← Home About Photos Now reading Work Archive (2011-now) Search
  • Två döda möss #torplife S06E10

     
    Nej det finns inga möss här. Detta är djungelån vid sjön. 

    Äcklet.
    Två svullna döda möss ligger och skvalpar i hinken under utediskbänken. 
    Först tror jag det är någon form av tyg eller snörtrassel. Det är det tyvärr inte. 
    Ungarna är fascinerade och går fram och tittar noga. Jag slänger ett lock över alltihop och bär iväg skiten. Tyvärr tappar jag den halvvägs på väg ut mot ängen så liken ramlar ut på gräset. 
    Jag låter de ligga. Naturen lär se till att de är borta snart ändå. 

    ###

    Solen skiner några timmar efter frukost och vi drar till stranden. Helene är i stan och jobbar så det är jag och ungarna. 
    Vi badar några gånger. Äter tunnbrödrullar och kakor. Går hem. 

    ###

    På kvällen börjar det regna. Jag lägger mig i hängmattan på vinden och lyssnar på andra halvlek i matchen Sverige-Belgien. 
     
    → 10:35 PM, Jun 22
  • Together we're stronger, som det heter #torplife S06E09

     

    Jag älskar mina barn över allt annat och jag älskar att ha lång semester och tillbringa all denna tid tillsammans med dem. 
    Men. 
    Ibland är det förjävla jobbigt med barn. 
    Ibland är barnen förjävla jobbiga helt enkelt. 
    Idag har det varit en dag när den tanken har slagit mig, fler än en gång. 

    Svärmor åkte hem idag och kanske var det det som gjorde att alla kom lite ur balans. Eller så har det varit vädret (ostadigt med regnskurar) eller den ständigt närvarande slumpen. 

    Tjafs, bråk och tjat. Och en pappa (läs jag) som var lite för trött för att orka vara pedagogisk vilket ju såklart förvärrar läget. 
    Well well.
    “Ibland är man bra, ibland är man dålig. Man gör så gott man kan” som jag sa till pappa igår varpå han skrockade medkännande. 

    Jag hoppas att vädret hjälper till imorgon. Det vore fint med badväder. Det kan hålla alla ungar sysselsatta och glada i flera timmar. 

    ###

    PS Kriget med vanliga vattenfyllda ballonger som jag och ungarna hade med varandra på gräsmattan i förmiddags var väldigt roligt, i exakt fyra minuter innan ett av barnen stormade iväg både ledsen och kränkt DS

    → 11:14 PM, Jun 21
  • Det finns sås #torplife S06E08

     
    Äter middag hos mamma och pappa. Det är svingott. Det finns sås. Ungarna äter som hästar. 
    Det är allmänt trevligt. Jag går ner i källaren och tittar in i pappas snickarverkstad och inser att han ju har en mancave! Verktyg, maskiner och en hylla med seriealbum!
    Och mittemot har mamma en womancave! Ett helt rum med mattrasor och en vävstol. Sicken lyx! En korrekt prioritering för den med många rum. En våt dröm för en annan. 
    Efter middagen gör jag och pappa en face swap:

     

    ###

    För övrigt har jag sågat som en besatt idag när jag röjde lite för att få bättre plats med slänggungan. Det var en jävla stock men jag vann. 

     
    → 11:41 PM, Jun 20
  • Barnets skratt i slänggungan #torplife S06E07

     
    Dag sju på torpet. Ogudaktiga som vi är anstränger vi oss mer än vanligt. Gräver upp en bit nytt trädgårdsland, går ner till stranden och testar dotterns radiostyrda båt, kör trimmer, sågar ner en bit murket trä, lagar lasagne och spelar fotboll. Dessutom: jag springer en sväng på kvällen. På grusvägar mellan åkrarna och solen är lite gömd men kastar vackert ljus över rågen. Det känns förjävla motigt att springa (som det gjort sista halvåret) men jag gillar det bättre än på länge. Det är så här det ska vara att springa. Den eviga rundan längs Årstaviken är bra för att vara i centralt i Stockholm men är ingenting i jämförelse med det här. Rymden. Sikten. Luften. 

