Det blev vattenkrig på torpet efter maten. Först lite trevande och snedfördelat med en 17-åring som började vifta med vattenslangen vid disken. Sedan jämnare med varsin vattenpistol. Man kan säga att det först var sex sjuttonåringar mot varandra, sedan jag mot sex sjuttonåringar.

Jag gjorde en grym attack när alla tömt sina magasin in en vild alla mot alla-kamp. Sedan laddade jag om i regntunnan (säg det inte till någon, det vattnet var… grumligt), gömde mig bakom dörren vid logen och sprang fram och skrek samtidigt som jag tömde hela tyg tjottablängan på Sebbe, som råkade vara sist uppför trappan. Seger!

Sedan fick jag igen.

Men det var det värt.

Ett bra vattenkrig förlänger livet.

Nu sitter jag vid äppelträdet i solnedgången och blir uppäten av myggor. Igår kändes det som att det värsta var över för den här säsongen, men icke. Ikväll är de hungrigare än på flera veckor.

På bokfronten intet nytt. Imorgon, eller dagen efter, kommer jag att läsa ut Morgonstjärnan av Knausgård. Den bara växer. Rekommenderas varmt.