Andreas Jennische

Långa texter är det finaste att skriva. Det är så det låter i den journalistvärld jag befinner mig i. Det är synd. Långa texter måste vara väldigt bra för att vara värda sin tid, både den tid det tar att skapa dem och den tid det tar att läsa dem. Magasin och papperstidningar byggs ofta runt ett eller par stora reportage, snyggt presenterade med bilder tagna av proffs vars bästa alster ofta tar större delen av förstasidan. Men om jag som läsare inte tilltalas av det stora reportaget och kanske inte heller av det andra stora jobbet som upptar flera sidor, finns inte mycket kvar. Det är riskfyllt att lägga stort krut på ett fåtal stora jobb. Den som löser ett långt reportage och efteråt inte är nöjd med innehållet eller inte fick svar på de frågor som uppsått under läsningen känner större besvikelse än om det hade varit en kort text.

Det är likadant i tv eller radio. Programmet Medierna är ett färskt exempel. Förra veckan utelämnades inslaget ”korta medienyheter” och de lyssnare som saknade segmentet uppmanades att höra av sig till redaktionen. Veckan efter var det tillbaka igen. Jag är inte förvånad. Jag var själv nära att göra av mig och säga att de korta medienyheterna är det enda inslaget i programmet som jag alltid är intresserad av. De långa inslagen intresserar mig inte lika ofta och i vissa fall får de mig att stänga av för att jag hinner tröttna på hela programmet. Jag är inte heller förvånad över att redaktionen hade hoppats slippa göra de korta medienyheterna. Sådan snyter man inte ur näsan. Även en kort nyhet kräver en avsevärd arbetsinsats. Det är som notisspalter i tidningar. De kan vara ett aber att fylla men hur ofta lyckas du undgå att fastna på notiserna på en tidningssida?

På sajt är det lättare att mäta saker som klick, konverteringar (nytecknad prenumeration efter att läsaren slagit i betalväggen) och lästid. Där har en välskriven och intresseväckande lång text högre chans att nå en lång lästid än en kort text. En lång, mindre het text, däremot slösar med läsarens och skaparens tid.

Det här börjar bli långt. I’ll wrap it up. Kortare texter är generellt bättre än långa. Sluta se långa reportage som det finaste. Det är tvärtom, även om korta artiklar aldrig kommer att vinna fina priser. Men kom ihåg: alla journalistiska texter är gjorda för att läsas en gång. En gång.

PS. Var gränsen för en kort text går kan diskuteras. Enligt mig: 2500 tecken typ. Den här texten är 2472 tecken lång, inklusive rubriken.

Sov för få timmar inatt. Sover nog för få timmar alla nätter mot vardagar. Det är inte bra, tillräckligt mycket sömn är en av basingredienserna i receptet för ett friskt liv och god mental hälsa. Jag har inte svårt att somna och sover generellt bra. Men jag får ihop för få timmar eftersom jag går och lägger mig för sent och går upp för tidigt. Det ena kan jag påverka mer än det andra.

Hur gör ni som faktiskt sover tillräckligt? Tidig sänggång, samma tid varje kväll?

Om uträkning av omfång 5 har kommit ut på svenska såg jag inne på bokhandeln vid Bysistorget. Jag köpte den.

Pleasure delay är jag för i vissa fall men inte i detta. Storytel släpper den först i februari.

Det är märkligt att vara ledig en måndag utan att göra något särskilt. Det känns som fusk. Tanken från början var att hitta på något med familjen en långhelg på höstlovet, men min fru fick för mycket att göra på jobbet och ungarna styrde upp dejter men kompisar.

Så jag är ledig på egen hand, vilket jag försöker njuta av i fulla drag på ett ovant sätt. Jag ger dig en punktlista för att redovisa min dag så här långt.

• Sov tills jag vaknade av mig själv. Drack kaffe och åt frukost hemma.

• Plockade lite i lägenheten. Lyssnade på Trekropparsproblemet.

• Gick till gymmet. Lyssnade på Trekropparsproblemet.

• Åt mellis. Lyssnade på Trekropparsproblemet.

• Lade mig ner lite på sängen. Lyssnade på Trekropparsproblemet och somnade ifrån den.

• Vaknade och hoppade tillbaka på Storytel eftersom jag missat ett helt kapitel.

• Gjorde om föregående två punkter.

• Reste mig och dammsög lägenheten. Lyssnade på Trekropparsproblemet.

• Lagade lunch och åt upp den i sällskap av tonåringar. Pasta (fri från gluten för mig, vanlig för övriga, jag testar det ett tag och magen mår, well, bättre). Tomatsås med fetaost och sallad blev det också.

• Diskade.

• Gratisjobbade en stund. Jag kunde fan inte låta bli. Jag är sjuk. Eller så älskar jag att jobba. Eller båda.

• Sa hejdå till tonåringarna. De skulle till Grönan.

• Duschade (ja, det dröjde en stund efter gymmet).

• Tog på mig kläder och gick ut precis när det blivit mörkt.

• Promenerade längs nedre Södermalm. Lyssnade på Trekropparsproblemet. Kapitel 16. Wang gör genombrott i det mystiska dataspelet.

• Gick in på en restaurang och sade jag ville ha bord för två.

• Beställde en öl. Estrella Galicia. Inte en favorit.

• Skrev SMS till min fru. Jag har bord.

• Hon svarade direkt: när?

• Nu, skrev jag, och lade till:

• Men kom när det passar jag dricker en öl så länge.

• Började skriva den här, världens tråkigaste lista.

• Läste detta när jag googlade Trekropparsproblemet. Det är från en recension av boken i Aftonbladet, skriven av Jerry Määttä

Det sägs att översatt science fiction sällan säljer särskilt bra i Sverige, att vi bokläsare här är alltför inskränkta för att förstå det stora delar av världen förstått: att sf är en av våra viktigaste genrer, som kanske bäst fångar och speglar vår tids utmaningar och erfarenheter.

• Jag är supernovis på sf men blev glad av det där. Ska läsa mer sf. Det är tankeväckande.

• Får ett SMS av min fru: går nu.

Klockan är 19.20 och jag har en kanondag. Imorgon är jag ledig igen.

Den har jag läst nu. Avstår från att sätta betyg.