    Jag hittar en död fjäril på vägen. Jag är mer intresserad än vanligt eftersom tvillingarna fick varsin insektsbok av i födelsedagspresent av min mamma och pappa. Jag och dottern tittade i den tillsammans igår och läste om en massa fascinerande fjärilar som finns i vår del av landet men som en annan aldrig hört talas om. Jag tror att den döda fjärilen som ligger framför mig på grusvägen är en amiral. En vacker varelse. Jag tar kort på den och lägger ut på insta. 
     
    ####

    Jag tar en dusch genom att hälla vatten som jag värmt på spisen över mig med hjälp av en hink. Det är uppfriskande. Jag står på baksidan av huset och blir mygg- och knottbiten. De små ettriga flygfäna är överjävliga just nu. Så fort det är vindstilla blir man uppäten. Det är så man inte vill sitta ute och äta. 

    ### 

    Dottern kommer ut på farstubron. Det är sent och dags att gå och lägga sig.  Hon ber om fart på slänggungan en sista gång för dagen. 
    "Snälla. Bara en gång."
    "Okej då, men sedan går vi in och gör oss iordning" säger jag. 

    Jag tar i allt jag kan och hon svingas upp mot trädgrenarna med högre fart än någonsin tidigare. Hon skriker av glädje. 
    "Det här är bättre än Grön Lund" tjuter hon. Det är en fras hon snott från storebrorsan.
    Hon skrattar och det strålar om hennes ögon. 
    Den stunden rusar lyckan runt runt i min kropp. 

    → 11:15 PM, Jun 19
  • Sjuåring gånger två #torplife S06E06

     
    Vilket kalas. Mormor, farfar, farmor, storebror, båda fastrarna plus gubbar, en lillkusin samt inte att förglömma sommarkompis och hennes mamma. Totalt femton pers. Presenter i massor. Fika, lek och grillmiddag.
    Sammanfattning: glada människor. 
     

    Högst på min lista var att jag hann dra ihop en mäktig slänggunga av det där repet jag köpte på Järnia på Hornsgatan för ett tag sedan plus en gammal planka. Det krävdes att jag gjorde en jävla klättring i ett lutande päronträd (samt hjälp med skitsvåra knopar av svågrarna) för att få till det men det gick. Det blev succé både för unga och gamla. Även 12-åringen såg poänger med den livsfarliga pendeln. 

     

    → 10:57 PM, Jun 18
  • Svärmor in da house #torplife S06E04

     
    Det har regnat nästan hela dagen. Men det har varit en bra dag ändå. Jag har städat vinden och dasset och jag och barnen har läst tidningar och gjort pannkakor på äggen från granngården (blev helt gula) och gjort låtlistor på Apple Music. Illojal kund som jag är testar jag nu den musiktjänster också, efter att ha avslutat tidigare abonnemang på både Spotify och Tidal. Jag vetefan vad som är bäst. Egentligen är det ju samma sak oavsett provider. 

    Framåt eftermiddagen kom äntligen svärmor. Barnens mormor Gunsan. Som de längtat. Alla var på toppenhumör och kvällen blev trevlig på alla sätt trots ihållande regn. Efter sen middag tog vi en liten sväng i duggandet. Barnen på cykel och jag och Gunsan till fots. 

    Omgivningen får ett helt annat yttre på grund av regnet. Grönskan blir tung och kladdig, grusvägarna mörkare och himlen grå och disig. Det är märkligt att det är så svårt att visa på bild. 

    ####

    Glädjande nyheter kom från jobbet idag.Vi skördar frukter av vårt idoga arbete i form av bättre siffror i Orvesto, branschens viktigaste läsarundersökning. 
    Kul!
    Läs artikel här.

    ####

    Mindre glädjande är att en mus härjar runt under farstutrappan och på grusgången framför huset. Det är bara en tidsfråga innan den kommer in. 
     

    → 12:02 AM, Jun 17
  • Vilken jävla fucking idyll #torplife S06E03

     
    Jag bläddrar igenom mina bilder från de senaste tre dagarna och blir nästan provocerad av mig själv. Det är som om jag försökt skapa en pastisch på svensk sommar. Hus med röda knutar, blank insjö i solnedgången, barn i korts, spretiga hoppiga ben och öppna fält. Allt så jävla trevligt. Allt så jävla vackert. 

    Och: Allt är äkta. 

