Matsäck till barn ska göras den med. 

Stannade hemma idag efter en natt med feberfrossa och hosta värre än vanligt. På vårdcentralen var det så mycket folk att jag inte ens fick ställa mig i kön. “Vi har läkare som är sjuka. Om det är något du gått och dragit på ett tag får du vända dig till närakuten efter klockan fem” sa damen i receptionen. 

Efter klockan fem. Vänta i en hel dag när jag nu äntligen tagit mig tid för att kolla upp det här ordentligt. 

Jag ringde 1177 och sa som det var. “Vart kan jag åka istället?"

Huddinge. Till lättakuten på Karolinska i Huddinge. 

Sagt och gjort. 

Jag tog pendeln. 

Två timmar senare var jag kollad. Det var inte lunginflammation tack och lov. 

Förkylningsastma. Virus. Bara att vänta ut. 

Det är ju skönt att slippa penicillindoser och bakteriella infektioner men å andra sidan betyder det väl att jag får gå och känna mig halvrisig ett tag till. 

Febern verkar borta i alla fall. Ta i trä. 

Det ska gås på utvecklingssamtal, fixas med barnkalas och sedan är det skolavslutning.

Och så är det tandläkarbesök och läkarbesök och ogud vet inte vad, för en annan. 

Det är mycket nu. Utöver jobbet då som alltid är mycket. Jag har till exempel två ofärdiga grejer som jag ska göra klart ikväll efter att ungarna somnat. 

Det är så det rullar på. 

Trots att jag ska vara ledig ett helt sommarlov ser det ut som att jag måste plocka ut ett par halvdagar ledigt för att klara kommande veckor.  

Ta ledigt för att klara sig fram till ledigheten liksom.  

Jag var inte stark idag. Jag hade tänkt att skita i hela grejen på grund av att jag ägnat större delen av helgen åt att ha ont i huvudet och hosta. Men sedan blev det söndag morgon, huvudvärken var borta och tröttheten... ja den fanns ju där men gick att mentalt stoppa undan. Så jag packade ner ungarna i lådan och drog dit. Jag fick till och med support av min fina vän Tjurn och hans familj. Det var fan så sweet. Vi hängde runt där vid foten av trappen intill Henriksdals reningsverk, småpratade och drack termos och jiddrade med barnen. Det blev ju en hel del väntetid som det alltid blir. 

Eftersom jag vetat att min fysiska prestation inte skulle vara på topp satsade jag istället desto mer på att charma publik och medtävlare med min outfit. Jag gjorde helt enkelt en egen merch-tröja. Ett unikt "Stockholm stairs-linne". Vitt med svart spritpenna. Som den slog! Folket älskade den. Min son sjuårige son blev därmed överbevisad. När jag satt hemma i morse och designade alltihopa på köksbordet undrade han lite försiktigt om de andra skulle skratta åt mig. "Nej, nej, de kommer älska det" sa jag segervisst och så blev det.

Något ska man ju vinna. 

Själva tävlingen gick inget vidare för mig. Det var så sjukt jobbigt! Jag sprang igenom trappan en gång före start, i lugnt tempo. Kände att "ja det här är inte så farligt". Sedan, när startsignalen gick på allvar: H E L V E T E! De första fyra avsatserna gick bra, sedan slog mjölksyran till. Nästan uppe vid toppen vek sig benen och jag ramlade till. Tack vare räcket lyckades jag springa in på 48 sekunder. Det andra varvet gick bättre rent tekniskt men var nästan tio sekunder långsammare. Så svag var jag i benen. 

Killen som vann, Patrik Laken, sprang första rundan på mindre än 40 sekunder. Such a monster. Det blir till att träna lite hårdare framöver. Nästa trappa, då jävlar.

Här kommer en radda bilder så ni kan se lite mer hur det hela såg ut. Jag älskar sådana här gör det själv-tillställningar. Det är så enkelt och så jävla kul. Eftersom jag hade barnen med mig idag blev det ingen eftersläckning med övriga på Boule & Berså men annars hade ju det varit den ultimata avslutningen. 

Snart är det sommarlov. Då ska jag göra grustaget till ett stående inslag på löprundorna.

Soundtrack: Iron Maiden: "Run to the hills"

Jag ser mycket framemot kommande Stockholm stairs-arrangemang.

