Nutida rallare byter syllar på spåret vid Tanto. Tågen kan alltså inte köra där då, tänker jag inte. Missen visar sig när jag två timmar senare ska boka biljett till Katrineholm. Det blir buss till Flen från Cityterminalen. ”Enjoy the nice spring weather”, säger chauffören när vi rullar ut från stan via Bolinders plan. Jag slumrar till och vaknar i ett regnigt Flen. Boken jag lyssnat på (London Calling) får jag ta om från början.
Men jag är bra på att åka buss. Det sitter i sedan tonårsåren med 714 till och från skolan i sex år. På vintern lärde jag mig att se var jag var med hjälp av trädtopparnas skärning mot den mörka himlen. Nu behövs inte det längre, digitala tavlor visar station för station som i vilken stad som helst.