     
     
    Jag vet att jag är privilegierad. Jag har tillgång till allt detta. Det är långt ifrån alla som har det. 
    Jag är väldigt glad för det. De här somrarna med långa ledigheter är en injektion av gottigheter som jag inte vet hur jag ska klara mig utan när vi hamnar i ett sådant läge att det blir omöjligt. 
    I nuläget gör jag allt jag kan för att suga i mig så mycket som möjligt. 
    För vem mår bättre av att jag som priviligierad medelklassman sitter och ursäktar mig men ändå rullar på som vanligt? Ingen I would say.

     
    → 10:04 PM, Jun 15
  • Hinderbana och hög musik genom köksfönstret #torplife S06E02

     
    Är det sjätte sommaren vi är här? Ja det måste det vara för tvillingarna var ett när vi skrev kontrakt på det här stället. Sjätte säsongen alltså. Shit vad tiden går. 
    Mycket har blivit lättare. Väldigt mycket lättare. För några år sedan handlade i stort sett allt om att tillfredsställa ungarnas mest basala behov, nu är det annorlunda. Roligare på många sätt. 

     

    Vi drog till stranden redan efter frukost (extremt sådan men ändå) och dottern var mäkta glad över att få gå med sommarkompisens hund i koppel. Vilken lycka! Det är så häftigt att se den glädje som en sådan sak kan ge. 
    Vi hängde på stranden i flera timmar. Rätt som det var kom grannen med hästgården dit. Min allra första bästis i livet som jag är mycket glad över att ha fått tillbaka som kär vän i vuxen ålder. Han har nyligen blivit pappa och hade med sig både hund, sambo och två lånebarn. 
    Det var som ett helt kollo där ett tag. Mycket fint.

     

    ####

    På eftermiddagen hände jag och tvillingarna själva på torpet. Jag klippte gräs och de pyntade stenmuren. Efter middagen (de åt som höstar, måste vara all fysisk aktivitet) drog vi ut högtalarna och spelade deras låtlistor på hög volym genom köksfönster. Det blev sådan pepp att vi avslutade kvällen med att bygga hinderbana på gräsmattan och ha tävling i att hoppa längst från gungan i äppleträdet. Det bästa av allt: det var barnens egen idé. 

     


    → 11:11 PM, Jun 14
  • Incheckade och redo för #torplife S06E01

     
    Jag hade nästan glömt hur det var. Det var så länge sedan att jag inte längre brukar packa ner plastpåsar, våtservetter och extrakläder i en lättillgänglig kasse. 
    Jag snackar om tågresan från Stockholm till Katrineholm. En timmes tåg. Men en timme är en lång tid när den tillbringas med ett barn som kräks gång på gång på gång. 
    Det har gått bra att åka snabbtåg tidigare men idag, nej. 
    Fast det kunde ha varit värre. Istället för att min dotter kräktes på en del av sätet, lite på golvet och lite på sig själv (jag var beredd med en sådan där löstagarbar papperskorgspåse men höll lite snett) så kunde hon ha kräkts enbart på sig själv, på mig eller på någon annan resenär. 
    Jag skötte det hela så rutinerat det går. Snabbt som fan in i tågtoan för att hämta en hel rulle papper och, torka dotter och möblemang och hela tiden prata lugnande med dotter och ignorera medresenärerna. 
    Vid kräkning nummer två, tre och fyra var jag helt redo och då hamnade allt där det skulle: i påsen. 

    Lättnaden att komma av tåget (bilen eller bussen) vid sådana tillfällen är svår att sätta rätt ord på. Kort sagt: den är stor. 

    Efter en paus i Katrineholm med inhandling av mat gjorde vi om samma procedur på landsortsbussen. Det hinns att kräkas ett par gången på en tjugoninutersresa också kan jag intyga. 

     
    Men sedan: framme. 

    Eftermiddagen blev intensiv med lite husfix, matlagning och bad med sommarkompisar vid stranden så kvällen blev en enda stor kamp. Två trötta barn och en trött pappa gjorde väl så bra de kunde alla tre för att allt skulle rulla men samtliga (i synnerhet den vuxna) hade kunnat prestera bättre och inte behövt vara så grinig och arg tillbaka. 

    Imorgon sover vi länge och tar nya tag. 

