Träffade en granne på gården, det är nu man börjar göra sådant igen. Under vintern håller alla sig inne i respektive låda, när solen och värmen kommer går vi ut och stöter på varandra igen. Han bar som vanligt en keps med amerikanskt tryck. Men det var inte Boston Red Sox den här gången utan New York Yankees. Han har bott overseas vet jag. Nu hänvisade han till USA och fejkade kidnappningar där kriminella tagit hjälp av AI för att efterlikna barn både till ljud och bild. Han kände oro för utvecklingen. Jag kände mig nödgad att inta en mer välkomnande attityd och tryckte på att det som ger stora möjligheter alltid för med sig avarter som är oönskade. Saker blir väldigt mycket bättre och väldigt mycket sämre parallellt, sa jag. Det är väl alltid så. Internet har fört med sig skit, men vem skulle önska en värld utan internet?

Well, där någonstans skiljdes vi åt och avslutade det lilla samtalet med att välkomna våren. Det är något odelat positivt med våren. Där kunde vi enas.

Vid Hornstull ångrade jag mig nästan. Varför välja vägen till jobbet en dag när jag inte måste?

På norra sidan Kungsholmen kändes det bättre. Där är jag aldrig annars.

I lurarna avslutades Ixelles av Johannes Anuyru. En fin roman. Mycket fin.

Någonstans längs vattnet ska min vän göra ett beständigt avtryck framöver. Enligt ett beslut av folk som kan bestämma sådant.

Jag passerade regeringsbyggnaderna. Varför är där lejon? Ett svar lär vara en googling bort, men orkar ej. Ovetskapen har något.

18 k blev det. Flåset funkade bra men ovanan känns i fötter och ben.

As most drivers here in Stockholm the changing to winter tires isn’t anything I tend to act on until the snow is falling heavy and causing chaos in the streets. So, here I’m sitting waiting at a car mechanic’s 07.24 in the morning drinking their bad coffee. Like every other November. It’s a tradition you can say.

I got my drivers licence when I was 19. In Sweden you can get it from the day you turn 18. The only one of my three kids who are looking forward to driving a car is my daughter. She’s very much into nice looking cars. The two boys not as much.

The picture shows an American custom pickup truck I saw last summer. It’s not mine unfortunately. Not a climate friendly car, but a very cool looking one. 🛻

We got a 18 yo and twins five years younger. One girl and one boy. They’re like water and fire, not alike. She’s into being outside, making stuff, easily bored. He’s the other way around. He’s never bored as long he got his phone and an internet connection. But sometimes you need to get outside and do something else. When it’s Saturday I as a father like to do hang out with my kids and do something together. My wife toook our daughter out for some shopping today so I had to figure something out for me and our youngest son. I know he’s always talking about horror movies, how he’s been watching some together with friends (and sometimes alone). I know, he shouldn’t be doing that, but he’s a smart kid and he is handling it well. He’s never been having any problems sleeping. So, today I asked him if he wanted to go to the movies together with his father to see the horror pic Smile. He was a bit surprised that I asked but said he really wanted to go see it. And what a great time we had! We took the train to the city centre, had lunch at a food court and we talked about this and that. After the movie, which we both enjoyed, we talked even more. I think I’ll claim this as my father and son thing to do once in a while. I’ve never been into horror movies, but if that’s what I have to do to have some hang out time together with my son, it’s worth it. You got to adapt.

Wish you all a great weekend.

Klisterpeter har gjort om utseendet på sitt rådjur. Om det nu är han, kan ju vara en copy cat. Oavsett upphovsperson tycker jag om det skeva klövdjuret. Den här varianten hittade jag på Hälsingegatan i Vasastan.

Today is not like any other work day at the big newspaper. Today I’m taking a course in leadership. I’ve been to one before and this is part 2. I am working as a news editor which means you’re responsible for the journalism your team is doing and the employees in it. Oh my gosh it is challenging.

Det blev brädåkning igen, andra gången på mindre än en vecka. Det är längesedan det varit så kul att vara utomhus. Jag tackar dottern för hennes intresse. Utan det hade jag aldrig kommit iväg och återupptäckt haschplankan (minns ni när det kallades så?).

Jag har aldrig varit mer än medelbra (och lär aldrig bli) men jag har faktiskt blivit bättre bara genom att jag åkt två vintrar i rad – trots min höga ålder. Det är glädjande. Allt är inte kört. Det finns tid kvar. Dagens övning var att åka regular, med vänster fot neråt backen, och jag kan skryta med att jag klarade ett helt åk på det sättet. Lätt pist visserligen men ändå. Det har jag aldrig gjort förr. Kämpa Jempa!

Had a nice visit at some friends, they served us a three-course meal. We talked about this and that and played with their dog, a cockepoo named Winston. We drove home trough the cold and dark listening to a radio documentary about the music genre eurodisco and our swedish producer E-Type.

Saturday morning selfie. I am getting old!

Gillar östra Ringvägen. Där finns både små butiker och matställen, klientelet är varierat och det luktar som en stad ska lukta: mat av olika slag vars dofter går in i varandra.

PS. Minns ni när det gjordes försök att etablera Lower Ringside?

Gamla Kinabuffén som senare blev finska tacokedjan Pancho Villa blir krog igen. Efter att hörnlokalen vid Hornsgatan/Ringvägen varit stängt något år (?) har Bockholmengruppen nu skyltat upp och meddelat sin ankomst. Det vankas kvarterskrog av det lite finare slaget med andra ord. Tacostället var jag ens aldrig inne på, Kinabuffén dock var en favorit i familjen. Vi får se hur det blir med det nya. Allt är ju roligare än en hörnlokal som blir mäklarfirma.

This is my neighbourhood. This is the place I’ve been living since 2008. Me and my wife moved here one year before we had our twins. I didn’t like the look of these houses at all. Today I love them. I like the roughness, the concrete style of the 60’s. My kids are growing up here. It’s their home. They can walk or bike to school without our company, they can be outside in the backyard where there are no cars. The apartment itself could be a bit bigger, but we’ve decided to never move. Or at least not move as long as the kids are still living with us. We’re fortunate enough to also have access to the cottage. Without that the whole living situation would be different.