Finished reading: Jesus' Son by Denis Johnson 📚
Den här är svår att beskriva, lättare att tycka om. Jag ogillar noveller men det här är undantaget som bekräftar den regeln. Denis Johnson skriver ömsom vackert, ömsom hårt. Det är filmiskt och väldigt amerikanskt. Det är droger och misär men också kärlek och över alltihop svävar en skruvad form av andlighet. Efteråt bär jag med mig en känsla av att ha missat något viktigt.
Ett liv. Så futtigt men rikt. Libyen före Khadaffi, Tyskland under andra världskriget, engelsk landsbygd på 60-talet, Berlin -89, London under Thatcher, Labour och pandemin. Tiden vindlar genom Rolands minnen. Det är underbart att följa med.
Var ute och käkade med Helene. Firre och sandefjordssås, creme brulée. Nickade till i soffan efteråt. Vaknade som vanligt före övriga dagen därpå, käkade gröt och gick till gymmet. Körde marklyft och frontböj för att fira lördag. Har börjat med ett nytt program och det känns i kroppen att det tar på ett annat sätt. Några nya muskler lär det dock inte bli, det har jag aldrig lyckats med.
I söndags promenerade vi längs Söders södra kant.
Finished reading: Bartleby the Scrivener by Herman Melville 📚
Lyssnade på den här idag när jag var ute och sprang. (Den är en lång löprunda kort). Har nyligen lärt mig att det är en udda klassiker. Jag förstår varför. Det är en underbar berättelse. Den handlar om språk och kommunikation. Eller om motstånd. Eventuellt psykisk sjukdom. Kanske allt.
En nyckelmening är ”I would prefer not to”. Den upprepas gång på gång av den unga skrivaren Bartleby som tjänstgör på ett kontor på Wall Street.
Om uträkning av omfång 5 har kommit ut på svenska såg jag inne på bokhandeln vid Bysistorget. Jag köpte den.
Pleasure delay är jag för i vissa fall men inte i detta. Storytel släpper den först i februari.
Det är märkligt att vara ledig en måndag utan att göra något särskilt. Det känns som fusk. Tanken från början var att hitta på något med familjen en långhelg på höstlovet, men min fru fick för mycket att göra på jobbet och ungarna styrde upp dejter men kompisar.
Så jag är ledig på egen hand, vilket jag försöker njuta av i fulla drag på ett ovant sätt. Jag ger dig en punktlista för att redovisa min dag så här långt.
En flicka tar hand om sin bror när hennes mamma lämnar våldets Mexiko och flyttar till Spanien för att starta ett bättre liv. Långt senare flyttar barnen efter. Dotterns kamp fortsätter, brodern är inte längre en söt liten pojke och mammans frånvaro är ett sår som inte läker trots att avståndet i kilometer inte längre är långt dem emellan.
Bought this today at lovely Söders bokhandel. The first sentence, a great one:
At a certain point in his career the artist G, perhaps he could find no other way to make sense of his time and place in history, began to paint upside down.
Jag är inget kulturbarn, men att läsa om dem i Åsa Beckmans essä var ett nöje som ofta bjuder på igenkänning eftersom det också handlar mer universellt om hur man upplever och förhåller sig till sina föräldrar.
Nu har jag läst de två första delarna och måste fortsätta. Tredje delen är beställd. Det är poetiskt, hudlöst, upprepande tråkigt men underbart att läsa om Lars Noréns dagar.
Finished reading: Den första boken by Karolina Ramqvist 📚 (Swedish)
En mycket fin roman om den stora omöjliga kärleken. Handlingen utspelar sig under en stilla förmiddag, men berättelsen sträcker sig bakåt och framåt i tiden i både Jamaica och Stockholm.
Till en början hade jag svårt att komma in i det ordrika språket men sedna växte det på mig. En rekommendation.
Sätter igång med den nya av Ramqvist. Jag köpte den på papper igår. På Bysis bokhandel var den slut men Söderbokhandeln hade köpt in ett rejält lager. Att köpa fysiska böcker är en av få saker jag unnar mig att köpa regelbundet.
Som tidigare delar avslutas den med en ny avvikelse i den stora avvikelsen där Tara Selter fastnat i den 18 november. Mot slutet av fjärde delen har det gått cirka tio vanliga år. Jag hänger i och ser nu fram mot resterande böcker i serien.
What else has happened? Lars Norén sometimes writes this in “En dramatikers dagbok” which I’m reading with great interest. I’ve never been particularly interested in Lars Norén, the Swedish playwright and author who passed away in 2021, but now I can’t get enough of what he writes in his diaries. Every now and then, he pauses and asks himself: What else has happened?
My point is that it’s been a long time since I wrote something longer in English here.
Otippat intressant. Jag läste första och måste fortsätta. Gillar särskilt detaljerade beskrivningar om shopping. Det kan till exempel låta så här:
”Jag gick in och såg på ett par opraktiska solglasögon formgivna av Philippe Starck, från hans mer minimalistiska period. De kostar 3300. Jag la 500 på dem, fast jag tycker att det är sinnessjukt, för att det är ett jävla slöseri. Jag kommer säkert att köpa dem. Jag vill inte komma in och framstå som en människa som ångrar sig och inte vet vad han vill. Jag avskydde affären, de som expedierade mig och jag tyckte inte särskilt mycket om glasögonen heller. Glaset är fästat i tunn pianotråd och jag kommer att få ett helvete med dem.”
Gräsänkling. Jobbar i stan. Har tid att vara lite reporter igen vilket gläder mig. Skrev en liten grej som vi publicerades i dag och en lite större som går ut i morgon. Det är jobbigt att skriva, men roligt. Jag gillar att ställas inför ett läge där den enda vägen framåt, för att hinna klart i tid, är att skala bort och enbart ta med det som måste vara med. Det blir alltid bäst så.
Jag förstår att människor kan bli besatta av sport. Det tar bort allting annat under de minuter det varar. Jag förstår att de kan lägga ner hela sitt liv, ägna hela sitt liv åt att vara åskådare. Jämfört med det som pågår runtomkring dem i världen; hur smutsig den än är, är det ändå en ren värld. De behåller i varje fall en momentan illusion av en ren värld. När alla har lämnat arenan sitter man i sitt inre kvar och betraktar hur de båda lagen spelar för tomma läktare medan mörkret kommer.
Han älskar inte Munchmuseet den gode Harry Hole. Det hade i och för sig varit oväntat om han hade gjort det.
Nej, inte heller Katrine Bratt gillar museet.
Hon tittade ut genom fönstret, på baksidan av det nyuppförda Munchmuseet. Ingen av dem som hade förhandsköpt lägenheter i Oslobukta hade trott att det skulle bli så massivt och fult. Folk hade lurats av ritningarna där museet hade en fasad av glas och visades från en vinkel så att man inte kunde se att det såg ut som den där muren i norr i Game of Thrones.
It took me thirteen years but now it’s done. I have read (or listened) to them all.
I thought this would make me more eager to watch the tv-series but now I feel it will make me disappointed.