    → 11:19 PM, Jun 13
  • Steve Jobs, Jehovas vittnen, Västra Sörmlands bästa strand och kroppsarbete #blogg100 #torplife

     
    Drar igång direkt efter frukost. Klipper hela jävla gräsmattan (gräset är en halv meter högt på sina ställen I kid you not) och går lös med trimmern där det är är omöjligt för Klippo att tugga i sig allt. 
    Det är tillfredsställande att se hur tomten domesticeras, tuktas, blir civiliserad. Det symboliserar att här finns mänskligt liv. 

    Jag sms:ade Mattias längre bort på vägen igår och frågade om jag fick köpa en kubik ved och redan vid 11 är han är med traktorn. En lastpall prima klubbar att elda med när det blir kvällning eller regn. Jag frågar om han vet något ställe där det går att köpa matjord på lösvikt och får givetvis en bra tips. Han erbjuder sig också att låna ut släpkärra vid tillfälle. Så himla schysst!

    Vi gnetar på hela halva dagen. Jag röjer gräs och sly och Helene planterar. Ungarna hjälper till lite här och lite där eller gör helt andra saker. 
    En bil stannar till och en man och en kvinna kliver ut. Jag känner inte igen någon av dem men ser att Helene går fram och hälsar så jag fortsätter med mitt. Men plötslig går Helene därifrån och då känner jag mig tvungen att kliva fram. De presenterar sig med namn och säger att de har en liten film att visa, den tar bars tre och en halv minut, om man är intresserad av trosfrågor. Då fattar jag. Jehovas vittnen. Mitt ute på landsbygden, bland grusvägar, åkrar och gamla torp åker de runt alltså. Jag tackar vänligt men bestämt nej. "Nej tack, då har ni kommit till fel ställe. Vi är inte alls intresserade".
    Jag är på vippen att säga att vi är utpräglade ateister hela högen, i synnerhet barnen, men stoppar mig själv. Det vore onödigt provokativt. 
    Istället är jag vänlig och tydlig och de vänder strax på klacken och åker därifrån. 
    "Nu känner du i alla fall till adressen till hemsidan om du skulle ändra dig" säger kvinnan innan hon går.

    ### 
     
    När jag återvänder till trädgårdsarbetet tänker jag på Steve Jobs. Jag har börjat läsa biografin om honom och det är på många sätt en fascinerande person som målas upp. Jobs var mycket andlig. Han var inne på zenbuddhism, asketism och LSD. Samtidigt hade han ett sinne för den nya teknologin, affärer samt kunde få andra smarta hjärnor att prestera bättre än de själva kunnat ana.
    Jag finner inga likheter med Jehovas vittnen. 

    ###

    Efter en sen lunch drar vi till sjön. Vattnet är över 20 grader varmt! Det är så skönt att jag ligger i en stund. Tar några crawltag, leker med ungarna och tänker "jävlar vilken fin stund". 
    Rätt vad det är klivet sommarvännerna Bromans fram. De är också här över helgen. Visserligen på väg hem men vid sjön för ett sista dopp innan bilresan hem till Årstadal. Vi konstaterar att det blev sommar igen. För några veckor sedan kändes det som en orimlighet. 

     

    → 10:52 PM, Jun 5
  • Drog till sjön och badade och kände lycka #blogg100

     
    Det blir en sen uppdatering idag också. På rätt sida dygnstrecket men inte mycket mer än så. Det har varit en späckad dag. En vacker dag, som varit rolig att leva. 
    För det första sov jag som en stock till lite efter klockan nio i morse. Det var underbart att få vakna i torpet, kika ut bakom rullgardinen och mötas av den mest strålande majsol. 
    Vi åt frukost ute jag kände mig helt frikopplad från mitt vanliga liv. 

    Sedan ägnade jag en lång stund åt att skruva ihop studsmattan. Det blev roligare än trott för mitt i alltihop kom morsan och farsan och hjälpte till och pappa hade en present med sig. Och vilken present. En bensinare! En grästrimmer av bästa sort! Shit vad jag ska köra med den i sommar. 

    ####

     
    Morsan bidrog med kakor som fick alla drabbas av sötlycka och sedan drog vi och badade i sjön. Det var femton grader minst och både jag och dotter var i. Hon en lång stund. Sönerna var tjuriga och stannade i huset. Jag kände mig lycklig och mindes förra årets swimrun med Calle. Det var i augusti och jag undrar om det inte var kallade i vattnet då. 

