and reas ọ|°.:.°|ọ

  • Kaffet saknar det sista stinget. Märkligt att det kan smaka så olika. Jag gör det på samma sätt varje morgon.

    Ska in till redaktionen. Åker ut på landet i eftermiddag och jobbar från landet imorgon. Sedan vidare till Småland över helgen.

    Såg tre avsnitt av Kin igår, den irländska maffiaserien på SVT Play. Gillar det avskalade.

  • Forest didn’t eat salad again – eller varför bestick är på väg ut

    Min vän Johannes har rätt. Det bästa med hela Devs är scenen i första avsnittet när den ymnigt skäggige tech-mogulen Forest äter sallad med händerna under ett möte med tre unga start up-snubbar.

    Forest.

    Jag såg precis klart hela serien och även om det finns mycket annat fint innehåll så är den scenen one of a kind. Det verkar fler tycka. I den här artikeln utvecklar skådespelaren Nick Offerman som spelar Forest sina tankar om handätning. Han tror det kommer tillbaka. Bestick är för samtiden. Morgondagen är fingrarnas, tycker han:

    Silverware is probably overrated, I think. I think as we continue to evolve as a species, we’ll get back to eating with our hands. It’s just convenient.

    Well, pandemin som härjar fritt över jorden just nu kanske utmanar den tanken något, men i övrigt är jag för. Så länge vi upprätthåller detta idoga handtvättande borde det inte vara någon fara. Jo, en sista sak. En liten spoiler. Det blir tyvärr bara en scen med salladsätning på åtta avsnitt. Jag hade hoppats på någon liten handätning i sista, men icke.

  • Hämnd #torplife S05E11

    Marc Marons intervju med Barack Obama kom ut idag. Den var okej men inte fantastisk. Mycket på grund av för få frågor.

    Refused nya platta har också släppts men den har jag inte hunnit lyssna igenom än.

    Nya säsongen True Detective får vänta tills Helene är tillbaka på torpet.

    Viktigare än allt ovanstående är att jag vann mot musen. JAG VANN!!!
    Dessutom TVÅ GÅNGER!!! För det var ingen mus jag krigat mot. Det var möss. Och båda åkte dit inatt. Den ena dog när den skulle ta ett bett av geléhallonet som fällan var riggad med, den andra när den skulle glufsa i sig russin.

    Jag kände mig dock inte så glad när jag möttes av den synen i köket i morse. Mest besvärad. Men jag gjorde vad jag var tvungen att göra och återförde de stackars små (o)liven till moder natur.

    Ungarna satte fingret på min tvehågsenhet med den mycket berättigade frågan:
    "Varför vill du döda mössen när du inte tycker om att döda djur?"

    Jag sa att möss är omöjliga att stoppa och att det inte är okej att springer omkring och bajsar i köket och försöker äta allt de kommer åt, hur gulliga de än är. Men inombords hatade jag mig själv lite också. Å andra sidan kan jag skriva upp det hela som en sedelärande historia om att vuxna (och därmed världen) inte är svartvita.

    PS. Apropå den där Mike Judge-intervjun jag yrade om igår så har jag börjat kolla på HBO-serien Silicon Valley, som han skapat. Det är precis så bra som Helene sagt i ett års tid. DS

    PS 2. Ungarna och jag tittade på Disney-rullen Mulan idag. Den var så bra att vi var tvungna att gå ut i skogen efteråt och krigas med pinnar. Sådant är det bästa, när en kulturupplevelse ger direkt effekt i form av pepp. DS igen.

  • True Detective S01E04 - åt helvete på ett bra sätt




    För att inte snacka om introt. Sjukt stiligt.

    Jag såg True Detective igår. Fjärde avsnittet. Det var inte en dag för tidigt. Jag älskade det tredje och det här var ännu bättre.
    Det innebar en klar tempohöjning från tidigare, vilket inte alls hade behövt vara något positivt, men det var det. Från att ha varit två ganska aggressiva och sävliga män förvandlades de nu till två mer utåtagerande. I synnerhet Rust (Matthew McConaughey) som bjuder på en riktig våldsresa till gängkvarteren i Houston. Han genomgår en personlighetsförändring i fjärde avsnittet som bara funkar eftersom den är så väl underbyggd. Han börjar supa och droga och beblanda sig med det klientel han hade till uppgift att beblanda sig med under åren som undercover. Det går åt helvete, på ett väldigt snyggt sätt.
    Den flera minuter långa scen då vi får följa med Rust och hans nygamla “mc-gängspolare”, bland annat den knarkgalna Ginger med bockskägget är plågsamt intensiv.
    - Jag hade fan 180 puls när avsnittet var över, som en kollega på jobbet beskrev det.
    Ja det är bra tv det.
    Hoppas nu bara det håller i sig.

    Jag anar att det kommer fortsätta att gå åt helvete, på ett snyggt sätt.

    @a_jennische

  • He'd pick a fight with the sky if he didn't like the shade of blue




    Hell Kitty…

    Jag håller på att träna mina skillz. Jag ska lära mig rita Hell(o) Kitty på fri hand, helst i en lite lagom avslappna pose eller råförbannad. Ovanstående är ett litet steg i rätt riktning.

    Värt att veta är också att jag tecknat abonnemang hos HBO Nordic. Det var DN-artikeln om True Detective som fick mig att slutligen ta steget. Jag såg det första avsnittet i förrgår, vilket borde vara en dag efter premiären. Jag erkänner direkt. Jag är fast. Jag ger inte mycket för själva mordhistorien, även om det alltid är ett plus för sataniska inslag, men karaktärerna är klistriga. Jag vill veta mer om både Hart och Cohle.
    Woody Harrelson har jag alltid gillat och det är på tiden att Mathew McConaughey får göra något annat än romcom.
    Dialogen är smakfullt korthuggen och välformulerad. Miljöerna vackert sjaviga.

    Till skillnad från de senaste serierna jag sett på Netflix går det bara att se ett avsnitt i taget, det är alltså bara att snällt vänta tills nästa läggs ut. Det fick mig att söka efter något annat som kunde stilla hungern efter mer True Detective, direkt efter första avsnittet.
    Jag hittade podcasten Afterbuzz TV . Det är ett mycket ambitiöst gäng amerikaner som har gjort en gedigen samling eftersnacksprogram, både på Youtube och som podcasts. Det fick mig att sakna TV-cirkeln som sändes efter varje avsnitt av Girls när det sändes på SVT. Idén med ett eftersnacksprogram är mycket bättre än jag först tyckte, inser jag när jag lyssnar på Afterbuzz. Det är också ett grepp som kräver att serier inte läggs ut med alla avsnitt på en gång utan i portioner, värda att dissekeras. I Afterbuzz-programmet tar sig hela fem-sex personer sig tid att teckna en bild av både karaktärerna, plotten och miljön för att avslutningsvis göra en spaning om vad som komma skall. Flera gånger fick det mig att tänka på saker jag själv inte tänkt på. Det gav mervärde helt enkelt.

    Jag tänker att det borde finnas plats för mer sådant på svenska. Lite som att fånga upp Twitterdebatten som alltid uppstår efter vissa tv-program i framför allt public service-kanalerna. När det gäller svenska tv-serier måste nog själva serierna först bli bättre innan eftersnackspoddar kan fylla en lucka. Men vem vet, Fittstim-programmet med Belinda Olsson som sänds just i denna stund skulle nog fungera alldeles utmärkt att analysera i detalj.

    @a_jennische

subscribe via RSS