Så här såg det ut när jag satte fart förresten. Filmade gjorde Mattias "Tjurn" Andersson.

 

Bananhusen @ Tanto 

Det var trevligt att träffa honom. Om du inte läst hans bok Knark har du en fin upplevelse framför dig. 

Den som vill komma i kontakt med mediepersonlighet har för övrigt stor chans att göra det genom att hänga runt i Södermalms parker. Där bara dräller av journalister och annat löst mediefolk. 

Eftersom Södermalm är epicentrum för mediefolket är det bara en tidsfråga innan alla känner alla. 

Min planerade medverkan i Stockholm Stairs på söndag hänger på en skör tråd. Jag har blivit sjuk. Jag hostar värre än Walter White. 

Jag såg det allra sista avsnittet alldeles nyss. Vilken fantastisk serie! Vilket manus. 

Det kommer ta en liten stund att smälta att det nu är helt slut. 

Godnatt. Det är skönt ändå att en slipper vara metamfetaminkokare. 

 

Har du känt sådär någon gång att du är igång som vanligt men plötsligt drabbas av en sådan akut trötthet att du blir orolig? Energinivån går från 45 procent till 1 på en gång, för att dra en mobiltelefonliknelse. 

Jag drabbades av det idag. Jag höll högt tempo på jobbet, babblade med Clarence som vanligt, slog ihop datorn och drog för att hämta ungarna. Jag cyklade hem. Som vanligt. 

När jag fått med mig barnen ut från skolan var jag fortfarande vid god vigör men inte sugen på att laga middag. (Jag verkligen avskyr det för tillfället eftersom mina smaklökar säger allt är trist. Barnens smaklökar hjälper heller inte till kan sägas).

Nåväl. Vi tog sikte på lokala pizzerian. Jag parkerade cykeln, gick in och beställde. Barnen var pepp och hungriga och allt kändes fint och bra. Då plötsligt. När jag satt mig ner vid bordet var det som om någon drog ur proppen och tömde mig på blod. 

Det var ganska obehagligt. 

Jag halsade en läsk för att inte tappa det helt. Sedan kändes det lite bättre.  När pizzan kom in åt jag upp hela bara för att vara på den säkra sidan. 

Efteråt maten gick vi hem i lugnt takt (via en park) och jag var inte lika svajig längre. Kvällsbestyren gick också okej. Jag löste halva Kurt quo vadis? för barnen och den var så kul att jag fnissade högt på några ställen. 

Sedan slog det till igen. Jag blev svimfärdig trots att jag bara suttit på en stol en lång stund. 

Nu när jag skriver det här sitter jag kvar på stolen och det känns bättre igen. 

Det är som om energinivåerna åker berg- och dalbana. 

Tack och lov är det snart semester. Jag tänker att det inte kan göra saken värre.

 

Foto: Emelie Carlander på Snåret. 

Podcasten heter Snåret och handlar om stadsplanering och byggande. Ämnet för dagen var mediernas roll i stadsutvecklingen. 

Det var alltså en mycket gubbig panel som det påpekats på vissa håll. Fyra gäster, fyra män.  

Det är mitten av maj. Mitt i grisvåren, perioden när det är som mest att göra både på jobb och i familjen. Samtidigt: ljusa kvällar och hopp om livet. 

Jag drog till gymmet idag som en effekt av det senare. Det är dags att få igång kroppen igen, bli lite stark inför semestern så man orkar med allt fix och bad. Satan vad jobbigt det var! Det är det alltid. Och nya Hatebreed gav fan ingen hjälp. Men jag gnetade på och efteråt är det ju värt. 

Det får mig alltid att skifta fokus. Den där jobbgrejen du funderade på hela vägen hem går från att vara superviktig och jobbig att tänka på till "äh skit i det nu, det där tar jag imorgon". En underbar känsla. Jag kan tyvärr bara uppnå den genom träning eller ordentligt alkoholintag. 

Det senare är ju tyvärr mindre hälsosamt än det första. Och tamejfan ä n n u jobbigare. 

###

Mitt debacle med telefonen löste sig. Jag fick fabriksåterställa fanskapet. Det var igår kväll som mobilen laddade ur på väg hem och trots laddning under natten: helt död i morse. Den gick inte att få igång. Jag testade att uppdatera den via Itunes tre gånger utan framgång och till sist gjorde jag återställningen. Det var inte så farligt som jag hade trott. Jag hade trots allt en kopia i Icloud. 

