Den bästa tid är nu
För övrig har jag precis lärt mig att februari kallas #vabruari.
Som om någon månad under vinterhalvåret skulle innebära minsta #vab än någon annan…
För övrig har jag precis lärt mig att februari kallas #vabruari.
Som om någon månad under vinterhalvåret skulle innebära minsta #vab än någon annan…
Makthavare som varken återkopplar eller genom andra ger klara besked om de tänker svara på intervjufrågor eller inte. Det är det värsta jag vet i mitt jobb.
Jag älskar att få post med brevbäraren. Post som inte är räkningar eller besked från Pensionsmyndigheten. I dag fick jag det finaste tjocka brev man kan tänka sig - en bok skriven av bästa vännen.
En vackert inbunden bok fylld med poesi. Utgiven på förlag och med signatur på förstasidan.
Det ger äkta glädje.
Tack JH.
@a_jennische
När jag bodde på landet utanför Katrineholm och var både ung och tuff vegan, gick jag och övriga i baljväxtkretsen regelbundet till en butik på Drottninggatan som sålde billig tofu.
Man fick ett halv kilo hård och färsk tofu för typ tolv spänn.
Tolv spänn!
Fatta vilket fynd.
Den tofun var förmodligen gjord på värsta sortens GMO-bönor och framställd i smutsiga diktaturfabriker i Kina, men billig var den. Och god. Och rik på protein som den ska vara.
I dag är jag varken ung, tuff eller vegan men jag undviker kött och gillar fynd. Så jag blev genuin glad när jag av en händelse gick in på butiken med det märkliga namnet JFK (i alla fall står det så på kvittot) och hittade ett halv kilo färsk tofu för 22 kronor. Ekologisk och tillverkad i Stockholm dessutom.
Jag vet inte hur den smakar än och jag har typ glömt hur man bäst lagar till tofu, men glad, det blev jag.
Vill minnas att jag sällan lagade till den överhuvudtaget när det begav sig. Jag var en sådan vegan som prioriterade näringsriktig mat före god mat nio gånger av tio och en stående lunchlåda var pastasallad med grönsaker, kikärtor och bitar av kall okryddad tofu.
Det var tider det.
Jag kanske ska återupptäcka den anrättningen. Jag äter alldeles för mycket god mat nuförtiden. Det gör en bara kräsen. Dessutom blir det svårare att komma på middag om den måste vara så jävla god hela tiden.
Nej, mitt och brorsan @rugbypelles dåvarande motto “äcklig och nyttig mat hellre än god och dålig” borde återanvändas.
Till köket.
Fram med kall tofu i bit!
@a_j
Sedan klockan 16 idag sitter jag på pressläktaren i Rådsalen i Stadshuset och rapporterar live från fullmäktiges möte.
Det är varierande. Men efter snart sex timmar är entusiasmen inte på topp.
Men jag gnetar på tills det är slut om någon halvtimme eller så.
Följ @DP_Stockholm och hashtaggen #08pol om ni vill se vad jag gör.
@a_j
Jag betalar 345 kronor i månaden för att träna absolut max en gång i veckan. Den snabbtänkta räknar då ut att varje pass kostar nästan 90 spänn.
Det är inget bra pris.
Särskilt inte med tanke på att jag kan utnyttja det fina utegymmet vid Eriksdalsbadet gratis samt använda bostadsrättsföreningen habila styrketräningsrum för 600 kronor PER ÅR.
Jag köpte gymkort i höstas för att sätta press på mig själv men hej det handlar inte om mig. Jag var en jävel på disciplin så länge det handlade om att styra över mig själv. När all ens tid ska samköras med fyra andra individer, varav tre är långt ifrån självgående, så är läget ett annat.
Nej min nya deal blir att satsa på beach 2013 UTAN gymkort.
Där satt den så lugnt ute på gården. Svansen var yvig och tät och visade inga tecken på skabb.
Den slog en lov och sedan försvann den.
En kort stund senare såg vi både hare och råtta så någon vidare jägare kan den inte ha varit. Å andra sidan blir även rävar urbaniserade, likt måsar och ekorrar. De vänjer sig av med levande föda och börjar leta efter fimpar och halvätna burgare istället.
Må
Så
Vara.
Stan är stan. Skogen är skogen.
@a_j
Jag har testat en uppsjö bloggverktyg. Jag har ingen aning om vilket som egentligen är bäst för den som bloggar från dator och som kan lite programmering och andra tekniska skitsvåra grejer. Eftersom jag nästan uteslutande bloggar från min Iphone har jag däremot en ganska bra uppfattning om vilka tjänster som är bra när det gäller just det.
