Andreas

Fint skrivet om döden, hur den kan arta sig, vad som skrämmer med den.

Man anar det bara som en reflex i något annat, en förändring. Något som går sönder, en vas som man tappar, en vit blomma som vissnat och som man bryr sig om, frön som flyger från vissnade växter, som folksamlingar med främlingar som strömmar över en gatukorsning, en taxi som gasar bort med en gammal vitklädd kvinna i baksätet, som alla de rösterna man inte kan nå, rösterna som man inte kan höra från personerna som man ser tala med varandra.

Ur En dramatikers dagbok 2002-2005 av Lars Norén.

Jag prenumererar på ett nyhetsbrev från Reuters Institute For The Study of Journalism och där fann jag denna sammanställning om betalning för nyheter på nätet.

Sverige ligger näst högst.

Samtidigt uppger 57 procent av de tillfrågade i Sverige att de inte vill betala något alls för nyheter online.

Craig T. Robertson från Reuters Institute skriver:

In all countries we find that only a minority (17%) are willing to pay.

Allt kokar ner till innehållet. Prislappen måste vara rimlig i förhållande till vad läsaren, tittaren eller lyssnaren får:

… it is incumbent on news organisations to showcase their value to audiences, demonstrating why they are worth paying for. The industry has many different techniques to encourage people to pay, but they will only do so if it enriches their lives.

Det finns att jobba på.

Med tanke på hur få vi är som jobbar just nu tycker jag att vi gör en rätt bra sajt på Dagens Samhälle.

Kul att jobba med pigg vikarie.

I Stockholm är det fortsatt dött. Antalet cyklister över Västerbron i morse var lika få i dag som förra måndagen. Det är ett rätt bra mått på den förväntade aktiviten i mejlkorgen.

Fuktig morgon. Sval. Men solen värmde över fälten när jag sprang förbi mitt barndomshem. Där är annorlunda nu.

Nere vid sjön stod tre campingbilar. Alla verkade sova så jag näckade.

På tomten ligger daggen över gräset som gråsprängt skägg.

Den här låten med GEL är bäst just nu. Det var Arne som skrev om bandet efter att han varit på festival. Jag behöver lite mer hardcore i mitt liv, har kommit så långt bort från det.

Åren går och allt det där.

@crossingthethreshold made a shortcut for posting on Micro.Blog via Tot which I’m trying out now.

Testar att skriva och posta det här via appen Tot Pocket. Helt onödigt att lägga pengar på en anteckningsapp men jag hade tråkigt och lite pengar på kontot.

Det funkar med markdown för att enkelt göra sådana här fetade stycken.

Eller indrag.

Vi får se om det blir värt pengarna. Oavsett är Micro.Blogs egen app helt värdelös för att skriva i så det är inget alternativ.

Gräsänkling. Jobbar i stan. Har tid att vara lite reporter igen vilket gläder mig. Skrev en liten grej som vi publicerades i dag och en lite större som går ut i morgon. Det är jobbigt att skriva, men roligt. Jag gillar att ställas inför ett läge där den enda vägen framåt, för att hinna klart i tid, är att skala bort och enbart ta med det som måste vara med. Det blir alltid bäst så. Är du osäker på något kan du antingen ta reda på vad som är rätt, eller välja bort. Jag körde i dag hårt på modell välja bort.

Det är ju ändå bara jag som vet vad som kunde ha varit med.

Efteråt gick jag och tränade på Sats vid jobbet. Där är en annorlunda stämning än mitt vanliga gym, spännigare, mer välklätt, mindre trevligt.

Nu kallt kaffe i Skinnarviksparken innan jag måste hem och tvätta. Det är fortfarande en syssla som är tid- och platsbunden, om man är hänvisad till tvättstuga. I boken American Psycho av Bret Easton Ellis är motsvarigheten videoaffären. Gång på gång ursäktar sig Patrick Bateman med att han måste lämna tillbaka hyrfilmer. Jag pratade om det här med storsonen häromdagen efter att han börjat läsa boken.

Jag måste lämna tillbaka några filmer. Jojo.