Finished reading: On Earth We’re Briefly Gorgeous: A Novel by Ocean Vuong 📚

I really recommend this. Beautiful, painful and poetic. Little Boy is growing up poor in the US with his mother and grandmother who fled Vietnam during the war.

Recension

Det här var en bok som växte under tiden. Början är svår och kräver omläsning när du avslutat sista sidan men bortsett från det tar den sig. Det handlar om tre personer och deras okomplicerade och komplicerade relation till varandra. Om kärlek på vänt och om kärlek som gummiband. Det är fint och frustrerande. Hugo är en person jag finner stor igenkänning i och det gör inte att jag gillar honom, tvärtom. Thora och August kan jag också hitta kopplingar till i mitt liv, även om de snarare består av flera verkliga personer och inte bara två. Jag tror andra kan göra liknande projicering på personerna i boken. Den är bitvis krävande att läsa. Men den är värd att slutföra.

Jag fick en present av min fru idag, bara så där. Nobelpristagaren Patrick Modianos “Osynligt bläck”. En fin liten bok om ett försvinnande. Böcker är det bästa, tänker jag varje gång jag läser något bra. Ändå har jag så svårt att lägga ifrån mig mobilen och ta upp en bok istället. Jag slösurfar bort för mycket tid. Jag måste hålla fast vid läsandet. 📚

I read Knausgård’s number 3 in the My struggle-series on paper and listen to the audiobook Sally Rooneys “Normal people”. I like to have at least two books going.

I love Dick av Chris Kraus.

Konstnären Chris i USA blir blixtförälskad i den svala teoretikern Dick och gör honom omedelbart till sin musa, trots att objektet inte besvarar uppmärksamheten. Ett omfattande brevskrivande tar vid, fyllt av tunga kärleksförklaringar och intellektuella utflykter i konstvärlden där förbisedda konstkvinnor ges stort utrymme. Sedan kommer schizofrenin in i bilden. Men vem är egentligen sjuk? Märklig och drabbande på skruvat sätt. Absolut läsvärd.

Vegetarianen av Han Kang

Patriarkal kultur i Sydkorea skildrad genom det tvång och begränsning som en ung kvinna upplever i sin vardag. Men en dag gör hon stilla uppror genom att sluta äta kött vilket sätter igång en kedja av händelser som påverkar hela hennes släkt i grunden. Drömskt berättad tragedi. Mycket bra.

Separationen av Katie Katamura

Min favoritgren inom prosan är äktenskapsromaner. Jag älskar berättelse om kämpande makar, dåliga makar, makar som ger upp och hittar tillbaka – alla varianter. Jag kan inte låta bli att uppslukas av böcker som problematiserar och djupdyker i tvåsamheten och äktenskapet. Ännu mer intressant blir det om din man/fru/partner läser samma bok så att ni kan prata om den efteråt.

Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri

Jag är efter som läst den här först nu men den var lika bra för det. En vän dör. Men hur och varför och vad var det egentligen som hände tiden före dödsfallet? Och går det att få en enhetlig bild av person och ett händelseförlopp när så många bjuds in för att ge sin version? En pärla till roman. Den största behållningen är Khemiris förmåga att beskriva detaljerna som ger absolut igenkänning och placerar läsaren just där just då. 📚

Anders Franzéns park ligger i Henriksdal i Hammarby Sjöstad och består till stor del av ett mycket ambitiöst lekparksbygge designat Tor Svae.

Jag har sprungit förbi det ett par gånger förut men aldrig varit där. Tills nu. Jag tog med mig tvillingarna dit i brist på andra anledningar att vara utomhus. De senaste dagarnas stjärtlappsåkning gick inte att upprepa på grund av brist på snö.

Det var trevligt. Vi åkte lite buss och lite buss igen och lekte bland Tor Svaes kreationer ett par timmar innan vi drog hem och käkade pizza. Jag förklarade att pizza på nyårsdagen är tradition i Stockholm och att det är en bra tradition och att man helt enkelt måste äta pizza på nyårsdagen. Ungarna fattade. De tänkte inte protestera.

Allt som allt blev det en mycket bra första dag på 2016.
Jag hann dessutom flytta in i den verktygslåda jag fick i julklapp av storsonen. Aldrig har jag haft sådan ordning på alla skruvar och pluggar och obegripliga hylsor som nu.

Över till populärkulturen...

Jag och Helene ser på River, miniserie på Netflix med Stellan Skarsgård som jag antar att man antingen älskar eller hatar. Det är många långsamma scener med ett äldre och bitterljuvt snutmansansikte i närbild om man säger. Jag älskar det.
Vi är på avsnitt fyra av sex. Spännande är det. Och snyggt.

På bokfronten har jag precis läst ut Färjan av Mats Strandberg, han som skrivit Engelsforstrilogin tillsammans med Sara Elfsberg. Färjan är en skräckroman med vampyr- och Finlandsfärjetema.
Betyg: Underhållande men för lång. Splatterfilmsäckel snarare än thriller-rädsla. Effektivt berättad med en historia som läsaren får följa via flera personers perspektiv.
Bäst är miljöbeskrivningen. Jag har åkt Finlandsfärja en gång och avskydde det. Inget i den här boken får mig att göra en omvärdering. Jag gillar också Strandbergs detaljerade  beskrivningar av hur förvandling från människa till vampyr går till. Hur den känns för den som är med om den. Hur det börjar med huvudvärk och ett tryck i gommen och hur metamorfosen blir omöjlig att ignorera när tänderna lossnar och de blodiga kratrarna som blir kvar väcker hungern efter mer blod, andras blod.

Allt är mycket filmiskt. Och precis som i Cirkeln har en tonårig relation stor betydelse och de unga karaktärerna är tecknade på ett både fint och trovärdigt sätt.

Man kanske skulle ta sig an Stephen King igen. Jag har bara läst ett fåtal. Det är ju lite kul med skräck faktiskt.

Helene fick den i julklapp och läste den på en eftermiddag och idag gjorde jag samma sak.
Den är bra. Mindre snaskig än jag trott och inte heller så detaljrik, men som tidigare recensenter sagt: drabbande. Jag blev berörd.
Det gör ont att läsa om hur kvinnan i förhållandet blir uppenbart bedragen, förminskad och lämnad och hur hon ändå vill ha sin make kvar. Hur hon älskar honom.
Haag berättar om att lämna och om att bli lämnad och om hur orättvist det är.
Boken ger mig brutal igenkänning.
Den får högt betyg. 

Så sitter man där på jobbet, redo att beta av ganska mycket på den där ständigt växande att göra-listan. En hel dag skulle jag få jobba i dag var det tänkt.

Hittade några anteckningar från min tid i London och Los Angeles tidigare ikväll, skrivna precis i början av det här seklet. Herregud vad känslosamt och tonårigt det var att läsa.

För övrigt gillar jag The Cut. Det är kärnfullt och underhållande. Dessutom är han en jävel på att teckna karaktärer.