
Jag håller Torbjörn Jerlrups rant på Twitter för något av det bästa jag läst om Reva i dag. I all sin litenhet.
Jobbar tvättstuga som slut på arbetsveckan. Är upptagen i huvudet av debatten kring polisens jakt på papperslösa. Engagemanget krig frågan är bra men debatten är lite märklig. I nuläget talas det framförallt om polisens sätt att arbeta och dess tveksamma metoder. Må så vara. Det ska självklart belysas och kritiseras. Men i grund och botten beror den intensifierade jakten på personer som ska utvisas på regeringsbeslut. Det är våra folkvalda politiker som sitter och bestämmer hur polisen ska prioritera och regeringen har i flera år gett polisen i Sverige i uppdrag att verkställa fler utvisningar.
Samtidigt sitter andra politiskt i samma folkvalda regering och beslutat om papperslösas rätt till värd och skola. Det ger dubbla budskap. Debatten borde - för att leda till konstruktiv förändring på ett större plan - handla om hur vi vill att samhället ska behandla papperslösa, flyktingar och arbetskraftsinvandrare.
Jag hoppas att debatten når dit och inte stannar vid frågan om polismetoder, tveksamma eller ej. Grundfrågan är viktigare för att debatten ska stanna där.
—-
För övrigt är jag glad att jag skaffat biljett till söndagens spelning med MARTYRDÖD .
——-
I morse kom detta i mejlkorgen.
Det är inget konstigt i sak men alla-mejl som handlar om dåligt kökshyfs och fenomenet i sig - att på alla arbetsplatser där det är allas gemensamma ansvar att sköta köket så blir det strul.
Jag bar tvungen att skriva ett svar kände jag.
Hela texten ser ut så här:
---
---
Vad hände? Enbart positiva reaktioner. Även av den som skrev det ursprungliga mejlet.
5. Gör detta till vana och påsen med tomma konserver kan nu ligga dubbelt så länge under diskbänken.

Jag bar First Blood-tröja på jobbet igår. Jag hörde bandet för första gången i somras och såg det uppträda på Motala Hardcore-festival. Till min stora glädje visade det sig att min gamle vän Thord hoppat in som gästgitarrist under bandets Europaturné. Givetvis var jag tvungen att stödköpa en tröja.
En kollega på en annan avdelning än min kom genast fram vid åsynen av den röda tröjan med TRUTH tryckt med stora vita bokstäver på ryggen. Det visade sig att hon känner bandet och att hon har massor av kopplingar till 90-talets hardcore-våg i framförallt Östergötland. Hon visade bilder på sitt ex och jag visste på en gång vem det är. En kille jag aldrig pratat med men som jag sett på spelningar, ja sedan 90-talets mitt. Därmed borde jag även ha varit på mängder av spelningar där också min kollega varit.
Det där händer ibland. Fast utan First Blood-tröjan hade det förmodligen dröjt innan vi hittat kopplingen.
Kontentan av detta blir att det är bra att bära hardcore-tröja på jobbet.
---
På söndag spelar bland annat det här bandet på Hornstull. Gå dit.
Jag bär en svår förkylning. Men jag är inte döende och ett löfte är ett löfte. I tidningen skrev vi att jag skulle rapportera direkt från Stadshuset och då skiter man inte i det i första taget.
Det har varit ett konstant tweetande sedan klockan 18. Jag är nu helt slut.
Mötet var bitvis intressant men vissa replikskiften gör ingen glad.
Som en moderat ledamot sa till sin kollega i hissen på väg därifrån:
- Mindre viktiga ärenden kan debatteras i en timme medan större beslut föregås helt utan debatt. Det blir ett löjets skimmer över det hela.
Ibland är det precis så det känns. Och då är jag enbart åskådare.
Det måste vara värre att tycka så när man själv utgör en del i maskineriet.
Hur som helst är det glädjande att rapporteringen från @DP_Stockholm uppskattas bland stockholmarna och att varje bevakad debatt ger nya följare.
Intresset för politiken finns. Mycket handlar om presentation och angelägenhet, vilket jag tror att både medier och politiker kan lära mer om.
@a_jennische
Jag är en usel podcastlyssnare, trots att jag älskar formatet och gör det själv-andan. Jag har haft svårt att hitta rätt tillfälle, dels för att lyssna, dels för att leta reda på det som är värt att lyssna på.