### 

På söndag vankas ett DIY-lopp som alla bör känna till. Då är det Stockholm Stairs i Henriksdalstrappan. Jag siktar på att vara med. 

Även om jag finner en ära i att bevaka mötena i kommunfullmäktige, herreminje vad det tar på krafterna. Efteråt är en helt körd i huvudet. Det finns något nedbrytande med att lyssna på vuxna människor, kloka och resonabla i allmänhet, som gör allt för att inte svara på varandras frågor. 

Nu är jag tvungen att lyssna på Hatebreed på skyhög volym och äta äpplen med jordnötssmör för att liksom detoxa. 

 

Jag och barnen har varit inne idag. Helene åkte iväg för att fixa lite på annat håll och jag stannade hemma. 

Det var inte kul väder och ungarna trötta. 

Jag bokade genast tvättstuga och tänkte: "ja va fan de roa sig själva, hänga med och tvätta eller ha tråkigt". 

De valde det senare. Det fanns inget att göra (OBS gäller ej den äldsta han kan spela dataspel i veckor i sträck), det var en tråkig dag och inget var speciellt. 

Vad är grejen med att det ska vara speciellt hela tiden!?

"Det kan inte vara speciellt varje dag, då är det inte speciellt" sa jag pappamässigt och gick ner i tvättstugan igen. 

Där nere slog det mig att klockan var halv tre och det borde ju ätas lunch även om det åts sen frukost. Jag tänkte: okej, vi promenerar till McDonalds! Jag slipper laga mat och ungarna får äta skräpmat. Dessutom är det något som alla tre uppskattar. 

Vad fick jag för detta tro. 

"Å, måste vi?" frågade det stora barnet.

"Näääääj jag ville inte gå ut!" sa tvillingsonen, alldeles för högt och i ett alldeles för aggressivt tonläge.

Då skiter vi i det, kontrade jag. 

Det fick dottern att gå i bitar. Hon VILLE verkligen gå iväg. 

Jag ändrade mig. "Då går du och jag, ni andra två fixar något själva". 

Vilket schackdrag. Jag och dotter åt en stillsam och småpratig lunch på McDonalds (vidrig vegetarisk wrap men vad gör en inte for the kids) och sönerna flamberade varma mackor så det flög brända kanter överallt hemma i köket. 

Ibland är det värt att ändra sig. Det kan sluta med winwin. 

Det är weird och alldeles för långt och musiken är ju tveksam många gånger men samtidigt: så europeiskt. 

Det är något fint med det. Vi är generellt dåliga på det i vanliga fall 

 

"Det är skateboardskor" säger dottern som den mest naturliga grej i världen, provar i en sekund och säger "de är bra". 

Jag håller med. Jag har inte sagt något om vare sig Spiderman eller Hello Kitty men kan svara ärligt att "det tycker jag med".

När det är dags för keps är det samma visa. Det här är ju inga nyheter för någon förälder men visst är det tradigt!?

"Hello spring", "Love", "C U T I E", liten gullig kanin på ena sidan och  Spiderman, NY, Boston och South Miami på den andra. Pastell versus mörkare starka färger. 

Dottern verkar inte särskilt brydd. Jag nämner inget om vare sig kill- eller tjejgrejer och låter henne välja själv. De kostar lika mycket allihop. Hon tittar länge på den söta kaninen. Hon har haft en som försvunnit. Men nej. Inte igen. 

Efter noga övervägande tar hon en spiklila Atlantakeps med blågrönvit skärm. Först provade hon en South Miami men den "satt inte bra". 

Jag har inga synpunkter. 

Vi betalar och går. 

Vi gick in i en H&M-butik och både jag och min dotter gick därifrån och kände oss nöjda. Efter att ha köpt barnkläder då hon själv varit med och fått välja. Ingen blev arg. Ingen blev ledsen. Fatta! Det kommer aldrig hända igen!

Omvänd fredag den 13:e FTW!

 

Jag kollade in nya hotellet i PUB-huset 

Dessutom: sjuka barn OCH en sjuk hustru. Det var till att skriva fort som helvete och åka hem. 

Solen bara sken och min t-shirt blev svettigare och svettigare. Jag kom hem, tvättade, hängde på gården en stund (snackade lite landstingspolitik och nya SL-taxor med några grannar) och lagade middag. 

