Jobbade i Vasastan i dag. Gjorde en rolig grej som har med denna kryptiska skylt att göra.



Jag såg en skojig cykel också. Ett uppenbart hemmabygge, körd av en medvetet klädd yngling.



Men allt började med en kaffe med utsikt över Rodrigo i TLK.


Innan jag lämnade stadsdelen hann jag som pricken över i stöta ihop med nyligen hemkomna kollegan Jacob som tillbringat senaste månaderna i NYC.



En bra dag helt enkelt.

@a_jennische

Det är något skumt med vårt torp i västra Sörmland. Ena gången kommer vi dit och möts av en död grävling på dass, andra gången ligger det en död räv i vedboden och nu i helgen fick vi en otrevlig gåva i form av en död mus i en av trådbackarna i garderoben.

Den där grejen när man kommer hem söndag eftermiddag efter en fin helg borta och plötsligt inser “MEN FAN DET ÄR JU MÅNDAG IMORGON!”
När hela veckans ogjorda logistikschema trillar ner från en hylla och ba pang i pallet och det enda du instinktivt vill göra är att typ avgå.
När du knappt hinner komma innanför dörren innan du börjar planera för hur få ihop veckan med arbete, hämtningar av barn och eventuella kvällsaktiviteter.
Ja den grejen. Den är ofrånkomligt i mitt liv just nu. Det är ett väldans snickrande med tider och kom ihåg-lappar.

Tack och lov är det nära till semestern, även om det är en klen tröst för tillfället.
Botemedel förr var att laga bra middag, gå och köpa snask och kanske se en film lite för sent. För att dra ut på ledigheten liksom.
I dag är det ofta tvärtom. Det är lika bra att göra slut på söndagskvällen fort så att man får ta tag i alla nya måsten måndag morgon. Eftersom måsten inte går att bli av med genom ignorans så är det lika bra att börjar beta av allt så fort som möjligt.
Imorgon förmiddag kommer alla tankar om söndagsågren att vara ersatta med tankar på att passa tider och göra sådant man måste göra.
Det är som det är med den saken. Det är väl ändå bättre än att ha ångest.

@a_jennische

Är ute på torpet. Började med att klippa halva gräsmattan (förlåt, djungeln) med frenesi så svetten sprutade. Sedan blev det premiär både för innebandy på logen och bad i sjön med ungarna. Det var bättre i vattnet än jag trodde. Tog faktiskt några simtag, så det var inte bara kasta sig, skrika och sedan springa upp som gällde.

Visade kom den äldre generationen på besök och käkade middag. Grillen kom fram och jag lyckades som vanligt slippa sköta den. Farsan åkte på den som vanligt. Varken han eller jag älskar att grilla på riktigt. Vi är som ungarna och gillar mest att det brinner. Och att käka så klart.

Det slog om fort, precis som det ska på sommaren. Från gasande sol och badväder till regn.
En fin dag.



@a_jennische

Jag och ungarna mellanlandar hemma hos mina föräldrar i Katrineholm innan vi drar vidare till torpet imorgon. Här är stort. Huset är stort. Tomten är stor. Tallrikarna är stora.
I jordkällaren (jo det finns) hänger fladdermöss i taket på vintern och nu på sommaren sådana här.



Värsta mördarspindlarna, stora som hundar och glupska på allt från eldade grillkorvar till färskt människoblod.
En villa i Katrineholm, far away från den urbana odjungeln innanför tull.

@a_jennische

Bättre sent än aldrig som det heter. Jag får åtminstone sommarhjulen på plats före juni. Det är visserligen inte dubb men det är djävulskt onödigt att ligga och köra på vintervarianten. Förutom att det drar mer soppa så antar jag att även odubbade vinterhjul bidrar till mer slitage och utsöndringar av giftiga partiklar än sommarditon.
Fast sanna miljövänner kör ju inte bil överhuvudtaget. Någon gång i framtiden, när barnen blivit större, hoppas jag få med mig min sambo på att sälja den.




Men det dröjer.
Nu gäller det först och främst att någon på Mekonomen vid Globen ska ta bort fyra hjul och sätta dit fyra andra så att jag kan åka hem igen. Var här redan 06.55 (ändå bara tvåa i kön) och är lovad att det ska bli gjort “på en gång”. Det gillar jag.
Tänk om man jämnt fick höra:
“Du kan vänta här, vi fixar det på en gång."
@a_jennische

Det var en sådan där regnkryddad sommarkväll när det är varmt men inte sol. Perfekt löparväder.
Jag sprang fortare än jag gjort på hela våren men i ärlighetens namn tror jag det berodde mest på att Runkeeper visade fel. Det måste ha varit så för annars har jag plötsligt blivit med superkrafter.