    Dagen drog ut på sig så länge att vi hann säga hej till Mathias och Malin också. Bästa grannarna. 

     

    Dessvärre blev det till slut dags att åka hem. Jag fick köra bil. Övriga familjemedlemmar tog tåget. 

     

    Jag lyssnade på System of a Down och glömde bort att det bitvis gick i 50 km/h. 




    → 11:46 PM, May 8
  • Nunchakus på mina föräldrars vind #blogg100

    Åker äntligen ut till torpet. Ungarnas simskola avklarad och nu bara pang pang mot västra Sörmland. 

    Det är alltid lika gött att komma ut och städa rent inför säsongen, bädda sängar och sätta på kyl och frys. Premiär för #torplife som det är 
    Det är också alltid hårt jobb. 
    Idag har jag dessutom skruvat ihop en våningssäng till tvillingarna. Det blev skitbra förutom att Ikea borrat fel i ett av trappstegen så det var omöjligt att sätta fast. Ungarna får klättra. 

     

    Jag piper in en sväng till mina föräldrars kåk i Kateineholm också för att hämta alla täcken och kuddar vi brukar förvara där under vintern. På deras vind hittar jag en gammal låda med mina barndomsprylar som jag glömt bort. Bland annat en mycket hemgjord nunchaku. 
    Det var tider det, när jag och brorsan hängde i pappas verkstad för att snickra vapen. 

     

    Det var hett ett tag runt -90 det där med nunchakus. Antar att det var en kombination av Commodore 64-spelet The last ninja och Teenage Mutant Ninja Turtles som influerade. 
    Vi lärde oss aldrig hantera nunchakus så här om en säger. 

    [youtube https://www.youtube.com/watch?v=C3CtgZ2BqN8]

    Torpet är lika fint som alltid. Och mössen har inte varit särskilt påstridiga i vinter verkar det som. 

     

    I sjön är det 15 grader. Stora barnet badade. 

    ###

    Om en månad lite drygt flyttar vi ut för långledigt. Det ska bli ofattbart skönt. 

     

    Soundtrack:
    System of a Down 

    → 5:14 PM, May 7
  • Sportar världens fulaste keps (eftersom den gör mig lycklig) #blogg100

    Jag har en gammal filtkeps som det står San Francisco 49:ers på. Den är skev och luktar lite mysko men är min absoluta favorithuvudbonad. Jag mer eller mindre bor i den hela somrarna. Den hör till torpet och ska aldrig användas på andra platser men när jag är där då ska den på. Den gör mig glad. 49:ers-kepsen symboliserar ledighet, lantluft och frihet.
    Men, och det finns ett men.
    Min hustru hatar den.
    Inför varje sommar hotar hon med att åka i förväg till torpet och elda upp den. Dels för att den är ful i sig men också för att jag är ful när jag har den på mig.
    Jag kämpar emot med allt jag har. Säger att "du slänger den där kepsen och du slänger bort min glädje över att vara på landet".
    Än så länge har jag vunnit kampen.
    Det var premiär för kepsen idag när vi åkte ut och tittade till torpet på väg till mina föräldrar för att fira påsk.
    Jag tog på mig den och kände hur alla bekymmer bara rann av mig. Jag blev en annan, mer jordnära typ på en gång. That's the magic of the 49:ers-kepsen!

    Jag låter den ligga framme på hatthyllan som en utmaning till min hustru. För att se om hon vågar ta steget.

    Glad påsk!

    PS Min morsa är en jävel på att baka. Kolla in tårtan här nedanför som hon drog ihop på typ en kvart. Ett fågelbo av gotter! Se och lär ungdomar.

    → 10:52 PM, Mar 26
  • Kastar gris i Hovmantorp #blogg100


    Jag tjuvstartar #blogg100 nu. Det börjar ju först på tisdag men eftersom Bisonblog börjat samla in deltagarnamn känns det lika bra att köra igång. Här ska bloggas så in i bomben. Det här året ska jag klara det.

