and reas ọ|°.:.°|ọ

  • Forest didn’t eat salad again – eller varför bestick är på väg ut

    Min vän Johannes har rätt. Det bästa med hela Devs är scenen i första avsnittet när den ymnigt skäggige tech-mogulen Forest äter sallad med händerna under ett möte med tre unga start up-snubbar.

    Forest.

    Jag såg precis klart hela serien och även om det finns mycket annat fint innehåll så är den scenen one of a kind. Det verkar fler tycka. I den här artikeln utvecklar skådespelaren Nick Offerman som spelar Forest sina tankar om handätning. Han tror det kommer tillbaka. Bestick är för samtiden. Morgondagen är fingrarnas, tycker han:

    Silverware is probably overrated, I think. I think as we continue to evolve as a species, we’ll get back to eating with our hands. It’s just convenient.

    Well, pandemin som härjar fritt över jorden just nu kanske utmanar den tanken något, men i övrigt är jag för. Så länge vi upprätthåller detta idoga handtvättande borde det inte vara någon fara. Jo, en sista sak. En liten spoiler. Det blir tyvärr bara en scen med salladsätning på åtta avsnitt. Jag hade hoppats på någon liten handätning i sista, men icke.

  • #torplife dag femtiofem – hemma igen, restarting #08life

    Jag sitter i ungarnas säng hemma i lägenheten på västra Södermalm. Vi har lämnat #torplife för i år. Vi kommer att åka tillbaka någon helg sådär men några nio veckor i sträck, nej det blir det inte igen. I alla fall inte i år.
    Det är märkligt att vara tillbaka.
    Ungarna bände upp och ner på a-l-l-a grejer så fort de kom innanför dörren, jag och Helene har packat upp, hetslagat middag och tvättat tusen maskiner tvätt. Tvillingarna ska till förskolan imorgon och övergången från lössläppt #torplife till #rutinmässigt08life blir något abrupt. Fast det kunde vara värre. Jag är ledig en vecka till och kan vara med en stund på morgonen och hämta tidigt några dagar för att valla in dem lite försiktigt.
    ##
    Vi har varit borta så länge att varmvatten i kranen och tv känns som lyx. De få kvadratmetrarna i lägenheten är en annan femma.
    ##
    Lyssnar på Mattsson & Helin i bilen på väg hem. Ett specialavsnitt om Amazon.com-grundaren Jeff Bezes köp av Washington Post. Ett mycket bra avsnitt som påminner om de NFL-poddarna jag lyssnat på senaste tiden, så till vida att ett storköp/nya ägarförhållanden analyseras in i minsta detalj när det gäller påverkan på produkten/tidningen/laget. Intressant!
    ##
    Jag kör in diskbänken i ladan, låser med hänglås och går ett sista varv runt tomten. Ungarna och Helene har åkt i förväg med tåg och jag städar det sista och fyller bilen med all packning.
    Jag tänker på jobbet och hösten som komma skall. På vardagar. På vardagsmorgnar. På middagslagning efter hämtning.
    Jag dricker en sista kopp kaffe på farstutrappan och tittar på de två jätteekarna vid tomtgränsen.
    Det är bara att gilla läget.
    Jag sätter mig i bilen och vrider om nyckeln.
    Jag tar ett djupt andetag.
    Here we go again #08life.


    @a_jennische
    - Posted using BlogPress from my iPhone

  • #torplife dag femtiotre – näst sista kvällen





    Det regnar halva dagen sedan blir det fint. Jag går upp tidigt för att ta emot ett grannbarn. Ungarna leker hemma och vi börjar plocka. Näst sista dagen. Ytterst vemodigt. Ändå bra. Solen kommer efter lunch och jag och barnen åker ner till stranden för ett snabbt bad. Det blåser men än skönt i barnet. Vi träffar en familj från Södra station som var här för ett par veckor sedan men som nu gör en snabb återvända.
    Jag säger att jag inte längtar hem.
    Lillsonen säger tvärtom. Han saknar leksakerna.
    Vi åker hem och gör egen pizza. Sedan kommer Mathias och Malin.
    Vi spelar strategikrigsspel.
    I morgon packar vi.

