Such bragging #blogg100


Det räckte inte med Tesla-märket så hen tjongade dit en extra tydlig registreringsskylt så att budskapet riktigt skulle gå in hos medtrafikanterna. 

Vad kallar vi sådant här? Klimatskryt? 


Vissa dagar måste man älska Stockholm lite extra #blogg100



Jag reser på mig klockan 7.30. Eftersom jag lyckats vakna är det bara att köra som planerat. Jag smyger upp, struntar i kaffe och lyckas komma iväg utan att väcka de andra. 
Det blir en av de bästa löparrundorna på länge. Det är klart, kyligt och soligt. 
Jag lyssnar på I huvudet på en banbrytare (idag igen!) och springer Södermalm runt. Stannar i utegymmet i Tanto och gör jobbiga grejer med ben och armar.

Det rensar huvudet. Jag kommer hem glad. 

###

Jag läser om en av mina bästa vänner i Svenska Dagbladet. Johannes Heldén har fått ett uppslag för sin senaste bok Astroekologi. Mäktigt! 


Jag och Tjurn var ute och drack öl med honom samma kväll boken kom från tryckeriet och Johannes hade av förklarliga skäl att sluta bläddra i den på jakt efter korrfel. Om det fanns några verkar de inte fått så stor inverkan på helhetsintrycket. Det är en fin intervju. Jag har inte själv hunnit läsa boken men med fullkomlig opartiskhet och objektivitet kan jag säga att den är fantastisk. 



###

Jag följer med sonen till Gamla stan där han går på dans. Vi cyklar genom stan och tittar på folk, stannar till på Mormors gatukök och äter en korv och kommer en kvart för tidigt. Vi har trevligt. Vi sitter och pratar om ditten och datten tills lektionen börjar. I vanliga fall brukar jag se både Marcus Birro och Andy, trummis i Victims, men idag ser jag ingen av dem.
När sonen samma läser jag Daniel Kahnemans “Tänka, snabbt och långsamt”. En av alla de där “must reads” jag inte hunnit med. Den är intressant, men är inget man slöläser sådär lite snabbt. 

### 

Vi fortsätter eftermiddagen i Kungsan. Hänger i solen och strosar igenom en vikingamarknad med svärd, kryddor och torshammarhalsband av alla sorter. Det är en ansenlig andel besökare som bär skinnjacka, hårdrockströja och kängor. Gyckleri och heavy metal ligger väldigt nära varandra vissa gånger.
Jag är gladast för Delicatoglassen. 



En bra mening i “Tänka, snabbt och långsamt”:

Vi kan vara blinda för det uppenbara, men vi vi är också blinda för vår egen blindhet. 

###

Cyklar hem med ungarna i lådan. I Götgatsbacken hör jag en man komma upp jämsides och säga “Hej Andreas”.
Det är Patrik Qvist. Han kör gubbcykel med en blå låda bak på pakethållaren. En skateboard är fastspänd över alltihopa. 

– Jag ska till Högdalen och åka lite. Och sätta upp lite plastmuggar, säger han och ler. 

Han lämnar oss bakom sig och kör vidare mot Skanstullsbron. 

###

Vi stannar i Fatbursparken och klättrar på den torrlagda fontänen. Min som frågar varför konstnärens namn står skrivet spegelvänt. Jag kan inte svara. 
En man sitter på bänken vid gångvägen och spelar dragspel. Han har en uppslagen koffert framför sig. Jag lägger en guldtia i väskan och ser honom i ögonen. Vi nickar mot varandra. Det är de enda kontanter jag har på mig. 

På toalettstugan i parken sitter en skylt med texten affischering förbjuden. Jag blir upprörd men nöjer mig med att visa missnöje genom att lägga ut en bild på dumheten på Instagram. 



###

Solen skiner fortfarande. Vi drar ner persiennerna när vi käkar middag. Jag drömmer mig bort till öppna fält och grusvägar och Helene tycks göra samma sak. Fast kanske hon ser mer av ett grönsaksland framför sig. 

– Det börjar närma sig, säger hon. 

Jobbar mobilt #blogg100

Ute på fältet. det vill säga Centralstationen

Det här var tänkt att bli ett långt och välskrivet inlägg men idag har jag verkligen skäl att hålla det kort. Jag har jobbar 9-22 och skrivit om både nya pendeltåg, Bajenmarschen och Stockholms kommunfullmäktige.
Jag är med andra ord jävligt trött.

Jag har tidigare gjort några inlägg här på bloggen som handlar om hur du blir en snabbare och mer effektiv reporter och idag tänkte jag bygga ut det med lite fler tips. Men det blir bara ett.

Skriv där du är.

Om du varit på en presskonferens, åk inte tillbaka till redaktionen direkt efteråt utan sätt någonstans nära och skriva direkt. Idag till exempel var jag på Centralstationen för att kolla in Stockholms nya pendeltåg och efteråt satte jag mig på en av bänkarna i entréhallen. Det är obekvämt och lite slamrigt men det finns poänger ändå.