Jag sa nej till glass bara för att säga nej. "Du är så himla otrevlig" sa min son och då kände jag att det verkligen var rätt att säga nej. 

 

 

I morse var det kortegeövning på Östermalm. 

Vissa dagar som förälder alltså. Man går in med ambitionen att vara lite skön, spontan och lyhörd för barnens idéer. Sagt och gjort. Idag packade jag lite mellis direkt efter att ha hämtat ungarna på skolan och drog till parken. Jag ville inte men barnen var ihärdiga och jag sa okej. "Vi är där ett tag men då får ni stå ut med att det blir middag senare än vanligt". 

Visst visst inga problem. 

Tjena tjena. 

Efter det inleddes gnällfesten. 

Jag var dum och tråkig och aldrig blev det någon glass och "vi gör aldrig något speciällt efter skolan".

Jag var en jävel på att behärska mig om jag får säga det själv. 

I saklig ton, lite senare, berättade jag hur det kändes för mig när de drog igång den där grejen. 

Det lönade sig. 

Ännu lite senare kom sonen fram och bad om ursäkt. "Förlåt pappa". 

Det är de där korta korta ögonblicken jag försöker komma ihåg när jag egentligen bara vill kasta grejer och vråla halsen ur mig. Håll igen, var verbal – och tids nog ska det ge resultat. 

 

 

Det blir en sen uppdatering idag också. På rätt sida dygnstrecket men inte mycket mer än så. Det har varit en späckad dag. En vacker dag, som varit rolig att leva. 

För det första sov jag som en stock till lite efter klockan nio i morse. Det var underbart att få vakna i torpet, kika ut bakom rullgardinen och mötas av den mest strålande majsol. 

Vi åt frukost ute jag kände mig helt frikopplad från mitt vanliga liv. 

Sedan ägnade jag en lång stund åt att skruva ihop studsmattan. Det blev roligare än trott för mitt i alltihop kom morsan och farsan och hjälpte till och pappa hade en present med sig. Och vilken present. En bensinare! En grästrimmer av bästa sort! Shit vad jag ska köra med den i sommar. 

####

 

Morsan bidrog med kakor som fick alla drabbas av sötlycka och sedan drog vi och badade i sjön. Det var femton grader minst och både jag och dotter var i. Hon en lång stund. Sönerna var tjuriga och stannade i huset. Jag kände mig lycklig och mindes förra årets swimrun med Calle. Det var i augusti och jag undrar om det inte var kallade i vattnet då. 

Dagen drog ut på sig så länge att vi hann säga hej till Mathias och Malin också. Bästa grannarna. 

 

Dessvärre blev det till slut dags att åka hem. Jag fick köra bil. Övriga familjemedlemmar tog tåget. 

Jag lyssnade på System of a Down och glömde bort att det bitvis gick i 50 km/h. 

Det är alltid lika gött att komma ut och städa rent inför säsongen, bädda sängar och sätta på kyl och frys. Premiär för #torplife som det är 

Det är också alltid hårt jobb. 

Idag har jag dessutom skruvat ihop en våningssäng till tvillingarna. Det blev skitbra förutom att Ikea borrat fel i ett av trappstegen så det var omöjligt att sätta fast. Ungarna får klättra. 

 

Torpet är lika fint som alltid. Och mössen har inte varit särskilt påstridiga i vinter verkar det som. 

 

I sjön är det 15 grader. Stora barnet badade. 

###

Om en månad lite drygt flyttar vi ut för långledigt. Det ska bli ofattbart skönt. 

 

Soundtrack:

System of a Down 

 

Det blev sent. Lite för sent. 

Natten var hemsk. Liksom morgonen och dagens arbetspass. 

Men det gick. Jag klarade mig igenom dagen. 

Lyckan jag känner över att få ligga i sängen: 💯procent. 

 

Andra finns det inget glädjefyllt med förrän de är klara. Inlämnade. Publicerade. Bortglömda. 

Idag har jag gjort lite av båda.

Jag går inte in på den senare utan nöjer mig med att lyfta fram det roliga. Jag har ju trots allt ett ansvar som eder livscoach och måste tänka på att inte skicka ut för mycket bad vibes.

Jag ramlade på hela grejen i morse på väg till jobbet. Jag tyckte att tullhus 2 på Skeppsbron såg annorlunda ut, bromsade cykeln och gick in och knackade på. 

