Early morning
Good vibes.

Läser Finansmagasinet på papper. Hittar flera läsvärda saker. Ettorna är dock inte mycket att hurra för. Tråkiga. Minimalism är ju härligt men här fattas något som poppar.
Good vibes.

Hornsgatan sista mars 2025
15 år efter alla andra läser jag Just Kids av Patti Smith. Min 15-årige son har just läst den, känner jag måste haka på.
Intervjuades av min nya redaktion. Läs här.

Är han Sveriges största artist, eller är det Kent? Vi pratade om det i helgen på en fest. Efter den här konsertrundan är det nog Kent ändå. Den här morgonen är fuktig. Jag är på väg till gymmet. Ska hänga på låset.
Vårt hus. Som ett östeuropeiskt hotell. Vid en strand. Med stenig kant. Och smuts. Vackert ändå. Och hemma.
Den pågick i lokalpressen för cirka tio år sedan. När slottet renoverats har det målats i en färg som kan beskrivas som tunn och blek rosa.
Det här fick dåvarande folkpartistiska lokalpolitikern Madeleine Sjöstedt att ryta till. Stockholms färg är gul. Det är bara att se sig omkring i de centrala, äldsta, delarna, var hennes budskap.
När jag cyklade till jobbet häromdagen dök det där minnet upp.
Hon hade en poäng.
Stör mig fortfarande på det där genetiva s:et.

Rör mig i Vasastan igen. Det var under åren som lokalreporter en plats jag var på flera gånger varje vecka. Jag har skrivit många artiklar om den underjordiska galleria som var tänkt att byggas där i samband med nya Citybanan. Det blev starka protester från Vasastadsbor som hängde ut lakan genom fönstren, ett beteende som gav oss det nya verbet ”skynka”. Kul att vara tillbaka.