Posterous - superenkelt och bra så länge e-postfunktionen rullar friktionsfritt. Dessvärre gör den inte det.
Tumblr - mycket bra för enkel och snabb mobilbloggning men saknar snabba möjligheter att se besöksstatistik.
Wordpress - snyggt och den enda mobilappen som har inbyggd länkfunktion. Plus för bra statistik. Tyvärr buggar den ofta.
Blogger - har jag precis återupptäckt och återvänt till efter att ha skrotat min Posterous-blogg. Buggfri app än så länge och snabb när det gäller att ladda upp bilder. Länkfunktion saknas men genom att göra inlägg via email med Markdown Composer och sedan mejla inläggen så är det lätt fixat. Statistik är snabbt som attan att se via blogger.com Kör med Chromesom surfapp och lägg statistiksidan som bokmärke. Du slipper logga in varje gång.
I driftsäkra Bloggerappen är det lätt att lägga till taggar till dina epostade inlägg i efterhand.
På min gamla Posterous-blogg gjorde jag varje vecka en kort sammanfattning av min arbetsvecka samt länkade till de artiklar jag producerat.
Jag fortsätter med det här under samma namn: Veckans ärendelista.
Eftersom jag bara jobbade måndag och fredag den hör veckan på grund av #vab är jag trots allt nöjd med den ringa publicitet jag skapat.
Först ut är en kort uppdatering av läget för hemlösa utesovare med tanke på den stränga kyla som rådde i mitten av veckan, samt på grund av den bild på en förfrusen hand som Södermalmspoliserna @YB_Sodernalm lade ut på Instagram och som fick stor spridning och väckte många starka reaktioner.
Det är värt att påpeka att mannen fått hjälp och att det finns platser kvar på Stockholms härbärgen. Trots att det alltid platser kvar (förutom på det särskilda härbärge för hemlösa i Värtan där trycket är störst) finns det också alltid människor som av olika anledningar sover ute, mer eller mindre frivilligt. Hemlöshet är ett mycket komplext problem. Inte minst för att majoriteten av de svåraste fallen hänger ihop med missbruk och psykisk sjukdom. Dessutom bygger socialtjänstlagen på frivillighet. Den som inte vill ha hjälp har rätt att tacka nej. Endast den som utgör en fara för andra eller sitt eget liv kan tvångsomhändertas.
En helt annan artikel handlar om de negativa reaktioner som planerade nybyggen alltid väcker hos vissa stockholmare. Staden har nu börjat använda sig av nya sätt att hålla samrådsmöten och ta emot synpunkter för att få in fler positiva åsikter om stans expansion.
Med koppling till ovanstående avslutar vi med en guide till riktig påverkan. Det börjar närma sig valår och det är därför hög tid att du lär dig hur du som vanlig medborgare kan göra för att få politikerna att lägga pengar på det DU vill.
---
Sist vill jag göra er uppmärksamma på att nya Cult of Luna samt nya Hatebreed nu finns på Spotify.
Det är inte alla som vet, jag lärde mig hyfsat nyligen efter att ha ställt en öppen fråga på Twitter, men det går.
Skriver du på rätt sätt i sökfältet - det är extremt noga - så kan du hitta musik genom att söka på skivbolag.
Så här gör du:
Utan att gå in på detaljer kan jag säga att det senaste dygnet har fått mig att tänka på att bli gammal och dö.
Den här stan rymmer många gamla människor som dör i ensamhet. Människor vars nära och kära kanske har dött eller bor på andra platser långt bort. Personer som kanske aldrig fått barn och som inte riktigt vet vem de ska ringa när de känner att de står inför döden.
Om jag ska dö i ensamhet vill jag göra det knall och fall. Eller rättare sagt, jag vill dö knall och fall i vilket fall som helst.
Det är nog så, när jag tänker efter, att det är viktigare att dö knall och fall om man INTE är ensam. Förstå vad hemskt att bli dement - och då och då drabbas av insikten att man ÄR dement.
Det vill jag inte vara med om.
Leva länge för att sedan dö gammal och “frisk”. Snabbt som attan.
Så vill jag ha det.
Provade appen Vine i dag.
Den går ut på samma upplägg som Twitter eller Instagram - begränsad frihet - men med film.
Du spelar in sex sekunder film och delar den via Twitter och Facebook.
