Första arbetsdagen på en vecka. Det tog emot lite först, sedan gick det över. Ringde ringde ringde i telefonen, skickade några mejl, gjorde några googlingar och drog upp riktlinjer. En helt okej måndag.
Roligast var den poll jag gjorde på Facebook där jag frågade vår läsare när medelåldern i Stockholm infaller. Det mest intressanta svaret kom från en kvinna på Södermalm, som svarade att medelåldern i just hennes stadsdel infaller först vid den grannlaga åldern av 76 år. Och jag som trodde att en hipster var unga människor som försökte se gamla ut. Egentligen är det tvärtom. Barngubbarna som går omkring på Nytorgsgatan är i själva verket 103 år gamla. Fett!
Spår härmed en kommande frossa i bilagor tillägnade hipsterdieten, hipsterträningen och hipstersexet där glada pensionärer berättar om skummad sojamjölk, cykling utan broms och lite härligt krämsamkväm.

- Posted using BlogPress from my iPad

Hemma på Tanto igen. Min tur att åka tåg med barnen och det gick superbra. De börjar bli tågvana.
Drabbas alltid av en känsla av tomhet efter att ha umgåtts med föräldrar och syskon och respektive flera dagar i rad. Det är kul att ses alla på en gång men det är också rätt krävande. Jag hade tänkt att fly ut i löparspåret några gånger men en envis förkylning fick mig att faktiskt skita i det. Nu har jag the sunday blues, men det viker sig ju när det väl är måndag.
För övrigt är jag djupt ointresserad av elitfotboll och kungahuset. Thomas Mattsson och Jan Helin däremot bara älskar det.

@a_jennische

Farsan lirar diskoteksbowling.

Det var kul. Efterföljande middag också. Ett udda och givande inslag uppkom efter att samtalet halkat in på Pernilla Hagberg (MP) och hennes konspirationsteorier. Pappa satt storögd och tittade på klippet två gånger. “Fascinerande” sa han.
Så sant.


@a_jennische

Hittade en vårblomma på gården.

I somras satte jag upp målet att blogga en gång om dagen. Ett inlägg per ledig dag. Alla fick taggen #torplife

Nu är målet satt högre. Ett inlägg per dag i hundra dagar. Det är sjukt många dagar i rad. Men det ska gå.

Jag har sportlovsledigt med ungarna den här veckan så i dag tar jag helt enkelt och öser ur min icke-professionella tillvaro. Det lär fortsätta så tillsvidare.

När jag skriver det här sitter jag i ett mörkt rum. I väntan på att barnen ska somna kör jag en tumvals på det fiktiva tangentbordet på mobilen. Jag tänker igenom dagen och minns särskilt två saker. Samtalet jag hade men en muskulös pensionär (som jag aldrig sett förut) och samtalet jag hade med Hårdrockar-Eric i tvättstugan.
Det första inträffade i bostadsrättsföreningens lilla gym där jag slank in för att avsluta min löprunda med några hantelövningar.
“Har du varit ute och sprungit? Såg du Vetenskapen värld i går?” sa den breda pensionären plötsligt.
Jag svarade ja och nej.
Muskel-P berättade att programmet slagit fast att man kan äta hur som helst (typ) och ända få bra resultat av träning. Det är inte alls så noga att äta särskilda tider som man tidigare trott berättade han.
“Skönt att höra” sa jag. “Det låter dessutom rimligt."
Muskel-P fortsatte:
“Men att springa först och sedan styrketräna…”
Nej det var inte att rekommendera om man vill ha stora muskler.
Jag sa att jag visste det men att jag ändå gillar det. Han berättade att han behöver musklerna när han paddlar kanot med hustrun. Jag berättade att jag inte behövde så mycket muskler alls. Vi skildes åt som vänner.

Senare står jag och småpratar med Eric den långhårige. Vi hade tvättiderna efter varandra och han säger att han inte tvättar sina scenkläder. Aldrig. De ligger nedpackade i flera lager plastpåsar i väntan på att de ska användas igen.
“Skinnvästen har varit blöt av svett så många gånger att den krympt” säger Eric och är mäkta stolt.
“Coolt” säger jag och menar det.

Sedan jämför vi t-shirtar. Jag har en exklusiv Run in blood-tröja som jag sprang till mig på Gärdets sportfält i höstas. Han har en ny Nifelheim-tisha. Framför loggan syns hjärtfrekvenskurvor, bakom loggan är de förvandlade till ett jämnt streck. Nifelheim – musik som dödar.
Eric spelar trummor i bandet.
“Det är en ny design. Först tänkte vi att det kanske var lite väl, men de sålde som fan i Göteborg” säger Eric.

Han är snäll Eric.