Det blev en trevlig stund. Jag fick träffa Alexander och Mats och de berättade om sina erfarenheter från krogsvängen i skånska Höganäs, om sitt mikrobryggeri, om egendesignade bord skapade av plank och byggställningar och om burgare, motorcyklar och denimmärket Indigofera. De har någon kompis som varit med och tagit fram det tydligen. Kopplingen till tullhus 2 var väl att jeansfolket skulle ha någon fest. 

Tullhuset ja, anledningen till att fix var att herrarna Alexander och Mats ska öppna krog. 

Mycket burgare förstod jag. Och seafood. Och mikrobryggd öl också (såklart) från eget bryggeri. Det var ingen hejd på de här killarna. 

De verkade vara sådana där personer som bara gör en massa saker för att det är så gött. 

Åka motorcykel – gött. Odla skägg – gött. Koka bärs – gött. Jaga och laga egna burgare med amerikanskt snitt – gött. Lyssna på surfpunk – gött. Starta krog och bygga möbler av plank – gött. 

Sådan vill jag också vara! Som genomför en massa galna projekt för att det är kul. Tillsammans med kompisar. 

Det blev en bra liten lokalnyhet hur som helst. Öppningen ska vara imorgon! 

Det måste också tilläggas att jag helt håller med Mats Hernström när det gäller öl. "Bärs ska smaka bärs, inte hallon eller frukt". True that. 

 

Dessutom verkade de båda gilla varandra på riktigt. Egentligen är de en ägartrio men den sista var inte där vid mitt besök. 

När jag senare på dagen träffade ägarparet till en ekologisk matbutik fick jag helt andra vibbar. De snubbarna hela tiden störa sig på det den andra sa. Men va fan vet jag. Jag var själv trött. 

Jag gjorde det jag skulle och drog därifrån. 

 

Arbetsdagen gick fort. Jag drog till landstingshuset och lyssnade på sossarna och sa hej till Anders Sundström på DN och till Karl Martinsson på Mitti och till Anna-Karin Grenninger såklart som numera styr kommunikationsbiten. 

Sedan satte jag mig vid husgaveln utanför och knackade ner en artikel, snackade med Johanna Schreiber på Moderaterna och cyklade tillbaka till redaktionen genom stan. 

###

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=2D60ApzLs3o]

På vägen drog jag ihop en lökig liten film om Stockholms prepp inför Eurovision. 

###

Jag åt en äcklig lunchlåda och skrev en grej till som jag glömt bort, ringde någon, mejlade en annan, bollade några idéer, gjorde en plan för morgondagen och drog för att hämta ungarna. 

###

Middagsbestyren är ofta oförglömliga men inte särskilt roliga för någon annan. 

###

Efter middagen kollade jag och dottern på Djurakuten och det var sorgligt och fint och läskigt när de skar i stackars Nisses öga. Sonen var ute och sprang fram och tillbaka på gården med en kompis samtidig som han rotade fantastiska stilleben. 

###

###

Min fru kommer hem efter en tripp till Aspudden. 

###

Jag glömmer bort att tidrapportera – igen – och kokar te. 

### 

PS. Lyssnar på senaste avsnittet med Tv med Luuk då han intervjuar Felix Herngren. Bäst hittills. Älskar att de fördjupar sig i manusskrivande.

 

Jag har ont i huvudet. 

Men vem bryr sig om det. Här ska jävlarimej upp och fixas. 

### 

Jag pillar på telefonen en stund, läser att Badou Jack åkte på en domarmiss och matchen slutade oavgjort. Han fick behålla mästarbältet i alla fall. Jag kysser min fru och går upp och gör scones. 

###

Det finns bakpulver och smör hemma! Ungarna tittar på morgon-tv samma Disneyprogram som när jag var barn (fast sämre så såklart). 

Jag läser Twitterflödet och konstaterar att det vanliga höger-vänster-kriget rasar på som det bör 1 maj.

Bläddrar igenom gårdagens DN Kultur och lär mig att arbetslösheten i Sverige var drygt EN procent när romanen Jack kom ut 1976. EN procent. 

###

 

Ungarna ska på kalas idag. Födelsedagsbarnets pappa är så långt ifrån röd demonstrant man kan komma och har förlagt allt till klockan 13 den 1 maj. 

###

Huvudvärken bankar på och jag tar undan disken.