Gick till gymmet efter jobbet, även om den tiden där är den sämsta. Glad jag gjorde det – trots att det dök upp spontantillfälle att dricka en bärs med vänner som jag skippade. Ibland, ganska ofta, är en sådan här stund bättre medicin.

Lyssnar nu på den här som passar fint till skivstångsrodd.

Tips till alla, nya Feels Like Heaven: open.spotify.com/album/4Iz…

Jag träffade CRJ, många år sedan sist.

Vi pratade kort om vad gör du och så där.

Han var sig lik. Det var fint.

Dimma var tajta. Köpte en tröja. Support your local cousins.

Fick skjuts hem av en kille med taxi.

Den dök upp i veckan, den rödmålade sträckan vid Munkrobroleden där cyklister ska ut på Munkrogatan.

För många år sedan när jag som journalist var med och hårdbevakade Stockholms stad snackades det mycket om sådana här målade korsningar. Miljöpartiet med Daniel Helldén i spetsen lyfte idén att färgen borde bytas ut till grönt, men det hände aldrig vad jag vet.

Både som åretrunt-cyklist och bilist i Stockholm är jag positiv till att överfarter blir tydligt märkta.

Good vibes.

Är han Sveriges största artist, eller är det Kent? Vi pratade om det i helgen på en fest. Efter den här konsertrundan är det nog Kent ändå. Den här morgonen är fuktig. Jag är på väg till gymmet. Ska hänga på låset.

Den pågick i lokalpressen för cirka tio år sedan. När slottet renoverats har det målats i en färg som kan beskrivas som tunn och blek rosa.

Det här fick dåvarande folkpartistiska lokalpolitikern Madeleine Sjöstedt att ryta till. Stockholms färg är gul. Det är bara att se sig omkring i de centrala, äldsta, delarna, var hennes budskap.

När jag cyklade till jobbet häromdagen dök det där minnet upp.

Hon hade en poäng.

Jag hade knappt hört talas om journalsystem innan jag började jobba på Dagens Samhälle och Dagens Medicin. Det är en aldrig sinande källa till nyheter. Det besked som Region Stockholm ska tillkännage i dag är det många i vård- och upphandlingssvängen som väntar på. Vilket system ska man välja?

Kanske blir det ett icke-besked igen. När regionstyrelsen samlades för en vecka sedan i syfte att fatta beslut, bordlades ärendet. Och denna gång har oppositionspartierna på förhand meddelat att man inte vill vara med och fatta beslutet.

The story continues, igen.

Åkte in till redaktionen, tycker inte om att sitta hemma och jobba när alla andra är lediga. Där var mycket tomt på folk. Men MB kom förbi, på fel våning och allt, på jakt efter något. Det var trevligt. Han är en kanonperson. En av de jag saknar från DN.

Med tanke på stiltjen i inkorgar och annat så blev det en bra arbetsdag. Jag och FL gjorde vad vi kunde för att ge prenumeranterna valuta för pengarna. Så många nya lär vi dock inte locka med dagens utbud.

På lunchen gick jag till Sata och körde ett kort pass. Hann till och med sitta lite i bastun. Åt gröt sedan, ned hemkokta jordgubbssylten som blev över från häromkvällen. Den gjorde skillnad, förvandlade fattigaste bukfyllan till något schysst.

Nyårsafton imorgon. Tänka sig. Vart tog 2024 vägen?

Det är märkligt att vara ledig en måndag utan att göra något särskilt. Det känns som fusk. Tanken från början var att hitta på något med familjen en långhelg på höstlovet, men min fru fick för mycket att göra på jobbet och ungarna styrde upp dejter men kompisar.

Så jag är ledig på egen hand, vilket jag försöker njuta av i fulla drag på ett ovant sätt. Jag ger dig en punktlista för att redovisa min dag så här långt.

• Sov tills jag vaknade av mig själv. Drack kaffe och åt frukost hemma.

• Plockade lite i lägenheten. Lyssnade på Trekropparsproblemet.

• Gick till gymmet. Lyssnade på Trekropparsproblemet.

• Åt mellis. Lyssnade på Trekropparsproblemet.

• Lade mig ner lite på sängen. Lyssnade på Trekropparsproblemet och somnade ifrån den.

• Vaknade och hoppade tillbaka på Storytel eftersom jag missat ett helt kapitel.