    Min blogg NDRS JNNSCH brukar vara levande och stadigt uppdaterad under sommaren då jag och familjen flyr Södermalm och drar till ett torp i Sörmland (home sweet home) som de typexempel på mediamänniskor vi är. Sommarens bloggsejourer brukar gå under namnet #torplife

    Så här års brukar jag inte palla riktigt på grund av att jag skriver så mycket i jobbet, som reporter på StockholmDirekt.se. Den senaste tiden har jag känt mig fysiskt trött av allt skrivande,  i fingrarna. Har ni känt det någon gång?
    Ja, jag skriver många tecken per dag. Det mesta blir hastigt nedskrivna telefonintervjuer och andra research-anteckningar men det är text det också.
    Att skriva här är av annan karaktär. På jobbet är jag stenhård med vinklar och skiter i att skriva sådant som det inte går att sätta en lockande rubbe på, här är jag mer tillåtande. Men så är det här också en blogg av personlig karaktär.

    De inlägg jag kommer att publicera under  #blogg100 i år kommer att kretsa runt vardagsobservationer, bilder och annat subjektivt från i huvudsak Stockholm. Men för tillfället – och fram till och med officiella startdatumet för #blogg100 den 1 mars – är jag i det lilla småländska samhället Hovmantorp för att hälsa på svärmor i hennes gulabruna hus och låta ungarna ha lite sportlov på annan ort.

    [youtube=[www.youtube.com/watch](https://www.youtube.com/watch?v=4FbOvTC58XY&w=320&h=266])



    Idag har vi matat änder och spelat det gravt underskattade spelet Kasta gris.

    På återhörande




    → 6:54 PM, Feb 27
  • Regn som piskade i ansiktet... GÖTT!

    Le torp

    Jag tittade till torpet idag. Vi hade kvar lite saker som inte bör vara där en hel vinter. När jag ända tagit mig dit så sprang jag en runda över mina älskade fält och grusvägar. Det blev grisigt och härligt.

    Filmen ser ju helt förjävlig ut på grund av högkant och annat skit men det går ju att uppleva ungeför samma sak i text här på Soul Enduro.

    Jag blev så glad av att se vårt lilla hyrtorp idag så ni anar inte.


    [youtube [www.youtube.com/watch](https://www.youtube.com/watch?v=T6UmcFz5hG8])






    → 10:39 PM, Dec 6
  • Bäst på Tumblr

    Det var en fin dag.

    → 10:29 PM, Oct 3
  • Tråkigt att vakna i det här #torplife

    Är på torpet kanske för sista gången den här säsongen.
    Hösten strålar.
    Gult blandar sig med rött och solen spränger daggen i marken.
    Jag har lite huvudvärk, det har jag alltid när jag vaknar här eftersom jag sover så tungt. Helene brukar reta mig för det. Att jag är typ medvetslös.
    Det är en vacker dag herrans hage, som en äldre och mer kristen person kanske skulle sagt.

    → 9:22 AM, Oct 3
  • Varför är du så långt bort #torplife?

    Det har bara gått några få veckor men känns betydligt längre. Från lediga friska dagar på landet till vardagar i stan, med lämningar, hämtningar, jobbmöten och trötthet.
    Det är en konst att behålla den inre ro jag lyckas lägga till med under sommarsemestern. Och jag behärskar den inte.
    Det är nog bara att acceptera. Jobba är jobba och det är klart som fan att det innebär stress och press. Annars vore det väl inget jobb.
    Det är inte prestationen i sig, eller själva arbetsuppgifterna (jag älskar det) utan alla tider, scheman och mängden timmar som ska kombineras med annat.
    Det är ett jävla aber helt enkelt.

    Det jag är mest rädd för är att jag plötsligt en dag inser: Goddamnit jag missade allt medan det hände eftersom mina tankar alltid var någon annanstans.

    → 9:02 PM, Aug 25
  • Säsongsavslutning #torplife S05E45

    Fyrtiofem avsnitt blev det av årets #torplife. Semestern är slut. På måndag är jag på jobbet och idag tog jag barnen i bilen och åkte hem till västra Södermalm. Det är en annan grej än västra Sörmland.
    Bra den också, fast på helt andra sätt. 
    Jag har bloggat ganska duktigt i år. Det har inte blivit varje dag men å andra sidan har jag skött två bloggar parallellt. Dels den här dagboksvarianten, dels den nya springbloggen Soul Enduro. Varför? 
    För att jag så lätt blir uttråkad och det här är något jag tycker om att göra. Och för att jag är en exhibitionist av någon sort antar jag. Eller så beror det främst på att jag alltid umgicks mes folk förr i tiden men nu inte gör det längre (utöver familjen och kollegerna). Det kanske finns ett uppdämt behov inom mig att få tjata om mig och mitt. Skitsamma. Det är en hobby jag tänker fortsätta med så länge det ger något.