@a_jennische

Jag fick ett mejl från Fredrik Wass, alias @bisonblog. Han ska köra en ny runda av #blogg100.
Det blir en bra anledning att lägga lite mer krut på min personliga blogg ett tag igen. Sedan jag fick Valbloggen på jobbet, där jag skriver professionellt om Stockholmspolitiken, har den här bloggen blivit utsatt för styvmoderlig behandling. Det borde inte hänga ihop. De perioder jag skriver extra mycket på jobbet brukar också vara de perioder jag skriver mest utanför jobbet. #blogg100 ligger alltså helt rätt i tiden. Den som inte känner till grejen behöver egentligen bara veta detta. Blogga 100 dagar i sträck, minst ett inlägg per dag med start 1 mars 2014. Klarar du det så klarade du utmaningen. That’s it.
Jag tjuvstartar. Jag börjar i dag.

@a_jennische

Fredag, då får man unna sig lite.
Och det blir ju roligare att jobba om det är roligt på jobbet som man säger.

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=Sx7ZdS4x1j4&w=560&h=315]

För att inte snacka om introt. Sjukt stiligt.

Jag såg True Detective igår. Fjärde avsnittet. Det var inte en dag för tidigt. Jag älskade det tredje och det här var ännu bättre.
Det innebar en klar tempohöjning från tidigare, vilket inte alls hade behövt vara något positivt, men det var det. Från att ha varit två ganska aggressiva och sävliga män förvandlades de nu till två mer utåtagerande. I synnerhet Rust (Matthew McConaughey) som bjuder på en riktig våldsresa till gängkvarteren i Houston. Han genomgår en personlighetsförändring i fjärde avsnittet som bara funkar eftersom den är så väl underbyggd. Han börjar supa och droga och beblanda sig med det klientel han hade till uppgift att beblanda sig med under åren som undercover. Det går åt helvete, på ett väldigt snyggt sätt.
Den flera minuter långa scen då vi får följa med Rust och hans nygamla “mc-gängspolare”, bland annat den knarkgalna Ginger med bockskägget är plågsamt intensiv.
- Jag hade fan 180 puls när avsnittet var över, som en kollega på jobbet beskrev det.
Ja det är bra tv det.
Hoppas nu bara det håller i sig.

Jag anar att det kommer fortsätta att gå åt helvete, på ett snyggt sätt.

@a_jennische

Skrev några nya rader om Socialdemokraterna och vad som händer efter Tomas Rudins bortfall.

Kommer Helldén att ta chansen när S-toppen krympt? http://t.co/BQQS9i6EAM
— Andreas Jennische (@a_jennische) February 10, 2014

Skrev några rader om Tomas Rudins (S) paus.

Det är inte självklart vem som tar över under frånvaron.

<3 <3 <3


@a_jennische

Det händer inte så ofta längre, att jag befinner mig på samma ställe som mina två bästa.
Därför blev jag lite extra glad när jag hittade den här bilden i min kamerarulle i dag. Den är tagen på en bar helt nyligen men jag hade glömt att jag tagit den. Det var en fin kväll. Temat vi återkom till gång på gång var att jag skulle bli Johannes litterära agent, på ett väldigt pushigt och amerikanskt sätt. Jag skulle helt enkelt vara Charlie Runkle och Johannes skulle vara Hank Moody.
Mattias, den ekonomiskt och logistiskt sinnade strategen, fick i uppgift att formulera kontrakt och flasha med TB3-resultat. Eller om det var TB4, vad det nu är.

@a_jennische

Valbloggen på Södermalmsnytt är igång nu. Där ska jag skriva för jobbets räkning, om politiken i Stockholm och kommande val.

@a_jennische

Alla tweets från vår bevakning av fullmäktige 140127 #08pol http://t.co/l8M72GTj92 #storify #08pol #thecapitalofscandinavia
— DirektpressStockholm (@DP_Stockholm) 28 januari 2014

Jag har tjatat till mig en valblogg på Södermalmsnytt.se . Men eftersom saker och ting alltid tar lite längre tid än önskat får jag hålla till godo med det här utrymmet så länge.
I veckans tidning har jag bland annat skrivit en artikel om hur Innerstadspanelen ser på kommande val.
Till skillnad från debatten på riksnivå handlar det lokala valet inte alls om arbetslöshet och sysselsättning. Istället pekar de drygt 800 tillfrågade innerstadsborna ut kollektivtrafiken, bostadsbristen, stadsutvecklingen och skolan som viktigast i valet.

@a_jennische

Hell Kitty…

Jag håller på att träna mina skillz. Jag ska lära mig rita Hell(o) Kitty på fri hand, helst i en lite lagom avslappna pose eller råförbannad. Ovanstående är ett litet steg i rätt riktning.