1 Du får ut grejen fort.

2 Eftersom du inte vill sätta på den där obekväma platsen längre än nödvändigt tvingas du nyttja dina journalistiska förmågor till max. Det viktigaste först. Skippa allt onödigt.

3 En liten varningsflagga. Det finns en risk att du blir lite för snabb. Läs igenom ordentligt.


Goddamnit late night work at City hall of Stockhlm

Trött? Ja.

Satan vad man blir bäng i huvudet av att bevaka ett sex timmar långt möte i Stockholms kommunfullmäktige.

Det är vissa gånger som att lyssna på människor som

1 älskar att debattera

2 älskar att medvetet missförstå

Jag drog ihop en sammanfattning i åtta punkter som du kan läsa här.

 Jag gjorde också en sammanställning av alla frågor och svar under frågestunden samt en kortare grej på att Stockholms uteserveringar nu får vara öppna till klockan 23.




Köper röskjut, lyssnar på Anthrax och handlar fan skitfort på omöjliga Ica Aptiten #blogg100

Springer till jobbet. Från Strandvägen tar jag en bild på Blasieholmen.
Om några år kommer nya Nobel Center att stå här.

Jag lagar mat till min hustru som kommer hem från en jobbresa i Göteborg. Jag gör pasta med sardellsås. Jag smiter in på Systembolaget också och köper en flaska röskjut. 

Först tänker jag det och sedan gör jag det. Men som vanligt sker allt i stunden. Först när jag lämnar jobbet slår det mig att jag bör laga middag och att Helene kommer hem och att tolvåringen också vill ha middag såklart och att det nog inte finns något hemma. Jag gör shoppinglistan i huvudet medan jag går från redaktionen till Karlaplans tunnelbanestation. 
Jag sprang till jobbet i morse men precis som igår stannar jag för länge för att hinna springa hem också.

Men tolvåringen gillar ju inte sardeller tänker jag. Bacon. Han gillar bacon. Jag två olika pastagrejer. Han får äta carbonara. 

Jag knallar ner i tunnelbanan och lyssnar på Anthrax nya skiva. Jag har egentligen aldrig lyssnar på Anthrax men bara för att Scott Ian blev intervjuad av Marc Maron sist så ger jag den en chans. Det går in i ena örat och ut i den andra. Det är inte dåligt men heller inget jag kommer att minnas. 
Mitt musikintresse är inte vad det var.

Jag går in på Ica Aptiten, handlar det jag ska (och det går för en gångs skull fort, jag brukar alltid gå vilse inne på Aptiten) och jag hinner perfekt till Systembolaget och jag plockar tre flaskor som jag får en bra vibb av. Jag handlar svennigt. Inte de billigaste och inte de dyraste. Tre olika länder. 

Jag lagar mat till min hustru som kommer hem från jobbresa i Göteborg. Livet är rätt bra ändå.


Imorgon ska jag hämta hem tvillingarna.

Skrattar på jobbet och köper en groda #blogg100

Kåt och tacksam vid Slussen.

Det tar emot lite när jag vaknar men jag lyckas vända känslan till något bra. Jag behöver ju inte lämna barn idag så jag tar på mig löparskorna och springer till jobbet.
Jag ogillar att behöva duscha och byta om på jobbet men what the fuck, att starta dagen men en springtur överväger. Det är bar att trycka ner alla kläder och krämer och skit i ryggan. 

Krämer förresten. Jag har alltid haft risig hy men på senare tid oh my god, jag behöver bara komma i kontakt med vatten för att fullkomligt torka ut. Så numera springer jag med kräm i ryggan. Jag skyller på åldern.

Tullhuset från 1876.

Well well. 
Solen skiner och Stockholm visar sig från en god sida när jag börjar kuta. Plastmuggskonsten vid Slussen "Kåt och tacksam" är fortfarande kvar. På Blasieholmen rundar jag Lydmar hotell för att ta en ny bild på tullhuset på kajen. Det som ska rivas för att ge plats åt Nobel Center.

Det är mycket garv på jobbet faktiskt, trots sjukdomsbortfall och förkylningar. Det har ju skrivits om det en massa men jag kan intyga; trams på jobbet är bra för

1 stämningen

2 produktionen

3 kreativiteten

Jag blir klar lite för sent för att kunna springa hem också så det blir tunnelbana, vilket jag också skrev en kort artikel om idag förresten.

###

Janne på akvariebutiken.

På väg hem, till enbart tolvåringen och hans kompis, köper jag pizza på Feca och en ny groda till akvariet. Det är inte mina domäner egentligen men den groda ungarna redan har har blivit så ensam sedan den andra rymde och dog (RIP).
Jag snackar lite med Janne på Södermalms akvariebutik (vilken snubbe det är för övrigt) och han övertalar mig att välja en guldgroda. Det blir säkert bra, även om stackaren ser lite rädd ut än så länge.

###

För alla metallskallar där ute kan jag tipsa om att Marc Maron intervjuar Scott Ian från Anthrax i sin senaste podcast.


