Lagade räsern igen, måtte den nu hålla

Jag köpte den här pärlan av en gubbe i Mälarhöjden för tio år sedan och redan då var den gammal. Tillverkad på 80-talet skulle jag gissa att den är, alternativt sent 70-tal. Dawes. British steel. Guldig och brun. Jag köpte den för att kunna vara med på Julita duathlon 2015. Det var inte den snabbaste eller snyggaste cykeln som var med. Inte heller den fulaste. Långt ifrån. ”Kolla in hojen minns jag att jag hojtade när jag passerade kyrkan”.

Efter det där loppet stod den på gården i stan i flera år tills den blev helt sned i bakhjulet. Tills slut började jag må dåligt över denna materialförstörelse och lämnade in den till cykelverkstaden i Gamla stan, den där Lars jobbar. Den blev rak och jag cyklade på den ett tag, tills samma sak hände igen och bakhjulet blev snett. Då fick den stå i några år till.

Nu är den tillbaka efter en ny runda på verkstad och jag hoppas att den rullar friktionsfritt åtminstone säsongen ut. Jag vill ogärna skrota gamle Dawes.