Planerade morgonen för att springa hem efter jobbet. Det glömde jag bort på lunchen och gick och handlade. Sedan stod jag där. Med en kasse mat och ba: hur fan ska få hem allt. Alternativt: det blir till att glömma löprundan.
Men löparryggan visade sig ha oanat utrymme. Jag fick ner allt.
Det blev ju sjukt tungt men det är helt okej så länge det inte är så långt.
Kolla bara vad jag kunde trycka ner.
Åt lunch med sällskap idag igen! Otroligt. Sådant brukar jag få till en gång i kvartalet. Som regel bokar jag och vänner lunch oftare än så men det brukar fallera på grund av jobb eller vab eller något annat helvete.
Eftermiddagen blev mindre glamorös, med stress och jäkt för att hinna ta ungarna till simskola.
Men det gick. Såklart. Det gör det alltid.
#
Jag borde ha sprungit idag men familjelogistiken gör det omöjligt. Eventuellt kan jag trycka in ett kortpass på väg till jobbet imorgon, annars får det vara till helgen när Helene är hemma igen. Det är inte särskilt kul att springa just nu. Benen känns som trä.
#
Slängde ett getöga på Alla är fotografer. Stängde ett getöga på alla är fotografer.
#
Gick förbi bänken där Sakari Pitkänens bok om Metro ligger.
#
Kollade Twitter.
Varje gång jag ser en sådan här Clipper-tändare börjar jag tänka på min dig Stoffe. Mörkgrön Clipper och det där frasiga ljudet man tror kommer från cigaretten men som faktiskt kommer från själva tändaren.
Vi har gjort mycket kul du och jag. Good times och hard times. I Julita, London och Los Angeles.
Det var längesedan nu.
Jag hoppas att du mår bra.
Du är som en bror och kommer alltid att vara.
Den senaste veckan har jag lyssnat på tre olika poddar som behandlat ämnet Anders Borg <3 Dominika Peczynski.
De två första är poddar om politik; Åsiktskorridoren och Det politiska spelet.
Det blir inte särskilt intressant. Karin Pettersson och Daniel Swedin från Aftonbladets ledarredaktion samt Ulrika Schenström försöker att göra något mer i Åsiktskorridoren än att bara gotta sig åt denna kärleksbomb, men det stannar vid ett försök.
Henrik Torehammar älskar Borgczynski och vill också väldigt gärna att det ska säga något om Nya Moderaterna. Dessvärre hänger Tomas Ramberg inte alls på utan försöker hela tiden säga samtalsämnet genom att gång på gång säga att det inte är relevant för politiska reportrar.
Efter att ha ovan nämnda poddar är jag beredd att hålla med. Ämnet är absolut intressant, men kanske inte politiskt intressant.
Jag håller fast vid den åsikten tills jag hör Liv Strömqvist och Caroline Ringskog Ferrada Noli i En varg söker sin pod.
De har inte ens politik som ingång på ämnet men lyckas ändå göra den mest tänkvärda kopplingen till politik.
Liv Strömqvist fokuserar på det Borg sagt i intervjun med Niclas Svensson, att Borg förklarar sitt nya förhållande och skilsmässan från sin hustru med orden "https://play.google.com/store/apps/details?id=se.expressen.launcher">att det inte går att styra över livet och känslorna".
Som om Borg låter sig drivas av ödet. Som om livet inte går att styra. Som om han avskaffar individens fria vilja, resonerar Strömqvist och Ringskog Ferrada Noli.
Ja lyssna själva på eminenta En varg söker sin pod.
I år ska jag klara det. Tredje gången gillt som det heter. Jag har legat lågt med bloggandet ett tag och det här är en bra anledning att trappa upp.
<div><br></div>Tydligast blir hennes politiska vision när det handlar om att förändra urvalet av personer på maktpositioner. Hon vill ha andra än de män som brukar förekomma.
</div>
</div>
<div><br></div>
<div>Tydligt är också att hon älskar att vara där hon är. Hon säger att hon inte vill stå i rampljuset, men det är klart att hon vill. Vem vet, hon kanske lyckas uträtta stordåd under tiden. </div>
<div><br></div>
<div>#</div><div>På kvällen går jag och ser Birdman. </div><div>Sevärd. </div><div>Michael Keaton. </div>
Den här låten den här morgonen.
Så bra.
Det var den Robbie Lawler gick in till på #UFC181 när han tog tillbaka mästartiteln från Johny Hendricks.
 |
| Robbie Lawler, the champ. |
Min kompis mamma har fått stroke. Jag fick reda på det Facebook igår. Det gjorde mig ledsen. Han hade skrivit så fint om hur hans mamma som jobbat över 20 år med att ta hand om stroke-patienter och med bara tre månader kvar till pensionen, såg framemot att få gå i pension och ägna sig själv lite mer tid.