Efter att ha lyssnat på första delen av Flugan (som jag tror att jag fick upp ögonen för via en tweet från @stroemberg) ska jag anstränga mig mer för att trycka in fler poddar i min begränsade lyssnartid. Flugan tilltalade mig direkt. Det är en pod som handlar om händelser och kulturer på Internet. Den görs av den frilansande Internetskribenten Jack Werner och Internet-kommunikatören Nils von Heijne från pr-byrån Pronto.
Det är intressant, lärorikt och sympatiskt ödmjukt.
Ämnen som tas upp är näthat, svenska nät(o)fenomen och kopplingen mellan "den köttsliga världen" och "Interwebz".
Du hittar Flugan här.
För övrigt har jag också sällat mig till hyllningskören av House of cards. Jag fastnade faktiskt redan efter första avsnittet.
Försök att tänka er ett House of cards på svenska, varför är det så svårt att tänka sig det UTAN kalkonsmak?
Det var högst omedvetet. Jag skulle bara lägga barnen och sedan… somnade jag.
Well. Det är ju knappast hela världen.
Man gör så gott man kan som det heter.
När det man sysslar med för stunden känns motigt är det läge att ta till något helt annat.
Hitta på något kul med sin smartphone till exempel. Som att spela in onödiga filmsnuttar och lägga ut på Youtube.
Det koncept jag hittade på i all hast i förra veckan blev en sådan formidabel succé @ the house of @DP_Stockholm att vi bestämde oss för att fortsätta.
Jag ger er Veckans barista!

Det blev inget vabmaraton. Ungarna tillbaka på institutionen och jag tillbaka på jobbet. Får se hur länge det varar så att säga. Jag gjorde mitt bästa för att bidra till DP-stacken och är nu helt slut. Det beror förmodligen mer på snöfall och högljudda knattar än arbete framför tangentbord men å andra sidan spelar orsaken mindre roll. Trött är trött och det är alltid sämre än pigg.
Bra saker som hänt i dag:
Vi fick semla på jobbet.
Jag fick veta intressant nyhet.
Barnen är kreativa, har egna viljor och älskade min chili con vegetarisk färs.
In Solitude på Spotify.

Som vi skrev i Södermalmsnytt för snart ett år sedan, Hornstull håller på att bli GÖTEBORG!!
@a_jennische

OBS bilden föreställer annan "maskin" på grund av "hann" inte fotografera bänkpressen.
Utegymmet vid Eriksdalsbadet. I minusgrader och lätt snöfall en sen söndagkväll.
Förmodligen bättre mental träning än fysisk.
Å andra sidan är det viktigaste formen av träning.
När jag låg ner på marken i "bänkpressmaskinen" och tittade upp mot svart himmel och ljusa snöprickar tänkte jag plötsligt: Tänk om det skulle komma fram någon och bara helt sonika skjuta mig i skallen nu. Vilket snöpligt slut det skulle vara.
Sedan reste jag mig och sprang hem.
@a_jennische
[youtube www.youtube.com/watch
Har ni sett den müsiga romantiska julkomedin som heter The Holiday med Jude Law, Kate Winslet, Cameron Diaz och Jack Black?
I en av scenerna gör Jude Laws karaktär ett mycket skojigt skämt inför sina döttrar. De kallar greppet The Napkin Man.
Jag har snott idén rakt av och lagt till mer ja bajs och kiss.
@a_jennische
Jag står på Gullmarsplan och väntar på buss 4. Jag är fortfarande helt tagen av bilderna som Ida visade från tiden i London. Vi var ju barn Jag och Stoffe!
Barn som inte visste något, tänker jag idag.
Så var det inte. Vi visste bara annat.
Se så söta vi var. Helt sjukt. Två flöjtar på vift liksom.
Det börjar bra med lång morgon och frukost när man blir hungrig istället för hetskäk framför klockan.
Sedan blir det annorlunda.
Saker att göra. Fix och trix. Barn som ska luftas. Barn som ska bajsa. Barn som ska slåss och bråka med varandra och barn som är förkylda.
Lördagar innebär att man som förälder måste tackla allt själv. Inga förskolepedagoger är där (och man själv är någon annanstans) utan allt är som det förmodligen borde vara oftare. Barnen är med sina föräldrar och ingen ska till jobbet.