    Nåväl, sommaren har varit lika bra som alltid. Fuck vädret. Det spelar inte så jävla stor roll. Jag har varit långledig, barnen har haft kul och jag har fått njuta av UTRYMMET och DET ÖPPNA LANDSKAPET och kunnat vara en mer avslappnad och trevligare person än många gånger annars. Dessutom har jag och Helene umgåtts. Många veckor i rad. Det är bra för själen. 

    (Men så komme det ju riktigt dåliga dagar ibland men jag tycker fan att jag blivit bättre på att hantera dem. Kanske. Åtminstone låtsas jag inte lika mycket som förr).

    Jag har ojat mig för den här dagen ett tag men jag måste säga att det känns bättre än vad jag trott. Hemma är ändå hemma. Och torpet finns kvar. Thank un-god. 
    Varje sommar drömmer jag om att bli kvar på landet permanent. Samtidigt har någon vis person sagt att vissa drömmar aldrig ska uppfyllas. De förlorar sitt syfte då. 

    Hösten och vintern är obarmhärtig var man än är i det här landet. Konsten är att inte tappa lusten. Jag har bestämt mig för att hålla hårt i träningen det kommande halvåret. Det är en försäkring. 

    → 11:31 PM, Aug 8
  • Harmony Korine och summer is back #torplife S05E44

    Klippte gräset idag äntligen. Det var andra gången på hela sommaren så det var som att långsamt äta sig igenom en äng. Fuktigt var det också.
    Men jag vann.
    Gräset – Andreas = 0 – 1.

    Lyssnade på Marc Marons intervju med Harmony Korine (han som gjorde filmen Kids) och som sa flera intressanta saker. Jag har visserligen ingen som helst kunskap eller erfarenhet om filmande men kan ändå relatera till en grej han sa på det  temat.
    Harmony Korine är en sådan där filmregissör som undviker digitala kameror för att istället använda analog film. Inte av nostalgiska skäl utan för att det innebär att man måste hålla sig inom vissa givna ramar. Det blir för dyrt att filma mer än nödvändigt med analog film och skådisarna kan inte göra om scenerna för många gånger. Den grejen fattar jag precis. Det är som att skriva en artikel på 1 800 tecken till ett visst klockslag kontra "skriv vad det är värt" och "lämna när det är klart".
    Det sistnämnda blir sällan gjort överhuvudtaget.

    I övrigt har jag styrt upp lekdate och bjudit på middag. Mycket trevligt. Och badvädret är fan tillbaka. Temperaturen i sjön stiger igen.

    Men det är så dags. Imorgon är det sista hela dagen vi är här before take off to fucking Stockholm.

    Det är som det är. Dags att tjäna samhället igen som det heter. Dags att tjäna lite jävla pengar igen som det heter.

    → 10:23 PM, Aug 6
  • Nedräkning #torplife S05E43

    Det har varit en dag med dåliga vibbar. Dåliga vibbar i mig. Barnen har varit glada och Helene och Axel åkte iväg med gott humör för en weekend i London på tu man (mor och son) hand. Jag däremot har brottats med dem där hopplösa känslan av vemod som slår till med oregelbundna mellanrum. 
    "Du har ett svar moln runt dig idag" som Helene sa i morse. 
    Så sant. 
    Och som jag ogillar det. 
    Ogud ska veta att jag försökt jobba bort det hela dagen. 
    Det har gått så där. Men jag tror inte barnen har märkt så mycket och det är ju alltid något.

    Det är som om allt tar emot. Oavsett vad det gäller. 
    Det snabba stoppet på #Katrineholmsveckan gjorde inget bättre. Fast barnen gillade det. De fick sockervadd.

    En ljuspunkt var meddelandet från brorsan som kommit fram till Thailand nu och som skickade en länk till en nystartad blogg. Den bör läsas såklart. Du hittar den här. 

    Gräset blev inte klippt idag heller.

    Och nya sängen från Ikea är ouppackad.