Istället fick hon själv stroke.
Det är så sorgligt.
AJ
För fyra år sedan var jag och tre kompisar i Milano.
Jag hade inte börjat tänka på det om inte en app som jag nyligen laddade ner, Carousel, har påmint mig med bildspel och allt.
Det var en märklig resa.
En pikant detalj är att vi åkt dit för att se Zlatan spela fotboll men missade alltihop för att vi blandat ihop dagarna. Redo för avfärd till arenan tar vi upp biljetterna och ser att matchen var IGÅR!
Däremot hamnade vi mitt i en demonstration mot Berlusconis sexistiska gubbstyre. Och på hotell-tv visade BBC bilder från massdemonstrationerna i Egypten.
Söndag betyder ofta långrunda för mig. Idag sprang jag 25 kilometer genom stan, ut på Djurgården och tillbaka.
Enligt traditionen lyssnar jag på #mattssonhelin under dessa långrundor.
Ibland är gubbarna jättebra, ibland mindre bra. Hur som helst gillar jag deras sällskap. Det har blivit en trevlig tradition helt enkelt.
Fast idag blev jag irriterad.
För det första: podden var inte ens en timme lång.
Knappt en timme! Och herrarna framställer det som något BRA!
Det verkar läge för en analys av "the core business" som det heter, vill jag säga till Mattsson och Helin.
Bara för att Atladottir och Bjurwald drar igång en mycket efterlängtad och kortare pod om media, behöver ju inte gubbveteranerna plötsligt börja jaga halvtimmesstrecket.
Nej gör om gör rätt #mattssonhelin
Jag hann ju knappt ut på Djurgården förrän dagens avsnitt var slut.
Tänk tvärtom, LÄGG PÅ en timme till.
Irriterad blev jag också över att dagens (trodde jag) avsnitt kom ut i fredags!
I fredags!
#mattssonhelin är ju en söndagspod för böfvelen.
Också detta, säger herrarna själva, är en (panik)åtgärd för att möte den tunga attacken från Atladottir och Bjurwald.
Feltänk tror jag. För om två ungefär lika långa (förlåt, korta) poddar om media kommer ut typ samtidigt, där samma ämnen behandlas och där den ena görs av två i sammanhanget nya röster och den andra av #mattssonhelin... Ja då blir nog valet ganska enkelt för många.
Det blev en jävla massa Slussen idag såklart. I morse kände jag mig mycket opeppad men det gick över när jag väl kom till Stadshuset. Det är ju trevligt att prata med folk. Jag gillar sådant. Jag träffade Anders Sundström och Lars Epstein från DN, vice stadsdirektör Ingela Lindh, Lennart Klaesson från Slussen plan B, ett gäng bevarardamer samt experterna Mats Olsson, Reigun Hedström och Sven Lorentzi.
Det blev ju ett jävla liv när rapporten visade att Nya Slussen bygger på rättvisande material. Men liv är bra.
Jag skrev en direkt från presskonferensen och fortsatte med flera andra vinklar resten av dagen.
Sedan sprang jag hem. Det var skitkallt och jag fick vitt hår.
Hembagarns har slutat med café au lait-kopparna för längesedan. Ändå är det alltid dit jag förflyttas när jag stöter på de här kopparna. Idag gjorde jag det på Bananza. Jag och barnen var där.
Vi hade gått en stund genom slasket först. Kollat in Årstaviken på jakt efter änder att mata med gammalt bröd, men vi hittade inga så då blev det fika för oss istället.
Café au lait-trycket var delvis borta men det spelade ingen roll för minnet. Jag skickades tillbaka till Hembagarns ändå. Till den gången jag var där med Kurre och Gittan.
Jag hade fått följa med utan mamma och pappa och det var en stor grej. Inga andra syskon heller. Bara Kurre och Gittan och jag. En före detta tjuv och en före detta prostituerad och missbrukare som sedan många år tillbaka var rena och rekorderliga och nu drev en form av hem för människor, både unga och gamla, som behövde stöd och en varm inramning bland hundar, landsbygd och cigarettrök.
Jag valde... Jag minns inte vad jag valde men jag vet att jag fick välja vad jag ville. Det kan ha varit så att jag tog samma som Gittan. En bananformad bakelse med grädde. Kurre kanske tog det han också. Det är inte så noga. Jag kommer inte ihåg vad vi pratade om heller men jag vet att det kändes som att jag var utvald och speciell.
