Man får vara lite snäll mot sig själv

Hela kvällen kändes lyxig. Jag fick hänga med mina systrar och träffa Astrid, det senaste syskonbarnet. Kräftorna var som de skulle, barnen var glada och hade kul tillsammans och vi vuxna fick sitta ner en lång stund som civiliserade människor. Helene hade fixat det mesta kring upplägget och då blir det alltid bra. Det är sådana här stunder man måste fästa i minnet, göra små fack för så att de inte försvinner. Vi går mot en mörk höst och allt som håller den stången är extra mycket värt.