• Gjorde om föregående två punkter.

• Reste mig och dammsög lägenheten. Lyssnade på Trekropparsproblemet.

• Lagade lunch och åt upp den i sällskap av tonåringar. Pasta (fri från gluten för mig, vanlig för övriga, jag testar det ett tag och magen mår, well, bättre). Tomatsås med fetaost och sallad blev det också.

• Diskade.

• Gratisjobbade en stund. Jag kunde fan inte låta bli. Jag är sjuk. Eller så älskar jag att jobba. Eller båda.

• Sa hejdå till tonåringarna. De skulle till Grönan.

• Duschade (ja, det dröjde en stund efter gymmet).

• Tog på mig kläder och gick ut precis när det blivit mörkt.

• Promenerade längs nedre Södermalm. Lyssnade på Trekropparsproblemet. Kapitel 16. Wang gör genombrott i det mystiska dataspelet.

• Gick in på en restaurang och sade jag ville ha bord för två.

• Beställde en öl. Estrella Galicia. Inte en favorit.

• Skrev SMS till min fru. Jag har bord.

• Hon svarade direkt: när?

• Nu, skrev jag, och lade till:

• Men kom när det passar jag dricker en öl så länge.

• Började skriva den här, världens tråkigaste lista.

• Läste detta när jag googlade Trekropparsproblemet. Det är från en recension av boken i Aftonbladet, skriven av Jerry Määttä

Det sägs att översatt science fiction sällan säljer särskilt bra i Sverige, att vi bokläsare här är alltför inskränkta för att förstå det stora delar av världen förstått: att sf är en av våra viktigaste genrer, som kanske bäst fångar och speglar vår tids utmaningar och erfarenheter.

• Jag är supernovis på sf men blev glad av det där. Ska läsa mer sf. Det är tankeväckande.

• Får ett SMS av min fru: går nu.

Klockan är 19.20 och jag har en kanondag. Imorgon är jag ledig igen.

If I walk to and from work I get +10 000 steps according to Apple’s health app. An easy way of getting a minimum of exercise, especially on days when there’s no time or energy for a gym pass or a run.

My walk to work in four photos. Stockholm is beautiful.

Gräsänkling. Jobbar i stan. Har tid att vara lite reporter igen vilket gläder mig. Skrev en liten grej som vi publicerades i dag och en lite större som går ut i morgon. Det är jobbigt att skriva, men roligt. Jag gillar att ställas inför ett läge där den enda vägen framåt, för att hinna klart i tid, är att skala bort och enbart ta med det som måste vara med. Det blir alltid bäst så. Är du osäker på något kan du antingen ta reda på vad som är rätt, eller välja bort. Jag körde i dag hårt på modell välja bort.

Det är ju ändå bara jag som vet vad som kunde ha varit med.

Efteråt gick jag och tränade på Sats vid jobbet. Där är en annorlunda stämning än mitt vanliga gym, spännigare, mer välklätt, mindre trevligt.

Nu kallt kaffe i Skinnarviksparken innan jag måste hem och tvätta. Det är fortfarande en syssla som är tid- och platsbunden, om man är hänvisad till tvättstuga. I boken American Psycho av Bret Easton Ellis är motsvarigheten videoaffären. Gång på gång ursäktar sig Patrick Bateman med att han måste lämna tillbaka hyrfilmer. Jag pratade om det här med storsonen häromdagen efter att han börjat läsa boken.

Jag måste lämna tillbaka några filmer. Jojo.

Jag tänkte på tiden på neonatalavdelningen nyligen. Hur små barnen var när de kom. Den ena två kilo, den andra bara ett. Vi blev kvar i sex veckor. Det gick åt rätt håll. Glädjen var så stor när vi fick komma hem. Nervositet och rädsla fanns också, de var fortfarande små och känsliga.

Med tiden försvann det prematura och idag är båda som vilka andra tonåringar som helst.

Jag känner stor tacksamhet för det. Fantastiskt är det.

Och idag fyller de 15 år.

Jag ramlade när jag bar utemöbler i lördags, slog i foten och rev upp ett sår. Det ser inte helt bra ut. Svullet och rött. För att vara på den säkra sidan ska jag gå till lättakuten och låta ett proffs ta en titt. Jag har en gång tidigare rivit upp sår på foten som den gången var tvunget att behandlas med antibiotika. Hoppas att jag slipper det nu.