Årets Stockholmsbyggnad korades idag. Det blev bostadsrättsföreningen Kobrans svarta kåk på Telefonplan som knep diplomet.
I min bok vinner det här huset på Odengatan alla år. Jag älskar det. Huset i sig, omgivningen och den urbana känsla som råder här är finemang.

@a_jennische

Det finns hantverkare som ogillar mytbilden av dem. Det finns också de som spinner vidare på den.

Se detta fantastiska exempel på det senare. Fångat på bild på västra Södermalm.

Torsdag är deadline-dag. Det är nu vi skickar tidningarna till tryckeriet. Imorgon kommer de första ut i ställen på stan och på lördag dimper de ner i brevlådan hos stockholmarna i innerstan och närsöderförort.

Det är alltid dagar med mycket att göra. Hur bra planeringen än varit brukar det alltid hända något som gör att det skapas stress. Ofta positiv, ibland dålig.

Min vecka har präglats av vab och jobb några få timmar i taget och jag kom till jobbet idag med stor osäkerhet kring en artikel som är en av de viktigare i en av tidningarna. Det löste sig med en kombination av tur och skicklighet.

En av de roliga bitarna med att vara på en liten redaktion är att man lättare får en känsla av skapa tidning tillsammans än vad man får på en stor redaktion.

Imorgon drar jag till Liljeholmen och träffar en snubbe som jag tror det snart kommer att snackas om långt utanför stadsdelen.

@a_jennische

Hängde lite på Liljeholmstorget en stund i eftermiddags. Jobbade lite. Snackade med folk. Tog några bilder. Hade lyxen att jobba med Karin Nilsson. Hon är frilansfotograf och superproffs. 
Hon tar betydligt bättre bilder än min här nedanför.

Fast en bra fotograf kännetecknas inte enbart av att hen tar bra bilder. Nej, en bra fotograf ska också kunna ta folk. Få dem att vara med och kanske bjuda till lite extra.

Det kan Karin Nilsson.

Kolla in mer av Karin Nilsson här.

(Min egen fattiga bild från Liljeholmstorget var mest för att illustrera det här inlägget på något sätt).

@a_jennische

Idag hade jag förmånen att få träffa barnboksförfattaren Martin Widmark hemma hos honom i Stureby.
Han bjöd på kaffe, sig själv och visade upp sin måttbeställda skrivarlya. Den står på tomten intill villan där han och familjen bor och är helt fantastisk. Jag hade helt mycket för ett sådant krypin dit bara jag hade tillträde.
Det hela blev en mycket trevlig förmiddag. Jag uppskattar sällan mitt yrke mer än vid just sådana tillfällen.

Artikeln kan du läsa i Tidningen Årsta/Enskede på lördag.

@a_jennische

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=W29TVpZuRlM&w=400&h=300]

Location:Flintbacken,Stockholm,Sverige

Jag hade nöjet att intervjua Pelle “Parken” Lindroth häromveckan. Artikeln går att läsa på papper i Tidningen Årsta/Enskede redan i dag men läggs ut på webben först i morgon.
Parken är på gång med ny platta. Den här gången utan Henrik “Rigas” von Euler som producent.


Parken håller dock fast vid elektronisk popmusik på svenska.

I dag kom de äntligen, de nya jobbtelefonerna. Vi har fram tills i dag kört med gårdagens “vanliga” mobiler som varken fungerat för enkel surf eller sociala medier. Nu blir det ändring, även om den mest består i att vi inte längre behöver använda privata mobiler om man vill lägga upp en bild på Facebook ute på stan eller är så.

En minst lika stor vinning är att man blir glad av nya grejer. Hela redaktionen levde upp.

För egen del innebär det hela också att jag måste lära mig Android.

Har du tips på Android-appar som är oumbärliga för reporterarbete, please hör av dig.

@a_jennische


- Posted using BlogPress from my iPhone

Lilltjonk började med att vara sjuk men allt vände i och med Kåvepenin och en viss telefon.



När kraften återvänt åkte Lilltjonk och jag ikapp resten av familjen som redan landat i Smauland @ Residence of Gunsan.



Det är lååååååångt dit.




Först tåg och sedan fucking buss också. Bilarna åt vi upp.



Väl framme klippte jag ner ett äppelträd och försökte att njuta så mycket som möjligt av snålsolen. Ungarna lekte järnet.



