Journalistik & Svordomar låter ju rätt bra. Det sistnämnda tar ju också udden av det lite alltför seriösa som både "äktenskap" och "journalistik" ger sken av. Jag skulle kunna byta det lite konservativa äktenskap mot familjeliv men det ger ju bara associationer till det där forumet och dessutom gillar jag den oskrivna kopplingen som de orden gör. Att vara gift också med jobbet.

Kom gärna med input...

###

För övrigt har det varit en fantastisk ledig dag på Södermalm idag. Jag och tvillingarna drog ut efter frukost för att hänga med min kusin tillika kompis Erik och hans barn i Draken och där blev vi kvar till middagsdags.
Lunchen löste vi genom att dra till Hemköp och handla grillkol och korv.
Så jävla trevligt.

För att pressa allt ur påskhelgen har jag förlängt den med två dagar och checkar inte in på jobbet igen förrän på torsdag.
En jävla bra idé känner jag.