What else has happened? Lars Norén sometimes writes this in “En dramatikers dagbok” which I’m reading with great interest. I’ve never been particularly interested in Lars Norén, the Swedish playwright and author who passed away in 2021, but now I can’t get enough of what he writes in his diaries. Every now and then, he pauses and asks himself: What else has happened?

My point is that it’s been a long time since I wrote something longer in English here. A lot has happened since then.

For the past year, I’ve been working as an editor at Dagens Samhälle, a newspaper for executives and politicians in Swedish municipalities and regions. I’ve also started writing articles again, something I’ve missed.

My stepson has turned 20 and moved out.

The twins have turned 15.

I’ve read a whole bunch of books, not all on that list this year though.

I’ve managed to get rid of my knee pain by going to the gym instead of just running.

I’ve spent time with my wife, my kids, and good friends.

I’ve started listening to music again.

I’ve watched some good TV series.

I’ve stayed relatively low on social media but have instead ramped up my activity on LinkedIn.

Blogging here has been sporadic, but it always has been.

I’ve gone snowboarding a few times with my daughter, which I’m very happy about.

I’ve done some driving practice with my stepson.

A lot more has happened, of course. The biggest things in life are often hard to describe briefly. Moments of intense happiness can arise at any time and are rarely tied to anything specific. That’s why they’re also hard to look back on. At least, that’s how it is for me.

Isn’t August a month that feels like a fresh start? Every year at this time, I think back on what has been and what is to come.

I believe it’s going to be a good year.

Hope yours will be too.

Gräsänkling. Jobbar i stan. Har tid att vara lite reporter igen vilket gläder mig. Skrev en liten grej som vi publicerades i dag och en lite större som går ut i morgon. Det är jobbigt att skriva, men roligt. Jag gillar att ställas inför ett läge där den enda vägen framåt, för att hinna klart i tid, är att skala bort och enbart ta med det som måste vara med. Det blir alltid bäst så. Är du osäker på något kan du antingen ta reda på vad som är rätt, eller välja bort. Jag körde i dag hårt på modell välja bort.

Det är ju ändå bara jag som vet vad som kunde ha varit med.

Efteråt gick jag och tränade på Sats vid jobbet. Där är en annorlunda stämning än mitt vanliga gym, spännigare, mer välklätt, mindre trevligt.

Nu kallt kaffe i Skinnarviksparken innan jag måste hem och tvätta. Det är fortfarande en syssla som är tid- och platsbunden, om man är hänvisad till tvättstuga. I boken American Psycho av Bret Easton Ellis är motsvarigheten videoaffären. Gång på gång ursäktar sig Patrick Bateman med att han måste lämna tillbaka hyrfilmer. Jag pratade om det här med storsonen häromdagen efter att han börjat läsa boken.

Jag måste lämna tillbaka några filmer. Jojo.

Han älskar inte Munchmuseet den gode Harry Hole. Det hade i och för sig varit oväntat om han hade gjort det.

Nej, inte heller Katrine Bratt gillar museet.

Hon tittade ut genom fönstret, på baksidan av det nyuppförda Munchmuseet. Ingen av dem som hade förhandsköpt lägenheter i Oslobukta hade trott att det skulle bli så massivt och fult. Folk hade lurats av ritningarna där museet hade en fasad av glas och visades från en vinkel så att man inte kunde se att det såg ut som den där muren i norr i Game of Thrones. Men så är det, saker och ting blir inte som utlovat eller för- väntat, man får skylla sig själv när man blir lurad. Nu kastade byggnaden sin skugga över dem alla, och det var för sent.

Nu är det beyond övertydligt. En tredje person i samma bok hatar på byggnader.

Harry Hole tar en titt i museet. Han tycker om konsten men inte huset.

Harry stod kvar och tittade på målningen. Först och främst för att vila ögonen på något vackert efter att ha stått i rulltrappor genom en byggnad där till och med insidan fick Polishuset att framstå som mänskligt och varmt.

Finished reading: Yellowface by Rebecca F Kuang 📚

A young writer steals a manuscript from her dead, and more successful friend, and makes it her own. It becomes a major hit. She’s living her dream. Eventuelly the truth is getting more and more difficult to hide. An entertaining story about the publishing world, race issues and the hunt for love and fame.

📚Finished reading: Sommarhus, senare by Judith Hermann.

+++++

Noveller ligger aldrig högt på min önskelista. Den här köpte jag på Arlanda för att Hermann är tysk och gav mig in i den med låga förväntningar. Jag blev glatt överraskad. Flera av berättelserna kommer att stanna kvar. Stiligt skriven.

Nu har jag läst Den siste teaterdirektören av Johan Hilton 📚. Ett fantastiskt stycke journalistik. Nyanserat, fördjupande och förträffligt skrivet. En bladvändare, trots att slutet är känt.

Currently reading: Nattens skola by Karl Ove Knausgård 📚

Den här hade jag helt missat. Det var min vän Tyr som berättade att den kommit ut. Det är en fjärde och fristående del i Morgonstjärnan-serien. Jag köpte den igår på Söderbokhandeln. Redan på första sidan handlar det om döden.

Finished reading: Hunter S. Thompson: Den sista intervjun by David Streifeld and others. 📚

A nice little book about Hunter S. Thompson. I bought it earlier today at a book market and read immediately. My version is in Swedish. I’ve been interested in Hunter S. Thompson since I read Fear and Loathing in Las Vegas 25 years ago and this book gives a broad perspective on the Doctor of Gonzo journalism. He seems to have been one of a kind. Sometimes very clear sighted, other times full blown crazy. Fascinating.