Trots det blev det ingen som helst ordning på nätterna.



Som sagt.



Fast Rottnen bjöd till ändå. På både sand och sol.



Och ett helt lekrum, som bara är lekrum, är ju fantastiskt.



Mormor Gunsan tackade vi för några dagars gästfrihet genom att bjuda på riktiga mördarbaciller från förskolan. Sorry.



Sedan drog vi hem till Ståkkhålm igen. Stortjonk höll småsyskonen i schack.



Typ nästan i alla fall.



Inget varar ju för evigt.



Men hem kom vi. Fast middag orkade ingen göra. Tanto pizzeria har för övrigt öppet 365 dagar om året. That’s hard working pizzabagare.

@a_jennische

- Posted using BlogPress from my iPhone

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=WDZQFVg4Kbs&w=400&h=300]

I stället för dator, telefon, penna och block.

Trädet efteråt.
Någon klok person skrev eller sa någonstans att typ det enda som krävs för att bli lycklig är tillgodosedda basbehov samt en vedhög, en yxa och någonstans att elda.
Jag tänker på det varje gång jag gör någonting som påminner det allra minsta om att hugga ved. Senast i dag när jag hjälpte svärmor att klippa fruktträd. Det är något djupt tillfredsställande med att ägna sig åt fysiskt arbete utomhus. Jag hade förmånen att få göra det ostört dessutom och då blir effekten ännu större. Man tänker bra under tiden och efteråt har man en skön känsla i kroppen.
För övrigt har jag glatt mig åt att barnen har varit glada och att min sambo inte är hårt förkyld utan bara lite vanligt förkyld.
Dessutom verkar mina negativa spaningar om framtiden gett önskas effekt. Det blev ingen heldag på Växjö-akuten.
@a_jennische
- Posted using BlogPress from my iPhone

Yes! Resan gick som planerat. Vi är framme och familjen är samlad igen. Det enda smolket i glädjebägaren är att tvillingsyrran mötte oss med illavarslande halsont…
Blir väl en heldag på Växjö-akuten imorgon på grund av helgdag. Oddsen för att även hon ska ha streptokocker lär ju vara låga, så att säga.

Men det tar vi imorgon.

Sonen är hur som helst överlycklig för att äntligen få komma till mormor även han. Som tvillingförälder får man vara glad med 50 procent som jag brukar säga.

@a_jennische

- Posted using BlogPress from my iPhone

Bring Me the Horizon.
Jag vidgar mina musikaliska vyer. I dag och i går har jag enbart lyssnat på band jag vet är dåliga. Eller trott mig veta. Band som spelar “metal” men där sången ofta är ren och melodisk och inslagen av synthar och elektronik konsekvent syftar till att skapa en så emotionellt kraftfull ljudbild som möjligt. Ni vet, band som Bring Me the Horizon, Killswitch Engage, As I lay Dying, Soilwork, Katatonia etc etc.
Jag har efter denna djupdykning insett att jag gillar det. På riktigt. Det passar inte jämt men istället för att lyssna på lättlyssnad popmusik inland kan man ju lika gärna lyssna på lättlyssnad ungdomsmetal.
Det är mina nya giv. Som jag skrev på Twitter i går. “Vid 35 års ålder har jag insett att dålig musik är bra. Ibland. Och att det är okej”.
Lyssna själva här, här och här.
@a_jennische
- Posted using BlogPress from my iPhone

Hittade en gammal goding från 90-talet.
Svarta Spyor med “Staden Katrineholm”.

Good qwell.

@a_jennische

• Posted using BlogPress from my iPhone
  

Fan vad jag längtar efter sommaren. Tänk att kunna ha bara en tunn jacka på sig. Och kanske keps. Min sambo avskyr det men jag tycker att det ger en extra positiv känsla av ett liv i sol och ovårdade frisyrer.



Min favoritkepa. 49ers. Ursprung okänt.

@a_jennische

Det var så länge sedan jag var ensam hemma (det är jag ju inte men det enda barnet som är hemma tillsammans med mig sover) så jag fastnade framför datorn med helt värdelösa grejer. Bland annat hittade jag den här bilden som har med den här satans bloggen att göra.

Oh så snyggt,

Så här livat var det i kvarteren runt Krukmakargatan i förmiddags.

