Andreas Jennische

Det har sprängts i Stockholm igen. Det är bedrövligt. Jag vaknar upp till nyheten som en vanlig läsare, mina kollegor som jobbar har att hantera det. Det vill säga åka dit för att prata med grannar, ringa polis och på andra sätt försöka ta reda på så mycket som möjligt om vad som hänt. Ett slitgöra som mitt gäng kommer att göra mycket bra.

Själv ligger jag lågt och försöker inte att tänka på sprängningar och jobb. Det är måndag och semester för mig. Först på listan står: bli av med huvudvärken. Den har envist varit där i många dagar nu. Vi börjar med kaffe.

Throwback to my trip to New York City when I got to see the band Damnation A.D. play @ Kingsland in Brooklyn.

Sometimes I miss the good old blog commentaries. Free and open to anyone. Someone who reads a blog post on Micro.Blog (and isn’t a member) and wants to comment on the post… what is the best way? Let’s say it’s someone nothing into indie web or coding or such. Just someone who likes to read and write stuff on the Internet. Please educate me?

Lördag och första dagen på semester sitter jag och barnen nu på ett tåg i Mälardalen på väg till torpet. Det innebär blandade känslor. Första dagen på semester är också den dag då nedräkningen mot dess slut inleds. Jag tror gårdagen på jobbet egentligen var den bästa dagen, en dag inför en lång ledighet full av arbetsuppgifter och längtan efter det som komma skall. Före är nästan alltid bättre än i. Försommar slår sommar. Dagen före julafton slår julafton och så vidare.

Det här var också temat för en av spanarna i P1 igår. Jag brukar alltid lyssna på programmet när det går i repris på lördagsmorgnar och därför hörde jag det tidigare idag. Det är ofta en besvikelse. Alldeles för många av spaningarna känns allt annat än pigga spaningar. Jessica Gedin är ett ständigt undantag från detta, hon är alltid intressant att lyssna till. Idag var prästen Camilla Lif också bra, hennes spaning om just semester bjöd på igenkänning. Före är bättre. Nu är det igång och måste anstränga oss för att fånga den. Vara i den. Uppskatta den och varandra. Jag lägger ribban på en lagom nivå.

I didn’t have plan, but it worked out alright.

Just white, waiting to be filled with so called content. It’s easy to make jokes about that word, but still, content is content. It can be bad and it can be good.

At this hour of the day I’m in contemplating mode. I think about the day and the next to come. About my life and what to come. Am I happy enough? Do I have what I need to feel like a fully living person in this complex world?

I listened to a Swedish podcast where they were talking about kids gradutating from school. One of mine graduated the other day and what is happening now? Is he going to find a job? Will he show adulthood? Will he understand he has to make progress by himself? Set up his own plan?

I hope so. I think he will eventually. But still, there's a tiny bit of worry that he won't. 

I guess I'm not alone in this. 

Time will tell.

I didn’t have plan, but it worked out alright.

I try to rest in that thought.

Det finns en man på internet som går under namnet TMO, ingen bloggar lika mycket som honom. Tidigare fyllde han sida på sida med uppdateringar på Write.as, om allt mellan himmel och jord och allt skrivet med frenesi och gott humör. Det har handlat om minimalism, inredning, kaffe, piptobak och allmänna funderingar om livet och internet. Han har nu dragit ner något på tempot, tidigare kunde han skriva sex-åtta inlägg per dag. Nu gör han istället ett nyhetsbrev med “bara” en uppdatering per dag. Innehållet går i samma stil som tidigare. Koll in det om du tycker det är kul med indie på webben: https://buttondown.email/lettertom/