Andreas

Det är så här jag växte upp, intill öppna odlade fält i västra Sörmland. En liten badsjö låg på en dryg kilometers avstånd och grusvägarna som sträckte sig ut genom landskapet kändes som ”våra”. Jag och mina syskon gjorde stort anspråk på närområdet, trots att våra föräldrar inte ägde någonting utan bara hyrde i alla år. Som barn trodde jag på fullaste allvar att jag aldrig skulle kunna bo i en lägenhet. En liten låda i en större låda men ingen möjlighet att blicka ut över ett öppet landskap. Sedan blev jag äldre och världen växte och staden och människorna som levde där lockade mer än allt annat. Jag hade svårt att acklimatisera mig till själva lägenhetslivet dock och kände mig ofta instängd. Särskilt på helgmorgnar. Så kan jag fortfarande känna även om jag är väl förankrad, och på alla andra sätt trivs i vår bostadsrätt. Men de öppna fälten och den frihetskänsla jag förknippar med dem kommer jag att bära med mig för alltid. När jag återvänder på somrarna och springer på de gamla grusvägarna igen, drabbas jag ibland av en sådan där lyckokänsla som drar igenom kroppen som en ilning. En känsla av frihet, framtid och att allt ligger framför en. Det är en obetalbar känsla. Allt är möjligt – igen!

Really interesting article from Washington Post. We have the same debate in Stockholm, whether duplexes or triplexes should be allowed in areas with only one family houses, or not.

In Minneapolis, much of the opposition has come from residents who already own single- family homes. A related factor, springing from the debate over income and density, has been race and the role that single-family housing plays in keeping housing segregated.

As cities rethink single-family zoning, traditional ideas of the American Dream are challenged - The Washington Post

I have been off Facebook and Instagram for a while now. I am not going to delete either of the two but I’m interested in how my abscence will affect me. One effect is that I have started to use other services instead. I re-signed up for Micro.blog and Write.as and put some more time into blogging. I also started to post in english, doing Micro.blog in swedish just isn’t fun. Because of that I have been having conversations with complete strangers, nice conversations about this and that. One person I found this way is a Maique. We share the interest of blogging and alternatives to the big tech giants. I have now convinced him to try out Write.as!

Check out his new blog here.

I had a give away for pro subscription and I gladly handled it over to him.

In general people are unaware of this great service for super simple blogging and that counts for Micro.blog users as well, even though there are some similarities between the two services. When Write.as is completed with comments Remark.as it will be even better I think.

The one thing I like the most with Write.as is that there’s nothing you have to learn before you can use it. It’s very old school and ”press play on tape”. Open a tab in your browser and write (anonymous if you like) and press publish.

#blogging #writeas #micro.blog