Det vore inte fy skam. Men jag hade haft bra mycket mer nytta av supertålamod än extra sås i benen. Tvillingarna är just nu (det var roligt sagt) något i hästväg när det gäller att utmana mig på alla tänkbara vis, utom just det fysiska.
Vägen hem från eftermiddagens trevliga (om än sjukt ouppstyrda) vårfest på ungarnas förskola, blev en studie i “skrikande barn bryter ner förälder som lever i villfarelsen att vara den som bestämmer”.
Mer än en gång (tre för att vara exakt) ville jag (inte på riktigt så klart men ni fattar) göra en #fallingdown på mina barn och bara går därifrån.
Nu är det längesedan. Vi har käkat en hyfsat lugn middag och ungarna sitter just nu i badet. Jag passar på att fly in i min mobila skärm där jag sitter bredvid badkaret och vaktar.
I morgon är det fredag och jag är “ledig” eftersom förskolan är stängd. Tanken är att jag ska ta alla tre barnen på ett tåg till västra Sörmland. Det känns i den här stunden helt oöverstigligt men eftersom jag känner både mig själv och mina barn väl vet jag att det går över.
Det går alltid över.
@a_jennische

Jag har glömt att göra en sammanställning av mina alster i förra veckans tidningar. Därför gör jag det nu. Inte minst för min egen skull.
Det började med en liten men mycket läst sak, att döma efter de mejl som kommit in.
Well, då kör vi.
Historien om den ensamma balkongen. Kanske blir det en fortsättning.
Polisen på Medis vill testa nya grepp för att minska våldet vid hemgång på helgnätterna. Gruppchefen förslår klassisk musik på perrongen.
Klacksparken om hur mobilstörda vi blivit (mest på gott enligt min personliga åsikt) var kul att göra och blev fin att titta på.
Lägre snackispotential men desto högre folkbildningspoäng får den här kakan om hur EU påverkar Stockholm. Det är alltid en utmaning att förklara komplicerade saker på ett enkelt sätt.
Bilder på fordon som blockerar cykelbanor är en Facebook-grupp som många av stans cyklister finner nödvändig.
Ja det blev en bra produktionsvecka med tanke på att jag fick vabba en del.
Visst ja, jag skrev ju den här om Hagastaden och den här om bygget i Karl Staafs park också.

– Uppdatering –

Apropå parkbygget uppmärksammar min kusin Erik Jennische att jag och alla andra (jo nästan) stavar fel på Karl Staaff

@a_jennische

Dagens roligaste dök upp mitt under min bevakning av fullmäktige. Oliver Carrà, före detta pressekreterare för M-staben, har insett att det finns ett samband.
Vi har haft med varandra att göra i jobbet i flera år. Jag tar det som ett bevis på en professionell hållning.
@a_jennische

Vissa gånger överträffar man sig själv i konsten att vara förälder. Det är värt att påpeka för oftast är det tvärtom. I dag tog jag med mig båda knattarna för att handla mat (före lunch dessutom) och allt gick tamejfan helt perfekt. En i vagn, en på gåcykel och i affären uppstod bara två tillfällen då jag kände irritationen börja bubbla. Men det blev aldrig mer än bubbel, det var det som var grejen. Jag behöll lugnet och mina skillz i konsten att avleda gjorde sig påminda alldeles av sig själva. Inget utbrott vid kassan, inget slagsmål om den lilla vagnen utan flagga (det finns bara en och det är självklart den båda tvillingarna vill köra) och på väg hem bröt ingen ihop av hunger.
(Hade säkrat med stödbanan som givetvis kom till användning).

Ungarna var så glada och nöjda att de föreslog att vi skulle gå till en park innan vi gick hem igen. Eftersom det här var perfect dad moment sa jag vänligt men bestämt nej, vilket mottogs med acceptans. Om jag hade sagt ja hade hungerbrytet inträffat i samma stund vi nått målet och jag hade svurit som helvete när vi äntligen kommit hem över att frysvarorna typ blivit sabbade.
Dessutom är ju Lilltjonk inte hundra procent frisk.

Sammanfattning: Jag gjorde rätt och det gick lätt. Det är inte ofta det är så. Sjukt skönt när det väl händer.

@a_jennische

Location:Flintbacken Zoo,Stockholm,Sverige

Kortvecka. Jo jag kör kortvecka igen på grund av vab. Kortvecka innebär som regel mycket arbete på kortare tid än vanligt och så blev det nu också.
Måndag, tisdag jo de förlöpte som planerat men igår blev det till att stanna hemma. Första delen av dagen.
Jag var på jobbet klockan 16 och stannade till 22.30 för att hinna klart det jag påbörjat.
Det gick nästan. Ett samtal hanns inte med. Den snabba telefonaren med SL:s säkerhetschef blev jag tvungen att göra i dag. Med bakgrundsljud av två skrikande treåringar. Det gick det med, även om det är långt ifrån ett idealiskt sätt att göra telefonintervjuer på.
Hursomhelst, jag höll deadline och i morgon börjar veckans nya tidningar att delas ut på stan.
I samma stund som de första exemplaren av Södermalmsnytt når tidningsstället på Ica Aptiten är vi i full färd med att göra nästa nummer.
Det är en både tröstlös och inspirerande tanke.
@a_jennische

Location:Flintbacken Zoo,Stockholm,Sverige

Rimligt oljud från redaktionen. Inspelat klockan 22.45 nu ikväll.