Värt att veta är också att jag tecknat abonnemang hos HBO Nordic. Det var DN-artikeln om True Detective som fick mig att slutligen ta steget. Jag såg det första avsnittet i förrgår, vilket borde vara en dag efter premiären. Jag erkänner direkt. Jag är fast. Jag ger inte mycket för själva mordhistorien, även om det alltid är ett plus för sataniska inslag, men karaktärerna är klistriga. Jag vill veta mer om både Hart och Cohle.
Woody Harrelson har jag alltid gillat och det är på tiden att Mathew McConaughey får göra något annat än romcom.
Dialogen är smakfullt korthuggen och välformulerad. Miljöerna vackert sjaviga.

Till skillnad från de senaste serierna jag sett på Netflix går det bara att se ett avsnitt i taget, det är alltså bara att snällt vänta tills nästa läggs ut. Det fick mig att söka efter något annat som kunde stilla hungern efter mer True Detective, direkt efter första avsnittet.
Jag hittade podcasten Afterbuzz TV . Det är ett mycket ambitiöst gäng amerikaner som har gjort en gedigen samling eftersnacksprogram, både på Youtube och som podcasts. Det fick mig att sakna TV-cirkeln som sändes efter varje avsnitt av Girls när det sändes på SVT. Idén med ett eftersnacksprogram är mycket bättre än jag först tyckte, inser jag när jag lyssnar på Afterbuzz. Det är också ett grepp som kräver att serier inte läggs ut med alla avsnitt på en gång utan i portioner, värda att dissekeras. I Afterbuzz-programmet tar sig hela fem-sex personer sig tid att teckna en bild av både karaktärerna, plotten och miljön för att avslutningsvis göra en spaning om vad som komma skall. Flera gånger fick det mig att tänka på saker jag själv inte tänkt på. Det gav mervärde helt enkelt.

Jag tänker att det borde finnas plats för mer sådant på svenska. Lite som att fånga upp Twitterdebatten som alltid uppstår efter vissa tv-program i framför allt public service-kanalerna. När det gäller svenska tv-serier måste nog själva serierna först bli bättre innan eftersnackspoddar kan fylla en lucka. Men vem vet, Fittstim-programmet med Belinda Olsson som sänds just i denna stund skulle nog fungera alldeles utmärkt att analysera i detalj.

@a_jennische

Den gymägare som kombinerar löpband med Netflix får mig som kund.
— Tove Lifvendahl (@ToveLifvendahl) 7 januari 2014

“Äh, kyss mig."






@a_jennische

@a_jennische

Göran Dahlström (S) är kommunstyrelsen ordförande i Katrineholm. Alltså kommunens mäktigaste politiker. Han är värd att hålla ögonen på. Gång på gång
säger och skriver han sådant som faller Avpixlat och andra sverigedemokratiska läger i smaken.
Den här gången är det tiggarna son ska hålla sig borta från Katrineholm.

I somras var det romer som skulle passa sig.

@a_jennische

Att titta på den här reklambilden för kommande Legorulle är roligare än att se den nya Emil och Ida-filmen.


Måns Hirschfeldt har rätt. Emil och Ida är perfekt för fyraåringar. För fyraåringar utan spring i benen alltså. En timme är lång tid när man är liten och att sätta ett större barn (som inte är väldigt intresserad) framför den filmen vore snarast ett straff.

För övrigt är pappans ilska och vanvård något nedtonad utan att för den skull vara borta. Mammans icke-beteende är detsamma som i böckerna. Jag tror att Emil egentligen är något för gamla moraltanter. Som gillar när barn lyder och som inte tycker att en hurring eller andra former av mer uttänkt bestraffning är så farligt.

Betyg -

@a_jennische

Det finns ett gym i vår bostadsrättsförening. Jag brukar träna där. Precis som i alla andra gym finns en skogräns. Man får alltså inte ha på sig smutsiga ytterskor i träningsrummet. Det är en rimlig regel som jag gärna håller mig till. Eftersom jag ofta springer en runda ute först har jag ställt ett par gamla inneskor i gymmet som jag brukar hoppa i för att inte smutsa ner. Skorna står i hallen utanför gymsalen, på en skohylla.
Det sitter visserligen en liten lapp i gymmet som uppmanar alla besökare att ta med sig alla tillhörigheter när man går därifrån, men vaddå. Det är väl inte så farligt om man lämnar ett par inneskor på skohyllan jämfört med att gå in och träna med uteskor?
Eller barfota?

Alla håller inte med. För vissa är r e g l e r något av det viktigaste som finns oavsett innebörd.

Se bara vad någon av mina medtränare roat sig med när hen fick se mina kvarlämnade skor stå där på hyllan och utgöra ett hot mot r e g l e r n a.

Det var så många knutar att jag fick skära isär skorna med en nyckel.




Soundtrack

@a_jennische