Mashable skriver uttömmande här.
Jag har gjort en superkort sammanfattning här.
Frågan är hur kul det är.
Fel 1. Jag går och lägger mig för sent, vilket betyder att jag inte hinner somna innan...
Fel 2.... barnen vaknar och vill ha plats i stora sängen vilket gör det svårare att somna.
Fel 3. Jag börjar göra andra grejer. Typ lyssna på WARTORN och skriva #003 i #blogg100.
Fel 4. Försöker hitta en bra beskrivning på Wartorns musik.
Fel 5. Börjar lyssna på ljud från barnen som tyder på att de ska vakna av drömmar igen och behöva tröst.
Fel 6. Jag börjar funderar på om jag hinner med en till hel genomlyssning också av Lightning Swords of Death
Har ju lite tid på mig innan jag ska upp. Typ fem timmar.
@a_j
All heder åt Stockholm straight edge. Utan den bokningsgruppen skulle den här staden vara ännu svårare att njuta av som minderårig, nykter och ej högavlönad.
Även om jag långt ifrån tillhör den primära målgruppen så älskar jag deras engagemang och arrangemang.
Utan sådana grupper med drivna personer går det inte att bygga en lokal scen.
Applåder!
R.I.P Den Gyldene Collien
Jag är hemma för #vab även i dag. Jag dammsuger. När jag kommer till hallen upprepar sig varje gång en liten scen inuti mig som gör mig både upprymd och irriterad. Bakom kläderna, i hörnet, står stort papprör. Det har stått där i snart fem år. Jag fick det i 30-årspresent. Det innehöll från början ett konstverk som min gode vän Johannes gjort. Det var en av de absolut finaste gåvor jag någonsin fått. Konstverket sitter på väggen men det där röret förblir stående i hörnet. Det fyller ingen som helst funktion och varje gång jag upptäcker det vid dammsugning blir jag först irriterad. "Varför i helvete bär jag aldrig ner det i förrådet!?" tänker jag.
Går jag ner med det sedan?
Nej, självklart inte.
Det står tryggt kvar. Det kanske ändå fyller en funktion. För varje utbrott övergår snabbt i en glad minnesbild av när jag fick presenten och när jag blev överraskningsfirad av alla vänner. Det påminner mig helt enkelt om en bra och annorlunda tid i livet. Det konstiga är att konstverket - som jag verkligen älskar att titta på - inte gör det på samma sätt.
Röret får stå kvar ett tag till. Det är rätt trevligt att bli fem år yngre och barnfri varje gång jag städar golvet i hallen.
@a_j
Det här var mitt andra inlägg i #blogg100
Har sett hashtaggen #blogg100 hela dagen utan att fatta vad den betyder.
Först efter att ha läst det här på bisonblog.se förstår jag vad det handlar om. En utmaning, en prövning, en uppmaning att göra ett blogginlägg om dagen 100 dagar i sträck.
Det är värt ett försök. Det passar ju bra med nygammal blogg och allt.
Jag hann precis anmäla mig.
Nu kör vi.
Av en slump hittade jag det här inlägget på SVD:s ledarblogg tidigare idag.
Det är Per Gudmundson som i september förra året konstaterade att han missat min artikel från i mars samma år om Heavy metal som en genre för högern.
Det var en artikel som fick ovanligt stort genomslag. Den ledde till en debatt i P1 och en artikel på Aftonbladet Kultur samt snurrade en del i sociala medier.
Allt retar det någon tänkte jag när jag skrev artikeln och visst gjorde den det.
Kul tycker jag.
Det blir så långtråkigt annars. Själv har jag lekt både levande elpistol (vilka stötar barnen fått!), gjort berättelser med papper och penna och haft springtävling i tvättstugan.
En pepparkakshatt gör inget sämre.
Och vilket inlägg det blev.
Var eller varannan arbetsdag ställer jag mig på samma plats för att plåta allén på Valhallavägen.
Alla publiceras på Instagram - jag heter @a_jennische även där - och hashtaggas med #årstidvalhallavägen samt #amarofilter. Även om det inte syns så är faktiskt alla bilderna tagna med ett och samma filter.
Det har blivit några bilder redan och fler ska till. Tanken är att hålla ut hela året för att verkligen kunna visa skiftningarna.
Det här är bara ett urval. Kolla in Instagram för fler.
Har ledsnat på att Posterous buggar som fan hela tiden. Är nu tillbaka här på Blogger men under egen domän.
Välkomna.