    Inom en mycket snar framtid stänger vi dörren till årets torplife och åker hem och blir stockholmare igen. För att skriva artiklar om Slussen, SL och anti-byggdemonstrationer.

    Det är som det är med den saken.

    Jag ska ju börja träna på gym också.

    Och jag har köpt en borrhammare.

    → 10:22 PM, Aug 5
  • Sista pizzan #torplife S05E42

    Ikväll åt vi den traditionsenliga pizzan i Äsköping för att kröna och avrunda årets #torplife

    Tidigare idag sprang jag och Calle den sista sommarrundan ihop.

    Det luktar uppbrott.

    Det är inte en god lukt.

    Jag är snart tillbaka på jobbet och den känsla jag har nu i kroppen (jag står barfota på köksgolvet i shorts och tittat ur över en äng i solnedgången, jag har sprungit idag, jag är mätt och glad) kommer att vara svår att minnas. Den finns nu, sedan är sedan.

    Så är det med det.

    Imorgon ska jag klippa gräsmattan.

    → 8:54 PM, Aug 4
  • Good luck brorsan #torplife s05e41

    Det blev en liten family get together ikväll. Brorsan mellanlandar i Katrineholm innan han drar vidare till sitt liv i Asien igen imorgon. 
    Det var fint att se alla syskon samlade en stund – om så bara för en kortis.

    Det gäller att fylla de sista dagarna på årets #torplife med så mycket bra som möjligt.
    Om en vecka kliver jag in på jobbet igen.

    → 10:56 PM, Aug 3
  • Sagostigen @ Malmköping, kreerad av fyllon = svinbra #torplife S05E40

    Idag åkte vi på en planerad utflykt. Det är väldigt sällan vi gör det men ibland måste man testa nya grejz. Siktet var inställt på Sagostigen i Malmköping och det var värt besväret. Här vet man inte vad "att slå på stora trumman" betyder. Här är ledorden "kul med små medel". 
    Det hela består av en lada med barnteater, en stig med "titthus" (ett per känd saga),ett fik, en hoppborg och lite andra lekparksgrejer. Därutöver en stor fin skog, picknickplatser, en stor gräsyta samt några grisar, ponnyer och höns.

    Det är underbart i all sin enkelhet. Om du är här med barn i rätt ålder vill säga. Tänk barn mellan fyra och sju typ.
    Som Helene sa: "Dockorna inne i husen ser ut som om de är gjorda på fyllan".
    Ett sanningens ord. Sagostigen är sjukt ful. Men våra ungar var med på noterna och sprang engagerat mellan Askungens slott och Bockarnas bruses bro (det fanns inte ens ett troll under den!!!!).

    Sedan fikade vi och drog hem. 
    Nej, höll på att glömma den oförglömliga prylboden och loppisen. Jesus fucking Christer. Low key var ordet.

    PS. Hon som gjorde barnteatern var proffsig som fan även om hennes versionen av Dummer-Jöns var helt obegriplig för våra sexåringar. DS 

    PS 2. Damen i entrén bjöd på en överraskning. När jag råkade köra lite för långt med bilen (eftersom skylten var svår att se) sprang hon ursinnig ur sitt lilla bås och skrek: "Du måste stanna! Du försöker smita förbi entrén!"
    Det var en rolig överreaktion som jag svarade på genom att ställa massor av dumma frågor. Då blev hon snällare. DS 2.

    → 10:37 PM, Aug 1
  • Stockholm tur och retur #torplife S05E37

    Imorgon återser jag Stockholm och Södermalm för första gången sedan veckan före midsommar. Jag ska hem över dagen för att städa lägenheten innan vardagen börjar igen.
    Det blir varken kul eller tråkigt. Det är bara att göra. Jag ska passa på att lyssna på svinhög heavy metal i bilen.
    Jag har ställt klockan på svintidigt för att kunna springa först, vi får se hur det blir.

    Gårdagens besök med övernattning på Räfsviken hos Mattias och Lisa var förträffligt. Fint ställe, fint umgänge, fint väder (fuck regn, vi hade punschveranda).

    Det enda dåliga var att både dotter och Helene kom hem med varsin liten äcklig fästing på kroppen.

    Men nu finns de inte mer. Fästingarna alltså.

    → 11:29 PM, Jul 29
← Newer Posts Page 6 of 10 Older Posts →
  • RSS
  • JSON Feed