Familjeresan till svärmor följde det vanliga mönstret. Någon av tvillingarna ser till att bli ordentligt sjuk precis lagom till resdagen.

Jag är alltså hemma med tvåan. Vi drog till närakuten i stället för till Centralen. I stället för färdgodis har vi käkat antibiotika.
Det är livat värre med andra ord. Som vanligt.

I bästa fall gör denna medicin av mediciner att tillståndet förbättras så fort att vi kan stanna hemma någon dag men sedan komma efter.

Vi får se.

Tills vidare dunkar vi barnfilm på Netflix och äter snabba kolhydrater.

Aloha. M

@a_jennische

- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag och min far för ett år sedan. Vi målade ägg. Jag var långhårig och bar andra brillor. Pappa lika skäggig då som nu.

Den här påsken drar vi till Kronobergs län i stället för till Sörmlands. Blir bra det med.

Synd bara man tvingas genomföra själva resan.

Kan inte någon bara uppfinna teleporten i stället för sådan här skit. .

Jag brukade njuta av att åka tåg och buss. Då fanns tid att läsa och lyssna på musik.

Sedan fick jag barn.

Jag älskar dem. Men goddamnit vad man blir trött.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Hostande och ledsna barn gjorde att nattens sömn blev minimal. Men vem tar hänsyn till sådant?
Det var bara att bita ihop som vanligt. Först packa ihop lillkillen och rusa iväg till vårdcentralens öppna mottagning (på Södermalm) för att klara av det besöket lagom i tid till att jag själv skulle vara på Enskede Gårds gymnasium för ett reportage klockan 10.15.



Fotograf-Andreas in action. En klippa.

Det var tajt men det gick.
Stressen fortsatte.
Vidare till redaktionen (på Östermalm) för att snabbt skriva färdigt artikeln, snacka bild med Fotograf-Andreas och knacka ner en annan kortare artikel jag lovat leverera.
Sedan blev det sådan superstress att gå hem till de sjuka barnen igen och lösa av min sambo att jag fick lämna redaktionen med oskrivna notiser bakom mig.
De fick jag skriva ihop på tunnelbanan. Det går ju att skriva på Iphone även om det suger. Problemet är om man lider brist på själva innehållet. Som tur hade jag det tillgängligt i mejlkorgen.
Med andan i halsen ramlar jag in, löser av sambo och fortsätter där allting började. Med sjuka barn.

Allt avklarat mellan 07.30 och 14.45. Det är godkänt.

- Posted using BlogPress from my iPhone

System Annihilated fotograferade av HenkeOlofsson.se

Det är svårt att tro att melemmarna i Umeå-bandet System Annihilated bara är runt 18 år gamla. Debutplattan Furor låter som den är gjord av metall som är betydligt äldre än så.
Det är hårt, tajt och ilsket uppläxande.
Efter att ha lyssnat på skivan i flera dagar ville veta lite mer.

Jag fick snabbt svar på mina frågor.

Håll till godo, här är en pinfärsk intervju med gitarristen Kalle Kjellberg.

“Argt och energiskt, det är så vi jobbar”

Hej Kalle. Jag har gett upp att ha koll på alla subgenrer inom metal. Vad kallar ni själva er musik för?
– Alltså vi tappar fan också kollen på alla dessa nya genrer och subgenrer som poppar upp, men vi blandar nog progressiv mattemetal med stundtals arga hardcoreriff och skrik samt lite snabba dubbelkaggar. Så vi bildar väl någon slags progressiv historia där man kan hitta lite smådelar av alla dessa nya subgenrer. Så vi har egentligen inget specifikt namn för vår musik än så länge.

När jag läste om er skiva i Close-Up nyligen stötte jag för första gången på beteckningen djent. Är den relevant för er? I så fall, vad betyder den enligt er?
– Alltså djent. Ja, det är väl på något sätt relevant eftersom vi också inspireras av “djentband”, det vill säga typ Veil of Maya, Periphery och liknande. Dock är djent inget ord som bemärker oss särskilt exakt, tycker jag i alla fall! Men jag förstår om folk kan hitta vissa likheter. Ordet “djent” kommer väl egentligen från typ en intervju med Fredrik Thordendal från Meshuggah när han beskrev sitt gitarrljud eller något tror jag. Men nu har det ju verkligen exploderat och det finns ju en miljon nya “djentband” så nuförtiden kan man nog klassa det som en subgenre. Frågan är ju bara hur länge det varar, känns lite som en modefluga som kanske bara passerar förbi på några år. Men man vet aldrig.