@a_jennische

Sista posten från kvällens mycket trevliga releasefest för kusin Erik Jennisches eminenta bok om demokratikampen på Kuba. Erik i vitt står här med flera kubanska oppositionella, på exklusivt besök i Sverige, bland annat bloggaktivisten @yoanisanchez som står näst längst till höger. Hon har 500 000 följare på Twitter och är så långt ifrån en duktig revolutionär man kan bli.
@a_jennische

Releasefest för Erik Jennisches bok Man måste få polisen ur huvudet - ett reportage om Kuba
Min kusin och Kubakännaren Erik Jennische blir intervjuad av folkpartisten, statsvetaren och pr-konsulten Lennarts Nordfors.

Releasefest för Erik Jennisches bok Man måste få polisen ur huvudet - ett reportage om Kuba del 2
Den kubanske advokaten och frihetskämpen Roberto de Jesus Guerra ger en snabb sammanfattning av den oppositionella kampen på Kuba. Budskapet är att Kuba inte är en demokrati och att den bild som regeringen förmedlar - att folket är lyckligt - är falsk.

Vad ska jag ha på näsan härnäst?
Gruppskapande är ju det nya som alla vet. Jag ger alla nu chansen att bidra med åsikter kring vilka brillor jag ska köpa. De jag bär på bilden har fått en satans irriterande repa rakt i siktet och varför inte stöpa om lite i formen när man ändå är igång.
Please, hit me!
@a_jennische

Tunnelbanemarodörer. Folk som tränger sig, som är allmänt störiga och ouppfostrade, som inte bryr sig om regler. Be vilken stockholmare som helst att berätta om störiga medresenär och du kan bli sittande länge.
Jag skrev en grej om det där. Inga och Karin fixade fantastiska bilder.
Höghus är ett annat kärt ämne i Stockholmsdebatten. Hjorthagsskrapan ser ut att krympa men hur blir det med Stockholmsfyren?
Trängseln på stans gator och bilismens skadeverkningar återkom också som ämne i veckans tidningar. Jag skrev snacket med stadens tjänstemän och trafikborgarrådet.

I morgon blickar vi framåt igen (eller ja, det har vi gjort sedan i torsdags).
@a_jennische

En fin lördag i maj. Västra Sörmland. Jag somnar lycklig med blodblåsa i handen.

@a_jennische

Foto: Andreas Enbuske

Jag och min kollega Andreas är ute på stan. Vi stöter på Kristina vars cykel havererat på Stallgatan. Som den folkbildande lokalreporter jag är visar jag henne hur allt kommer på plats igen.


@a_jennische

När vår koncern-vd kom och hälsade på (för att läxa upp någon mellanchef antagligen) stannade han till vid mig. Jag satt vid mitt bord, med utsikt över gården. Han pekade ut genom fönstret på de japanska körsbärsträden som redan tappat en massa blad och sa:

- Titta ni har fått snön. Rosa snö. Det får du ta bild på.

- Eh, ja titta ja. Ja det får jag göra, hann jag typ säga innan han försvann in på superhemliga mötet igen.

Senare gjorde jag det där. Kände mig tvungen. Dessutom tyckte jag det var lite sött att igång så där på lite rosa blad.





Raka motsatsen till en gård med blommande träd är lunchrummet i källaren.
Måste komma ihåg att vara där i tid på måndag.



@a_jennische

Mannen till vänster på bilden kan från och med i dag kallas 32-åringen. Den andre är alltjämt äldre. Båda äter mat på Combo.

I mitt tidigare liv skulle jag aldrig ha ätit lunch ute i den omfattning som jag gör nu. Då skulle jag ha räknat varje lunchlåda som ett sätt att spara pengar till, ja typ bärs.
Nu är lunchen ute snarare ett litet sätt att göra någonting extra av arbetsdagen på jobbet.

Hur som helst. Vi åt på Combo. En strömming med mos och smält smör. Gott var det. Och solen sken. Slut på meddelandet.

@a_jennische

Dagens största nyhet i mitt liv som Stockholmsreporter på @DP_Stockholm

Läs artikeln här.

@a_jennische

Sitter på röd mot Ropsten. Det regnar ute och min tunna jeansjacka är för tunn. Den är fuktig och luktar gammalt. Jag hade en trevlig kväll med kolleger i går. Vi drack några öl på Häktet och käkade en fruktansvärt dålig bearnaise på Dovas efteråt. Det är förmodligen den som orsakat den oroliga känsla i magen jag bär på. Usch.
Ungarna körde sparkcykel till förskolan för första gången i dag. Det gick över förväntan bra trots att regnet tog oss precis utanför dörren. Våra händer blev iskalla innan vi hann fram och skorna borde ha varit stövlar. Men men, det är omöjligt att pricka alla rätt. Huvudsaken är att de är vid gott humör.
Nu Karlaplan. Dags att kliva av. Dags att jobba. Tjäna pengar. Förverkliga själv som det heter.

@a_jennische