    @a_jennishe


    - Posted using BlogPress from my iPhone

  • #torplife dag fyrtioåtta – sommarbarn som springer till vattnet




    Texten handlar om storsonen men på bilden syns min dotter. Skogsstigen är alltjämt densamma.

    Vi tar bilen till stranden. Sista biten ner till sjön måste man gå. Det är hundra meter, kanske två hundra. När jag var barn sprang vi alltid för att komma ner till vattnet så fort som möjligt. Det var en lång och onödig bit den där lilla stigen i skogen. Några sommar hade vi “sommarbarn” hos oss. De var två bröder som hette Johan och Mattias och kom från Farsta. Deras mamma hade svårt att ta semester och kom överens med mina föräldrar om att inhysa sönerna hos oss ett par tre veckor på sommaren. Vi hade kul ihop. Jag var alltid lite rädd till en början men efter några dagar var vi som en utökad syskonskara.
    Nu är det storsonen och hans kompis som springer ner igenom skogen. De har bråttom. Vattnet kallar. Sist i är en förlorare i både Clash of Clans, Minecraft och Lego Battle.

    @a_jennische

    - Posted using BlogPress from my iPhone

  • #torplife dag tjugotvå – eldning av korv




    Vi har gäster. En kompis till storsonen är här med sin pappa och syster. Vi åker till stranden på förmiddagen. SMHI har förutspått sol sol och värme. Så blir det inte. Det är hyfsat varmt men solen kommer inte riktigt igenom diset och nere vid stranden blåser det svalt. Vi stannar en stund i alla fall. Jag tänder en engångsgrill och bränner två paket korv. Jag avskyr matlagningsbiten av att grilla. Jag gillar när det brinner, sedan blir det bara besvärligt. Det är svårt att tajma glöden och det är svårt att få allt färdigt samtidigt.
    Korven går ända ner.
    Sedan vill alla åka hem.
    Tillbaka på torpet infinner sig ett slags “mellan blocken-lugn”. Ett lugn som infinner sig när en aktivitet är avslutad och alla hämtar kraft inför nästa, utan att behöva äta.
    Annars går stora delar av dagar med besök åt till att planera och fixa mat. Det är okej. Mat på tidpunkter är a och o för bra häng med barn. Den som inte bryr sig om det kan framstå som skönt avslappnad men får snart ett straff i form av:
    1. Barn som skriker och är ledsna.
    2. Barn som slåss.
    3. Barn som ramlar och slår sig.
    4. Vuxna som inte har tålamod nog att avstyra allehanda barnkriser på smidigt sätt.

    Klockan närmar sig halv fyra på eftermiddagen. Det börjar bli dags att fixa mellis. Det är ändå två timmar sedan det vankades korvlunch.

    —

    För övrigt är podcasten Mattsson & Helin mycket sommarvänlig lyssning. Det har blivit som knark för undertecknad.

    @a_jennische

    - Posted using BlogPress from my iPad

  • Blögglife shouldn't be no glögglife

    Ska man blogga så ska man tamejfan göra det ordentligt. Jag är ett BIG fail på den fronten. Jag måste skärpa mig. Jag har inte skrivit på skitlänge alltså. Jag skyller på barnen, som vanligt. Allt är deras fel. Jag har prioriterat bort mig själv sedan de kom och vände allt på ända. Med all rätt. Barn ska ta tid.
    Men. Det finns alltid korta stunder av lugn. Då ska du blogga i stället för att läsa Twitterflöden, ringa kompisar och tvätta dig. Så säger jag till mig själv nu. “Din flöjt, du prioriterar fel. BLOGGA FÖR I HELVETE ty vad ska du annars göra."

    138 är ett föredöme på den fronten, han bloggar så in i helvete mycket att man undrar hur han hinner med sitt arbete på Aftonbladets webbavdelning för kulturella händelser.

    Det är så det ska göras. Bara mata.

    Jag var jävligt het ett tag när jag drog igång Carl Andreas is Cooking Something men sedan ruttnade jag totalt på allt vad mat heter.

    Inte är det bättre ställt med All Must Burn, det är för jävla jobbigt bara.

    Men nu, NU JÄVLAR.

    MVH/AJ

subscribe via RSS