 

Spelar lyckoboll och drar hem till Stockholm #blogg100

Två dagars ledigt går fort. Men så värt ändå.
Jag har helt kopplat bort jobbet, nästan.
Jag och dottern var ute och spelade fotboll en stund på gräsmattan innan vi packade in oss i bilen och det var en särskilt fin stund. Solen sken, hon var glad och småpratade och jag gjorde inget annat än att vara med henne just där och då.
Ett klipp ur livet när det är som bäst.
"Det här är ett ögonblick att minnas" tänkte jag. Trots all sin anspråkslöshet, fantastiskt.
###
Stannar till på McDonalds i Mjölby. Läser om super tuesday i en kvarglömd Expressen.
Läser om Trump och förundras och förfäras.
###
Stannar till i Katrineholm och släpper av tvillingarna hos mamma och pappa så de kan fortsätta ha sportlov veckan ut.
Det tar emot lite att säga hejdå. Både jag, Helene och barnen försöker få avskedet ur världen så enkelt som möjligt. Det går så där.
Men vi kommer iväg.
###
Kör bil genom Vrena och Stigtomta ut på E4.
Kommer hem till Södermalm.
Akvariet ser inte friskt ut.


Kastar gris i Hovmantorp #blogg100


Jag tjuvstartar #blogg100 nu. Det börjar ju först på tisdag men eftersom Bisonblog börjat samla in deltagarnamn känns det lika bra att köra igång. Här ska bloggas så in i bomben. Det här året ska jag klara det.

Min blogg NDRS JNNSCH brukar vara levande och stadigt uppdaterad under sommaren då jag och familjen flyr Södermalm och drar till ett torp i Sörmland (home sweet home) som de typexempel på mediamänniskor vi är. Sommarens bloggsejourer brukar gå under namnet #torplife

Så här års brukar jag inte palla riktigt på grund av att jag skriver så mycket i jobbet, som reporter på StockholmDirekt.se. Den senaste tiden har jag känt mig fysiskt trött av allt skrivande,  i fingrarna. Har ni känt det någon gång?
Ja, jag skriver många tecken per dag. Det mesta blir hastigt nedskrivna telefonintervjuer och andra research-anteckningar men det är text det också.
Att skriva här är av annan karaktär. På jobbet är jag stenhård med vinklar och skiter i att skriva sådant som det inte går att sätta en lockande rubbe på, här är jag mer tillåtande. Men så är det här också en blogg av personlig karaktär.

De inlägg jag kommer att publicera under  #blogg100 i år kommer att kretsa runt vardagsobservationer, bilder och annat subjektivt från i huvudsak Stockholm. Men för tillfället – och fram till och med officiella startdatumet för #blogg100 den 1 mars – är jag i det lilla småländska samhället Hovmantorp för att hälsa på svärmor i hennes gulabruna hus och låta ungarna ha lite sportlov på annan ort.

[youtube=[www.youtube.com/watch](https://www.youtube.com/watch?v=4FbOvTC58XY&w=320&h=266])



Idag har vi matat änder och spelat det gravt underskattade spelet Kasta gris.

På återhörande




Polisinsats på Östermalm och en fotograf i lådan

Det var fullt pådrag med nationella insatsstyrkan, piket, räddningstjänst, ambulans och vanliga patrullerande poliser idag på Erik Dahlbergsgatan på Östermalm.

Men egentligen hände inget spännande. Inte vad som syntes utifrån i alla fall. Jag var där i en och en halv timme och det mest uppseendeväckande var att se de svartklädda insatspoliserna knalla ut ut porten med vapen och sköld samt reportern som halkade och drattade på ändan mitt framför en polis (som fnissade åt den illa klädda stackaren).

Jag såg ett helt gäng andra journalister såklart från TV4, SVT, Sveriges Radio och Expressen men den enda jag kände igen var Peo Sännås, den nästintill kultförklarade krim-och paparazzifotografen som jobbar åt Aftonbladet.

Min kollega Sanna Källdén var med också och tog ett gäng fina bilder som inte lär användas på grund av att det inte blev någon större historia av saken. Obs, bilderna nedan har jag tagit och håller inte alls samma klass.



Polisens förhandlare.


- Vi har letat efter misstänkt explosiva ämnen men vi hittade inget och avbryter insatsen, sa insatsledaren Lars Lindros på plats.

Insatsstyrkan lämnar.

.


Jag och Sanna drog därifrån med osedvanligt bra stil. Jag cyklade iväg med henne i lådan.
Så här vi jobbar på StockholmDirekt.se Med fotografen i lådan. Kul Sanna!
Publicerat av Andreas Jennische den 18 februari 2016

Stockholms längsta korridor


[facebook url="[www.facebook.com/stockholm...](https://www.facebook.com/stockholmdirekt/videos/1654233694842535)" /]
Utan Henrik Engström som redigerade filmen och Linda Gren som fotade hade inget blivit bra.