Det skapar tid att uppfostra dem. Det är skitjobbigt. Man vet aldrig vad som egentligen är mest rätt och hur man än gör i vissa lägen blir det ändå alltid fel.
Det är väl the hard core of being pappa eller mamma. Att göra sitt bästa och efteråt känna att det kanske inte var det.
Vad gör man? Försöker vidare så klart. Pratar om det och tar nya tag. Gör om gör om gör om gör om. Målet är väl vägen på något sätt och jag tror det rättaste är att vara med dem.
Men vissa gånger handlar det om uppfostran. Sätta gränser som det heter. Ge frihet inom vissa ramar. Föregå med gott exempel när det gäller att visa empati och kärlek.
Och säga: “Nu tar du upp alla pärlorna som du slängde på golvet! Jag tänker inte plocka upp dem åt dig en gång till. Jag är ingen städmaskin. Gör det nu, annars sopar jag upp dem när jag städar golvet sedan och slänger dem”.
Jag vetefan. Som sagt. Det är inte lätt att göra rätt.
Det har varit en ansträngande vecka på jobbet. Jag har fått en del gjort, en del riktigt bra, men det har suttit långt inne och på ett par ställen skedde slarvfel. Jag avskyr när det händer.
Well, bara att bita ihop och gå vidare. Sikta på nästa vecka. Fredagar är ju måndagar på mitt jobb eftersom veckans tidningar görs klart och klappas ihop på torsdagar.
Något av det mest minnesvärda den här dagen skedde i kassan på Ica Aptiten på väg hem.
För att förstå storheten krävs en liten berättelse om ett dåtida program i Svt som hette Anslagstavlan. Ett fem minuter kort program med samhällsinformation av olika slag. När jag var barn upprepades en film som gick ut på att vara en medkännande kund i mataffären. En kund som i solidaritet med kassabiträdet underlättade dennes slitande arbete så mycket som möjligt. Budskapet var: Bygg inte berg! Lägg inte alla varor i en enda rörig hög på bandet utan ställ de glest på rad med streckkoden vänd mot läsaren, mot dig själv.
Det där gjorde djupt intryck på mig. Sedan dess är jag ett föredöme varje gång jag handlar i en mänskligt bemannad kassa. Jag lägger på rad. Jag vänder rätt. Jag bygger inte berg.
I dag var inget undantag. Det häftiga var att kassabiträdet uppmärksammade det och tackade!
- Tack för att du lade upp så fint. Då går det mycket fortare, sa hen.
Den lilla kommentaren gjorde mig varm i hjärtat hela vägen hem. Aldrig har jag varit så övertygad om att mitt notoriska lägga varorna på rad-beteende ger resultat.
Trevlig helg.
Jag såg inte Uppdrag granskning i går. Det betyder inte att jag vill slippa utan det beror på att egna barn har behov som inte anpassar sig efter tv-tablån (tack och lov att det är så).
Det har sällan känts mer angeläget att se Uppdrag granskning på Svt play i efterhand. I bästa fall får jag till det ikväll när alla andra somnat.
Att småsurfa i mobilen, kolla flödet på Twitter och följa en och annan länk är lättare att göra simultant med annat. Det ledde mig till den här bloggposten skriven av Isabella Löwengrip. Läs den!
Hans ledarstick och bloggposter retar gallfeber på folk ur vitt skilda politiska läger och han anklagas ofta för att vara rasist och islamhatare.
När han igår statusuppdaterade om att han skulle teckna stödprenumeration på islamfientliga Dispatchblaskan som ett försvar av yttrandefriheten efter det mordförsök chefredaktören utsatts för, tävlade folk om att göra ner Per Gudmundson på Twitter.
Det där liksom tidigare stormar kring och skriverier av Gudmundson gör mig nyfiken på honom som person. Hur tänker han? Vad har han för åsikter när det kommer till islam, terrorism och det fria ordets gräns egentligen? Vilken är hans mission?
Om han nu är islamhatare och rasist, hur lyckas han hålla sig på rätt sida uttrycksgränsen och behålla jobbet på demokratiska SvD?
I somras - efter en liknande Twitterbashning av PG - mejlade jag honom och frågade vad han egentligen när för åsikter.
Jag fick svar omgående.
Jag ska inte återge mejlet utan vill istället uppmana lämplig redaktion med en på ämnet kunnig journalist att göra en ordentlig intervju med Gudmundson.
Jag tror det skulle bli intressant.