Det var en fin stund med två fina människor. Jag kanske var runt sju eller så och jag hoppas att jag får behålla minnet av den för alltid.
Kanske kommer barnen att minnas dagens fika också. De hade kul. De pratade så mycket om allt från tvillingar och Familjen Bacon så att mannen på bordet intill brast ut i skratt.
Det var en fin stund med två fina människor. Jag hoppas att jag får behålla minnet av den för alltid.
Södermalm.
Ja gör det. Chefredaktören Helene Claesson blir intervjuad om de senaste veckornas offensiv i Stockholm med 13 nya tidningar i Stor-Stockholm. TRETTON NYA TIDNINGAR. På papper och på webben under paraplyet StockholmDirekt.se.
Länk till programmet här.
Jag har sagt det förr men jag säger det gärna igen. Det är otroligt kul att råka vara journalist på ett medieföretag som växer i dessa hårda tider. Det är få förunnat och jag försöker att tänka på det så ofta jag kan. Många kolleger i branschen upplever det rakt motsatta.
 | ||
| Alexander Gustafsson för en vecka sedan. I tårar. |
Jag har skrivit så mycket å jobbets vägnar de senaste veckorna så det här utrymmet har jag inte alls orkat bry mig om. Annat var det förr, under min tid som föräldraledig. Jävlar vad jag bloggade då. Matbloggsbonanza.
Men det var då. Tyvärr har intresset för mat och kokkonst också dött på kuppen.
Kanske var det någonting från tiden med Carl Andreas is Cooking Something som fick mig att med eld och lust ta mig an lite semmelfix tidigare i veckan. För varför stanna vid en wrap liksom.
Jag tyckte vi gjorde det rätt bra med tanke på den oerhört minimalistiska produktionen.
Allt är gjort med mobiltelefon. Allt från ljus och bild till klippning och uppladdning mot Youtube.
Michael Toll, min kollega, är en jävel på att filma med mobilen. Han är grym.
Det blev mycket politik i dag på jobbet. Det kan man inte alltid veta i förväg. Det här var de artiklar på ämnet Stockholmspolitiken som flest läste tisdagen 13 januari 2015 på www.stockholmdirekt.se
Det har varit en rolig vecka på jobbet. Bra flyt på webben och nystartsvibbar!
Överst på listan hamnar givetvis starten av de tre nya titlarna Järfälla Tidning, Tidningen Hammarby/Skarpnäck och Tidningen Farsta/Sköndal. Äntligen, som Helene uttryckte det.
Expansionen uppmärksammades av Dagens Media, Medievärlden och Journalisten. Det är ju inte varje dag ett svenskt mediehus nyanställer. Som jag skrev på Facebook häromdagen är det väldigt roligt att arbeta på ett ställe som faktiskt växer! Med sex personer i ett svep.
Vi i webbgänget hade också en bra vecka. Dels drog de nya titlarna trafik och dessutom fick vi bra spridning på flera grejer under veckan.
Här är tio i topp på de mest klickade artiklarna på Stockholm Direkt vecka 2.
 |
| Utdelning av premiärnumret av Järfälla Tidning i Jakobsbergs centrum i fredags. Foto: Andreas Jennische |
Jag har ett kluvet förhållande till ledigheten kring jul. Det är alltid skönt att slippa gå upp på morgonen och passa tider men å andra sidan är jag dålig på att njuta av själva ledigheten. Jag blir ofta en tråkigare person när jag är ledig. Åtminstone när jag är hemma och ledig. Det är någonting som jag behöver göra någonting åt. Det drabbar fler än mig.
Julen tvingar en till samkväm och riktad uppmärksamhet. Det är det som gör tv så mycket mer intressant än annars. Den erbjuder en accepterad form av flykt där den står i vardagsrummet framför soffan. Det är därför som filmer som Ett päron till farsa firar jul, The Holiday och Snowroller blir världens bästa filmer igen. De välkända bilderna erbjuder en paus. Att se dem är en jultradition i sig.
Hade tänkt att göra en ny länklista här men jag skiter i det den här gången.
Veckan har varit bra.
Mest läst: Karin Winters artikel om KGB som stänger samt hennes artikel om Fotografiskas antirasism-kampanj. Kul.
Utöver det har vi haft en lång rad artiklar som fungerat riktigt bra.
Imorgon går jag in och jobbar en dag och sedan tar jag lite paus till den andra januari.
Den här länken är den bästa jag klickat på idag, om Paris politiska beslut som syftar till att hemma gentrifieringen och slå ut alla som har andra bakgrunder. Mycket intressant. Ett minst sagt vågat förslag.