Berör texterna särskilda ämnen och skrivs med omsorg eller prioriterar ni texter som enbart låter tufft?
– Texterna skrivs med omsorg och kärlek trots att det mest är cyniska arga texter som har funnit sin plats på Furor. Men självklart är metal/hardcore/döds/thrash och all arg musik ett sätt att ventilera sina tankar om saker som berör och upprör. Men man ska icke förakta det som låter tufft, att försöka kombinera dessa två typer av text är tricket för allt textförfattande enligt mig. Dock är jag ej helt säker på att jag lyckas hela tiden men man gör väl så gott man kan!

Jag gillar verkligen att ni skiter i allt vad skönsång och ömhet heter och bara satsar på frenesi. Lovar ni hålla den stilen?
– Det lovar vi på heder och samvete. Argt och energiskt, det är så vi jobbar!

Har ni alla rötter i metal eller kommer ni från olika musikaliska håll?
– Kanske inte rötter inom metal, men rötter inom hårdrock tror jag nog. Jag menar alla har väl dunkat AC/DC eller Kiss hemma på pojk- eller flickrummet när man var 10 bast. Men bara för att vi spelar sådan här arg skrikmusik finns det många musikaliska skillnader mellan alla i bandet. Hiphop, pop, punk, indie, elektronisk musik, allt detta kan givetvis vara en lika stor inspirationskälla som all metal vi lyssnar på.

Vilken är den största anledningen till att ni finns som band?
– Förmodligen för att vi alla gillar att spela musik, och vi började ju som sagt så sjukt tidigt med detta band. Vi har inte heller liksom bytt medlemmar eller slutat spela under alla dessa år så det har liksom blivit en del av vanliga vardagen.

Mitt lekmannaöra säger mig att ni är duktiga på era instrument. Är ni ett band som repar som fan hela tiden?
– Vi gör nog det. Fast nu på senare tid har vi blivit så lata eftersom vi tog ett litet break från att spela live på några månader för att få folk att peppa till albumsläppet. Men ja, vi repar som fan i vanliga fall. I replokalen vi hyrde på Hamnmagasinet i Umeå förut repade vi två gånger i veckan två timmar åt gången i fyra år typ varje vecka. Vi är liksom fast i den där grejen att vi repar även om vi inte har några gig eller något bokade.

Jag gillar albumtiteln Furor. Vågar man hoppas på sång på svenska framöver?
– Inte omöjligt att vi kastar in nån kort hardcoredänga på svenska på nästa platta som nån slags bonustrack. Vi har ju vår 1,5 minut långa låt “Norrland” som vi brukar lira live ibland som folk verkar gå igång på. Om jag får bestämma ska den absolut få en plats på nästa skiva!

Det var länge sedan jag fastnade på det här sättet för en ny metalplatta. Furor är mina lurar hela tiden just nu. Vad lyssnar ni själva på för tillfället?
– Jag vet att vår sångare Christoffer är mycket inne på typ The Ghost Inside och Stray From The Path och liknande band, annars är väl Meshuggah en gemensam nämnare för nästan alla i bandet. Själv är jag rätt inne på svensk pop just nu. Jag är råpeppad på Håkan Hellströms nya skiva. UÅHC-bandet Lesras nya platta går också varm. Men vi är verkligen olika när det kommer till musiksmak så man kan nog hitta allt från Hank Williams till Kanye West på våra playlists.

Vad händer framöver? Någon spelning i Stockholm inbokad?
– Den 4:e april drar vi iväg på turné med Zonaria, Inevitable End och Terrortory i Findland och Sverige vilket kommer bli sjukt kul. Inga spikade gig i Stockholm framöver än så länge tyvärr men i sommar kommer vi söderöver för att sprida Furor!

————

Lyssna Furor på Spotify.
Följ System Annihilated på Facebook.

@a_jennische

- Posted using BlogPress from my iPhone

En intervju med dessa gossar kommer att publiceras här inom kort. Lyssna på Furor så länge. Det är bra. Det är metal från Norrland.


- Posted using BlogPress from my iPhone