Jag vaknar tidigt. Läser en intervju med Sean Penn i The New Yorker, den dyker upp i mitt flöde. Den var inte värd att lägga tid på. Förvånansvärt ointressant.

Vad har jag mer läst, reportaget om nya Kvartal i Journalisten. Det var mer intressant. Har ju lite koll på det gänget eftersom vi delat lokal fram tills helt nyligen.

Om det fanns en svensk branschsajt som var mer nördig än de som finns idag hade jag kunnat betala för att läsa den.

Det är något av det bästa jag gjort på senare år, starta en bokklubb med en nära vän. Han är en skrivande person och vi pratat mycket om det, hur boken vi läser har skrivits och varför. Väcker den frågor, vidgar den perspektiven, förgyller den tillvaron? Samtalet kretsar har boken som utgångspunkt men flyger fritt. Det är tankeutvidgande och relationsbyggande. Varje gång ses vi på ett nytt ställe. Nästa adress är inte bestämt. Boken vi ska läsa härnäst börjar jag på ikväll, eller imorgon. Jag vill läsa den på papper.

Har precis läst ut: Alefen av Jorge Luis Borges. Den mest litterära (som i referenstät och berättarhistorisk) bok jag läst på länge. Kanske någonsin. Jag tyckte inte om att läsa den, varken språket eller berättelsernas innehåll lockade mig. Men förmodligen skulle intrycket vara ett annat om jag ägnat den mer tid och mer koncentration. Det blir intressant att prata om den i bokklubben.

Den kom på 1940- talet och jag är nyfiken på hur den mottogs då, full av mystik och övernaturligheter kopplade till världsreligionerna och och lokala skrönor.