Andreas Jennische

Finished reading: Bartleby the Scrivener by Herman Melville 📚

Lyssnade på den här idag när jag var ute och sprang. (Den är en lång löprunda kort). Har nyligen lärt mig att det är en udda klassiker. Jag förstår varför. Det är en underbar berättelse. Den handlar om språk och kommunikation. Eller om motstånd. Eventuellt psykisk sjukdom. Kanske allt.

En nyckelmening är ”I would prefer not to”. Den upprepas gång på gång av den unga skrivaren Bartleby som tjänstgör på ett kontor på Wall Street. Det gör hans arbetsgivare perplex, han vet inte hur han ska handskas med denne unge man som på ett belevat sätt säger nej till uppgifter han ombeds utföra.

Victor Malm skriver bra om gåtan i boken. Vad är det egentligen den förmedlar?

Den gavs ut första gången på 1850-talet men jag upplever den som ytterst modern. Läs den.

Åkte in till redaktionen, tycker inte om att sitta hemma och jobba när alla andra är lediga. Där var mycket tomt på folk. Men MB kom förbi, på fel våning och allt, på jakt efter något. Det var trevligt. Han är en kanonperson. En av de jag saknar från DN.

Med tanke på stiltjen i inkorgar och annat så blev det en bra arbetsdag. Jag och FL gjorde vad vi kunde för att ge prenumeranterna valuta för pengarna. Så många nya lär vi dock inte locka med dagens utbud.

På lunchen gick jag till Sata och körde ett kort pass. Hann till och med sitta lite i bastun. Åt gröt sedan, ned hemkokta jordgubbssylten som blev över från häromkvällen. Den gjorde skillnad, förvandlade fattigaste bukfyllan till något schysst.

Nyårsafton imorgon. Tänka sig. Vart tog 2024 vägen?

Det är tidig morgon den 22 december. Jag vaknade 06.30 med oro i kroppen. Dricker kaffe och lyssnar på P1 med svagt ljud i köket.

Lånehunden har inte vaknat, trodde hon skulle börja skälla. Om hon kommer tar jag med henne på en kort promenad, men det gör mig inget att det dröjer. Läste det här och gjorde samma inställning på min sajt.

Annars är läsningen dålig just nu, jag kom av mig under sjukdomen. Det har blivit tv istället, för mycket tv. Men The Diplomat tycker jag om.

Tre meningar per stycke. Max sju ord per mening. Modellen använder jag från och med nu.

Jag fick idén av @mathiasstahle. I längden blir det lite stelbent. Men det finns poänger med upplägget.

Mathias har en regel till. Kommatecken tillåts bara en gång per mening. Semikolon är förbjudna, vanliga kolon är okej.

Det blir svårare och svårare för mig att vara med på möten som är för långa, ostrukturerade och med oklart syfte, utan att lida. Förr hade jag lättare att se sådana som en paus i arbete, nu ser jag livet rinna iväg.

Jag har jobbat som chef några år nu och anstränger mig för att inte skapa onödiga och dåliga möten, men ändå slarvar jag ofta med förberedelser och kallelser. Jag tenderar att glömma att det är just tiden före ett möte som lägger grunden för hur bra det blir. Men det finns en sak som den kallande inte själv styr över: deltagarnas beteende. Ovidkommande saker, diskussioner som går i cirklar, prat för pratets skull.

Ett mål för mitt nästa arbetsår är att lägga extra kraft på att få varje möte att bli betydelsefullt och så kort som möjligt. Det blir inte lätt. Men vilken glädje det blir om jag lyckas.